Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ofta funderat över vad det är jag väntar på... Jag ska sluta dricka men jag vet inte vad jag väntar på. Det är bara att bestämma sig och så sluta. Jag har världens bästa man, dotter, hund, bra vänner och en allra bästa vän som är min syster. Jag har ett bra jobb. Vad väntar jag på? Jag läser ofta i dessa forum att man gör saker för att få tiden att gå - till vadå? Vad är det som tiden ska gå till? Jag vill ju leva här och nu och inte bara rädda mig från en dag till en annan. Jag vill ha ett syfte med det jag gör och en mening. Jag är en person som behöver ha mål, se fram emot saker. Jag älskar att resa, nya platser och nya människor. Nu finns inte ens det. Kärlek till alla som kämpar ?♥️

Dag 5 på intågande!
Inga stora förändringar dag 4.Fortfarande huvudvärk men sömnen har blivit lite bättre.
Varit lite känslosam sista dagarna men tillåter mig inte tycka synd om mig själv.
Det är jag själv som har druckit o mitt val om hur framtiden kommer att se ut.
Morgonens promenad blev inställd.
Hoppas på bättre väder under dagen☀️
Det kanske låter konstigt men jag har en egen taktik när tankarna snurrar.
Jag tänker på svältande och sjuka människor som inte har något val i livet.
Då inser jag att jag är lyckligt lottad som kan välja.
Ha en bra dag och fortsätt skriva o peppa varandra.
M.v.h Anders.

Tycker det verkar finnas mycket som du kan känna dig stolt över. Håller med om att det blir outhärdligt att bara känna sig misslyckad. Jag vet ju av erfarenhet att den väg du tar nu på sätt och vis är svårare än att avstå helt men då får man kanske istället glädjas åt det lilla. När jag gick på min 6 mån behandling så fick man sätta mål. Jag hade som mål att dricka enbart i sociala sammanhang. Å så fick man bestämma hur mycket det skulle vara. Blev man sugen skulle man sugsurfa - känna efter var suget kom ifrån, identifiera sammanhanget och vila i det. Leta triggers personer, platser, vanor etc.
Trodde att min önskan att vara duktig skulle göra att jag höll mig nykter, icke sa Nicke. Jag hade klara problem att identifiera sammanhang. Jag tror nu att jag medicinerade hjärntrötthet och när jag väl handlat eller bestämt mig för att handla så var jag fullständigt besatt innan det tog slut. När jag slutade första gången hade jag mer konstanta tankar på alkohol som du beskriver nu.

Tror att dina 5 minuter meditation är bra, men det är kanske en varningssignal att tankarna på annat kommer då. Det värsta är att jag känner igen det så väl. När jag lyckades varva ner somnade jag och det passar ju inte alltid. Särskilt som man ska hinna planera, se till att alla mår bra, planera nästa dag, utföra dagens planering... Ha kul inte minst... men det var skitsvårt för mig för jag var alltid i nästa steg. Jag fick verkligen jobba för att vara här och nu. Men för att knyta an till det din början, nog redovisade jag en lyckad jul på jobbet. Och den var nog det, men jag hade inte vilat. Kände mig som motorn i familjen eller loket som baxade upp de andra för backen. I år vilar jag och promenerar, planerar och ser till att gamla släktingar har det bra men nu är hjärnan med och jag kan fokusera och då är det inte som en transportsträcka till målet längre. Jag ser säkert lite för många likheter mellan oss, men jag var fullt fungerande tidigare också... Jag hoppas att du hittar orsaken till din trötthet. Det är så mycket lättare att hantera drickandet när resten fungerar.
Eller om det är alkoholen som orsakar det andra, prova att identifiera när du blir sugen, sammanhang, känslor, personer. Du mår inte bra skriver du. Vet du varför? Något utifrån? Något inifrån? Och en fråga till: Måste du må bra?
Här har jag identifierat en egenskap hos mig. Jag har växt upp i ett sammanhang där andra fick balla ur och inte orka, men alla kunde ju inte göra det. Nån måste ta ansvar.... gissa vem? Och så är det nu med... känslan av att allas bekymmer ligger på mina axlar och att jag håller ihop sammanhanget. Den bilden av mig själv går ju heller inte riktigt ihop med hon som ibland drack för att orka med. Men man får förlåta sig själv även om det är svårt.
Ha det bra VaraFrisk och snart blir du det.

Jag har inte lyckats sluta men jag tror att idag är min första dag i mitt nya liv. Jag har sagt det förr, som många andra före mig, men det måste gå någon gång. Andra har ju lyckats. Jag vill bara vara nykter nu, min kropp mår inte bra och inte psyket heller. Har ingen livslust alls just nu. Egna problem med A, sjuk förälder, tufft på jobbet osv osv och jag vill bara sluta dricka, börja träna igen och må bra. Hur lyckas alla som klarar det?

Det är inte enkelt..Helst inte om han är en jättebra man och pappa däremellan drickandet..Tyvärr så blir dom bra dagarna färre med tiden..Det värsta som kan hända är om du och han blir kvar, när barnen blir stora..Barnen vill inte komma hem och du får vara ensam och umgås med din fulla man, för det valet gjorde du..Dom vuxna kan välja att bo med en missbrukare, men inte barnen..Dom har inget val när dom är minderåriga..Jag har separerat från en man som är beroende av alkohol..Men har jobb och körkort kvar..Han har inte jätte bra relation till sina barn för att han ofta är full på fritiden..Vi är alkoholberoende båda 2..Jag blev det succesivt i hans sällskap..Drack inte massor när barnen var små.Men det blev värre och värre..Jag lyckades sluta att dricka helt..Därför blev det en separation..Jag vill leva ett gott liv, och det kan man inte i missbruk..Anna du verkar ju väldigt less på hela situationen, och det låter hoppfullt, för då kan du förändra..Skriv och läs här..Även på dom andra sidorna, så får du en bild av hur svårt det är att sluta dricka för många..Och en viktig fråga för dig är..Hur vill du leva, och hur vill du och dina barn må..Jag tror visst att du har mycket kraft och tro på dig själv..✨?Kram..

Längtar efter vardagen igen!
Känner mig såsig, plufsig och stel efter för mycket häng i soffan och allt detta godis!!?
Men ingen alkohol på några dagar nu och det känns såklart bra ?

Min plan framöver är en dag i taget för jag är alldeles för svajig i psyket för att bestämma något annat just nu.
Min livssituation har ju inte blivit bättre av Corona och jag har inte varit ledig mer än enstaka dagar på snart tre år! Inte konstigt att jag är utmattad...☹️
Behöver verkligen en sammanhängande ledighet snart.

Idag blåser det styv kuling och det ska regna hela dagen?️☔?
Tur att man inte är hemlös...?

Kram ???

Innan mitt barn skulle på långresa gjorde vi en nedtrappning på egen hand. Det tog ett drygt halvår och det gick utmärkt. Hen hade då haft SSRI (iofs i ganska låg dos) under tre år och är nu helt utan medicin sedan fem år tillbaka. Hen har valt att hellre svaja i humöret "för att känna sig som sig själv" och har numera en bra psykologkontakt. Träningen är också livlinan.
Så visst finns det lyckade fall, även om jag tycker att din dotter har en stark poäng. För många är det mycket svårt att sluta, och det skrivs ut lite väl ofta utan annat icke-farmakologiskt stöd.
P.S. Jag har tappat 5 kg sedan jag började på viktväktarna för 1,5 månaders sedan. Med bonus-effekten att jag får sug efter choklad snarare än vin, och tillåter mig då att synda på den fronten då och då :)

En dag i taget..Ibland en stund i taget..Och alltid en plan B om något oförutsett inträffar..Tex.Någon bjuder oväntat på alkohol, man blir sugen precis på fel tillfälle..(resturangbesök). Jag undvek ställen och personer som förknippades med alkohol den första tiden..Underlättar väldigt..??

Blev ju mycket jobbande för mig i helgen.??.Men det visste jag ju om, och är van, så tycker det gick fint..Barnens pappa fick inte till det i jul Pga alkoholen, så han var inte med på julmat hos sin mamma, men det var jag..Barnen som var med var såklart besvikna...En av döttrarna ska försöka kontakta hans arbetsgivare, för att han ska få hjälp mot sitt missbruk..Det är ett steg hon har tagit tidigare för mig, och det gick ju väldigt bra..✨?..Det svåra är att han tagit in en kvinna i sitt liv, som är väldigt nere i alkoholism..Hon har inget jobb, eller körkort kvar..Det har också inneburit att barnen inte hälsat på sin pappa hos honom, utan att dom har träffats hos mig..Just pga att hans hus också blivit nergånget med både rökning, supning, och smuts..Själv tycker jag att det fungerar hyfsat med kontakten mellan mig och honom..Men jag ser fram emot att sonen också blir vuxen, då kontakten minimeras..Det svåra är balansgången, med att inte kunna räkna med pappan jämt..Lovar han något, så är det inte säkert att han kommer ihåg det, eller är full, så då kan han inte hålla det ändå..Jobbigt att alltid ha reservplaner..Jag vill inte framstå som helgon, men när jag drack, så gjorde jag allt för att stå för mitt ord..Jag visste att löften som bröts gör barnen ostabila och otrygga..Även som vuxna..När jag växte upp hade jag en mamma som aldrig drack, och täckte upp för en frånvarande pappa..Det kan jag fortfarande sakna, att ha en pappa-relation..Blir så glad när jag ser och hör om det..I dag har ju många barn goda relationer med sina fäder..Mycket tack vara pappa-ledigheten..Den som är öronmärkt..Jag har ju ett barn som är född på 80-talet. Då var det 10 dagar som gällde för pappan..Det gick att dela på föräldraledigt då med, men knappt ingen som gjorde det valet..Ibland måste jämställdheten föras fram genom lagar och avtal..Vi har kommit långt i Sverige när det gäller den biten..Tyvärr har vi kvinnor tagit till oss männens dåliga vanor också..T ex rökning, snus, alkoholmissbruk och för mycket jobbande..Jag skulle helst se att både kvinnor och män började leva mer hälsosamt..Då hade vi kunnat minska både på mediciner, vård och dåligt mående..Kram..??

Här kommer varma tankar från Pilla och en önskan om att det ska bli lite lättare för dig

Kram Pilla

Det har varit en traditionell julafton,vi i familjen utom sonen med familj och utan alkohol.Jag har aldrig druckit på just julafton.Skillnaden i år har varit att jag skrattat jättemycket,på riktigt.Det är så härligt.Facetime med lilla familjen och vi fick film på eftermiddagen.Fick energi.
Så mysigt men känner en enorm saknad till lilla familjen..Vi står vid sidan av tävling om klappar och njuter av annat i julen.Väntar på att kaffet ska rinna ner.Imorgon har jag varit utan alkohol i ett år.Just nu känns det som att jag får uppleva ett helt år utan vin.Jag fortsätter jobbet med mig själv och tänker på acceptans.Allt är som det ska vara för just nu!Tack Torn och andra halvlek för julhälsning.?.
Jag hör hur det blåser i kaminen och ska ta min första kopp.Och ingenting oroar,precis just nu?
Kram Pilla

Efter sex månaders nykterhet smög sig alkoholen in i mitt liv igen och jag har nu druckit varje vecka, läs minst varannan dag, sedan 1,5 år tillbaka. Under det senaste året minst 1-2 flaskor per vecka. Toleransen har ökat, är knappt bakis dagen efter en flaska vin och speciellt inte nu under julledigheten då man kan sippa på en flaska vin under cirka 10 timmar.
Bor tillsammans med en sambo som delar mitt drickande.

Inatt är jag vaken efter två glas starkglögg och 4 glas vin. Hade egentligen velat dricka mer men min sambo ville inte och på grund av skammen som skulle infinna sig om jag fortsatte dricka själv så valde jag att avstå men nu är jag istället vaken.... på grund av suget antar jag.

Gör inte bort mig, blir för full eller något men jag är så trött, orkeslös och lat och får sån ångest när jag inte får dricka varje dag. Behöver bryta ett mönster och inte dricka imorgon kväll.

Nykter= 6,5h efter ovanstående intag som inte ens gjorde mig ”lullig” igårkväll utan enbart skapade mer sug ?

Jag messade och frågade när han tänkte komma hem när kl var 02. Inget svar. Ringde nu 03.07 då svarade han o han kunde knappt prata. Jag får ont i magen av detta. Nu kommer han bli grinig över att jag ringde. Men jag blir jätteorolig för honom. Han har kört hem på fyllan 1 gång bara säger han. 1 gång? Det är en gång för mycket. Han har cyklat omkull och fått en blödning i hjärnan i våras. I somras drack han en 70is sprit på -4 timmar och var även full i stort sett varenda dag och drack utan problem 10 st 7.0 på en dag. Det kan vara 6 folköl mitt i veckan på en arbetsdag eller helst starköl säger 3.5% är inte alkohol. Vilket skitsnack!. Nu kommer nyår jag orkar inte mer ?. Allt måste ta slut. Nu. Innan han gick i dag var han jättedarrig. Skakade i kroppen och i händerna hade hjärtklappning o svettades. Jag sa kort du har abstinens. Nej det har han inte deklarerar han lch drack (hävde) i sig den sista glöggen. Han kommer komma hem helt radiostyrd igen. Hatar alkohol han blir totalt omdömeslös respektlös och väldigt provocerande. I torsdags körde han bil 08 efter att ha däckat dagen innan med 10 öl o 1 flaska starkvinsglögg. Ja oh han var körbar och jag ska inte lägga mig i eller?

Nu var jag inte klok som du och gjorde det långsamt, utan väldigt snabbt ihop med att jag började tillfrisknade. Det är inget jag rekommendera, men gick väl tack vara glädjen över att vara nykter lyfte mig.
Nu är jag mer noga med mitt mående och är tvungen att bromsa och vila, dvs lära mig lyssna på mig själv.
Träning är en annan sak som varit till stor hjälp, så försök hitta något som passar dig och ditt liv.
Så lycka till och var rädd om dig// Strulan

Bjöd hem mannen på brunch igår för att träffa mina barn, tycker det känns rätt så dom slipper springa på varann på affärn, det är ju ändå deras bonuspappa. Och jag tog ansvar för dom. Sen kändes det bra att vara snäll, han har suttit själv hela julen. Vi kom in på behandling och jag sa att jag vet att hans jävlaranamma skulle fixa det, och att det är behandlingshem som gäller. Han är nära och jag håller så tummarna. Det är det här livet du väljer bort, kanske inte med mig men kanske med nån annan. Jag känner mig vuxen, att våga vara i att jag tar ansvar för mig så får han ta ansvar för sig.

Det låter som en bra plan - go for it!

Kram ?

Starkt att börja sluta! ?? och smart att skriva lite varje dag, hejar på dig och skickar massa pepp!

Jag förstår vad du menar och jag känner också en stor tacksamhet till forumet. Jag valde tidigt att släppa skammen, det för att jag har lärt mig så mycket, det är inte vårt fel. Sorgen tror jag också bleknar i takt med att jag mår bättre. Jag är så tacksam att jag tog steget, och att jag har vänner som ryckte plåstret och hjälpte mig flytta mycket mer än jag tänkte vid ett och samma tillfälle. Jag vet att jag gjorde rätt, jag sitter hellre här ensam än med honom i ensamhet och fundera över varför han inte kan vara lycklig med mig. Sov gott syster

Jag har under hösten trappat ut min SSRI-medicin, väldigt långsamt. Vill skriva ner det så jag har det svart på vitt också, ifall jag behöver komma ihåg det senare. Det är så mycket man glömmer när man passerat 50 år ? Ärligt talat, ibland blir jag nästan rädd för mig själv. ”Har jag sagt det? Det kommer jag ju inte ens ihåg att jag har kunnat!”

Vet inte om mina två perioder av utmattningsdepression har lett till skador på minnet, eller om jag sagt och gjort saker i perioder av stress och som jag därför inte alls kommer ihåg. Ibland tappar jag ord också, men nu kan jag tack och lov inte skylla på alkoholen längre så nu skyller jag på åldern ?

Senast igår satt jag i flera sekunder och försökte komma på ordet lök, som hyacinter växer ut. Det jag skulle säga var att just hyacinter och andra lökväxter inte behöver vattnas för de har tillräckligt med vätska i sin lök och om man vattnar dem riskerar de att bli långa och gängliga. (Den kunskapen var intakt, tack och lov.) Men det blir å andra sidan många roliga skratt vid matbordet när mamman är halvsenil. Jag bjuder på det.

En kollega till mig, i samma ålder, blev så orolig över sitt minne att hon lyckades få till en utredning på vårdcentralen för att försäkra sig om att hon inte höll på att bli dement. Det höll hon inte på att bli tack och lov. Riktigt så illa är det inte för mig och jag oroar mig inte jättemycket för det, jag tycker mest att det är lite pinsamt och jobbigt. Men det tillhör nog åldrandet.

Nu kommer jag i alla fall ihåg att jag skulle skriva om något helt annat, nämligen om nedtrappning av SSRI-medicinen. Jag har försökt sluta flera gånger för många år sedan, men jag blev alltid deprimerad igen cirka tre månader efter att jag slutat med medicinen. Nu tänker jag att alkoholstoppet gynnat mig, och om jag trappar ut helt galet sakta så borde min hjärna hinna med och kompensera upp dopaminet och serotoninet naturligt. Så tänker jag.

Jag tar en medicin som heter Venlafaxin. De första åren efter första sjukskrivningen våren 2007 tog jag Paraoxetin. God effekt på ångest och depression, men en enorm viktökning som biverkning. Plus 20 kg på ett år. För tio år sedan cirka bytte jag till Venlafaxin, och viktökningen hejdades åtminstone även om den högre vikten bestod.

Jag låg på samma dos Venlafaxin år efter år, 75 mg. Det är en vanlig startdos tydligen och upp till 150 mg är en vanlig normaldos. Jag klarade mig dock på 75 mg tills jag våren 2018 blev sjukskriven för utmattningsdepression igen. Då ökade jag medicineringen med halva dosen, 37,5 mg och fick positiv effekt. Vad som är medicinens verkan och andra åtgärders verkan är helt omöjligt att veta.

Nu i höst kände jag att jag i alla fall vill bli av med 37,5-tabletten i första hand, och sen kanske byta ut 75-tabletten mot en 37,5-tablett. Så ser min plan ut. Men jag tänker göra det väldigt sakta. Så sakta att min hjärna hinner anpassa sig och trappa upp serotonin och dopamin naturligt.

Jag har gjort så här när jag har fyllt min veckodosett:

September: 75+37,5 (mån), 75 (tis), 75+37,5 (ons), 75+37,5 (tor), 75 (fre), 75+37,5 (lör), 75+37,5 (sön).
Oktober: 75+37,5 (mån), 75 (tis), 75+37,5 (ons), 75 (tor), 75+37,5 (fre), 75 (lör), 75+37,5 (sön).
November: 75 (mån), 75+37,5 (tis), 75 (ons), 75+37,5 (tor), 75 (fre), 75+37,5 (lör), 75 (sön).
December: 75 (mån), 75 (tis), 75+37,5 (ons), 75 (tor), 75 (fre), 75+37,5 (lör), 75 (sön).

Under januari tänker jag plocka bort de två sista 37,5-tabletterna och då vara nere på 75 mg varje dag. Bäst av allt, jag har inte känt tillstymmelse till varken ångest eller nedstämdhet. Trots mörker, regn och Corona. Jag mår generellt bra varje dag, vilket jag tackar nykterheten för i första hand.

Jag är otroligt känslig för den här typen av medicin. När jag börjar med medicinen mår jag så jävla mycket sämre, hur det ens är möjligt liksom. Det var därför ohållbart att ta bort medicinen under många år, eftersom insättningen var så tuff. Till slut landade jag i en acceptans, att jag inte klarade mig utan. Hellre vara tjock och må bra liksom.

Men nu när inte alkoholen stökar med mitt serotonin och dopamin längre, så jag slipper ångest och depression, så har jag hopp om att lyckas trappa ut medicinen helt. Från februari är tanken att jag ska fortsätta byta ut 75-tabletten mot 37,5-tabletten stegvis, och slutligen ta bort de sista tabletterna en i taget.

I så fall skulle nedtrappningen ta totalt cirka 1,5 år. Långsammare kan det ju inte gå knappt. Och för varje månad blir jag bara mer mentalt starkare i och med nykterheten. Kanske kan jag trappa ut snabbare mot slutet, om jag vågar. Det kanske bara blir placeboeffekt på slutet ? Jag har gott hopp om att sluta med medicinen åtminstone.

Min dotter, som snart är utbildad psykolog, säger att man aldrig kan sluta med SSRI-medicinen om man väl börjat med den. Hon tycker att primärvården är för snabb med att skriva ut SSRI istället för att erbjuda samtalsterapi. Klart att hon tycker det, som är inriktad på att jobba som psykolog på just vårdcentral.

Men jag tror visst att man kan sluta med det, om man gör det väldigt försiktigt. Nedtrappning på några veckor är alldeles för snabbt, men 1,5 år känns rätt säkert. Och eftersom jag har tagit medicinen i 14 år till våren så känns 1,5 år ändå lite i sammanhanget.

Ni andra som har tagit SSRI-medicin - har ni lyckats sluta? Är min dotter dystopisk när hon säger att man aldrig kan sluta?

Kram ?

Ville bara säga att jag ser fram mot att läsa om dina 100 dagar.

Så bra att du har varit här ett tag och läst på ☺️ Dagbok och att lova nykterhet en dag i taget har varit min väg till nykterheten.

Bra beslut, 2021 kommer bli så skönt för dig - nykter ??

Och du Sundance ... Själv väntade jag att ta upp drickande med min pojkvän, det kändes som en spärr. ? Kanske samma hos dig? Vänta inte är mitt råd! Det är jobbigt jag vet. Skriv ner i förväg vad du önskar ta upp, och gör det. Få det gjort. Kram! ?

Sundance. Du överreagerar inte. Det är DIN reaktion och ingen kan säga att den är fel tänker jag! ? Låt inte honom, eller snarare hans missbruk rubba det ... Man kan tänka olika men så här tänker jag om det du berättar, mycket pga egna erfarenheter :

Då han är onykter ska du inte ta upp vad du anser om drickandet. Det leder absolut ingen vart. Ta upp det då han är nykter! Förslagsvis ur ditt perspektiv, t ex då du i lördags gjorde x så kände jag mig ... Om det är något han gillar att göra, ta upp då du dricker påverkar drickande på det sätt du ... och då kan ju det leda i slutänden till ... Att alltså försöka få fram konsekvenser av drickande. Hur det kan förstöra för honom.
Ta upp fakta hur det påverkar kroppen.
I korthet : diskussion ur ditt perspektiv och fakta.
Jag har kommit fram till att så mycket mer kan man /jag inte göra... Man kan inte leva någon annans liv. Man kan fatta beslut om hur man vill ha sitt eget och vad man önskar få ut av sin relation.

Sköt om dig.
❤️

Jag var rädd att förlora min man och klängde mig fast vid honom under många år. Jag gjorde vad som helst för honom. Här på forumet insåg jag att jag gav honom massor av uppmärksamhet, exempelvis genom att bråka med honom eller vara ledsen efteråt etc. Jag ville välja att vara glad och sätta mig och barnen först. Vi har fortfarande inte separerat, för när jag till slut sa åt honom att flytta, så ville han försöka igen ”på riktigt”. Vi får se hur det går med det, men jag känner mig ändå friare nu. Jag sätter inte allt mitt hopp till honom längre, och jag har insett att jag kan och bör lämna, om/när det behövs. För min del behövde jag se honom för den han är och att jag faktiskt är värd sånt som är viktigt för mig, lugn och ro, eget hem etc och skapa en plan för det. Det är du också och ser du honom för den han är så kan du avgöra om du är med honom för att det är bra för dig, eller av gammal vana. Lycka till!

Är inne här flera gånger i veckan och läser om allas kamp och insikter. Blir inspirerad att förändra mitt eget drickande - ändra fram till ”nästa helg”. Nu är det nog för min del, jag tänker ta 100 dagar och se vad det leder till. Imorn börjar dag 1 och min plan är att jag ska göra en dagbok där jag kan skriva ner någon rad, om inte jag hinner varje dag, så när som när jag kan. För att följa mitt arbete bakåt och förhoppningsvis hålla mig på banan!

Idag:
Övervikt helt klart pga A
Dåliga värden i kombination med sjukdom
Sjukdom som ej är lämpligt med A pga organförstörelse
Livets sämsta kondition
Extremt dålig återhämtning
Orolig sömn
Värk och domningar i rygg/leder (A?)
4 dagars ångest tills nästa fylla
Kostar några tusen i månaden
Dålig röd skrovlig torr hy
Somnar full och sköter inte tandhygien
Dåligt humör bitvis
Otålig orolig

Min plan:
Aldrig ens diskutera med mig själv att det inte är så farligt och det blir lugnt, det blir aldrig lugnt. De blir mycke och blir ett helvete dagen efter. Aldrig första glaset som någon här brukar skriva.
Daglig utevistelse/rörelse
Substitut till helgen som förgyller lite, A fritt bubbel eller fanta.

Tvärstopp gäller under alla omständigheter!

Kul att gå tillbaks om 100 dagar och läsa!

Tack för alla som är aktiv och får ta del av er kamp och inspiration!

God fortsättning alla!

Låter väldigt mycket i mina öron. Själv hade man varit helt färdig om man druckit det på 2 dagar. Grillade med en kompis igår. Blev 8st 33cl under dagen. Vaknade upp på morgonen efter och hade ångest över att det blivit lite för mycket.