Senaste kommentarerna i forumet

Nepasnea. Man brukar säga att den missbrukares hjärna är kidnappad. På så vis så borde alltså två personer en och samma person. Man vet aldrig vem man har att göra med. Anpassningen till de båda personligheterna är den medberoendes djävulsdans. Man kan alltså älska en del i personen men avsky andra. Missbrukaren kan ju heller inte fundera över detta eftersom förmågan att reflektera nedsatt. Därför finns det bara en sak och göra. Det är att hålla sig på avstånd tills personen är nykter inte bara en gång utan går in för att vara nykter. Kram!

Håller med dig om att man inte ska älta att man inte tagit tag i sina problem tidigare. Är också drygt 50 år och har varit nykter i 2 månader. Mitt rekord hittills. Har tidigare inte varit riktigt 100 på att vara nykter för all tid framöver. Nu är jag det och det är kanske därför det går lätt. Jag har inte varit redo förrän nu. Så är det bara....

Precis joggat 5,2 km. Jösses vad jobbigt det var. Kroppen är inte i balans än. Men det släpper säkert tillslut. Mitt mål är att kunna springa lopp igen någon gång. Sprungit stockolm halvmaraton 2 gånger och lite andra lopp. Vill tillbaka till den jag var då.

I dag ska jag inte skriva en novell ;)

Det är så himla skönt att vara ledig just nu tycker jag. Kunna lalla runt och göra mest ingenting, fast ändå orka hinna det som behövs.

I dag har jag endast en sak som jag verkligen ska göra - och det är min promenad, det blir en långpromenad tänker jag. Ska hitta en bra podcast på 1,5h så kan jag underhålla mig själv undertiden. Jag älskar att gå i skogen och lyssna på podcast, speciellt när det är en rolig podcast, så man kan skratta rakt ut utan att någon märker det. Det är en sån frihetskänsla :)

Jag ska även försöka fixa lite här hemma, rensa och städa kylskåpet om det känns görbart. Och så ska jga pussla.

Min spänningshuvudvärk har faktiskt släppt av en hel del och jag märker att min panna (gjorde botox i tisdags pga. det) inte rör sig så mycket. Det är nog inte full effekt än, men vilken skön känsla det är.

Har annars suttit hela förmiddagen och letat efter distanskurser att läsa till våren. Jag tycker ju om att plugga och lära mig nya saker, eller snarare grotta ner mig i mina specialintressen, men var ju såklart sen till vårens antagning. Men jag sökte några kurser som fortfarande var öppna för ansökningar. Men inget som jag verkligen ville läsa. Hade velat ta den där grundkursen i praktiskt filosofi som jag har funderat på så länge. Jag har sökt den flera gånger och kommit in, men inte varit mentalt redo för att plugga. Jag älskar ju att att se mönster varför människor beter sig och gör/tänker som de gör och jag älskar att diskutera och resonera utifrån olika perspektiv. Etik & moral, värdegrund osv. Det är ju just precis vad praktisk filosofi handlar om. Men det fanns ingen kurs som gick att söka så jag tog saken i egna händer och gick ner i ett "kaninhål" för att finna de böcker som ses som essentiella inom ämnet, och reserverat en av de böckerna på biblioteket.

Nej, nu fastnade jag igen, som jag lovade att jag inte skulle. Jesus...

Inget sug efter alkohol, känner dock fortfarande att måndag-onsdag blir dagar då jag måste distrahera mig för att inte få ett infall. Det var ju precis den tiden förra året som jag tog mitt återfall, efter 175+ dagar nykter. :(

Jag är lite rädd att den där djävulen ska övertyga mig och säga något i stil med "Amen kom igen, du måste ju fira en sista gång, ingen vet, ingen får se... kom igen nu... du kan starta igen efter nyår, nyårslöfte liksom... ingen kommer få veta..." . Den där nedrans djävulen SKA INTE få vinna. Och det ska sägas att jag är inte sugen på att dricka alkohol, jag känner inte att jag behöver det som medicin längre. Jag kanske är lite trött på det monotona och skulle önska en kick, men mer en kick av umgänge. Av att få prata och diskutera något intressant. Det är väl därför jag spyr ut allt som finns i huvudet här varenda dag. För de få personer som jag talat med, de är inte intresserade av vad jag är intresserad av, eller (ursäkta detta pompösa uttalande) så är de inte tillräckligt bildade för att kunna ha en adekvat diskussion.

Nu ska jag gå ut i skogen, chipp!

Jag tänkte skriva i Charlie70:s tråd, men lägger min kommentar i min egen tråd...

En sak som jag har som fördel mot flera andra här är att jag är själv. Jag förundras över hur en del av ni andra klarar av att klippa beroenden och ändå vara någolunda mänskliga med er respektive eller barn... Jag kan ju, när humöret är som värst, fly in i en kudde eller ta en promenad... Eller sova bort det. Ingen som märker det. Eller gå in i autopilot på jobbet - där känner ju jobbarkompisarna mig inte och det brukar vara lättare "hålla masken".

För mig är det en fördel, att kunna lida i tysthet tills abstinensen gått över, som den snart gjort helt med nikotinet.

Men... Finns ju den stora baksidan också, jag har kunnat bygga upp många timmars vanor och missbruk utan att någon behövt veta om det, eller drabbas av det direkt. Indirekt har det gjort det.

Nåväl. Annandag jul nu. Jag städade faktiskt bort julbelysningen i morse, fick för mig det, och så var det gjort. Lite tidigt, men men... Det kommer vara mörkare o mysigare ikväll ?

Bra kämpat! Verkligen järnvilja!

Du får inte sätta sådana rubriker, nu trodde jag en sekund att du hade tagit återfall. Pust.

Skrev precis om återfall i någon annans tråd. En del tar lätt på återfall, påstår att det ingår i sjukdomen. Det tror jag är ett vanskligt tänk. Det blir bara svårare att sluta efter varje återfall, det är faktum. Jag tror att en tids nykterhet gör receptorerna i hjärnan vidöppna för just alkohol, minsta eventuella alkoholspår måste ju hitta in. När hjärnan då får alkohol efter en tids uppehåll går den helt bananas, och då blir det svinsvårt att sätta stopp igen.

Jag vet att Craig Beck väldigt sällan talar om återfall, just för att inte normalisera det. Han menar att det svåraste med återfall är att det är ”smittsamt”. Drabbas en så kan flera andra drabbas i ett community tex. Det blir väldigt mycket svårare att komma igen efter ett återfall, eftersom man har tappat tilltron till sin egen förmåga att sluta dricka, och förbli nykter. Den tilltron kan vara väldigt skadad.

Craig Becks rekommendation är att man vid ett återfall direkt häller ut, biter ihop och kommer igen utan att göra en big deal av det. Inte söker bekräftelse och sympatier, inte tycker synd om sig själv, och inte låter återfallet dra ut på tiden eftersom ”det ändå är kört”. Mer låta intellektet agera: Häll ut, bit ihop, kom igen. Direkt.

Jag gjorde så med min ångest faktiskt. Jag visste rent intellektuellt att ångesten blev värre om jag undvek eller avvek. Så jag stod i kassan på Willys och svettades medan paniken rusade i kroppen och hela tiden tänkte jag ”det är bara ångest, den går alltid över, du dör inte och det syns inte utanpå”. Som ett mantra på repeat.

Visst syntes det utanpå ? Men det var skitsamma, jag brydde mig inte ett dugg om vad andra kunde tycka. Jag hade ett enda fokus: Rida ut ångesten utan att avvika. Och den försvann med tiden, även om det krävdes ett antal ångestfyllda besök på Willys, men det krävde att mitt intellekt gick in och styrde upp några gångar - hutade åt känslor och tankar ”skärp till er nu”.

Jag har inte tagit något återfall, och tänker inte göra det heller. Mest för att jag behöver all min energi till roligare och viktigare saker. Det känns inte som jag är närheten av ett återfall överhuvudtaget heller, mest av två anledningar tror jag: 1) jag har helt skrotat den romantiserade bilden av alkohol, 2) jag har upplevt fördelarna med nykterheten och ingenting som alkoholen gav mig kan trumfa det.

För att motverka eventuella återfall tror jag att fortsatt närvaro här på forumet är viktig, ungefär som att fortsätta gå på AA-möten är viktigt för andra. Det kommer hela tiden nykomlingar som man kan stötta och peppa, samtidigt som man påminns om hur illa det varit. Att repetera nyktra argument är nog också klokt. Jag har tre böcker som insomningsljudböcker så varje kväll lyssnar jag 30 min på någon av böckerna ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg, ”The Alcohol experiment” av Annie Grace och ”The stop drinking expert” av Craig Beck. Jättebra daglig repetition för mig.

Kram ?

Idag mår jag inte bra. Det blev alldeles för mycket alkohol igår. Är tung i huvudet och orkar inte göra något. Usch! Idag tänker jag inte dricka en droppe. I morgon vill jag vakna och känna mig pigg och fräsch. Kanske orka röja lite här hemma. Eventuellt också ge mig ut på en joggingtur.

Bra tips! Jag tänker på samma sätt, förut såg jag till att alltid ha vin hemma, nu ser jag till att ha skåpen fyllda med mat och godis. Tur att det är jul?
Pratar också mycket med min närmaste om hur jag tänker och känner, de stöttar mig jättefint. Är bara rädd att det skall bli för mycket för dem. Då är det ju perfekt att vara här grottanersig i sitt slutande en stund.

Ja varför var jag orolig över julen med besök av vindrickande mor.
Inget sug eller intresse alls för alkohol.
Bara en enorm tacksamhet över min nyvunna nykterhet.

Och när jag ser min mor dricka så är jag väldigt glad över att jag tog itu med mina problem vid 50 års ålder.
Vi ältar här ibland att vi skulle tagit tag i problemet tidigare.
Men vi ska vara tacksamma att vi förhoppningsvis gjort det innan alla följdsjukdomar drabbat oss.

God Jul kram till er alla som kämpar.
⚘

Som bekant för en del av er så har jag kontakt med många som har eller har haft leversjukdomar av olika slag, eller med deras anhöriga. Leverproblemen är främst orsakade av alkohol men ibland även av annat, d.v.s. läkemedel/kosthållning/hepatit och autoimmuna sjukdomar. I alla fall har jag fått följa en resa som en man har gjort genom hans fru. De var båda alkoholister, men han drack med än vad hon gjorde. I alla fall, i December 2018, alltså för två år sedan så hamnade han på sjukhus med komplikationer på grund av skrumplever. Först trodde man att han inte hade länge kvar att leva men han fick medicin och fick komma hem igen efter ett par veckor och det såg lite bättre ut. Men första halvåret kantades av många besök på akuten på grund av olika komplikationer. Han fick kontakt med ett transplantationscenter, men det blev inget mer än en initial kontakt för eftersom han slutade att dricka och har följt de kostråd han har fått så har han gradvis blivit bättre.

I år har han endast hamnat på sjukhuset en gång, i somras. Men för det mesta mår han mycket bättre. Så på juldagen var den en liten sammankomst med familjen, som dricker alkohol och han bestämde sig för att ta en drink som ledde till fler.

Nu har jag ju bara kontakt med henne och inte honom så jag vet inte hur han tänker. Men jag tänkte på hur det bevisar hur stark alkoholen är. Det verkar i alla fall som det ser ut att han har återhämtat sig till ett nära inpå normalt liv efter att ha varit sjuk. Är ganska säker på att han är införstådd i att alkoholen kommer göra att det bara blir en tidsfråga.

Jag funderar själv allt mer på hur jag kan skaffa mig en nödbroms som jag kan dra i om jag skulle få i mig en droppe alkohol som gör att det stannar där. Vet dock inte hur jag ska gå tillväga.

Han hade ju varit nykter i två år. I hans fall handlar det ju bokstavligen också om liv och död.

Min upplevelse från när jag slutat röka hundratals gånger är att abstinensen då var värre än efter alkoholstoppet. Och då är man fyra gånger mer nikotinberoende av snus än av rökning, så hur abstinensen blir när jag slutar snusa vill jag inte ens tänka på ?

Nåväl, det beslutet föser jag framför mig ett tag till. Men jag följer ditt och Villjulevaocksås snusstopp med stort intresse!

Kram ?

PS. Skönt med barnfritt ibland ? Jag har ju ensamveckor varannan vecka och det är välbehövligt vilsamt för öronen. Det är en fördel om man vill tillfriskna från utmattning, men sin familj kan man ju inte sjukskriva sig ifrån. Logistiken har jag inga problem att sköta, men det ständiga surret och att man hela tiden blir avbruten i tanken är slitsamt. Men man njuter extra mycket av tystnaden när man väl får uppleva den!

Hej Tubbe. Härligt att det går framåt. Det är många som oroar sig för sin lever efter mycket drickande. Jag har skrivit lite om det i min tråd och Blanka som har svarat dig har ju en del erfarenhet av vad vården kan göra för dig.

Med det sagt, de eventuella skador du skulle kunna ha åsamkat på din lever är ju i vart fall inte akuta. Det känns ju som att du är på rätt väg och du vill helst inte ha någon kontakt med vården. Då känns det som bäst att det du gör är att fokusera på att bli nykter och se hur det känns om ett tag. Såvida inget förvärras såklart eller om du börjar dricka igen. Men om allt går som det ska, fokusera på att ta dig ur detta först! Med det sagt, om du vill lägga till en sak. Svullen mage kan ha med levern att göra men är i sig inget akut så länge du mår bra. Att du håller dig nykter är det bästa för din lever och kommer att göra så att den kan läka så långt den kan och du tar lite vitaminer, vilket är bra.

Men, redan nu kan du lägga till att dra ner på ditt saltintag. Det skulle jag rekommendera. Dock är allra viktigast att inte dricka! Fortsätt skriva här också.

Jag var lite orolig de första månaderna för att det gick ”för lätt” när jag slutade dricka. Men sen tänkte jag att det måste ha berott på att jag verkligen hade bestämt mig, inifrån och ut. Med hundra procent av mig själv, det fanns inte minsta tveksamhet inom mig när jag väl hade bestämt mig. Plus att jag fortlöpande lärde mig ALLT om vilket gift alkohol faktiskt är, och att jag höjde alla fördelar med nykterheten till skyarna.

Jag känner verkligen inifrån och ut att jag numer tack och lov slipper dricka alkohol. Att slippa den hetsjakten efter nästa glas vin är en enorm befrielse. Jag är inte troende, men det här är nog så nära känslan frälst jag kan komma tror jag. Så tydlig skillnad är det på mitt mindset.

Jag ångrar också att jag inte tog itu med detta tidigare, men jag ältar det inte och jag grämer mig inte. Jag konstaterar bara att det är synd att jag inte gjorde det här tidigare, men det berodde på att jag inte var redo tidigare. Precis som vid vilken skilsmässa som helst, det tar sin tid att landa ordentligt i sitt beslut. Det måste få ta den tiden. Det tog många år innan jag ville erkänna för mig själv ens att jag var en problemdrickare. Många år.

Minns första gången jag lyssnade på Alkispodden hösten 2019, i oktober tror jag. Jag blev så obekväm av att de så obrytt pratade om att de var alkisar att jag inte kunde lyssna klart på avsnittet ens. Jag stoppade huvudet i sanden och började lyssna på en ljudbok istället.

Jag minns incidenten så tydligt. Genom att bara lyssna på Alkispodden så kändes det som ett erkännande, men jag VILLE ju inte ha problem med alkoholen. Jag VILLE ju så hjärtinnerligt gärna vara en helt ”normal” drickare. Jag ville och ville och ville, tills jag var tvungen att inse faktum. Och när jag hade insett faktum fullt ut tog jag konsekvensen av det och började jobba med mig själv. I samma stund var det som om jag hängde av mig en blyväst av dåligt samvete och skam.

Det är aldrig för sent, men det blir svårare och svårare för varje återfall så därför ska man verkligen ha respekt för risken för återfall och absolut inte ta för lätt på det. En del säger att återfall tillhör sjukdomen. Må så vara, men det behöver inte vara en naturlig del av sjukdomen. Jag har inte tagit något återfall, och tänker inte göra det heller. Jag tänker åtminstone göra allt som står i min makt för att förhindra det. Mest för att jag behöver min värdefulla energi till annat.

Kram ?

Vi är alla olika.
Jag har nog druckit ganska mycket varje dag de senaste 10 åren, men det har eskalerat hela tiden.. Jag skrev 3 år för att då gick det utför på riktigt, det hände en svår sak i mitt liv och jag slutade bry mig. Det blev väldigt destruktivt.
Har haft korta uppehåll på några dagar pga av att jag har varit i sammanhang då jag inte bör dricka, kan väl ha blivit ett par glas på 3 dagar. Dessa tillfällen har varit kanske 2 ggr/ år. Annars har jag druckit mycket varje dag, särskilt då jag är ensam.
Har inga problem att sluta dricka, t ex om någon på en fest blivit ”för full”, då tycker jag att det blir otrevligt och slutar automatiskt. Jag är även sådan som blir nykter väldigt fort i jämförelse med många i min närhet. ( vi har kollat med, mycket bra, alkometer, flera ggr under fler år) Detta har nog gjort att jag känt att mina problem inte är så stora och att min lever fungerar utmärkt fortfarande. Bedrägligt att tänka så. Jag är alkoholist. Så är det bara.
Min plan framöver är att ”fortsätta slutandet”, som jag tror det var du som skrev i någon kommentar, det tycker jag var bra. Tack för den! Jag vet ärligt inte hur jag skall göra när själva slutandet blir vardag och inte lika högtidligt längre... ?

Det är annorlunda den här gången. Helt annorlunda. Jag har haft nykter jul flera gånger. Haft många nyktra perioder, men det är annorlunda den här gången.
Det finns alkohol här hemma. Bland annat julsnaps. Har sett till att den kommer härifrån nu, man ska inte ha hybris, men det är inget problem just nu.
Tror att det här beror på att jag faktiskt mår bra fysiskt (järnnivån och kanske andra vitaminer och mineraler) för första gången på flera år. Jag försöker också få ner stressnivån i kropp och knopp. Tror att det är viktigt. Känner igen mig själv mer. Kan fokusera. Känner glädje. Planerar inte konstant och känner inte att jag måste ta på mig alla andras mående och känslor och ha ansvar för att alla mår bra och är glada.
Och de är glada ändå! Jag vet av erfarenhet att det är skitjobbigt att läsa om all lycka och glädje med nykterhet när man inte är där ännu. Å när man är där, när man faktiskt är där när man mår bra i sig själv då kan man inte förstå hur alkohol kan göra något bätttre.
Eller man och man förresten - jag tror ju att vi är olika och får olika typer av kickar med alkohol.
Min teori nu är också att kost och näringsupptag har stor betydelse för hur vi mår. Å så träning, stressfrihet och glädje.
Har funderat mycket på de här människorna i min närhet som verkar må bra och ha ett bra liv. Vad är det de gör? Och vad gör jag när jag mår bra? Vad gjorde jag när jag inte mådde bra? Jag mådde ju inte dåligt egentligen men jag var tvungen att lägga mycket tid på planering. Alltid i nästa steg, aldrig här och nu. Det är svårt att känna riktig glädje då. Kanske många får det av alkohol, men det funkade inte riktigt för mig det heller - men det var nog också för att jag ville sluta dricka.
Min järnbrist gjorde att jag var trött, kroppen var pirrig, svårigheter att fokusera, svårigheter att vila, för att hålla fokus och vakenhet spelade jag spel, hoppade till olika saker.
Andra saker som jag har gjort är att få lite mer förståelse för min känsla av ansvar för andras mående... sitter långt in men jag måste inser att det inte är mitt ansvar och jag har heller inte några lösningar. Det räcker att finnas där.
Å så ta hand om sig. Sunda val, motion, vila och saker som gör en glad.
Ha en bra dag allihop! Ska strax ut och få lite extra ljus idag.

Ett år som har följts av alla upp- och nedgångar som följer av att arbeta med ett beroende. I början var det huvudvärk och trötthet. Sedan blev det lite deppigt. Efter nästan ett halvår trodde jag allt var "klart" men då infann sig det stora suget - igen... Viktigt att komma ihåg är att jag lagt oändligt mycket timmar på att informera mig om alkoholberoende. Läst böcker, tittat på dokumentärer, lyssnat på poddar och läst och skrivit här. Det går inte att sköta nykterheten med "vänstran". Den kräver att man gör sin hemläxa! Det är klart som du säger Sisyfos att det var kanske inte det allra enklaste datumet jag "valde". Å andra sidan har jag genomfört nykter julafton för andra gången nu. Och det gick ju bra!

Nu har jag ju gett mig på mitt andra beroende - snuset. Läste på faktasidan här att det rekommenderas att sluta med både alkohol och nikotin samtidigt. Jag förstår logiken, men hade nog aldrig vågat köra båda på samma gång. Samtidigt är det ett faktum att jag har ökat nikotinintaget jättemycket under det här nyktra året. Har kombinerat vanliga prillor med nikotintuggummi och nikotin utan snus (prillor). Vågar inte fundera på hur mycket nikotin jag har dragit i mig.... I dag blir första dagen helt utan. Hade tänkt Julafton som första dagen men då blev det en prilla och två 4 mg nikotintuggummi. I går blev det en prilla. I dag och framöver måste det bli noll. Abstinensen är stark. Egentligen mycket starkare än när jag slutade med alkohol. Huvudvärk från h-e, sur, arg, inget tålamod, ointresserad av omvärlden och trött. Känner att jag kan hålla mitt humör i hyffsat schack för barnen. Snusar Onico men de måste jag också sluta med så småningom. Dyrt och också på sitt sätt beroendeframkallande om än i princip ofarliga.

Vi har haft och har en fin jul här. Jag ser fram emot barnfritt i morgon kväll. Börjar bli trött i öronen nu :D

Stort tack för alla grattis igen!

Kram!

Helt rätt att fokusera på fördelarna med nykterheten! Jag minns att jag hade mer eller mindre konstant huvudvärk den första tiden, så jag tror att det är ett abstinenssymtom. Men det är helt klart hanterbart.

Kram ?

Vi vill följa dig på din resa ❤️ Berätta gärna om ”The Alcohol experiment” fortlöpande. Jag har lyssnat på boken flera gånger eftersom den tillhör mina insomningsljuböcker, men jag tillhör ju de ”redan frälsta”. Det ska bli spännande att få läsa om hur ditt tänk förhoppningsvis förändras under dessa 30 dagar.

År 2021 ska bli mitt satsa-på-mig-själv-år och jag ska ta itu med motion, styrka, kost och vikt. Parallellt med att jag ska lotsa min yngsta dotter till en egen lägenhet. Och jag ska fira mitt första år som nykter 9/2, tjoho! Det enda jag ångrar var att jag inte påbörjade den nyktra resan tidigare, men sannolikt var jag inte mogen förrän nu.

Kram ?

Heja dig! Tagit 1 vecka för mig att sluta känna mig orolig i kroppen. Så är säkert alkoholen som gör så med dig. Fler dagar nykter och du kommer känna dig mer lugn. ?

Jag har räknat fel. Jag är ju på en vecka nykter nu. ? Trodde jag var på dag 6. Ångesten blir faktiskt bättre och bättre. Tröttheten är kvar men killen min är så snäll och låter mig vila hur mycket jag vill/behöver.

Igår åkte sonen några dagar till sin pappa så kan vila extra mycket. Sonens pappa var så snäll med. Fick till och med en kram. Socialen ringde ju honom med så han vet allt. Om både alkohol och att jag rökt cannabis. Men han litar på mig endå och tror på mig.

Det är skönt att de runt mig är så stöttande skulle mått ännu sämre om någon var arg på mig. Men verkar som den enda jag skadat är mig själv. Det kan jag leva med.

Nu ska jag lära mig att tycka om mig själv. Lära mig ta hand om mig själv. Dag 7 nykter! Inget sug. Och jag vill aldrig mer mår som jag gjorde för en vecka sen.

Julen är en så tuff tid för många och det är förknippat med så mycket oro.
Skönt att ni inte lever tillsammans och att du är stark och noga med att sätta gränser.
Såklart kryper det in under skinnet ibland ändå trots att ni inte bor ihop men de är helt okej att ha en dålig dag som man får deppa ihop.
Dessa dippar kommer och det är bara att låta de göra det. De går över igen. Förlåt klyschan men det gör faktiskt det ( Har jag märkt för egen del)

Välkommen hit till forumet?
Det är ibland bara skönt att få skriva ur sig alla känslor man har och vi finns för varandra här.

Kram ?Azalea

Tack för alla peppande kommentarer.
Julen har passerat, vit och fin.
Har bara varit oförklarligt och sjukt trött en kväll och haft lite ont i huvudet någon morgon, annars ingenting.
Är nog inne i den euforiska fasen. Är inte ens sugen på alkohol. Njuter av varje nykter minut. Tänker att ”ingenting smakar så bra som att känna sig nykter”.
Fattar att det kommer att komma dagar då jag tänker” bara ett glas”...Tänker att det kanske är svårare att stå emot då det gått en tid, inte för att man blir mer och mer sugen, utan för att man tycker att man får mer och mer kontroll (en bedräglig kontroll, men det kommer jag förmodligen inte tänka då, om några månader...) ?
En dag kanske jag tycker att vädret är alldeles för vackert för att inte ta ett glas vin i solen, eller om något hemskt händer och jag blir alldeles förkrossad, eller om jag känner mig ensam och ledsen, eller ensam och glad och lite lyxig, eller bara i goda vänners lag... Vad händer då?!
Jag är rädd! Jag vill så gärna hålla i och vara nykter hela livet! Vill leva och uppleva varje minut!

Ja jag hade en fin julafton! Bästa julledigheten på väldigt många år känns det som. Mycket för att jag äntligen lyckats lugna ner min planeringshysteri och vilar mig istället.

Hoppas du hade en bra dag igår också och att det ordnar sig igen med din vän. Det är skönt att det är lite ljusare nu äntligen, i alla fall några dagar. Ta hand om dig!

Kul Torn!
”En riktigt bra dag”, ja jag kan skriva under på det, hade en underbar julafton. Juldag också för den delen.
Önskar dig en fortsatt bra jul och ett gott nytt år!