Senaste kommentarerna i forumet

Ja! Det där är så intressant. För på något sätt uppmärksammar man att man har ett problem utan att ta ansvar för det. Man förstår att folk skulle tycka det var konstigt att dricka så mycket. Men man vill ändå fortsätta. Jag är ganska ung och även på hemmafester och sånt där kan jag skämmas över hur mycket jag dricker och gå in på toaletten och dricka där ensam. Tre glas när alla andra är inne på det första. Och att man blir så nöjd med sig själv. Känner att jag många gånger undermedvetet resonerat som att det inte finns ett problem om andra inte ser att det.

Tack för alla värmande kommentarer! Jag är inne i en rejäl dipp psykiskt just nu. Jag känner igen symptomen. Har varit här många gånger tidigare. Det kommer att kännas lättare om nån dag/vecka. Jag kämpar vidare och väljer inte att dricka alkohol idag. Den lömska vännen gör inte att jag mår bättre på långsikt. Den erbjuder bara en lindrig för stunden. Jag vill må bra hela tiden. Jag firar in det nya året med bubbel vatten från Coop. En dag i taget ??

Klokt och fint inlägg från UllaBulla.
Jag kommer ju från beroendesidorna men jag har en stor dos medberoende problematik i botten. Inte kopplat till alkohol men det var extremt viktigt för mig att alla mådde bra. Jag avskydde bråk och alla de tre andra i familjen kunde ibland flippa ur och få utbrott (även jag ibland). Men jag såg till att medla och laga, det gjorde även min pappa ibland. Men just det där att lägga egna önskemål åt sidan och jobba för att andra ska ha det bra är djupt inrotat och om jag ska vara helt ärlig inte speciellt bra för någon för innerst inne mår man inte riktigt bra av att inte se sig själv.
Om du leker med tanken angående dina barn så vet de säkert också att du är glad och ”mår bra” när ni har ett familjeliv. Det är kanske viktigt för dem att du mår bra och så låtsas ni allihop. De kanske också märker och vill att deras pappa ska må bra och därmed också vill att han ska finnas er nära. Men det känns ohållbart det ni håller på med. Läs Nystarts tråd, han är ju fortfarande kvar i en giftig relation men det känns lite likartat det han hamnar i.
Önskar att 2021 blir ditt år Lim, när du sätter dig själv högt upp. Ja, barnen kommer säkert främst, men de är stora nog nu att ha sin egen relation med sin pappa. Du måste nog sluta med att ta ansvaret för att de ska umgås för att kunna gå vidare och kanske också för att barnen ska kunna se saker som de är. De får inte allt du vill att de ska ha, men de får kärlek och trygghet från dig. De klarar sig. Om deras relation med sin pappa hänger på att du är där... ja, vad händer då?
Du är en sån fin, omtänksam och klok person Lim. Jag hoppas att du 2021 tar ännu bättre hand om dig själv och gör sånt som gör dig glad. Då mår dina barn också bättre.

Jag ska försöka rekapitulera nyårsafton 2019. Som en påminnelse om hur det var då, och hur det aldrig ska bli igen.

Jag vill dock börja med att sätta ord på vilken katastrof min egen 50-årsdag i oktober 2019 kunde ha slutat i. Jag kom undan med blotta förskräckelsen, jag kunde dött skamdöden. Den dagen var början till slutet på mitt drickande, och det här är smärtsamt att skriva. Just därför måste jag göra det. Min äldsta dotter tillhör huvudpersonerna vid båda tillfällena.

Jag skulle inte fira min 50-årsdag. Jag drog på spa med min bästa vän istället. Lugnt och städat, som det brukar vara på spa. Otroligt trevligt, och måttfullt drickande. Det var natten mellan torsdag och fredag. Sen åkte vi hem. När jag kom hem hade min äldsta dotter fixat en överraskningsfest. Min bästa vän hade hållit helt tyst. Hon släppte av mig, åkte hem och bytte om, hämtade sin man och kom till festen.

Hela lägenheten var ommöblerad för att få plats med sittplatser till alla gäster, som dock var en blygsam skara. En väldigt kärleksfull skara. Jag fick tio minuter på mig att byta om, sen började det ringa på dörren och mina bästa vänner ramlade in. Maten var perfekt, stämningen var perfekt, överraskningen var perfekt ? Vilket jobb hon gjort min älskade äldsta dotter som styrt upp allt detta i hemlighet, med praktisk hjälp av sin pappa. Jag kunde dött kärleksdöden för henne där och då.

För att inte toppa detta på bästa sätt drack jag alldeles för mycket och alldeles för snabbt. De sista timmarna försvann i en minneslucka. Jag har tack och lov lärt mig nu att man kan fungera till synes helt normalt under en minneslucka, så det tror jag att jag gjorde. Har inte fått några andra reaktioner i alla fall. Men det är ändå så fruktansvärt obehagligt att inte minnas hur/när gästerna gick hem och hur jag hamnade i säng.

Jag vaknade mitt i natten av att jag hade kräkts mitt i sängen. Aldrig hänt tidigare att jag kräkts i sömnen. Jag låg i mina egna rödvinsspyor. Panik. Hur skulle jag ta mig ur det här? Jag gick upp och tvättade av mig och sen la jag en massa täcken och kuddar ovanpå spyorna. Morgondagens bekymmer. Försökte somna om.

På morgonen kom min äldsta dotter in i sovrummet, kröp upp bredvid mig i sängen och frågade om jag var nöjd med överraskningskalaset. OM jag var nöjd ? Jag tackade henne översvallande, samtidigt som jag bara kunde tänka på en enda sak: Hon får inte upptäcka rödvinsspyan i sängen. Mitt hjärta slog i 190, jag tror aldrig att jag förr eller senare har haft sådan intensiv hjärtklappning.

Efter en stund sa hon: ”Vad det luktar konstigt?” Fönstret stod öppet i ett fåfängt försök att vädra så jag hummade lite och sa ”jag känner det också, det måste vara något som kommer utifrån”. Sen småpratade vi en stund till innan jag sa: ”Jag ska försöka sova en stund till, sen kan vi äta frukost”. Sen gick hon ut ur sovrummet, och efter det höll jag dörren noga stängd tills jag ensam kunde ta itu med misären. Fy fan vad vidrigt äckligt, men jag kom undan skamdöden med blotta förskräckelsen som sagt.

Jag lovade min äldsta dotter att jag skulle vara helt nykter förra julen. Det är första gången någonsin hon har bett mig på allvar att låta bli att dricka. Även då skämdes jag som en hund, men svarade kavat: ”Självklart”. På nyårsafton hade jag dock inte lovat att vara nykter. Vi firade ihop jag och barnen och deras pappa och några vänner till. Som jag drack ? Tömde nästan en hel vinbox själv, och jag minns inte de sista timmarna då heller. Hur kom jag ens i säng? Jag lånade yngsta dotterns säng och hon sov på en luftmadrass på golvet bredvid.

Nästa dag var jag så bakfull att jag ville krypa in ett svart hål för gott. Men det var bara att bita ihop och låtsas som ingenting vid frukosten. Jag bara väntade på pikningar om hur full jag blev kvällen innan, men de kom aldrig. Ännu en gång kom jag undan med blotta förskräckelsen.

Sen följde ytterligare några fyllor då jag fick rejäla minnesluckor. Då fick jag nog. Jag hade hamnat i ett läge där en flaska vin knappt märktes på mig. För att få effekt krävdes nästan en hel vinbox och att jag drack i snabbt tempo. Då mindes jag istället ingenting de sista timmarna. Vad var det då för mening att dricka? Plus att bakfyllan var överjävlig. Fruktansvärd ångest kombinerad med illamående som gjorde att jag kräktes nästa dag. Det kom så plötsligt att jag knappt hann in på toaletten ibland. Det var som om min kropp skrek till mig: ”Du förgiftar mig”.

Den 9/2 har jag varit nykter ett helt år. Bland de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Ikväll firar jag nyårsafton nykter och jag vill önska er alla forumvänner ett gott nytt nyktert år 2021! ????

Gottnyttårkram ?

Liten
Jag
Utan
Super(!)kraft
Tillräcklig

Bring me 2021

Charlie och Kontentan...
Era inlägg träffar mitt i prick. De är klockrena! Ni ger mig inspiration! Jag ska fortsätta att läsa!
Denna natt (nykter kväll) hade jag en hög puls och drömde fem drömmar som jag kommer ihåg.
Sov oroligt med tusen tankar.
Men en dröm var symbolisk, tror jag.
Jag skulle såga av en sjuk trädgren på vårt stora träd i trädgården.

Jag sågade och sågade. Höll på länge.

Jag lyckades bra. Det blev snyggt.
Jag stod där och tittade och var stolt.

Då föll hela stora trädet och jag började gråta.
Jag inbillar mig att det betyder något dåligt.

För kan ni tänka er. Jag har tänkt mig själv som ett starkt träd, när jag besökte min fru på olika avdelningar tillsammans med mina barn. Att jag måste vara stark.
Grenarna var mina armar som höll i barnen.
Ingen storm fäller det trädet.
Rakt och starkt, i ur och skur.
Jag hade den bilden i huvudet många gånger. Den hjälpte mig.

Kanske jag gör för stor grej av drömmen?
Ja.
Men tusen tankar far runt i huvudet.
Nä, nu är det ny dag.
Inte älta gamla saker nu. Skärpning!

Välkommen håll i och håll ut, det blir bättre.

Har funderat en hel del kring en sak, har nog inte kommit till något svar, men det är något i detta som gör mig så nedrans exalterad. Jag jobbar ju i skolans värld , och där används ofta ord som salutogent (vilket jag tycker är min professionella utgångspunkt) men även patogent. Om någon inte vet vad orden betyder så är:

Salutogent - fokus på det friska med fokus på de faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa mer än vad som orsakar sjukdom. Fokus på friskfaktorer. Även KASAM kommer in här med en känsla av sammanhang.
Patogent - fokus på det sjuka. Man lägger mycket fokus på varför man blir sjuk.

Jag har alltid tänkt att ett alkoholstopp bör ses utifrån det salutogena perspektivet. Allt jag har läst har ju upphöjt detta perspektiv till skyarna och undersökningar, uppsatser har skrivits i oändligt antal om det. Men jag kom och tänka på om det verkligen är så, för alla. Och om det är så genom hela processen. Tänker jag fel, eller för snävt kring dessa perspektiv!? Jag undrar om det salutogena perspektivet är det bästa för alla, om det är bäst i alla faser? Jag är inte säker. För i min värld så finns det olika faser i ett alkoholstopp. Faserna är som känslor (generaliserat) och kommer olika snabbt/varar olika länge för alla; 1. Panik 2. Förälskelse 3. Nyfikenhet 4. Reflektion 5. Beslut 6. Acceptans 7. Avsky.

Dessa steg är inga officiella steg från någonstans, bara min upplevelse (i min värld som jag brukar säga). Ni som gått igenom stegen tror jag förstår. Ni andra får förhoppningsvis möjlighet att förstå ;)

Men åter till frågan, är det verkligen bäst att ha ett salutogent perspektiv? Ger det mest effekt i början, eller behöver man få en knytnäve av fakta på det sjuka till ansiktet för att kunna ta tag i allt. För många funkar det ju inte bara att tänka på det hälsofrämjande. Eller har dessa perspektiv inget att göra med detta alls!? Det snurrar i mitt huvud nu, ursäkta svamlandet.

Årets sista dag får mig att reflektera över året som gått. Summa summarum har året 2020 varit en vändpunkt i mitt liv. Året då jag fått min nykterhet och blivit befriad från A. Jag lever nu i tillfrisknande och i stegarbete.

Året har också inneburit en vändpunkt när jag fick insikt om hur narcissism fungerar. Denna viktiga väckarklocka som gett mig alla pusselbitar till förståelse av mitt liv.

Nu lever jag inte längre i missbruk, ångest & kaos utan i tacksamhet, acceptans & sinnesro.

Oavsett övriga omständigheter har året varit en välsignelse. Jag ser fram mot att nästa år få fortsätta leva i tillfrisknande på alla plan.

Önskar Er alla Ett Gott Slut på året. ?

✨?✨?✨?✨?✨?✨

Jag rekommenderar, om någon frågar, att ta en dag i taget - lova nykterheten bara i dag. Och så gör man förhoppningsvis det varenda dag :)

Sen tänker jag att det är lätt att vi tänker på allt det dåliga, negativa som vi vill undvika med alkoholen, och tro mig det är mycket. Men ett annat sätt att tänka är att se alla positiva fördelar (det blir istället som man får något,
istället för att man ger något).

I vilket fall, välkommen och starkt att du startar innan nyår, detta är ju inget nyårslöfte som ska brytas liksom ;)

Druckit cirka 2 flaskor vin om dagen i 2 år. Nu får det va nog. Jag är alltid trött och... trött. Ingen lust med nåt.
Har viljan men är livrädd för abstinens. Vågar jag verkligen försöka själv... vilket jag helst vill såklart. Vad säger statistiken om den farliga abstinensen... vad kan jag räkna med att behöva stå ut med, och när blir det farligt? För hur många blir det farligt ?
Hur har det vart för er andra? Snälla hjälp mig!!!

Tack! Ja 2021 ska bli mitt år, viktigast är att hitta fokus och att lämna min fru. För att få fokus måste jag sluta dricka.

Sov rätt dåligt inatt, men det kanske inte är så konstigt efter att plötsligt slutat med sömnmedlet jag haft sista månaderna. Nyårsafton idag, skulle egentligen vara sista kvällen med ett par öl. Men jag ser inte poängen med det nu, finns inget att fira förrens jag är ute ur fängelset.

Har kommit ganska långt i helandet av mig själv tror jag, har defenitivt lidit av trauma bond och nu något slags ptsd. När jag tittar tillbaks till barndomen tror jag att grunden av mitt problem att jag tagit så mycket skit från min fru lades redan där. Jag hade många kompisar, men jag fick aldrig lyckas. Mina föräldrar brydde sig nog inte mycket om mig, eller de visade iallafall ingen direkt kärlek och inget intresse i mig. Tror jag haft ett stort behov att få mig bekräftad och det är ju just det man blir av en narcissit. Kommer ihåg i början med min fru (åratal) hur underbart det var att någon intresserade sig för mig och höjde mig till skyrna. Ingen hade någonsin gjort det förut, jag var bara den där som inte var tillräckligt bra. För bara några år sedan drömde jag om att komma tillbaka till min hemort och köra runt i en dyr bil, köpa finaste huset och visa alla att jag minsan lyckats. Sanslöst att jag inte förrens nu mitt i livet har insett att det handlar om mig och att den enda som behlver acceptera mig är jag själv, inte några "kompisar" som aldrig ansåg mig tillräckligt bra i fotboll. Jag behöver inte visa mina föräldar hur framgångsrik jag är trots deras totala ointresse, de har inte med det att göra - faktist. Jag behöver inte vänta på att min fru ska säga om något är bu eller bä, jag har min egen vilja och mina egna behov. Nu sätter jag mig själv allra först och gör jag det sätter jag även barnen (indirekt) först också.

När allt det här är över är jag nog redo att sadla om till psykolog......

Wow vad mycket härliga kommentarer man kommer tillbaka till (har varit borta en dag) ;) haha

Torn tror jag slog huvudet på spiken, alla är nog lite beroende, fast alla människor kanske har olika motståndskraft och inte blir missbrukare. För det är ju två vitt skilda saker. Det finns saker som jag är beroende av (som tops tillexempel, kan inte tänka mig ett liv utan tops, man kan ha dem till sminket och peta öronen, för att städa handfatet haha) men jag skulle nog funka ändå och inte ha några jättestora problem såsom en missbrukade tops-person om jag tog bort dem. Detta blev en sjukt dålig liknelse, men välkommen till mitt huvud, det var det första som poppade upp.

I går glömde jag faktiskt att gå in här, satt och spelade tv-spel, var ute och gick och pusslade, så dagen rasslade till och plötsligt var det dags att sova. Jag var nykter, tänkte inte ens på A. Jag var och handlade bubbel i mataffären, ja det är väl inte "bubbelbubbel" men jag ställer mig inte i systemetkön för att köpa en pyttig flaska med alkoholfri dryck, jag överlever ändå. Jag tänkte dock inte tanken att köpa bubbel med A. Lite stolt, men för mig har det nog inte varit lika svårt att avstå när jag mår bra, när jag har en bra period.

I dag är det ju nyårsafton, jag ska hem till mina päron och en moster, kusin och kusinbarn kommer dit också. Jag brukar aldrig fira nyår, men ska fira det där. Tror dock inte jag orkar vara social (det blir så intensivt så jag ofta behöver gå undan) hela kvällen, så ursäktar mig säkert runt 22.00 och tar bilen hem :) Men vi får se.

Fick ju höra att så som man firar nyår, det är så man kommer spendera sitt framtida år. Det har stämt för mig, ensamt och neddränkt i alkohol. Men en tanke på att fira den nykter, med min familj, de som betyder mest för mig - det känns betydligt bättre :)

Nyårlöfte skrev jag om innan, har inget direkt, men jag vill fokusera på mitt mentala och mig själv. Ta reda på mer om mig själv, var mina gränser går. Jag ska också försöka få igång rutiner, för jag vet att jag mår bättre av det. Fokus på mig - som vanligt, fast jag tänker att jag vill jobba för det positiva. Jag vill bara göra saker som gör mig lycklig, inte saker som ger tillfällig lycka - utan som gör mig genuint lycklig.

Nyårslöfte - DET ÄR MIN TID NU och jag ska blir lycklig!

Jag läser trådar här och lär mig så mycket av er!
Jag tänkte på det du skrev. Uppehåll i sex veckor och så alkohol en kväll, så kändes allt förstört. Nä, du lyckades ju i sex veckor. Det är ju väldigt bra, Pixie.

Stillochstorm, tar mycket gärna sällskap med dig. Låter som du gjort upp en bra plan som jag gärna tar efter. Att öva sig i lagom är nog precis vad jag behöver ❤

Såg nu att du redan läst min tråd ❤️

Så - då följer vi varandra. I med och motgång

Kan vi inte försöka tillsammans? Känner igen mig i det du beskriver, kolla gärna min tråd ”vinet min vän och min fiende”

Jag har nu varit nykter sen 23 dec och försöker att inte gå all in med extrem kost & träning. Utan övar mig på att vara lagom, äta ”normalt” och träna hållbart.
Jag vill verkligen lyckas hålla i det här. Jag satsar på 90 dagar först för att se vad det gör med mig och hur jag känner efter det. Men fram tills dess, en dag i taget.

Lycka till, vill gärna följa dig på vägen.

Tack för välkomnandet! Det värmer och ja, listan ska jag ha för att påminna mig själv så ofta jag behöver!

Så har dag 2 utan alkohol börjat! Inte så jobbigt ännu eftersom det är morgon, men kändes ändå bra att vakna utan minsta känsla av alkohol i kroppen.

Glad jag hittat hit, känns som ett varmt och välkomnande forum, och jag känner mig hjälpt av att sitta och läsa trådar ni andra skrivit.

Måste försöka hitta på något att göra idag, hålla mig aktiv och ha tankarna på annat ☺️

Hej Soffi! Jag trillade in här igår och det är första gången jag erkänner för någon annan att jag har problem m alkoholen. En flaska vin om dagen har det oftast varit här också...

Känner så väl igen mig i rädslan att bli avslöjad! Tror skammen är något av det absolut jobbigaste... trodde aldrig jag skulle hamna här. När barnen var små drack jag aldrig, möjligen på fest nån gång om året. Sen blev det så här, 10 år senare. Druckit ca 3-4 år och varje dag de senaste två åren.

Jag är nu på dag 2, och hänger gärna på för att kämpa för ett fantastiskt 2021!

Kram ?

Må krafterna vara med dig.

Kanske årets tråkigaste månad. Men samtidigt en månad med vardag, rutiner och lugn. En bra månad för förändring enligt mig.
Är så trött på allt alkohol-slaskande och alla möjligheter till konsumtion. Det är som att december är en stor vinbox som aldrig kan ta slut. Är så trött och less och längtar efter att ha tråkigt, även om det just är den känslan som är en av mina fallgropar. ?

Nu blev det lite ljusare i mitt mörker.
Har läst dina tidigare trådar, och dina reflektioner och ditt bildspråk är givande för mig.
Glad att du är tillbaka, trots anledningen.
Nytt och bättre år önskar jag dig (oss)!

För mig betyder det något särskilt. Inte för datumet utan för att jag är så trött på allt "extra". Gillar vardag och rutiner. Även om jag gillar jul och det inte är en laddad tid så känns det som en väldigt lång fest där jag är helt slut efter allt. Trött på allt och längtar efter måttligt på alla sätt. Därför är nyår starten på något nytt för mig och ett väldigt bra tillfälle för förändring.
Jag lovar att ladda med näsdukar ,det kommer jag också behöva.?

Toppen med boktips. Suger som sagt i mig som den svamp jag är.
Ser fram emot ett nytt nyktert år.
Ikväll ska vi ha en lugn nyårsafton. Min sambo har köpt ett alkoholfritt vin och bubbel till tolvslaget. Undrar om jag orkar hålla mig vaken så länge nu när man inte är i ”gasen”?

Ha en riktigt fin kväll och gott nytt nyktert år!