Senaste kommentarerna i forumet

Ajdå. Jag tänkte att de kanske kunde vara mer till hjälp än så. Jag vet ju inte hur du har haft det, men förstår att du har haft det väldigt tufft. Jag önskar att det fanns mer hjälp att få. Du tror inte att det finns en möjlighet att få tag i en kvinnojour som kan hjälpa dig att hitta nytt boende, kanske i samband med en orosanmälan? Då behöver du ju inte uppleva några konsekvenser av den i alla fall. Han får kanske en sista chans att reda upp sitt liv och du kan gå vidare med ditt.

Eller känner du att du måste hitta din egen styrka först? Du har ju alltid forumet här också. Det kanske hjälper att skriva av sig lite. Du hittar också många andra här i liknande situationer i anhörigforumet. Jag hoppas att det ordnar sig för dig!

Alkoholen har en central roll i Nystarts liv tycker jag. Nykterheten är grunden till att orka med alla förändringar som det måste finnas ork till i hans liv.

Klart du ska hänga kvar Nystart! Jag hoppas precis som Sisyfos att 2021 blir året då vi får följa dig ända in i mål.

Kram ?

Alkoholberoendet gör konstiga saker med oss människor. Bara att konstatera det. Det var ju så med mig med. Kämpade och mådde dåligt i att jag fortsatte att dricka, många många år. Ville sluta. Minskade och ökade. Drack som vanligt, vilken "lättnad" där i alkoholträsket. Att få dricka, att tillåta sig.

Och nu när jag slutat så inser jag hur fruktansvärt dåligt jag mådde. Så som du beskriver så väl också.

Kunde sluta när jag väl bestämde mig. Hade inte bestämt mig så tidigare, nu insåg jag att jag var på väg nedåt på riktigt. Läste på, skrev här och förstod vad som händer med sugnalsubstanser och annat i oss när vi dricker. Det där med att hjärnan blir kidnappad och triggers.

Kör så det ryker nu då i nykterheten. Du kommer må såå bra. Kram?

Nu är det 5 månader om två dagar och det var tydligen 150 dagar för någon dag sedan? Tiden går fort. Visst känns det som om att liver är mycket annorlunda nuförtiden än vad det var för ett år sedan. Ibland undrar jag hur mycket det beror på nykterheten, som såklart är en stor förändring och hur mycket som beror på Covid, som gör att man jobbar hemma och inte kommer ut särskilt mycket.

Jag var hos psykologen igen i måndags. Det var väl bra, egentligen men det gick väldigt fort. Alkohol togs bara upp väldigt snabbt då jag fick frågan hur det går med nykterheten. Det känns väl som att jag fortfarande inte vet exakt vart jag kommer att hamna med samtalen. Jag känner att många av de frågor jag får kräver en hel del betänketid.

Den person som jag berättade om som drack på juldagen drack återigen på nyårsafton. Ganska rejält också, och på kvällen på nyårsdagen fick han åka in till akuten. Det finns ju egentligen bara två möjligheter. Antingen så förstår han inte allvaret i att dricka igen eller så är begäret starkare än konsekvenserna. Det troliga är väl att det är det senare.

Har ringt alkoholkollinjen förut och fick väl den sämsta kommentaren en medberoende kan få ”det är väl bara att lämna”. Jag som många andra befinner sig sedan lång tid i både ekonomisk och psykisk misshandel. Det fysiska har jag nog lyckats hålla ifrån mig då man lyckats bli en kameleont och parerar situationerna. Jag känner att jag behöver hitta min egen styrka i att våga ta mig vidare. Svårt att ta mig till möten pga vart jag bor, jobbar inom kommunen så måste söka mig utanför. Läser, läser och läser för att skaffa kunskap och förståelse. Borde vara expert, men det hjälper inte.

Håller med Kennie!
Och jag hoppas du stannar Nystart.
Att tala om för någon att de inte borde skriva just här för att deras ämne inte hör hemma här förstår jag inte. Vet inte hur många som till exempel har skrivit om sina barn med olika diagnoser härinne. Våra liv är en helhet och saker hänger ihop. Det är ju inte bara att sluta dricka så blir allt bra... det är ofta mycket annat som påverkar och har påverkat att man hamnat härinne och man måste kunna skriva om det som man behöver bearbeta.

Det finns många trådar av Nystarts karaktär i anhörigstödet. Där möts kvinnorna (oftast) med stor förståelse trots att de lever i ungefär samma situation som Nystart. Och ja, det gör ont att läsa om dessa situationer, men jag upplever också att Nystart går framåt och jag tror att skrivandet bidrar till att få perspektiv på situationen. Jag hoppas att 2021 blir året då du lämnar ert kaos, Nystart.

Så långt är det inte till mina siffror, ligger bara lite före. Jag kan känna hur ni nafsar mig i hälarna ?
????

Ja du det var lite av mig då än nu?
Har det svåraste kvar. De där sista kilona sitter ju ofta som gjutna, men vi skall överlista dem eller hur??
Allt gott till dig, kram?

Det låter som ett heltidsjobb för dig (och många andra). Jag skämdes också när jag var på systemet. Hittade på några strategier men de är så bra att jag tänker inte ge dig tips ? Man kan bete sig riktigt knasigt ibland.

Men ingen ide att slå sig ner nu när du äntligen tar emot hjälp. Modigt av dig!! Du ska vara stolt ❤?? och inte druckit på 4 dagar! Grattis! Nu tar vi det en dag åt gången.

För mig blev avgörandet att jag berättade till min omgivning. Och de var inte överraskade ska du veta ? Alla blev bara glada och vill hjälpa till ??❤

Lycka till! Och var snäll mot dig själv ? // Mary

Japp! Många kartonger har det blivit. Jag har även låtsaspratat högt i telefonen och pratat om att jag handlar vin till matlagningen eller som present till någon som sagt. Som om någon skulle lyssna på vad jag säger i telefonen och bry sig om det.... ibland är man så sjukt självupptagen, men det är väl skammen som tar fram det, känslan av att alla tittar på en och pratar om en...

Jag har också precis startat mitt nya försök... nykter sedan i söndags... Det är kämpigt, men vi får peppa varandra...
Lycka till, det ska bli spännande att följa dig

På tal om paws skulle kanske en hund eller katt ge ditt liv lite guldkant? Kärlek till och från djur har en förmåga att locka fram varma känslor ?

Kram ?

Den är väldigt missklädsam ? Av med den och gör det du KAN göra för att må så bra som möjligt just nu, och dit tillhör nykterheten.

När energin och lusten återvänder kommer du att tycka att kampen var SÅ värd det ❤️

Kram ?

Det är så SJUKT hur långt man kan gå för att mörka ett alkobolberoende.
Hur många mer än mig har köpt något på bolaget och tagit en presentförpackning så det ska se ut som att det är en present? Typ 35 kr eller vad de nu tar för skiten. Galet. Jag skulle nog kunna ha byggt ett helt hus av alla presentkartonger genom åren.

Tycker jag kämpat på så pass länge utan att det blivit bättre, och tycker då synd om mig själv och offerkoftan åker på. Men nu känns det lite bättre faktiskt. Så tack ? PAWS står för Post Acute Withdrawal Syndrome.

I övrigt tyvärr besviken på de svar jag fått. AA svarade mest bara att de har sina AA-möten och jag har bara så svårt för sinnesrobönen och allt sådant då jag är en stark ateist. Även om jag förstår att man kan översätta bönen till något "annat" så är jag inte glad över böner alls, oavsett slag. Om det står mellan för att få det helnyktra livet? Nej, troligtvis inte, men jag tycker ibland att det är lite synd att man inte har skapat ett neutralare forum för folk som vill uppnå helnykterhet.

Jag fick även svar från Nämndemansgården på individuella samtal och kostnad. 1440 kr/timme. Det är mer än de specialistkonsulter vi har på mitt jobb i timkostnad. Vilket säger mig att dessa företag inte räds för att debitera sjuka summor som arbetsgivare får stå för, men vi som vill bekosta hjälp privat får stå där med brallorna nere. Nästan 1500 kr för en timme? Wtf.

Just nu ikväll är känslan lite besvikelse. Går jag utomlands hittar jag flertalet företag som erbjuder online coaching, samtalsstöd, individuella program osv för en bråkdel av kostnaden. Men för all del, att avstå från alkohol kan ge mig två samtal med nämndemansgården/mån (jag har redan betalat runt 200 000 för tidigare 12-stegsprogram, alkolås och allt runt körkortet mm).

Ja det verkar ju vara väldigt välkomnande generellt i stödgrupper... är nog mest rädd att där ska vara någon jag känner tror jag... jag ska fundera på att prata mer öppet med min familj men jag skäms nog för mycket. Med sambon har jag pratat mest i termerna av att jag nog ”måste dricka lite mindre”. Han har ju inte sett alla boxar och flaskor jag slängt i smyg, men det är klart han kan ju ha sett mer än jag tror.
När jag har tagit ur spritskåpet vissa kvällar/nätter för att mitt gömda tagit slut har jag köpt nya flaskor nästa dag och fyllt upp med dem så det inte ska synas att det försvunnit. Plus att jag då fått den extra bonusen att kunna dricka det som är kvar i den nya flaskan. Det är så jäkla sjukt vad alkoholen gör med mig... ???

Ja det verkar ju vara väldigt välkomnande generellt i stödgrupper... är nog mest rädd att där ska vara någon jag känner tror jag... jag ska fundera på att prata mer öppet med min familj men jag skäms nog för mycket. Med sambon har jag pratat mest i termerna av att jag nog ”måste dricka lite mindre”. Han har ju inte sett alla boxar och flaskor jag slängt i smyg, men det är klart han kan ju ha sett mer än jag tror.
När jag har tagit ur spritskåpet vissa kvällar/nätter för att mitt gömda tagit slut har jag köpt nya flaskor nästa dag och fyllt upp med dem så det inte ska synas att det försvunnit. Plus att jag då fått den extra bonusen att kunna dricka det som är kvar i den nya flaskan. Det är så jäkla sjukt vad alkoholen gör med mig... ???

Haha!! Vad kul, innan jag såg ditt inlägg så hade jag redan anmält mig och ska börja det imorgon. Det kan vara så att det är så enkelt att jag bara behöver ha något sådant, något att "commita" mig till. Helt klart värt att prova.

Tack så mycket för din kommentar. Jag ska definitivt kolla in andrum. Att börja med möten via zoom kan kanske vara ett tryggt sätt att börja på... ska logga in på mötet imorgon, idag är det ju försent...

Är här och vill gratulera dig!?
Vill också säga att du verkar vara en lyhörd och omtänksam forum vän.?
Kram Pilla

Herregud vad jag nickade (tyvärr) igenkännande till din text. Känner igen smygdrickandet (därav mitt nick). Känner igen att man gör en plan för hur man ska rotera systembolag. Känner igen skammen när man ser att samma person sitter i kassan som sist.

Jag har inte gått på AA, men har gått ett 12-stegsprogram innan och det var så långt ifrån skam, skuld och att bli dömd. Tvärtom. Där satt massa personer med liknande erfarenheter som mig. Det faktiskt sjukt förlösande att höra alla andra berätta hur de har upplevt liknande saker. Du får göra som du vill, men att berätta för familjen kan både bli ett stöd för dig, men också ett sätt att vinna lite respekt. Att lägga sig platt ibland, säga att man har ett problem, är inte en svaghet. Att blotta sig så, är en styrka.

Stort lycka till, jag hejjar på dig!

Någon gång är den sista. Skriv mycket här så du kan gå tillbaka och påminna dig när minnet sviktar. Bra att du insett allvaret och inte tänker labba med att dricka kontrollerat. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka kontrollerat. Tycker jag, som är 11 månader nykter på lördag ?

Välkommen in i värmen ? Ni är ett stort gäng som slutat nu omkring årsskiftet! Ni får kroka arm och stötta varandra lite extra! Själv hänger jag mest inne under ”Det vidare livet” nu. Brukar skriva i mitt gamla inlägg här på mina månadsdagar dock. Så på lördag är det dags igen.

Kram ?

Känner så för dig, det du upplever är tungt.
Men här hittar du fler som du själv, här kan du få stöd och hjälp.

Jag har varit nykter i 14 dagar nu och går på AA-möten varje kväll, jag går i en kvinnogrupp som heter ”Andrum” sök på AA så hittar du den.
Mötet är online på zoom, så du kan vara helt anonym dvs bara lyssna med avstängd kamera. Det hjälper mig så mycket, kvinnogruppen är välkomnande och mycket varm. Jag var supernervös i början, men det går så bra! Hoppas du vågar ge det ett försök!

Lycka till med din nykterhet, en dag / en timma i taget ❤️

Jag är ny här och har läst en del inlägg från er andra. Så starka och modiga ni är… Själv känner jag mig bara trött, svag och rädd.
Jag har haft ett alkoholriskbruk i många år som de senaste två åren eskalerat till ett extremt missbruk. Jag har druckit på dygnets alla timmar, gärna tillsammans med andra men allra helst i min ensamhet inne på sovrummet. Jag har skåpssupit otroligt mycket, gömt vin och sprit i garderober och väskor. Druckit i stort sett varje dag.
Kan dricka enorma mängder. En kvarting gin och en halv bag-in-box på en kväll är inga problem. Dricker för det mesta tills jag somnar.
Jag har tagit långa rundor förbi stadens olika systembolag, noga planerat så jag inte besöker samma flera gånger för tätt. Känner mig paranoid och tycker att personalen tittar på mig. Skäms som en hund när jag handlar men försöker verka avslappnad, låtsas ibland prata i telefonen när jag handlar som att det vore den mest naturliga sak i världen att jag är där för tredje gången en vecka. Haft supermycket ångest över att inte ha alkohol hemma. Fått nära nog panik om jag missat att handla innan systemet stänger på lördagarna.
Har varit full runt barnen och sambon. Betett mig illa, somnat och sluddrat och ramlat. Inte orkat leka med barnen eller ens vara med dem under bakfyllorna. Det är det som gör mest ont... Att jag har svikit mina barn så otroligt mycket. Dom är 10 och 12 år gamla och förtjänar en annan mamma.
Har under det senaste året slutat vid ett par tillfällen. Hållt mig nykter två-tre veckor som längst men alltid tagit ett första glas igen. Och när jag väl druckit första glaset startar mardrömmen om på nytt.
För jag verkar verkligen inte kunna dricka bara lite... När jag druckit första glaset öppnar sig som ett bottenlöst hål.
Har nu varit nykter sedan i söndags, 4 dagar, och hoppas att detta är min för-alltid-nykter-gång.
Hade svår abstinens de första två dygnen, kräktes och mådde illa, svettades, darrade och sov ingenting. Nu mår jag lite bättre och har kunnat äta.
Jag vågar inte prata med min familj eller vänner om detta och erkänna för dem hur stora problem jag egentligen har…
Känner att jag nog gärna skulle vilja gå på ett AA-möte men vet inte om jag vågar det riktigt. Rädd att där ska vara någon som känner igen mig. Rädd att det ska kännas otryggt, rädd att bli dömd…
Tack för att jag fått skriva av mig lite. Har ni några tips på vägen tar jag tacksamt emot dem… ❤️