Senaste kommentarerna i forumet

Åh vad härligt att få höra om hur ni andra har det. Känner mig mindre ensam då. Har varit ngr bra dagar med nu närmar sig helgen och jag har inte haft en nykter helg på så länge jag kan minnas.
Tänker på hur jag vill åka till Systembolaget efter jobbet imorgon och köpa min dunk med vin och bara isolera mig.
Hur ska jag stå emot?
Ni är bäst ni som lyckas stå emot. Vilken viljestyrka!!!

Nystart, ämnet för forumet är alkoholberoende. Jag, och som jag uppfattar det andra med mig, tycker att det är svårsmält att läsa om din frus psykiska problem och den barnmisshandel som pågår i ditt hem. Helst skulle jag vilja att du inte skrev något om det här utan valde ett forum (om sådant finns) där narcissism diskuteras. Jag väljer för det mesta att inte läsa din tråd och borde inte gjort det nu heller. Men, nu gjorde jag det och känner att jag måste kommentera. Särskilt illa blir det när du attackerar andra forumanvändare som inte är insatt i din situation som du själv anser att du är. Oavsett vilka välvilliga kommentarer du får här tycks ditt liv vara ett enda moment22 och "inget" går att lösa. En ärligt ställd fråga: Vad förväntar du dig från oss? Å ena sidan vill du ge bilden av att du har allt under kontroll, å andra sidan uppfattar jag att du vill ha sympatier för din situation. Era barn får mina sympatier från mig. De verkar befinna sig i en fruktansvärd situation och det gör ont i mitt hjärta att läsa om vad de blir utsatta för.

Grattis till ditt nyktra 2021!

PS Jag anmäler mitt inlägg på en gång så admin ser detta.

Jag började kolla in på nyheterna i går kväll över rösträkningen i USA... Kunde inte sluta kika när det gick helt överstyr, och satt kvar vid datorn och läste, lyssnade och såg, tills de började räkna i natt igen, jag somnade först halv fyra...

Det var länge sen... jag var uppe så länge... Vet inte om det var värt det, inte särskilt mycket jag kunde göra åt galenskaperna.

I alla fall, somnade som en liten stock sen och vaknade ... vid 7-halv åtta tiden. Tur jag har semester tänkte jag, och var igång ett tag, innan jag vid 11 bestämde mig för att - ja jag ska sova lunch, för det är ändå bara snöigt och mulet ute. Jätteskönt?

Sitter o dricker eftermiddagskaffe, eller vad det kan kallas. Ska ta mig en promenad (lååång) så jag kommer upp till > 10 000 steg även idag, sedan träna lite innan eller efter middag.

Vad gäller champixabstinensen och nikotinkompisen.. inte hänt så mycket nytt där, ganska status quo, och jag kommer ligga kvar på den dos jag har nu. Känner inte att jag mår dåligt eller någon konstig annan eventuell biverkan av medicinen. Och inte heller något snussug. Skönt.

Jag känner igen mig i det ni skriver, och vet att jag själv har problem. Dricker inte dagligen men när jag väl dricker så blir det alltid mer än jag tänkt mig. Jag dricker både vid fest och vanliga helger.

Min man dricker bara vid festliga tillfällen. Han har påtalat för mig mer och mer att jag inte kan dricka som jag gör. En vanlig helg är han nykter medan jag dricker bag in box-vin. Det blir som att jag "måste" dricka för att det är helg. Jag tror att anledningen är att fly verkligheten för en stund.

Hade önskat att det gick att njuta av 1-3 glas vin, men det funkar inte för mig. Det blir en halv bag in box istället...

Det låter som att du har bestämt dig och inte är intresserad av att stanna kvar i relationen längre. Om det stämmer så tycker jag inte att du ska vara det heller. Han äger dig ju inte och kan inte hävda att du har lovat någonting. Man är i en relation tills man inte vill mer, så funkar det. Du kanske kan ordna saker och ting för dig och dottern. Det låter kanske hemskt, men om du är säker på ditt beslut och vet hur han skulle reagera, så är det nog bra att du har ett boende på gång + ett ställe att ta er till direkt när du berättat för honom, om han blir arg eller självdestruktiv. I det här läget handlar det om din dotter och dig och inte om hans känslor. Lycka till!

Mår liiite bättre idag, men ff trött som en Aga-spis...

Nåväl, idag ska förrådet få sig en omgång ?

Ha en fin, nykter dag alla! ??

Omöjligt att få han till frivillig vård då han varken har insikt i problemet samt noll respekt för ditt liv. Vet nog innerst inne att det kanske är för sent men tanken om att jag eller barnen ska behöva hitta honom ger mig panik. Att försöka med Lvm gör nog större skada i hemmet då det kommer bli svårt (av erfarenhet) att få till.

Det är 30-dagarskurs med Annie Grace som kanske skulle hjälpa dig. Gratiskurs. Man får en video varje dag, och lite arbetsuppgifter. Flera här på forumet har gjort/gör kursen, bland andra Onkel F.

För övrigt kan du ju använda forumet som ett ställe att prata av dig och få beröm ?

Kram ?

Jag har boken The secret, visste inte att den finns på Netflix. Läste boken för flera år sedan och tyckte den var flummig. Kanske skulle läsa den igen nu när man jobbat mycket med sig själv. Man kanske är mer mottaglig nu!? ? Att tänka "rätt" och förhoppningsfullt är ju helt klart något som påverkar en på ett bra sätt. Typ självuppfyllande profetia, tänker man att det ska gå bra så strävar man däråt och tvärtom. Jag förlitar mig också på karma, lite för mycket ibland tror jag? Hoppas du får härliga dagar med sönerna! Kram

Har man en tydlig plan så tror jag absolut att det kan funka. Annie Grace pratade om det i ljudboken ”The alcohol experiment” när jag lyssnade senast. Det var dag 22 i hennes 30 dagars-workshop tror jag. Minns inte exakt, men jag minns innebörden.

Hon listade alkoholbeteenden under rubrikerna ”kontrollerat” och ”besatthet”. En person som klarar av att dricka kontrollerat kan dricka, eller låta bli. Det kvittar. En person som är besatt blir jättefrustrerad om det utlovade drickat uteblir. Om en kontrollerad person kommer till en fest är det syftet med festen och de andra gästerna som har fokus. Om en besatt person kommer till en fest undrar hen när hen ska erbjudas första ölen. En person som kan dricka kontrollerat kan sluta dricka efter ett glas och övergå till alkoholfritt, utan att lida av det ett dugg. En besatt person kan förvisso avstå, men det kräver en hel del viljestyrka. En besatt person tänker på det andra glaset innan hen har slutfört det första glaset.

Ja, ni fattar grejen. Jag vet att jag tillhör de besatta. Jag har erkänt det för mig själv och tar konsekvensen av det. Självklart önskar jag att jag tillhörde de kontrollerade, men samtidigt har jag sörjt klart det. Det är som det är.

Kram ?

Jo, känner mig rätt stolt faktiskt över att ha klarat det så här långt.
Har inte varit nykter så här länge sen mina två graviditeter, tror jag. Och det var ett tag sen.

Plötsligt känns också mitt nick främmande. Har ju varit på det här forumet under många år och haft många nick. Nu sist när jag gick in och valde Illaute så kände jag att jag var just Illa ute. Kände mig desperat och i stort behov av hjälp och förändring.
Nu har jag för första gången i mitt liv lyckats vända skutan åt rätt håll och har bara positiva mål framför mig.
Tänker dock behålla mitt nick för att komma ihåg hur jag mådde när jag gick in här igen på forumet.

Hälsningar
Illaute som inte längre känner sig så Illa ute.

Jag tycker det är så sjukt gott ändå att jag har kommit så långt i livet att jag inte ser "ta hjälp" som en svaghet, utan som en styrka. Att våga lägga sig platt och be om att få ett handtag av någon.

Har suttit och läst i timmar på nätet och mailat ut högvis med förfrågningar för att se om jag kan pricka rätt. Det sjuka är att det känns nästan som att det enda som skulle krävas just nu, är att jag fick prata med en person, prata av mig om typ allt och sedan bara att man bestämmer sig för ett uppföljningsmöte om en vecka för att se hur det har gått. Det triggar min prestationshjärna och är det något jag är så är det prestationsinriktad där jag vill göra bra ifrån mig och inte misslyckas. Intressant bara att det är så svårt att vara sin egen "coach".

Jag skulle kunna köra igenom hela 12-stegsprogrammet själv, igen t.ex. men det skulle vara så skönt att kunna få rapportera progress till någon bara. Kanske någon som också ger beröm och bekräftelse? Apropå att jag kämpar med ensamhet.

Jag vägrar ge upp, jag måste bara hitta nya angreppssätt för att ta mig runt de hinder jag ser.

Hej Blenda.
Jag har liknande plan och utforskar lite framöver hur jag och A ska ha det.
Max 2 glas/tillfälle
Endast rött vin andra drycker A fria.
Minst 10 dagar mellan varje tillfälle.
Max 4 glas/månad.
ALDRIG dricka dag innan jobb!!

Behöver testa känner jag och vem vet det kanske slutar med 0 glas i slutändan.

Jag har 150 dagar vita sedan 11/8.
Drack en hel flaska 20/11. Ingen trevlig upplevelse.
Testade med 2 glas i tisdags. Toleransnivån har sänkts helt klart.
Kände av 2 glas. Tyckte vinet smakade sprit.

Känner hitintills att dessa tester bara gör mig mer medveten om att A inte var så speciellt kul eller gott ändå. Bra om man slutar dricka för man inte vill. Inte för att man inte får.

Jag tror man måste vara hundra inställd på aldrig mer och där är jag inte än.
Och tyvärr så vill vi gärna tycka vi är dåliga bara för vi inte klarar helvitt.
Men mitt mål när jag började min resa var inte helvitt.
All info om A har dock inte gått obemärkt förbi och det märker jag tydligt då jag verkligen analyserar hur jag känner och hur det smakar de gånger jag testat.
Men man måste klara att sluta dricka .
Gör man inte det så är det kört.

Läste en rekommendation
1 månad vit/år
1 vecka vit/månad
1 dag vit/vecka
De menade att bara med denna åtgärd fick man ner sina dryckesvanor rejält.
Kram⚘

Så bra att du fått nog och hittat hit!

Jag instämmer med Se klart, tråkigt är ok ibland.
Med nykter tid återfår man förmågan att finna glädje i nya, eller nygamla, saker.
Jag är också på dag 6, precis som du :-).
Men det är inte första vändan jag är här på forumet, så jag vet att man får massor av tips och stöd och värme här. Men framför allt: Jag har fått så många härliga skratt och roliga stunder här som lättar upp när det är svårt.

Häng kvar, läs och skriv.
Livet blir inte tråkigt, även om man fortsatt får stå ut med tråkiga stunder.

Kram

Snälla Mother, du har ingen aning om vad du pratar om. En Narcissist kan spela charader så det står härliga till, om jag inte kan visa på hennes beteende hemma kommer hon aldrig visa det för någon annan. Hon är speciallist på att få folk att tro att hon är guds bästa barn, hon kommer dra vilka rövarhistorier som helst. Hon är utom all hjälp, jag har försökt i så många år så att du kommer och skriver att hon kommer förstå är en grov förolämpning. Jag förstår att du vill väl, men snälla läs på om ämnet innan du uttrycker dig för just nu gör du bara mer skada än du hjälper.

Nej det är inte aktuellt, iallafall inte nu. Jag tror många av mina problem med att jag fastnade med en person som min fru är min uppväxt. Jag har inte förstått det förrens väldigt nyligen, jag hade inte en dålig uppväxt men jag blev aldrig sedd. Jag var aldrig bra nog och fick aldrig beröm, på senare år har jag också insett att mina föräldrar och syskon går rakt emot mina önskemål och de kan ljuga mig rakt upp i ansiktet för att sedan göra tvärtom. Skulle jag flytta tillbaks skulle det absolut inte bli till någonstans i närheten av var de bor. Men jag trivs väldigt bra där jag bor, förutom att det är skit med min fru. Jag har många vänner, inte just där vi bor, men som jag normalt träffar men inte just nu. Jag har även väldigt bra kontakt med många vänner i sverige och normalt besöker jag dem flera ggr varje år, men nu har det inte kunnat bli av på länge.

Tack för att du bryr dig Andrahalvlek, det betyder mycket för mig.

Min integritet är stor, den har varit min styrka såväl privat som i arbetet.
Men just nu vet jag inte... min integritet leder till att jag inte har förmågan att släppa in nån annan människa. Och att jag saknar förmågan att visa mig som jag är. Jag har aldrig övat på det. Så jag har aldrig riktigt ens själv undersökt vem jag egentligen är. Vet bara vem jag utger mig för att vara, vem jag tror att andra tycker att jag borde vara.
Har aldrig visat min sårbarhet, ens för gubben min, som jag levt med i flera decennier.
Terapeuten har bett mig reflektera över mina önskningar, mina drivkrafter. Men min hjärna är stängd. Bara efter några glas vin kan jag drömma, längta, känna lust. Som vinfri lyckas jag bara slå på mig själv, hitta fel, ge min bestraffningar. Hittar inget hos mig själv värt att belöna, förstärka, utveckla.
Jag kan inte vara snäll mot mig själv, jag vågar inte låta nån annan vara snäll mot mig. Jag behöver lite snällhet, men den står inte att finna.

så vem är jag att kritisera kan man tycka.I FÖRSTA hand tänker jag på barnen.
Man får väl förmoda att de som ska hantera en vårdnadstvist vet vad din hustrus sjukdom medför.
Man behöver ju inte leva med sjukdommen själv för att förstå smärtan, sorgen och det ohållbara.
Och man behöver inte bara någon som tycker synd om en eller håller med i allt.
Ibland behöver man väckas för att se klart.
För många år sedan hände detta mej, en vän sa till mej (en sanning) om hur jag jag levde mitt liv vad jag gjorde fel.
Det gjorde så ont, men jag visste att hon hade rätt, så jag gjorde förändringar i mitt liv.Jag har aldrig ångrat det,tänker på henne med tacksamhet.

Jag vill dej inget ont naturligtvis bara att du/ ni och era barn får ett liv som är värt att vakna till varje morgon.

ps jag har läst din tråd och det var ju det som fick mej att reagera jag kände nästan som fysisk smärta av att läsa din berättelse. Men alla vuxna har ett ansvar i sitt förhållande genemot varandra och mot livet man lever självt.
Kanske behöver man påminnas om det, jag behövde det.

Gillar det tänket! Det kan man verkligen upprepa och fira dagligen ?

Kram ?

Är det en tanke du umgås med ibland? Det handlar förstås om jobb också, men ibland kan drömmar göra att man tar flyktiga chanser i hampan när man ser dem. Jag tänker att det skulle vara enklare för dig att bryta helt med frun då. Du kanske kan börja med att återuppta kontakt med släkt och vänner i Sverige? Videosamtal är trevligt.

Kram ?

Hej igen, efter att ha lugnat mig lite vill jag svara lite mer utförligt på ditt inlägg. Till att börja med så har du ju i sak helt rätt, men allt är inte så lätt som det ser ut.

För det första, jag har försökt och försökt få min fru att söka hjälp. Jag har hotat att jag kommer lämna henne om hon inte söker hjälp. Hon vägrar, så det ger mig inget annat val än att lämna. Men, jag kan inte bara ta väskan och gå och lämna barnen med en instabil person som jag inte har en aning om vad hon skulle ta sig till i ett så stort nederlag som att bli lämnad. Jag kan inte heller bara ta barnen och gå, dels förstår de inte innebörden av hennes mående och är själva så pass traumatiserade att jag inte tror att båda skulle följa med mig frivilligt (tvinga dem kan jag ju inte för då lär det gå illa).

För det andra, mitt eget drickande är nog inte ett jätteproblem för någon annan än mig själv. När kvällen kommer så stänger sig min fru in sig i vardagsrummet där hon äter och tittar på skräptv helt själv, ingen får störa henne. Ena barnet är kvällstrött och går och lägger sig och läser och andra barnet sätter sig och spelar dator. Kvar blir jag, vad finns för mig att göra? Jo jag gör min egen mat och äter själv när lugnet kommit i huset. När jag druckit har jag druckit lite under denna tiden, inte blivit full. Går in och ut till barnen och de går in och ut till mig och vi pratar och skojar. Lite senare på kvällen går andra barnet och lägger sig och kvar blir jag, har nu att välja på att sitta i köket eller på mitt kontor. Dricker jag påverkas ingen annan än jag.

För det tredje, jag är redo, så redo det bara går att lämna. Men, nu har vi hamnat i en pandemi och landet jag bor i är helt nedstängt. Det finns ingenstans för mig att ta vägen, hotell stängda, läkarmottagningar i stort sett bara telefontider och i övrigt får vi inte lämna huset annat än för specifika anledningar. Detta betyder att jag planerar, jag måste planera, jag måste vänta hur lite jag än vill. Jag försöker hålla lugnet i huset, jag tar ingen fight med henne men jag går in på barnens sida så fort det behövs och jag är där och tröstar dom. Mer kan jag inte göra.

Nu har jag varit nykter hela 2021, det tycker jag iallafall är ett steg i rätt riktning. Vill inte bli kallad dum i huvudet och får en anledning att bara säga "fuck it" och dricka igen.

Du har verkligen funderat igenom det här och har gjort en svinbra plan! Och du har helt rätt, nykterheten krävs för att orka med förändring. Och du har stora förändringar framför dig. Stort grattis till 120 nyktra dagar!

Jag vill bara skicka med en liten tanke. Det kan bli så att du i sociala sammanhang tycker att miljön och sällskapet är så trevligt att det inte behövs alkohol i glaset för att toppa stunden ytterligare. Då måste du inte dricka alkohol, bara för sakens skull liksom. Min upplevelse efter snart ett år nykter är att jag har precis lika trevligt som alla andra - utan alkohol. Trevligare faktiskt, för jag behåller min lyhördhet och jag kan enkelt köra hem när jag vill om jag blir trött.

Kram ?

Tack för ditt svar miss lyckad! Det känns värmande att få respons på det man skriver. Det är första gången jag vågat göra det och det kanske är ett steg i rätt riktning.

Värdefullt också att ta del av andras berättelser i forumet. Hoppas verkligen att det här kan leda till en förändring... Men svårt är det.

Kram till dig med!

Vilken miljöhjälte du är Torn ? Jag tror på konsumentmakt, det är typ enda sättet att lösa klimatkrisen. Politikerna verkar ju inte klara av det i alla fall. Därför är jag alltid på hugget vad det gäller alla möjliga innovationer med miljötänk. Men jag bor ju i lägenhet så några solpaneler kan jag inte köpa direkt. Har funderat på elbil, men är lite skeptisk till tillverkning och slutförvaring av batterierna plus att vårt elnät inte kommer att räcka till. Och jag som bor i lägenhet kan ju inte ha en egen laddstolpe liksom.

Men jag tänker i liten skala också. Som i att hyra en julgran, som för övrigt överlevt julen och ska åka på sommarförvaring snart igen. Eller ersätta plastfolie med bivaxade tygdukar, handla möbler i andra hand, åka kollektivt fast jag har bil (dock inte nu i coronatider). Nu senast har jag köpt flytande tvättmedel i en 5 liters bag-in-box. Räcker till 66 tvättar. Fatta hur mycket avfall jag ”sparar”!

Klokt av dig att investera pengar i klimatsmarta bolag! Miljöhjälte som sagt ?

Kram ?

Ursäkta denna lakoniska ingång, men då vi har att göra med en ofta dödlig, progressiv sjukdom. Så är det ett större omtag- vilket visar sig med tiden. Tråkigt går att ha. Om livet bygger på att se fram emot att berusa sig, då får en börja med livet. Hitta nya rutiner och kanske intressen. Träna, pyssla, baka, så frön, snickeriprojekt. En dag i taget!