Senaste kommentarerna i forumet

Dag 1 utan A. Brukar i och för sig inte va problem på söndagar i det stora hela, men sista tiden har det blivit vid lunchtid börja dricka resterna pga av bakfylla och främst oro ångest för att ha den dämpad till kl 15 och härda ut och njuta av helgens sista lediga stund. Veckodagarna går överlag bra då det är jobb rutiner hämta lämna på skola dagis osv så måndag-torsdag brukar gå fint. Sen kommer fredagsfeelingen...
ser fram emot att jämföra min ork när jag får ledigt från A i och med att jag super bort den återhämtningen man borde ha. Även intressant att följa upp värdena på min sjukdom då dom inte gått till sig riktigt och jag tror A förhindrar förbättringen där.

Även hur jag hanterar vardagen Mentalt, om jag tänker rent yrkesmässigt så är jag egenföretagare och har en anställning jämte det. Börjar vackla mentalt numera då jag vill slappna av med A på helgen oavsett jobbhelg eller ej, och vill bara gömma mig från allt istället för att med leende och styrka bara möta allt roligt jag kan utmanas med i min verksamhet!

Dessutom vakna pigg och fräsch med barnen på helgerna och kanske gå ut tidigt istället för att föreslå en morgonfilm i soffan för att de passar mig bättre och mitt bankande huvud och bakrus.

Ett steg i taget - imorn tar vi dag 2 ☺️

Det är inte hur mycket man dricker och hur ofta som visar om man har problem, det är konsekvenserna. Du dricker väldigt tydligt för att få tyst på skallen. Få tyst på alla måsten. De flesta som inte har bestämt sig för om de ska sluta eller inte har svårast att slita sig från ”mysdrickandet”, men du vill verkligen dränka något i alkohol.

Jag tror som Kaye och Ensam1984 att det finns saker under alkoholen som behöver lösas i ditt liv. Men då behöver du vara nykter en tid för att förstå vad för saker, och ha ork och förmåga att ta itu med det.

Jag är också väldigt ensam när jag inte har min yngsta dotter boende hos mig. Ytterst litet umgänge generellt och det har inte direkt blivit bättre detta coronaår. Men som nykter väljer jag att tänka på mig som självsam. Jag är i mitt eget sällskap, och jag trivs mycket bättre i mitt eget sällskap som nykter. Jag är inte lika rastlös, det är inte lika viktigt att putsa på ytan. Det är okej med lite skit i hörnen. Det här är jag och jag är bra precis som jag är. All skuld och skam är historia. Jag är duktigare på att chilla, helt självsam.

Välkommen hit! Fortsätt skriva och läsa här, så kanske pusselbitarna faller på plats för dig.

Kram ?

Ja, jag tror det, har en del symtom som stämmer in, allt för väl...
Tråkigt?, tja kanske, men samtidigt så känns det som man skulle ändå behöva gå igenom det.
Det började klockan två idag, en huvudvärk kom smygande och sedan en frossa utan dess like.
Ställde mig i duschen och vred på bland det varmaste jag någonsin har gjort, det funkade så länge vattnet strilade ner.
Hopp ner i spa-badet som håller fyrtio sköna grader, låg länge utan att bli svettig viket jag brukar bli efter en trekvart.
Upp igen och frossan var borta, kröp ner under pläden i soffan innan frossan kom igång igen.
Har tagit en del värktabletter men huvudvärken är sprängande fortfarande, kroppen vet inte om den ska svettas eller ha frossa, nu har jag krupit ner i sängen med det varma fluffiga täcket jag kommer nog inte att frysa, hoppas jag.

Jag har redan sjukanmält mig, vi måste vara feberfria i minst 48 timmar, sådana är reglerna.
Och jag som skulle jobba kvällskiftet när alla är lediga, det kommer att bli problem.
Men sjukdom rår man inte på, och just ni ska man inte chansa.
Chefen tycker att jag ska ta ett covidtest innan jag kommer tillbaka, men hur lång tid tar den?
Nu undrar man ju vem är den skyldige, frugan var lite hängig dagen innan julafton men det gick fort över.
Så vi män är väl det sköra könet, som blir sjukare än kvinnorna, om det nu skulle vara så...
Jag brukar alltid, ja nästan alltid bli sjuk under julledigheten, när kroppen har fått vilat ut, då kommer den...

Men annars så har vi haft en riktigt fin jul, firade med svåger och svägerskan och deras barn.
Det blev lugnt med spriten, det brukar bli mera men i år var det verkligen lugnt, några drinkar men inga mängder.
Jag fick som vanligt vara fyllchaffis och hämta den sista deltagaren på förkvällen, men jag är van.
Dessutom åkte vi i barmark, och kom tillbaka i ett vitt vinterland, härligt.
Låg fram tills idag, och när vi vaknade....allt borta, bara gräsmattan som lös hånade grönt när jag tittade ut.
Ja och så några gråa fjädrar efter en duva som katten gett sig på under morgontimmarna, stackarn.

Annars har jag suttit länge i uterummet och glott ut på snön, innan den försvann, det var magisk ihop med trädgårdsbelysningen, jag njöt varje sekund.

Det blev fina klappar, jag är nöjd med det jag får, det jag mest önskar mig är allt för dyrt att önska sig.
Köpte en egen klapp till mig ifrån Kina, en ozongenerator, en liten plåtburk som gör syret trevärdigt och tar bort lukter,
Funkar riktigt bra, körde den en liten stund hos brorsan som röker inomhus, men vad gör det, timmar senare sitter han där med en cigg i mungipan, men funkar gör den..

En annan apparat mäter föroreningar i luften, formaldehyd och total violated organic compunds gick högt när granen kom in, det visste jag inte, koldioxiden följer hur många personer som vistas inomhus.
Kul grej, nästa sak är väl hur man ska använda dem, det syntes när jag målade rummen, t.ex.
Ja jag vet jag är en prylbög, leksaker för vuxna karlar, men sån är jag...

Nu blir det att tillbringa ett par dagar i soffan och kurera sig, hoppas inte det blir värre bara och går ner i lungorna, det är min akilleshäl, då blir jag riktigt risig.

Så jag mår förhållandevis bra, jag är ”bara” sjuk, inte fyllesjuk, det är mycket mycket värre.
En sak att fundera på, man tappar inte sugen för att man har tappat suget.
Jag känner mig stark i min övertygelse, ändå..

Berra

Du gör helt rätt som ber din chef om hjälp. Ta all hjälp du kan få! Antabus förstås, men också samtalshjälp med en alkoholterapeut. Du behöver gå till botten med detta. Det är erkänt mycket svårare att sluta när man har tagit ett eller flera återfall. Det beror på att man tappat tilliten till sin egen förmåga. Man har tappat tron på att det fungerar att sluta dricka. Men man ska aldrig ge upp, någon gång är den sista!

Du behöver starthjälp nu och du behöver fixa nya verktyg till din verktygslåda. Fortsätt med ”The alkohol experiment”, för du kan ju inte ha gjort alla 30 dagar än väl? Allt det du lär dig där kommer du att ha nytta av framöver.

Och fortsätt skriv här! Vi vill veta hur du mår, oavsett hur du mår. Din kamp väcker garanterat igenkänning hos många och dina inlägg kan få någon annat att ta det viktiga steget också. Vägen är bannemej inte spikrak för alla, och det är viktigt att spegla även det här på forumet. Och du är personligen är värd ett mycket bättre liv ❤️

Kram ?

Fantastiskt bra gjort, Charlie70❤️

Har saknat dig men nu vet jag var du befinner dig??

Jag har förstått när jag läser här på forumet att det är många som i te bara var beroende av alkoholen utan även snuset. Lycka till på din väg att bli av med det beroendet!

Kram?

Härligt med ett nyktert nyår Kallekandricka, det blir det för mig med :)

Det blir första på typ 20 år också.

Ville bara säga gott nytt år annars och peppa lite för du är så grym! 5 månader - det är så starkt!

Jag upplever att många använder A som medicin. Och det blir väldigt tydligt när man slutar, allt bubblar upp och man kan inte längre skjuta "det där som behöver medicinen" framför sig, utan man måste börja bearbeta det. Men nu i början, fundera inte så mycket på det, det kommer - jag lovar.

Det jag rekommenderar att man skriver ner är just varför du skulle vilja sluta, även om det inte är så att du vill sluta helt. Vad vill du uppnå. Det verklar ju inte vara någon som vet om hur du har det, så det ligger ju i dig själv - ingen annan (som jag uppfattar det) som pressar dig till en förändring.

Sen är jag även nyfiken på varför just nu? Vad fick dig att komma hit i dag.

Välkommen förresten, detta är det bästa stället (i min mening) och människorna här håller gör att jag har vågat hålla mig nykter och ta tag i varför jag behövde den där medicinen.

Kram

I dag har var varit produktiv ;) har lyckats pussla ihop ett pussel på 1000 bitar, det är det enda jag gjort dock :)

Lyckades även ta en timmas promenad och laga lite lunch. Känner mig ganska nöjd över min prestation. Har ju semester och ska vila. I morgon och på tisdag har jag dock 2 jobbdagar, fast jag jobbar hemifrån, så kan jobba lite när andan faller in. Ska även ta en långpromenad i morgon med en av mina bästa vänner. En långrunda i skogen.

Ingen tanke på A, stålsätter mig just nu för att klara nyår och lyssnar på Alkispodden och "Skål ta mej fan" för att påminna mig själv. Jag känner inte att jag vacklar, men jag är så rädd då det var just denna tid förra året som jag föll. Men kommer fixa det i år, jag känner det :) Jag vill ju vara en sån som inte dricker, jag är en sån som inte dricker.

Nu ska jag försöka sova strax, lite lagom tid i dag.

Att du får tänka tillbaka på hur det kändes idag när tankarna går mot att handla hem lite alkohol. Du kommer ju känna dig bättre igen och en del av dig kommer att försöka övertala dig om att du kan dricka lite igen. Fast det vet du ju redan att det kommer hända. :) Det händer varje gång. Till slut lyckas man stå emot! Det känns som att du är där nu.

Kan du trappa ner så du kan vara nykter på nyårsafton.
Låter inte bra med abstinensen.

Du måste hålla dig borta från bolaget.
Inte köpa hem något.

Finns det någon i din närhet du kan ringa och be om hjälp.
Som du kan bo hos eller kan bo hos dig.

Med eller utan antabus behöver du få ett andrum utan A så din tjocka skalle kan börja tänka rationellt igen.

Väldigt stor och varm Jul kram från mig
⚘

Jag håller fortfarande på och analyserar varför jag drack och vad jag ville uppnå.
Och för att förstå vad som är anledningen måste man hålla sig nykter.

Jag slutade för en anledning, men nu när tiden gått så börjar jag inse att det kanske fanns andra problem som gjorde att jag drack.

Jag är också ensam och det är ganska vanligt här på forumet.
Flera som skriver om det.

Tycker inte det låter bra med dina sömntabletter och alkohol.
Var rädd om dig! Ditt barn behöver dig.

Tänk vad bra liv du kan få om du bryter detta destruktiva drickande nu.
Vi finns här och kan stötta dig
Kram⚘

Behöver skriva av mig lite mer så jag fortsätter.

Jag har länge funderat på om jag kanske skulle byta till något annat än vin för att döva ensamheten dom dagar då jag är själv. Ibland tar jag två sömntabletter och går och lägger mig kl 19.30 bara för att inte riskera att dricka och för att slippa sitta ensam hemma. Då kan jag lika gärna somna och vakna till en ny dag som jag kan jobba/träna osv på. Kvällarna är alltid värst.

Tänker mycket på hur jag hamnade här. Och som jag skrev tidigare så har jag aldrig druckit normalt. Från första gången som jag minns har jag alltid druckit snabbt och stora mängder.
Nu misstänker nog ingen att jag har problem då jag dricker som jag gör, dvs oftast bara en gång i veckan och ensam.
Har hänt på några event med jobbet att jag blivit i fullaste laget, men det är sällan jag gör bort mig fullständigt, när jag känner mig full så kan jag gå tillbaka till mitt rum och dricka mer i min ensamhet. Ibland har jag lämnat sällskap jag är ute på middag med för att gå in på någon sunkig pub och få dricka själv. Är inte det så sjukt konstigt beteende??
Varför vill jag inte sitta och prata med mina vänner/kollegor utan går hellre och sätter mig själv, speciellt eftersom jag egentligen avskyr min ensamhet.

Funderar på AA. Digitala möten tror jag skulle kunna passa. Jag måste hitta något som distraherar mig när jag är själv. I somras var jag utan barn i 5 dagar, då drack jag från eftermiddag till kväll varje dag.

Känns som en konstig hemlighet jag har.

Behöver skriva av mig lite mer så jag fortsätter.

Jag har länge funderat på om jag kanske skulle byta till något annat än vin för att döva ensamheten dom dagar då jag är själv. Ibland tar jag två sömntabletter och går och lägger mig kl 19.30 bara för att inte riskera att dricka och för att slippa sitta ensam hemma. Då kan jag lika gärna somna och vakna till en ny dag som jag kan jobba/träna osv på. Kvällarna är alltid värst.

Tänker mycket på hur jag hamnade här. Och som jag skrev tidigare så har jag aldrig druckit normalt. Från första gången som jag minns har jag alltid druckit snabbt och stora mängder.
Nu misstänker nog ingen att jag har problem då jag dricker som jag gör, dvs oftast bara en gång i veckan och ensam.
Har hänt på några event med jobbet att jag blivit i fullaste laget, men det är sällan jag gör bort mig fullständigt, när jag känner mig full så kan jag gå tillbaka till mitt rum och dricka mer i min ensamhet. Ibland har jag lämnat sällskap jag är ute på middag med för att gå in på någon sunkig pub och få dricka själv. Är inte det så sjukt konstigt beteende??
Varför vill jag inte sitta och prata med mina vänner/kollegor utan går hellre och sätter mig själv, speciellt eftersom jag egentligen avskyr min ensamhet.

Funderar på AA. Digitala möten tror jag skulle kunna passa. Jag måste hitta något som distraherar mig när jag är själv. I somras var jag utan barn i 5 dagar, då drack jag från eftermiddag till kväll varje dag.

Känns som en konstig hemlighet jag har.

Det har bara varit Me, Myself and I som har druckit vin sedan jag kom hem från jobbet i onsdags. Är nykter sedan lunchtid, men har helt klart abstinensproblem. Händerna är så skakiga att jag inte kan skriva på mobilen, använder laptopen. Det blir lite lättare att träffa rätt på tangentbordet..
Jag mår lika uselt som jag gjorde i somras när jag slutade, eller kanske snarare gjorde ett uppehåll. Fan, jag sade till mig själv att jag aldrig ville må på det sättet igen, ändå sitter jag här. I samma sits.

Jag måste få till ett varaktigt slut på mitt drickande. Jag vet bara inte riktigt hur. Jag läser böcker, jag läser (nästan) allt här på forumet, jag gör Annie Graces alcohol experiment, jag fuskar med meditation. Jag känner mig lärd och upplyst, men vad fan hjälper det när jag fortsätter dricka?
Mediciner och Antabus? Bring it on! Men när behandlingen upphör är det bara en tidsfråga tills jag börjar dricka igen. Det är en bra start, men jag tror att jag behöver någon form av samtalsterapi för att bibehålla nykterheten.

Jag kommer att prata med min chef imorgon, om jag inte fixar nyår nykter behöver jag hjälp. Jag tänkte ha samtalet för någon månad sedan, men jag fegade ur.

BTW, alcoholexperiment kan rekommenderas. Bortsett från allt annat uppmanas du att skriva ner dina tankar, det gör dem mer påtagliga, mer verkliga
Det är av den anledningen jag har skrivit det här, för att få in i min tjocka skalle att jag behöver hjälp.

Jag sitter här och tänker och minns tillbaka till förra året när nyår nalkades. Jag hade köpt champagne, öl och sprit. Jag minns hur jag tänkte hur jäkla ruttet det kändes att ha varit onykter i stort sett varje dag i två veckor före nyårsafton och undrade hur i helvete jag skulle kunna fira med gott samvete genom att dricka ännu mer just den dagen. Jag mådde verkligen inte bra och bakfyllor hade avlöst den ena efter den andra.

Det var förstås inga stora mängder jag drack alla dagar före, absolut inga fyllor med undantag för en dag...kanske två, men jag drack mig åtminstone minst onykter. Det blir man rätt kvickt efter bara ett par glas eller några glögg, men det krävs en lång tids nykterhet i bagaget för att inse det.

För att på något sätt ändå känna mig bättre och få känslan av att "fira" lite så pinade jag mig igenom två futtiga dagars nykterhet bara för att det inte skulle kännas lika nedrigt på nyårsafton. Gissa vad jag åt till frukost. Givetvis sparades skumpan till tolvslaget men den försvann lika snabbt ner i min hals som en raket flyger upp i luften. Egentligen skulle den delats inom sällskapet men jag hade ju som tur var köpt en flaska till som jag också fick öppna och smaka av...

Nyårsdagen utstod jag förstås inte utan en återställare hur mycket jag än hade lovat mig själv, därefter följde dock några nyktra dagar men det höll inte. Började så smått att dricka igen lite då och då och snart var allt som vanligt(det vill säga inte riktigt lika illa som under helgdagarna kring jul och nyår men ändå inte bra).

Denna nyårsafton kommer jag vara nykter. Min första på tjugo år.

Jösses Amalia. När man tystnar och behåller allting för sig själv tar det tag innan man känner att man har en egen åsikt igen. Det tar lite tid för känslorna att vakna till liv och att bottna i dem tror jag är mycket viktigt. Om man hela tiden har låtit den andres känslor och åsikter ta över så har man ju glömt bort vad man känner och tänker. Att leva med sig själv och sina känslor och göra det ifred tror jag är jättebra. Det är ju lätt att man hela tiden försöka förstå sig på den andra fast det går ju inte märker man efter att ha försökt oändligt antal gånger. Lyssna på dig själv! Att formulera orden kommer säkert senare eller kan man ju skriva upp där man känner och återkomma till vad man skriver om. Jag skrev dagbok under ett och ett halvt år det har hjälpt mig att förstå vad som händer och vad jag känner. Lycka till! Kram!

Rosa Ljus. Detta att trippa på tå är verkligen med beroendets kännetecken. Att inte konfrontera och inte stå upp för sig själv och den åsikten man själv har innebär ju till slut att man tystnar och därmed vinner den andra så att säga. När man tystnar är det ju som något i en dör eller åtminstone göms undan. Allt för att slippa konfrontation och konflikter. Att tysta sig själv och utsätta sig själv för självcensur är inte bra för självförtroendet och ens personlighet. Man kan ju välja att gå undan och man kan också välja att undvika personen när hen är i bruk. Men i långa loppet är det bästa att gå för gott. Man gör ju våld på sig själv till slut! Kram ?

Jag fick den typen av utslag när jag åt jordgubbar en gång. Sen vågade jag inte äta jordgubbar mer på ett tag. När jag sedan provade igen fick jag inga utslag. Jag tror att jag första gången var uppvarvad av andra anledningar, alternativt att mitt immunförsvar var sänkt, och jordgubbarna blev droppen. Jag har också atopiskt eksem som bara kommer när jag är lite nedstämd. Hmm, har inte haft det alls sen jag blev nykter kom jag just på ?

Tydlig signal från kroppen tycker jag - kroppen vill inte ha mer vin ?

Kram ?

Finns inte sertralin i mindre styrka också? 50 mg? Eller i bästa fall 25 mg. Då skulle du verkligen kunna trappa ut jättesakta. Men om du har en fas till våren då du mår riktigt bra funkar det nog att hoppa över en tablett, sen två tabletter osv. Supersakta, en tablett/vecka per månad typ.

Med tanke på hur mycket jag har lärt mig om alkoholens påverkan på hjärnkemin så känns det verkligen angeläget att även slippa SSRI-medicinens påverkan på hjärnkemin. Jag blir mer och mer övertygad om att det var alkoholen som skapade min ångest och depression, och det problemet finns ju inte längre. Ångest och depression kan också uppstå pga destruktiva tankar, men det biten jobbar jag ju på också stenhårt. Och sömnstörningar förstås, men även den har ju blivit bättre i och med nykterheten.

Med tanke på hur intimt förknippat alkohol och andra droger är med ångest och depression så är det snudd på tjänstefel att ingen läkare ställt mig mot väggen angående mitt alkoholbruk. Inte en enda gång har jag svarat ärligt på frågor om hur mycket jag druckit. Det gör ingen problemdrickare. Det borde väl alla läkare veta!?

Kram ?

när man VARENDA jävla dag tänker på att ta ett glas (nån liter...) vin och hur skönt det skulle vara!???
Därmed menar jag inte att det känns som nån risk att jag ska, men när fanken ska de tankarna försvinna???!!
Varenda dag när kvällen närmar sig känns det som om något fattas...
Hatar det för det sänker mitt humör!

Inte heller kan jag kalla mig nykterist längre?? Har prövat 0,5% för att få mer att välja på. Jodå. Jag kände att det var alkohol men efter glöggfadäsen så vet jag att jag inte triggas att ta till starkare.

Men kollade upp och en flaska ”vin” 0,5% motsvarar en knapp cl starksprit?
Då är jag ju inte nykterist!
Känns konstigt och fel isåfall?

Nykter jul!!????
Det har inte hänt på skulle tro närmare 40 år? Det blev en av de bästa julaftnarna jag haft! Kanske den bästa?
Båda tjejerna var här plus en sambo/pojkvän. Vi hade SÅ mysigt!!?
Åt gott. Pratade. Spelade spel och skrattade massor!!?❤️
Min sambo blev dock för berusad (som vanligt...) men han blir iallafall aldrig dum. Bara löjlig....?

Av nån anledning har alltid våra döttrar accepterat att HAN dricker och blir full men inte jag!
Jaja, får väl strunta i varför eftersom jag slutat. Men det skulle vara så skönt att få lite cred nån gång för jag kämpar ta mig sjutton VARJE DAG!!!
Men jag vet inte om de faktiskt förstår det?
Jag älskar dem ändå?❤️

Hoppas ni andra hade en bra jul och att ni får ett Gott Nytt ÅrsFirande oxå?❤️

och väldigt fin jul har passerat. Korvgrillning igår hos pappa. Två av mina bröder med familjer var där och så jag och mina barn. Eftersom det genom alla tider varit mycket konflikter, bråk och drama i min ursprungliga familj hade jag lagt upp en strategi innan och följde den:
- Jag tog initiativ till samtalsämnen och valde sådana som är allmänna och neutrala.
- Jag hade en positiv inställning/attityd typ sa till pappa att hans inbjudan var ett bra initiativ.
- Jag undvek att hamna enskilt/ensam med någon utan höll mig i grupp och med mina barn
- Jag höll det lagom långt, bröt upp efter ett par timmar

Allt gick bra och jag kände mig glad och tillfreds när jag och barnen åkte hem. Jag kände också makt. Makt på rätt sätt: makt att styra mig själv och mitt liv, makt att göra aktiva val, makt att ha mitt eget sätt att förhålla mig till saker och personer. En riktigt skön känsla.
God fortsättning alla fina vänner ♥️

Exakt så är det för mig nu! När jag resonerade med mig själv så sa jag "okej, jag kör igång efter nyår så kan jag ta en julöl och dricka bubbel på nyår" men det har resulterat i exakt det du nämner, Torn! Jag dricker som aldrig förr ?

Det är lätt att idag säga att jag tar tag i detta nu, nu när man ligger bakfull i fosterställning men jag ska tänka tillbaka på denna dag när det börjar svaja! Tänka tillbaka på hur jag mådde den 27 december, 2020.. Såhär vill jag inte må igen..

Kram

när jag läste om din julafton!
Jag blev så otroligt glad för din skull!
Håll kvar känslan?
Fantastisk mamma du har oxå som ställer upp för dig?
Jag blev nog så känslosam för jag hade oxå en av mina bästa julaftnar. Nykter.
Vi hade så mysigt och spelade spel och skrattade mycket, vilket inte händer ofta för mina tjejer kan gå igång på varann....

Det kommer att gå bra för dig?
Fortsätt tänk positivt och ta en dag i taget.
Många kramar❤️

Jag har länge druckit för mycket och på ett sätt som jag vet är fel.
Jag har alltid varit den som druckit mest, aldrig vill att festen ska ta slut och aldrig förstått företeelsen att ”ta en öl/vin” - allt eller inget är det för mig när det kommer till alkohol och mat.

Jag har ett välordnat liv. Ett bra och välbetalt arbete som jag älskar, jag tränar flera ggr i veckan och jag är mamma till ett fantastiskt barn.
Men jag är ensam, fruktansvärt ensam.

Jag dricker oftast en gång i veckan, när jag inte har barnet hos mig. Och då dricker jag oftast ensam. Har satt gränsen vid två flaskor vin.
Kl 17.30 öppnar jag första flaskan och sveper den i princip, den får mig att känns mig lugn och glad. Jag lyssnar på musik, ringer någon bekant osv. Sen tar jag en sömntablett och öppnar flaska två, dricker upp den i ett lite lugnare tempo och sen går jag och lägger mig, oftast innan 21.
På så sätt vaknar jag och är ganska ok dagen efter.

Jag gör samma sak när jag är på konferens/middag ute, jag sveper en flaska vin hemma/på rummet och sen kan jag dricka i ett lugnare tempo.
Ibland har jag en vinare i handväskan som jag kan dricka ur på toaletten för att sedan kunna dricka ”normalt” vid bordet.

Jag fattar ju att detta är sjukt. Men kan inte sluta.
Jag tänker mycket på alkohol under veckorna, men så länge jag har barnet hos mig dricker jag inte en droppe. Men så fort jag blir ensam så infinner sig en känsla av lugn för att jag kan dricka på det sättet som jag gör.
Corona har varit bra för mig på det sättet att jag inte är iväg på så många konferenser och middagar som vanligt. För då dricker jag varje kväll. Men jag vet att ingenting är förändrat i mitt beteende mönster.

Jag lyssnar ofta på alkispodden när jag är berusad. Vet inte varför, men det ger mig lugn.
Vet inte om jag är redo att sluta dricka helt. Men jag är ett steg närmre varje fall.

Jag börjar så här. Skriver mera sen.

Jag har som du försökt många gånger och misslyckats många gånger. Skammen att misslyckas är så hemsk. Och ångesten man känner är fruktansvärd. Nu har jag varit nykter i 8 dagar.

Den här gången är det anorlunda. Efter en panikattack förra helgen och på det en orosanmälan så har jag definitivt nått botten. Den här gången är klar på riktigt klar. Aldrig mer berusningsmedel.

Jag har sökt hjälp av vården den här gången. Kanske det kan vara något för dig? Be om hjälp?