Senaste kommentarerna i forumet

Tack för stödet andrahalvlek, betyder jättemycket! :) jag tror det är smart, och det blir fler segrar att fira när man når sina delmål. Det har verkligen varit tuffa månader, men saker börjar verkligen bli bättre och bättre, fridfullare. Hade aldrig räknat med kaoset som kom efter att jag slutade, helt otroligt att det var sån lång emotionell ”utrensningsfas”. Jag som i början knappt kunde erkänna att jag hade problem med drickandet.
Glad att jag härdade mig igenom det :) Jag känner mig mycket starkare nu. ?

Välkommen till denna sida. Har precis som du klarat 8 månader tidigare, nu är jag över och siktar på evig nykterhet, men en dag i taget.

Jag är så ledsen att er jul blev så som den blev. Du har nog kommit helt rätt här till forumet där du kan skriva om din situation med andra som tyvärr känner igen sig. Att din man inte dricker mängder konstant betyder inte att alkoholen inte är ett problem för er. Det låter som att han förstört flera högtider för dig och barnen och beter sig oberäkneligt. Min sambo gjorde samma sak, och en läkare kanske inte hade tyckt att mängden var ett stort medicinskt problem. Men om det inte fungerar utan går ut över dig och familjen så är det det. Eftersom han inte är lätt att prata med så kanske ni skulle behöva professionellt stöd för det. Det kan vara ett första steg att se hur hans inställning är och om han har vilja att lösa era problem eller inte.
Lycka till och sätt dig och barnen främst!

Hej!
Ja det är synd att den biten inte följs upp mer noggrant efter operationen...
Tack för rådet om att hitta strategier att jobba med!
Önskar en fortsatt bra kväll

Tröttiz. Detta känner jag verkligen igen! De mest sjuka sakerna har jag faktiskt lyckats hålla mig borta ifrån men det har också funnits situationer som har varit fullkomligt extremt tokiga och som han heller inte ha kunnat förklara hur den har hamnat i efteråt. Det har också varit saker som kunnat bli farliga för mig själv. Det är också situationer som man inte är så stolt över och som man verkligen inte vill berätta för sina vänner. Jag vet inte om det finns något sunt medberoende däremot vet jag att jag måste hålla mig på avstånd för de situationerna han kommer det är antingen helknäppa eller kan de bli farliga. Jag har heller inte varit rädd som du beskriver att du hellre inte har varit men jag tror att det blir normalt tillslut detta att komma i tokiga situationer. Därför kan man nog säga att det bästa är att inte vara tillsammans med en person i missbruk. Det finns ju de personer som faktiskt har gjort saker som de absolut inte skulle ha gjort annars. Det är inte klokt vad man har fått erfara på gott och ont ?

Citadell och självomhändertagande. Det som jag funderar på är var medberoende och "normal" omtanke går. ?
För mig är det inte självklart alla gånger, förutom de tillfällen jag kommit på mig själv att finna mig i vissa situationer som min pojkvän hamnat i. Att jag anpassat mig till helgalna situationer utan att känna mig hotad. Herregud, mina vänner skulle bara veta ... ?

J

MyMysan. Det låter alldeles förfärligt sorgligt det är du beskriver. Jag har egentligen inte så stor erfarenhet av alkohol men däremot av droger och tablettmissbruk samband med en tidigare partner. Vi är för övrigt inte tillsammans längre som sagt jag funderar väldigt mycket på det beteende din man har. Kan det vara annat en alkohol inblandat? Min tidigare partner hade nämligen ett blandmissbruk och han gick bakom min rygg i ett år innan jag förstod vad som hände. Alkohol var nog det han använde minst. Jag har som sagt ingen aning men vill ändå dela med mig av mina erfarenheter av ett blandmissbruk. Hans humörsvängningar var extrema och han kunde gå ifrån manisk till depressiv på 1 sekund. Vidare blev han alldeles tyst och kunde inte tala med mig om något utan ville bara försvinna ifrån allt och alla. Kanske någon annan här kan besvara dina frågor, det viktiga är att man försöker att fundera och inte godta det är man för ögonblicket vet eller ser. Jag önskar dig allt gott! Kram

T

Verkar som att Inuet, alltså trådskaparen inte varit verksam här på väldigt länge. ?

Kanske jag ska prova ? Viktväktarna har jag varit kund hos otaliga gånger. Och Xtravaganza, och... Jag hade nog varit miljonär om jag hade fått en tusenlapp för varje kilo jag har gått ner sen jag var cirka 16 år. Och gått upp igen, och lite till. En evig kamp ?

Eller så använder jag bara den enorma kunskap som jag redan har. Jag vet att lågkolhydratkost funkar på mig. Jag vet att både raska promenader och styrka behövs.

Jag vill inte ha snabba resultat, jag vill ha en hållbar livsstil över tid. Med en kropp som inte tynger och gör mig stel och osmidig och som hela tiden kräver större storlekar.

Att sluta dricka var viktigast, nu är det läge att ta itu med andra viktiga surdegar. Fortsätta trappa ut SSRI-medicinen ingår också i detta, viktökning är en vanlig biverkning av den medicinen.

Klimakteriet är ju också en bov i detta. Fettcellerna sväller liksom i klimakteriet, helt puckat. Det är dessutom extra svårt att gå ner i vikt. Och klimakteriet kan jag inte direkt påverka, det är bara att uthärda och hoppas att fanskapet är över någon gång.

Nåväl. En dag i taget funkar som taktik även på kost och motion. Jag ska låta framgången med alkoholstoppet ge mig råg i ryggen!

Kram ?

Självomhändertagande Jag undrar om du har någon kontakt med ditt ex nu eller om du har tagit avstånd? Vad exakt menar du med att medberoende fortsatte? Jag märkte nämligen samma sak. Jag kunde ringa på konstiga tider för jag ville kolla att han var hemma och hade det bra och inte satt någonstans tex i nån större stad eftersom jag vet att han fick tag på droger eller alkohol där. Egentligen vill jag nog kolla att han var vid liv.

Hej Tomen, du har det jobbigt! Skitjobbigt.
Var trevlig mot dig själv, du kommer ur detta och har fin nykterhet
innan. Du jobbar dig tillbaka!

Jag har använt mig av Aftonbladets viktminskningsprogram.
Allt på nätet. App finns.
Du kan äta allt, finns recept, hjälp med kalorieberäkningar och kan registrera motion.
Mitt jobb betalar 50% via en livsstilspeng.
Tror det skulle passa dig. Är mätbart och målinriktat?
En hushållsvåg behövs dock.

Jag ska också ta tag i min kost och motion 2021.
Är så trött, tror jag behöver äta nyttigare och röra mig mer.
När ljuset kommer blir det kanske lättare.

Och tack för God Jul hälsning i min tråd.☺

God fortsättning
??

Rarissa. Jag tror inte det är möjligt att stanna kvar och inte vara med beroende. Man ser ju den andra personen varje dag och följer med i deras cykler. Självklart kommer man att vara involverad i dessa cykler vare sig man vill eller inte. Jag tror faktiskt att det är bättre att leva ensam och inte se den andres nedgång och fall. Det är så klart lättare sagt än gjort om det till exempel finns barn med i bilden. Men jag tror ändå att den som är i missbruk måste förstå att den inte kan lägga ansvaret på någon annan än sig själv. Lever man är en person i missbruk blir man ju den som hela tiden får ta stötarna och som hela tiden ska fixa och dona och anpassa sig. Något annat fungerar inte eftersom det är extremt egoistiska och egocentriska i sitt missbruk. Detta är vad jag tror.

Idag känner jag mig piggare. Det är verkligen nyttigt och skönt men samtidigt väldigt nedslående att kika runt här. Alla som kämpar och kämpar och stångar sig blodiga. Det enda som verkar hjälpa ens eget mående är att bryta upp helt. Det är det även jag måste göra. Min alkoholist ringer och skickar sms och jag bara svarar att jag inte har något att säga nu och att vi har pratat 1000 ggr men det har aldrig blivit någon ändring. Då är det jag som är taskig som "lägger beslag" på sonen. Jag är skurken. Suck.

Att helt avsluta relationen är egentligen inget stort steg för mig eftersom jag lever redan mer eller mindre som ensamstående mamma. Vi har helt separata ekonomier och jag har aldrig fått pengar för sonen. Det som oroar mig är hur det blir med hans umgänge med sonen. Jag gissar att han har rätt till det, men på alla år har han inte klarat av att hålla sig nykter när han har haft honom. Hur mycket han än har lovat innan. I augusti 2019 kom det en anonym orosanmälan när sonen var där. Sedan dess har han inte haft honom.

Det kanske är någon här som vet hur det brukar vara med rätten till umgänge? Kan jag bli tvingad att lämna bort sonen varannan helg?

Själv omhändertagande. Jag ska absolut läsa Berra! Min erfarenhet är ganska begränsad eftersom det handlade om en kortare relation på några år där jag misstänkte missbruk men inte fick det verifierat förrän efter ca ett år. Det hela var ett blandmissbruk och jag hade noll koll och blev därför mycket manipulerad. Hur som helst bodde vi aldrig ihop och jag kunde därför hålla avstånd. Men jag var tillslut tvungen att görs en oros anmälan och under det halvår han gick på uppföljning märkte jag att jag inte kunde släppa taget kanske just på grund av de speciella band som vi hade och även har. Det är ett tag sen nu och det har hänt saker som har gjort mig ännu mer säker på att jag måste hålla mig undan. Liksom du arbetar jag mycket med mig själv till exempel meditation och yoga. Detta har jag gjort under en stor del av mitt liv därför var det inte så svårt att hitta ro i mig själv. Men jag känner igen detta du skriver men att man ändå söker upp varandra eftersom man ändå har en så speciell historia. Och jag har verkligen försökt att klippa helt men det fungerar inte för mig och inte för honom heller även fast han är mer säker på att vi behöver vara på varsitt håll eftersom han inte vill fortsätta att göra mig illa då bruket fortsätter. Han väljer med andra ord missbruket före relationer till andra människor inklusive mig. Jag vill så klart heller inte vara inblandad i hans liv eftersom jag vet att det inte är bra för honom och heller inte för mig men jag kan alltså ändå inte helt klippa banden. Det finns många goda stunder och många goda samtal fast tyvärr hålls ju ofta inte löften. Det mest tråkiga är ju att hela tiden få insikter i hur kaosartat hans liv är också många konsekvenser för livet för med sig som inte bra för någon. Precis som du skriver tror jag väldigt många människor har erfarenheter av bruk eller missbruk och medberoende. Det gäller ju bara att hitta en väg som fungerar. För jag tror verkligen inte att man kan leva med någon som missbrukar alkohol eller droger eller något annat. Men man kan ju tycka om en person och bryr sig om den i alla fall. Fast man måste stå sig själv närmast. Tack för ditt inlägg!

Tack så mycket för era kommentarer!? I går var frugans syster med man här på middag och det var trevligt med lite sällskap. De vet ju sedan länge att jag inte dricker och det är så skönt numera när det känns helt naturligt och avslappnat. Jag minns hur det var i början av min nykterhet. Fan va nojig jag var.? Spöregn här idag och jag har bara slappat och slöat inomhus. Jag börjar faktiskt bli lite rastlös/ uttråkad men det är helt ok ändå. Fast i morgon måste jag hitta på något vettigt att syssla med. Det lutar åt att jag drar igång med att renovera ytterligare ett rum i källaren.? Jag har svårt för att gå på sparlåga allt för länge. Kroppen vill röra på sig. ?

Ha en bra Annandagskväll!

Samma frågor snurrar runt i huvudet. Finns hopp? Kan man lyckas vara nykter när man inte kan kontrollera sitt drickande? Oddsen ? Hur många har gjort det ? Med hjälp ? På egen hand ? Vad fyller vi ( medberoende)för funktion i detta ? Hjälper det att stanna och stödja eller sluta vara medberoende Och låte hen ta hand om sig själv ?

Så härligt att läsa det du skriver och skönt att du har kommit så långt på din väg att du känner en frid och tillfredsställelse där du är nu.
Det gäller nog att våga lita på sig själv tänker jag och få tillbaka tron på sig själv plus att våga se vart man vill komma och följa det.

Önskar dig en fridfull fortsättning på julen och ett fint nytt år.

Stor bamsekram från Azalea ??

Det låter som att du har alla verktygen för att lyckas! Det svåraste är väl att hitta balansen, men det känns som om att du vet hur man ska göra. Man måste ju ge sig tid i förbättringsarbetet men man får vara snäll mot sig själv när det blir mindre tid över och inte stressa för det. Det exemplet jag kan ge är väl mitt eget stegmål som har varit 10000 steg om dagen. Tidigare kände jag att jag måste göra det men nu stressar jag inte för om jag skulle missa någon dag. Jag var t.ex iväg på jobbresa precis innan jul och det blev många timmar i bilen och på platsen vi besökte men inte många steg. Jag skulle kunna ha gått ut på långpromenad sent på kvällen för att ta igen det så att jag fick ihop mina 10000 och mitt gamla jag hade gjort det. Men nu kände jag att det var ok.

Sen är det väl klart att man inte får vara för slapp heller och missa det varje dag. Men det gör jag ju inte för att jag tycker det är roligt! Idag kom jag en bra bit över mitt mål och kom på att jag tycker om att spendera tid med mig själv.

Jag har alltid haft den där känslan att när julledighet är över och man kommer tillbaka till jobbet så finns det en förväntan över att alla har haft det SÅ himla bra under ledigheten. Man har kunnat slappna av och njuta....jag tänker att i år finns det en större förståelse över att alla inte har haft det så bra...fastän det varje år finns många många barn, ungdomar, vuxna som inte upplever dessa storhelger så positiva.

Som jag tror att jag har skrivit tidigare så har jag nu för tiden väldigt blandade känslor när det gäller julen. Själva juldagarna har inte varit så förknippade med en överkonsumtion av alkohol även om det har funnits alkohol ...det är väl mer det att det har varit lättare att dricka under vardagarna eftersom jag inte har behövt arbeta nästa dag. Jag tror inte att jag drack alls under juldagarna förra året men jag vet att det var jobbigt...jag vet också att jag ringde Alkohollinjen dagen före nyårsafton förra året...kände mig så otroligt ensam.

Nu är snart Annandagen till ända och min dotter har kommit hem från jobbet. Vi ska titta på "Vår tid är nu" om ca en timma. Tycker om den serien. Juldagarna har verkligen varit sisådär. Varit väldigt arg men även känt mig gråtmild. Känt mig så jätte jättetrött...ungefär som om jag orkar inte ta ett steg till...fastän jag gör det. Tankar har världskrig och det gäller inte endast alkoholen. Fast...har varit glad över att få vara med min familj...även om mycket går ut över min man. Vår relation är upp och ner...och det beror inte endast på alkoholen. Ibland är det som om vi lever parallella liv. Min förhoppning är att det ska blir bättre....men verkligheten är att jag behöver prioritera mig själv....hur många gånger har jag inte sagt det?!?!? Har svårt att prioritera mig själv före min dotter. På julaftons kväll åkte vi en tur med bilen...och då har vi väldigt bra samtal...hon pratar om sitt spelberoende som hon har bukt på nu men vill nog ändå gå och prata med någon....under tre år berättade hon inget för oss för att hon ville klara av sina skulder själv...istället blev det tvärtom. Vilken börda hon har burit på alldeles ensam och det smärtar mig!

Hur som helst så har jag försökt att meditera fem minuter på morgonen och fem minuter stretch även det på morgonen...å då när jag satt där för att koncentrera mig på andningen....så tänkte jag...hur sjutton ska jag få ordning på mitt alkoholberoende?!?!? Jag skrev ju någon gång tidigare att jag känner att jag behöver vara duktig för att skriva...och att det är jag själv som tillskriver mig den känslan men hela tiden har jag känslan inom mig att jag måste ha flera alkoholfria dagar i rad annars räknas det inte. Det är som om när jag är med i Viktväktarna...kan inte göra minsta felsteg för då kan jag lika gärna lägga ner allt. Jag hade köp julöl i ICA-affären dagen före julafton till min man. Trodde att den var 2,8% men det visade sig att den vara 3,5% eftersom jag mådde inte så bra ..nog sjutton drack jag några stycken. Igår mådde jag verkligen inte bra och då drack jag en liten öl på 2,8%. Och med ens känner jag mig så dålig som inte klarade att stå emot...att jag inte kunde vara helt och hållet alkoholfri. Men vad gör dessa tankar med mig??? Jo, de får mig att känna mig ännu sämre...och det leder överhuvudtaget inte till framgång. Så...jag tänker inte se detta som ett nederlag...och jag har ätit mer än vad jag tänkt men tänker inte heller se det som ett nederlag. Det viktigaste just nu är inte att få många alkoholfria i rad utan att få alkoholfria dagar. Och, nej jag har inte kapitulerat för alkoholen...men jag kan inte hela tiden känna att jag misslyckas....utan jag måste se de framsteg som jag gör. Så är det....

Kram

Så skönt att du hållt nykterheten..Varm kram..??

Igår och idag har vi promenerat, igår cirka 12.000 steg och idag cirka 8.500 steg. Länge sen jag rörde mig mer än 7.000 steg på en dag. Skärpning. Det var så illa att jag inte fick igen mina vinterbyxor idag när jag skulle ta på mig dem. Sist jag använde dem för 1,5 månad sedan satt de tajt, nu fick jag inte igen dragkedjan. Ridå.

Det är inte snus jag ska sluta med. Jag ska sluta med allt som innehåller socker. Sluta köpa hem skiten. Laga mat som inte innehåller snabba kolhydrater för att inte väcka suget osv. Och röra på mig, minst 12.000 steg/dag och helst lite styrketräning ovanpå det. Jag kan ju allt i teorin - vad fan väntar jag på?

Idag har jag köpt mig en fin skrivbok, där ska jag skriva motions- och kostdagbok. Jag ska planera och reflektera. År 2021 ska bli året då jag uppnår ett års nykterhet - och återtar kontroll över kost, motion, styrka och vikt igen. Bannemej. Kan jag sluta dricka kan jag fan göra det här också!

Det är så illa att jag knappt kan böja mig och få på mig strumporna, magen är i vägen ? I natt drömde jag att jag genomgick någon skum undersökning och den som undersökte mig sa att ”jag är ledsen men dina lår är helt förslappade, det finns inte tillstymmelse till muskler i dina lår” ?

Någon sanndröm var det tack och lov inte, igår traskade jag en promenad med äldsta dottern på cirka 12.000 steg. Men min kondition är urkass och jag flåsar som en blåsbälg. Jag vill inte ha det så här. Jag är fan värd ett bättre liv.

Jag tänker applicera ungefär samma strategier som med drickandet. Skapa nya goda vanor, planera och reflektera. Låta det arbetet ta tid och plats i mitt liv och inte välja bort det så fort stressen gör sig påmind. Hitta möjligheterna i mitt liv istället för att stirra sig blind på svårigheterna, höja varje framsteg till skyarna och vara jättestolt. Och ha tålamod. Amen.

Kram ?

Här under ”Det vidare livet” hänger vi som har genomskådat bluffen som alkoholromantiken innebär. Tror jag. Hoppas jag. Personligen tycker jag att jag har gjort det i alla fall. Mitt nyktra liv sen snart 11 månader tillbaka ger mig så många fördelar, som inget alkoholen gav mig någonsin kan trumfa. Faktiskt.

Kram ?