skrev Självbedrägeri i 12 dagar och framåt

Igår drack jag vin. Det blev så och på ett vis känner jag att jag misslyckats på ett annat vis är det helt ok. Vi delade på en flaska och det var helt tillräckligt för mig, hade inget mer sig. Haft ont i huvudet idag så inget sug idag heller. Fortsätter med alkoholfritt, känns bäst så.


skrev Charmed92 i Mardrömmen som blev verkligheten.

Jag lämnade mina barns pappa som hade brutit ner mitt självförtroende totalt. Jag var en undergiven och trasig person. Sen träffade jag världens finaste man.. trodde jag. Efter en tuff uppväxt med mycket alkohol iblandat så hade jag lovat mig själv att aldrig träffa någon som hade alkoholproblem. Sen vet jag inte vad som hände.. jag var nog så förblindad av kärlek och hans ständiga intalande ”det är helt normalt i en större stad att dricka varje dag”. Jag själv kom från en liten by. När jag väl insåg att den mannen jag litade blint på i själva verket ljög för mig så var jag redan fast. Nu sitter jag här snart 5år senare med en sådan skam och sorg i kroppen. Jag lämnade honom en gång men dum som jag var så gick jag tillbaka när han lovade att sluta dricka. Så fort jag var tillbaka i hans grepp så var det samma visa igen. Jag skäms så mycket över mig själv.. jag har ett samvete som äter upp mig över att mina barn får växa upp med honom. Jag vill bara lämna men jag skäms så mycket över att jag gick tillbaka till honom.. jag behövde bara få skriva av mig lite.. sist han hotade med att slå ihjäl mig i fyllan så önskade jag att han bara kunde få det överstökat. Dom stunder han har utövat våld mot mig i fyllan har varit som att leva i en mardröm. Jag börjar känna att det är det här jag förtjänar. Jag hade ett stabilt familjeliv utan alkohol och lämnade för detta..


skrev Lena Newfonland i Botten är nådd

Du behöver inte skriva något alls. Jag är bara glad att vi finns här för varandra, för vi behövs till alla som mår så satans dåligt så vi tagit till den förbannade alkoholen. Finns en utväg tro det eller ej.
Kram?


skrev Andrahalvlek i Botten är nådd

Känner igen det. Har man haft tuffa kriser bakom sig har man svårt att känna empati med andras kriser, åtminstone om de är av ”lägre grad”.

Det jag lärt mig är att 1) erbjuda mig att lyssna, 2) men bara om jag själv orkar. Andras dåliga mående får aldrig gå före mitt goda mående. Allra helst inte om jag är lite svajig själv, då funkar jag som lackmuspapper för andras dåliga mående.

Din reaktion är sund, den betyder att du prioriterar dig själv. Men att inte svara alls på smset är nog allra klokast. Även om även din tystnad kan vara provocerande för din vän.

Kram ?


skrev Ensam1984 i Jag vet inte vad jag vill

Jag tänker så här, vi är inte här för att motivera dig att sluta dricka. Det är något du själv måste vilja. Vi är här för att stötta, vägleda, lyssna ovillkorligt och ibland säga till på sksrpen.

Det där andra du söker finns säkert på en annan plats, och blir så mycket lättare om du bokstavligt talat häller ut vinet.

Du kan mycket väl behöva mer irl hjälp också, kanske AA eller alkoholterapeut. Medicin finns också.

Men viljan måste finnas där. Även om man inte vet hur, det är därför folk skriver här. Och det krävs enligt mig Inte bara en vilja att inte göra bort sig, att inte skada sig, att inte kunna hejda sig - utan en vilja att INTE dricka, oavsett anledning.


skrev Blanka i Hur mår min lever egentligen...?

Jag har druckit ungefär två flaskor vin om dagen i flera år, ibland mindre ibland mer. Men jag blev väldigt abstinent när alkoholen gick ur på eftermiddagen. Fick skakningar, svettningar och kramper. Jag är idag på dag två nykter, men fått hjälp med avgiftning via sjukvårdens alkoholmottagning. Jag blev erbjuden att bli inlagd, liten chock för en medelålders kvinna med jobb, barn och barnbarn och allmänt skötsam. Att det var så illa, men det är bara att tugga i sig och acceptera. Så igår tog jag min första antabus, mitt eget beslut. Fick en B-vitamin spruta och stezolid för att motverka kramper. Men jag fick med det hem så jag behövde inte bli inlagd. Nu ska jag gå och blåsa och ta antabus tre gånger i veckan och min lever mår inte bra. Men jag är så lättad över mitt beslut och att inte behöva dölja det för sjukvården mer och alla har varit så otroligt fina mot mig. Det konstiga är att jag varit jättepigg idag. Förut när jag försökt sluta har jag blivit zombietrött och knappt släpat mig fram. Måste vara b-vitaminen?
Så jag tänker att det är väl jättebra om du pratar med sjukvården om riskerna för just dig att sluta dricka med att trappa ner själv. Jag känner mig så väl omhändertagen och uppbackad. Så det önskar jag dig också ??


skrev Sattva i Botten är nådd

Men flrstår att du bär på så otroligt mycket smärta. Förlora barnens far och ens kärlek i så unga år...???


skrev Lena Newfonland i Botten är nådd

Så är jag där igen. En god vän som mist en god vän i sjukdom.
Vet inte om jag har fel på min empatiska förmåga men har nog det.
Jag förväntas alltid vara den empatiska och förstående. " Livet är ett helvete, min bästa kompis kompis är död och jag mår så dåligt".
Jag blev änka vid 27 års ålder. Vi hade tre barn och vårat yngsta barn var sex veckor då. Någon eller något slet bokstavligen mattan under fötterna från mig då. Jag överlevde och mina barn med faktiskt men har inga minnen därifrån. Barnen frågar mig ibland om pappa. Jag är ärlig och säger " minns inte" för det är sanningen. Vi var odödliga och väldigt " normala" ,älskade varandra och våra barn.
Så nu har × vän x gått bort. Har bara lust att säga att " shit happens" ( vilket jag lovar det gör). Låtsas att jag inte sett sms:et och stickar vidare på en ny jävla tröja. Känslokall JA.
Alkoholen kom in i bilden många år senare för mig efter mina barn flyttat och tror jag landade då i verkligheten . Nu lever jag vidare nykter, glad och tacksam för det men det är skört.
Det var ord från mig och kramar till er ?. Bara kämpa på


skrev rötjut i Jag vet inte vad jag vill

Hur ska detta hjälpa? Ärligt talat; hur ska detta forum hjälpa mig, motivera mig att sluta dricka vin? Det funkar inte för mig, har jag en känsla av. Mitt liv behöver något annat än anonyma hejarop! Mitt liv behöver vänner i.r.l. ett jobb, och gärna en partner. Det är fortfarande ensamt! Mycket ensamt!


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Vi inspirerar, och ibland irriterar, varandra på Forumet..Precis som i det verkliga livet.Det är ju enklare att följa råd som man gillar och kan acceptera..Sen är ju vissa dagar hemska och andra lättare i livet, beroende på olika omständigheter..Du är en fin medmänniska för många av oss..Kram..❤️


skrev Ensam1984 i Förändring till det bättre

Det var ett tag sedan jag kikade in hos dig. Satan i gatan vad grym du är. Fixar detta galant. Så imponerad. Jag är bara uppe i 56 dagar nu, men det känns bättre och mer stabilt än aldrig förr.

Ett litet ord på stigen bara. Den 28 december förra året så föll jag för A-djävulen efter att ha varit nykter över 175 dagar. Jag fick ett tufft besked och kände att jag behövde det, bara den gången. Men sen kom nyår, och dagen därefter och röda dagar, och lite semesterdagar och sen covid.

Så mycket ursäkter för att dricka även om jag innan inte längtade efter det. Jag hade kommit över det tuffaste sorgperioden. Men vi är alla olika, men för mig med min bakomliggande problematik (add) så är det noll som gäller. Det finns inget annat än 0 eller 100, hur mycket jag än vill lura mig själv att det inte är så. Hur är du!? Tänk på det innan bara

Ha en fin lördag ❤️


skrev Ensam1984 i Jag vet inte vad jag vill

Ett tips om det kryper och du inte har medicin, gå in i duschen, spruta varmt och varva med kallt vatten på benen. Man får stå ett tag 5-10 minuter men sen brukar det lugna sig för mig. För vissa hjälper tyngdtäcken, annars förvärrar alkohol, cigaretter och koffein RLS, även om man varit mycket aktiv (såsom promenerat eller tränat) innan läggdags.


skrev Xxxzzz001 i Ny här och ett första försök

Se klart: Bra inspel. Jag tror det var lite av att testa som jag berättade det för min kollega. Har inte berättat det för någon annan, men det är en väldigt empatisk person. Jag har redan lite ångest för vad jag ska säga till familjen i jul. Min familj är väldigt duktiga på att hantera alkohol och jag har aldrig under hela mitt liv sett någon av mina föräldrar berusade. Ryktet säger att min far varit berusad en gång (någon hade spätt på hans dryck) men att han då gick hem och la sig. Jag är nog det svarta fåret i familjen vilket gör att det nästan är lite svårare att berätta. När julölen åker fram och alla andra nöjer sig med en eller två har jag gått undan och fått i mig lite extra. Nu i jul blir det nästan lite svårt att säga varför jag inte vill dricka någon öl. Inte för att de vill att jag ska dricka, men jag är lite orolig att de ska ana att något inte står rätt till. Och jag är nog inte redo att säga något till dem än. Får hitta en nödlögn. Kanske blir "tvungen" att ta över beredskapen från någon kollega. Att säga att jag tar någon medicin funkar inte för då blir det bara snack om det och andra sjukdomar.

Men en sak i taget. Det är något jag lärt mig av er andra och som jag försöker följa (även om det är svårt). Just nu gläds jag 14 nyktra dagar.


skrev Kennie i Ett ärligt försök!

Det finns ju en hel del forskning som tyder på att personer som inte hunnit utveckla ett för starkt beroende kan återfå kontrollen och dricka måttligt. Beroendemottagningen Riddargatan 1 jobbar efter den modellen med de patienter som de tror kan klara av det, och som har en önskan om att kunna dricka måttligt. Sven Andreasson som är alkoholläkare på Riddargatan 1 menar dessutom att det är viktigt att lyfta fram att helnyktert inte är enda vägen, eftersom man annars skrämmer bort många som kunde och behövde fått hjälp men inte kan tänka sig att avstå hela livet. Han är tydlig med att alla inte kan dricka måttligt, men att för vissa är beroendet ett övergående tillstånd som går att bota. Det här forumet är en viktig plats för oss alla, både för helnykta, beroende och måttlighetsaspiranter..


skrev Xxxzzz001 i Ny här och ett första försök

Tillbaks här efter att legat i ryggskott. Vaknade i måndags och min huvudvärk hade försvunnit. Tror inte jag mått så bra som jag gjorde i måndags morse. Helt klar i huvudet. Ingen direkt värk. Var på väldigt gott humör. Då knäckte det till i ryggen och jag fick ett sjuhelsikes ryggskott. Kanske har jag legat och vilat lite för mycket, eller så var det ölmagen som gjorde sig påmind om att det är jobbigt för ryggen att bära hela den vikten. Skulle behöva gå ner i vikt också, men känner att jag får ta en sak i sänder. Nu är det alkoholen. Nästa steg får bli vikten och träningen.

Men jag känner mig lite stolt att fira 14 dagar idag. Visst, för vilken normal människa som helst är det kanske ingen stor prestation, men för mig är det nog det längsta jag varit nykter - nästan så länge jag kommer ihåg.

Fortfarande lite ont i höger sida, men det känns som att det blir mindre och mindre ont.

Var lite sugen på öl nu på eftermiddagen. Inte så mycket för att fly tillvaron utan snarare en känsla av att jag ville fira att ryggen blivit bättre. Tror min hjärna associerar fira med fylla. Men det var lättare att fly den känslan än vad det var förra lördagen. Då fick jag verkligen kämpa.


skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få

Ja, det är fantastiskt! Du når dit om några du också ?

Kram ?


skrev Andrahalvlek i Slutat dricka utan nedtrappning.

Varje gång du dricker häller du bensin på glöden så att det starka suget väcks. Riktigt bra att du kunde motstå idag trots att suget var överjävligt starkt! ??????

Det är dags att byta affär, till en affär som inte ligger bredvid bolaget.

Kram ?


skrev Andrahalvlek i Jag behöver hjälp

Det är så skönt när man inser fullt ut att det nyktra livet är en vinstlott, vilket man absolut inte trodde var möjligt. Vi har vunnit högsta vinsten ?

Kram ?


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Med risk för att låta tjatig så inser jag nu att även min mamma skulle kunna vara narcissist. Helt otroligt! Jag har ju forskat vidare i ämnet och min mamma kvalificerar in, hon med. Det låter kanske märkligt men de kan inte vara av samma sort. Jag har inte kommit längre i min "forskning".

Själv mår jag bättre ju mer jag förstår detta mönster. Oerhört intressant läsning. Det hjälper mig distansera mig från mina egna skuldkänslor.

I onsdags gick jag på mötet efter tre veckors frånvaro. Folk började undra och höra av sig. Men jag kände mig starkare och mer balanserad så jag var beredd på att även min vän kunde vara där. Det var han. Men allt gick bra. Jag var t o m mötesledare.

Önskar er alla en fridfull andra advent! ? ?️ ?️


skrev Offside i Jag behöver hjälp

Vilken trevlig flytt - kul.

Trevlig helg


skrev Femina i Behöver all hjälp jag kan få

Grattis, kära vän, till 300 dagar! Visst är det fantastiskt! ?


skrev Åsa M i Jag tycker att det är ett problem

Lyssna på din instinkt, är mitt råd. Om du känner att han konsumerar för mycket så är det varning nog.
För mig tog det 5 månader att lägga ihop ett och ett och få det till två. Jag förstod inte att han var alkoholist fler än en kompis konstaterade det och jag började räkna hur många glas vin han drack på en kväll. Först då fattade jag de konstiga samtalen vi haft, hans beteende jag undrat över och allt gråtmilt prat om att hans liv var för jobbigt. Först då fattade jag att han helst ville ha NÅGON för att slippa vara ensam, det var inte MIG han ville ha.
Sjukt jobbigt att inse men jag sa ifrån att nu kan jag inte stå bredvid och titta på mer.
Om du känner obehag så lyssna på det! Säg det. Artikulera känslorna. Lyssnar han inte så måste du avgöra om obehaget är värt att agera på eller inte.


skrev Kallekandricka i Förändring till det bättre

Ja någon glögg har det då inte blivit, fast första advent har varit, men det börjar bli ledsamt med hela den här corona-situationen att knappt inte träffa någon och så vidare.

En god vän hade varit och hälsat på och lämnat ifrån en gåva, var inte där för att säga nej, vet inte om jag hade kunnat och jag har faktiskt inte berättat för honom att jag inte dricker. Det gör nog inte så mycket att få dessa för jag har ju både sprit och öl ståendes hemma som jag låter bli att dricka, så jag kan låta bli dessa också.

Och dricka gör jag fortfarande inte, hundraprocentig nykterhet. Det börjar ta sig, lång period nu.

Dock närmar sig jul det känns fortfarande kluvet kring snapsen, jag får se.

Finns ingen prestige i det hela, jag slutade dricka för jag ville må bättre. Det gör jag egentligen över lag, men just idag känns det fan inte som det, och sånt gör en besviken. Man vill ha ut mer av sin nykterhet, för jag vet hur jäkla gott jag skulle må av ett par öl(om än tillfälligt).

Istället får man nöja sig med lite glass.

Hur som kör jag på, tänker ta mig igenom fem månader i alla fall, men det är lågt ställt när det bara är två veckor bort. Kan tänka mig en enorm besvikelse om jag blir vek. Just nu tror jag inte att jag skulle tappa kontrollen om jag bestämde mig för att bara dricka lite snaps och ta ett par av ölen jag fick av min vän på nyår och bara det, sen återgick till nykterhet. Det skulle förmodligen inte ens innebära ett hack i kurvan för min återhämtning.

Men någon sexmånadersnivå blir det inte, eller att nå upp i ett år blir jäkligt motigt, så nog finns det lite prestige inblandat trots allt.

Lycka till alla andra.


skrev Varafrisk i Slutat dricka utan nedtrappning.

Heja heja dig så starkt gjort??

Jag har också köpt chips ...inget bra...och egentligen inte så njutningsfullt men det är iaf bättre än alkohol.

Önskar dig en bra lördagskväll❣️