Senaste kommentarerna i forumet

Jag har förstått att några här på "Det vidare livet" tycks stabila i nykterheten. Jag antar att jag räknas dit. Jag har även förstått att det kanske kan vara svårt att läsa om någon som verkar ha det väldigt lätt att vara nykter när man själv kämpar för att vara det. Jag vet inte om någon av er som gör det läser det jag skriver men om ni gör det så vill jag att ni ska förstå en sak.

Jag skrev aldrig här om att förändra mitt drickande. Dock tänkte jag på det under en väldigt lång tid men brottades med det främst med mig själv. Jag har funderat på hur det hade varit om jag hade hittat hit då och skrivit. Om alla de gånger jag försökte förändra mitt drickande och hur det fungerade bra vissa dagar men mycket sämre andra. Det kanske hade hjälpt mig att sluta tidigare, kanske inte. Jag föll dock dit minst lika hårt då och då som ni som kämpar på nu gör. Kanske faller jag dit igen också. Jag är ju inte immun på något sätt. Jag är ju fortfarande en alkoholist, även om jag är nykter och just nu håller tillbaka alkoholismen.

Jag har funderat på varför det är så mycket enklare nu än det var förr. Kanske är det så att man kommer till en punkt. Jag var väl också hjälpt av att jag ett tag efter jag slutat var orolig för min hälsa. Men förmodligen är det väl lite som för anhöriga. Det är svårt att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Den processen måste man nog gå igenom med sig själv också. Länge var det en del av mig som ville förändra mitt drickande, men en annan del av mig som ville fortsätta dricka.

Det tog en väldigt lång tid innan jag fick med hela mig i förändringsarbetet. Det kanske ser ut som att jag har det enkelt nu, men det har inte alltid varit så. Jag kan inte heller räkna med att det alltid kommer vara så. Kanske kommer de delar av mig som vill fortsätta att dricka bli högljudda igen.

En grej med forumet är ju att de flesta av oss inte är alkoholterapeuter till yrket. Vi skriver utifrån vår personlighet och våra erfarenheter. Så man gör klokt i att ta till sig av de råd som funkar för en själv, och låta andra råd passera förbi. Jag personligen mår bra av att bli ifrågasatt ibland, det får mig att tänka till, medan andra får bäst resultat med endast uppmuntran. Jag utgår från att alla kommenterar med goda avsikter, och vi får ha tålamod med att vi har lite olika idéer om hur vi själva vill bli hjälpta och hur vi bäst hjälper andra.

Du är verkligen beundransvärd. Du kommer alltid med fina kommentarer och heja-rop. Har läst stora delar av din tråd (inte hunnit genom hela. Än) och vi har mkt gemensamt även om sakernas ordning ser annorlunda ut just nu. För ca 7 år sen var jag också singel och missbrukade både vin och dejtingsidor. Stor igenkänning på mkt där.
Har träffat en fantastisk man nu men tyvärr så är vinmissbruket kvar. Iallafall fram till för en månad sen. Nu jäklar är det nya tider ;)
Har också växt upp i en dysfunktionell familj med alkoholiserade föräldrar.

Det jag vill komma till är att du gjort en jäkla resa. Och du har kommit långt.
Du är bra, men det vet du väl redan?
Kram

Och jag tror som flera redan skrivit på att mixen av åsikter behövs på forumet. Jag önskar att vi alla kunde se på det som på en jämställd diskussion, att vi har olika lösningar på samma problem och att våra mål skiljer sig lite, men att vi delar samma värdegrund. Och att det inte är farligt att vara oense, snarare nyttigt, och oense behöver inte vara det samma som osams. Så jag hoppas vi alla fortsätter att titta in i varandras forumvärldar och ge varandra stöd, råd och förmaningar om vartannat.

Att köra bil full är väldigt allvarligt! Här ser du dock en skillnad mellan alkoholisten och festprissen. De flesta som har druckit för mycket har någon gång gjort något dumt. Alla har såklart inte gjort något lika allvarligt som att köra rattfull, men en del har gjort ännu värre.

Den vanliga festprissen inser med grav bakfylleångest att det han gjort äventyrat hans egen och andra säkerhet och att han måste sluta dricka alkohol för att förhindra att det händer igen. Alkoholisten skäms nog över det inträffade och vill ha det ogjort men försöker att lösa det utan att sluta dricka alkohol.

Vet ju inte på vilket sätt du är anhörig. Ofta kan det vara lönlöst att försöka få någon att göra förändringar i deras alkoholvanor innan de är redo själva. Men jag tycker nog ändå att man ska försöka. Hur vet jag inte. Kanske är personen inte mottaglig, som sagt, men kanske om det finns en liten del av hen som känner att hen behöver göra förändringar som förstärks med hjälp av omgivningen.

Som kanske bekant så har jag under hösten satt mig in i det där med levern och hur den påverkas av framförallt alkohol men även av andra saker. Jag har läst en del men framförallt pratat med människor och läst om deras erfarenheter med leverproblem. Det är det ju kanske en väldigt tabubelagd sjukdom som man inte pratar om annars. På google kan man ju hitta listor men att verkligen få höra drabbade berätta om det är ju en helt annan sak.

Jag har ingen siffror på det men det är mycket vanligare att man får en levertransplantation i Sverige på grund av medfödda sjukdomar än självförvållade. Dock finns det ju inget som hindrar att man får en levertransplantation när man förstört sin lever medelst alkohol. Dock finns det oftast några krav.

Att man håller sig nykter i 6 månader innan transplantation. Att man inte har andra skador som gör att en transplantation inte kan tänkas förbättra livskvalitéten/livslängden något nämnvärt. Att man har stöd från anhöriga.

Ofta när det har gått så långt att man behöver en transplantation kan det ju vara så att man redan har andra skador, t.ex på hjärtat, om det är orsakat av alkohol, som gör att man kanske inte har goda chanser att överleva en transplantation och även om man skulle klara just den så är det risk att man dör av något annat.

Sedan kommer nästa som också är ganska stor. Man ska alltså hålla sig ifrån alkohol i 6 månader. Detta är väl egentligen av 2 orsaker. En transplantation är ju bortkastad om du fortsätter dricka efter den. Den andra är att de flesta förbättrar sin hälsa genom att sluta dricka. Detta ger 4 olika utfall.

1. Man klarar inte hålla sig nykter i 6 månader.
2. Man dör medan man väntar.
3. Man blir så mycket bättre med 6 månaders avhållsamhet att man inte längre behöver en transplantation.
4. Man klarar 6 månader och får transplantationen.

Jag har som sagt inga siffror. Men tydligen ska utfall 3 vara relativt vanligt.

När man är 30 år gammal, som du säger, är det oftast alkoholinducerad hepatit, mer än ren skrumplever, som gör att man behöver en transplantation. I de fallen är det väl tyvärr så att man antingen återhämtar sig och klarar sig, eller så dör man relativt snabbt. Då hinner man inte få en transplantation.

Sen ska man även minnas att en levertransplantation är ett mycket stort ingrepp och framförallt så måste man äta mediciner resten av livet. Så det är inte så enkelt som i Eddie Medusas låt där han efterfrågar mer brännvin.

Ullabulla.
Jag borde nog fixa en ark för mig själv. Försökt få tag på kompisen idag för att kolla läget, inget svar. Dricker, bakisångest och kanske inte minns vad vi diskuterade. ?
Kanske lika bra att hon inte svarade, ska sluta ringa och kolla upp henne ...

Sköt om dig i båten, men börjar det läcka mycket sök reda på en säker båt.
?

Den dagen jag upptäckte hur illa ställt det var med honom raglade han ur sin bil och samtidigt rullade det ur några tomma folköl ur bilen. FOLKÖL. Han var asplakat och kunde inte ens prata. Jag fick fösa honom uppför trappan till lägenheten och knuffa honom i säng så att han fick sova ruset av sig. Hans lever mår inte heller bra, det är tydligt.

Han skriver till mig ibland på Instagram. När jag blockade honom överallt, trodde jag, glömde jag bort att han kan följa mig där utan att jag följer honom. När han tog kontakt efter ett år kanske var jag inte lika arg längre, så han fick behålla den kontaktvägen. Han lever i alla fall, men hur bra han mår vet jag inte egentligen.

Han skrev en gång att han träffat en tjej. En tjej han träffat på någon dejtingsajt. En typisk ”importtjej” som dyrkade marken han gick på typ. Han var SÅ lycklig. Jag skrev tillbaka att om han tror att jag blir svartsjuk så kan han fetglömma det. Sen läste jag lusen av honom för hans urusla kvinnosyn och för att han utnyttjar hennes prekära situation. Sen skrev jag att hon ljuger för honom precis lika mycket som han ljög för mig. Då blev han tyst. Efter några månader skrev han igen. ”Du hade rätt, hon har flyttat nu. Jag ska bo ensam”.

Kram ?

Har du pratat med hans chef? Han måste bry sig! Arbetsgivaren har ett långtgående ansvar för att hjälpa medarbetare som har alkoholproblem. Tipsa chefen om Alna, det är en organisation som jobbar just med missbruksfrågor på arbetsplatser.

En person med missbruksproblem är ett arbetsmiljöproblem. Kollegorna är bekymrade, får täcka upp för vb i tid och otid, jobbet blir dåligt gjort osv. Plus att det är en mänsklig misär.

Kram ?

Jag lät min gamla tråd ligga kvar under ”förändra sitt drickande” och skriver där på månadsdagar typ. Min förra tråd hette ”Behöver all hjälp jag kan få” och det stämde bra med mitt tillstånd då. Min nya tråd heter ”Andra halvlek har inletts” och den stämmer bra med mitt tillstånd nu.

Du får skriva här hos mig så länge ? Saknar dina kommentarer när du legat lågt ett tag.

Kram ?

Hon driver den tesen starkt. Hon säger: ”Sluta att försöka sluta dricka!” Självkänslan tar så mycket stryk när man misslyckas, och känslan av förbud gör att man omedvetet trotsar förbudet. Hon har ett koncept som heter ”The alcohol experiment” där man varje dag i 31 dagar får dagliga filmsnuttar, och under den tiden väljer man själv om man vill fortsätta dricka eller inte. Hon uppmanar ju ingen att börja om de precis har slutat, men hon är som sagt övertygad om att ”förbudet” att dricka kan vara boven i sammanhanget.

Kram ?

Man kan bara ge de råd man kan stå för själv! Jag har svårt att förstå att man kan bli bortskrämd eller provocerad av dina, eller andra helnyktras, inlägg. Du ger din syn på problemet.
Själv är jag bara tacksam för att du och de andra som "flyttat" fortsätter att visa att det finns en väg framåt även om man, som jag, har en tendens att snubbla. Utan er tror jag inte jag skulle orka fortsätta försöka.
Samtidigt är det väl som AH skriver. Det är en naturlig process att flytta när man går in i en ny fas efter ett år som nykter.

mvh
Onkel F

Usch vad hemsk det låter! Levern är verkligen något att vara rädd om. På mitt jobb finns det en stackare som ligger risigt till. Mycket som stämmer in på honom av det du beskriver som din far genomled. Det värsta är att han inser fortfarande inte hur illa det är fastän han tydligen blir dyngrak av 1 öl. och hans chef verkar inte bry sig.

Tack för för din kommentar hos mig!?
Jag ligger nog lite lågt här på forumet fram tills jag byter till det vidare livet. Vet du förresten hur man går tillväga för att flytta sin tråd hit? Hittar ingen info.

Kram ?

Så skönt och fint att följa dig..Du skriver så bra, tycker ju jag såklart som också gillar helnyktert..(Det ska vara så lätt som möjligt, inget dribblande) ?..Ojdå en svartvit emojis hoppade fram själv..Har aldrig sett den förr..Men verkar passa bra här..??..Vi ses i det vidare livet..???

Tack för responsen och grattishälsningar.? Precis som du beskriver det, känns det Andrahalvlek.❤️ Ja då ses vi i det vidare livet Jullan! Tids nog får vi säkert sällskap av Kaye och Lena också. Och många många fler hoppas jag.

Ha en skön Andra advent!

Jag befinner mig på en krokig stig full av stockar och stenar. Har snubblat rätt ofta senaste tiden. Jag vet egentligen inte varför. Ibland har jag nästan letat efter anledningar, andra gånger har det bara varit av gammal vana.
Uppenbarligen behöver jag hitta nya vägar, men hur gör man?

Kanske skall man göra som Vinäger beskriver det, ta bort alla tankemässiga förbud. Inga Aldrig mer eller Inom överskådlig framtid? Jag känner igen mig i att hjärnan blir lite som en trotsig tonåring som gör något bara för att det inte är tillåtet.

Om det inte finns något tabu att bryta mot kanske inställningen till alkohol blir lite mer avspänd? Som det är nu finns tankar runt alkohol ständigt närvarande. Antingen är det Jag får inte dricka, eller så tänker min inre tonåring Vad skall jag dricka. Det blir för mycket fokus på skiten.

Om jag istället tillåter mig själv att dricka? När jag vill, hur mycket jag vill? Att jag tillåter mig själv innebär inte att jag skall eller måste dricka. Jag väljer själv. Jag mår inte bra av att dricka, så varför skulle jag välja att göra det?
Men som sagt, inga förbud. Bara en grundlig eftertanke om varför och om vilka konsekvenser det kan få ifall jag gör det.
Jag är ingen måttlighetsdrickare, det är bara att glömma. Målsättningen är fortfarande att vara nykter, utan återfall. Det handlar bara om att prova ett nytt sätt att tänka för att nå dit.

Jag provar den vägen, inga förbud, bara ett nytt beslut en dag i taget. Jag får se vart den leder.

Absolut! Men planen från början var avhållsamhet året ut, nu närmar det det sig det, men precis som
Du säger så är suget borta, varför skulle jag då dricka? Nää
Jag tror jag fortsätter såhär ett tag till :)

Lite i taget så dras de tunga draperierna ifrån framför livets scen.

Kram ?

Hej!
Känns som att det kunde varit jag som skrev den texten. Jag köper alltid extra för att jag är orolig att det ska ta slut..Jag genomlider veckorna för att vänta in fredag för då är det okej att dricka men sen dricker jag till söndag typ, ångesten måste dämpas och tristessen försvinna . Kram

Då ses vi då i det vidare livet. Men inte tycker jag att man skall anpassa sina åsikter eller erfarenheter. Det landar aldrig bra. Du gillar ditten och andra datten, så är det. Man tar till sig det man tycker om och låter resten vara, helt enkelt. Kärleksfullt och med hjärtat på rätt ställe är det som är viktigt, tycker iallafall jag. Kram och ha en superbra 11-månaders dag. Jullan

? 2 fyllon och 1 sanning. Jag har precis lyssnat på #20, 21, 24 med god behållning.

Trots snart 10 månader nykter repeterar jag nyktra argument nästan dagligen. Jag behöver det för att aldrig glömma - och för att stärkas i min övertygelse att aldrig ta första glaset.

Kram ?

Firade makens födelsedag och jag fick smaka ett halvt glas bubbel som jag vanligtvis brukade älska. Tyckte inte ens att det var gott och gav bort vilket kändes fantastiskt skön. Blev inget sug efter mer och ska hålla kvar den känslan. Kanske kan jag vara på god väg att faktiskt bli nykter :-) ? Hoppas i alla fall det och ska fortsätta kämpa för det!!

Ha en fin andra advent!

Håller med att det är skönt att vakna piggare och inte ha ångest över gårdagen. Bra gjort att hålla de goda tänkarna och känslorna som nykter människa. Behövs att fokusera på det som blir bra utan A. Kram och fortsatt lycka till

Igår hade vi lite nära o kära över på middag. Jag drack alkoholfritt.,sambon var gullig och gjorde alkoholfri drink till mig. Ingen tänkte på vad jag drack och jag lade mig i ok tid. Men partyt drog igång och jag blev väckt några gånger samt hade svårt att somna om. Vaknade trött o irriterad och det höll i sig. Nu är klockan snart två och inget livstecken från de andra. Inser verkligen vad viktigt det är för mig med ostörd sömn, lägger mig oftast tidigt även på helgerna sedan jag slutat med alkohol. Förr var jag trött hela helgen, men nu är det ett undantag. Nu ska jag ta en promenad och fokusera på positiva saker. Tänker skippa giftiga kommentarer om gårdagen och ge kärlek till mig själv. Irritationen har lagt sig efter Lerins sommarö och lite adventsfika. Hoppas ni har sovit gott därute. Kram ?