Senaste kommentarerna i forumet

Din historia om din pappa berör mig så mycket. Jag kan inte riktigt förklara varför. Men det känns så onödigt alltihop. Jag förstår att det där tar lång tid att läka. Kram!

Bra jobbat av mig??‍♀️... eller egentligen inte, det har inte varit svårt konstigt nog. Häromdagen firande vi en jubilar på jobbet och jag köpte äppelmust att skåla med, trodde jag. Det var äppelcider, 4,5% (flaskorna är väldigt lika och de stod vid alkoholfritthyllan på bolaget) och gud så starkt det smakade. Kunde inte spott ut munnen jag tog men jag blev absolut inte sugen på att dricka mer. Jag känner mig rätt uttråkad, kvällarna känns långa i det här mörkret. Kanske borde ta tag i träningen igen för energins skull men det känns såååå jobbigt ?

Jag vill inte heller medverka till att göda en industri som gör så många människors liv eländigt, både för dem själva och anhöriga. Mitt starkaste argument mot tanken att ett glas inte är så farligt. Alkoholfri glögg är kanske lite saftaktig, men ska testa årets bäst i test, en ekologisk från Blossa, recensionen verkar lovande.

Jag förstår din irritation Sattva. Ibland blir det osynk mellan när man skrivit något och fått kommentarer på det och liksom rett ut saken, och sen går någon in och läser från början och kommenterar saker man känner att man diskuterat färdigt.. De som svarar har ibland inte läst andras kommentarer, utan bara följt trådägarens inlägg, och tänker kanske inte på att någon annan redan gett samma råd, och då blir det lätt irritation... Jag ser att du har stort fokus på dina barn, och ni kommunicerar kring att du dricker och vill sluta, det är det viktigaste tror jag. De är trygga med att ställa frågor och krav och visa besvikelse. Jag tycker det visar att de litar på dig och tror på dig. Stor kram till dig, låt inte det här få dig att tappa fokus, du är på rätt väg.

Nu blev jag sugen på att käka fisk Varafrisk! Är ledig en vecka nu så det kanske blir en sväng till en regnbågssjö. Regnbåge gillar jag att äta, det gillar resten av familjen också.

Ja det är kul med nya grejer Sommarbarnet. Utmaningar tycks jag gilla har jag märkt. Du hade gått ner18 kg såg jag!? jäklar vad mycket! Som om slippa att släpa på två kassar med 9 liter mjölk i vardera kasse.

Nu är det glöggtider och det ska drickas glögg vart man än är. Jag är dock benfast i mitt beslut, ingen alkohol i denna kropp! Eftersom jag har noll problem med att säga till folk att jag inte dricker alkohol har jag noll problem med att inte råka få i mig alkoholhaltig glögg. Det skulle kanske inte vara någon fara om jag tog en kopp, men det lockar mig inte, och jag tänker aldrig riskera att jag efter en kopp kanske skulle falla i fällan. ” det här gick ju bra” så jag kanske tar en kopp till någon annan gång och så är bollen i rullning. Dessutom är jag så anti alkohol i det stora hela, så jag vill inte gynna företag som tillverkar alkoholhaltig dryck.

Det här låter kanske overkill men så bra som jag mår utan alkohol så tänker jag för all framtid propagera för att få väck alkoholen som mänsklig dryck. Till att döda bakterier och Corona virus fungerar alkoholen utmärkt, men att dricka giftet, nej för sjutton. Den orsakar cancer och en massa andra skador i kroppen. För att inte tala om olyckor, brottslighet, alkoholism mm. Men det vet ju ni redan. ?

Ha en bra kväll! /Torn

Ja, min och barnens pappas relation är verkligen beundransvärd. Det har du sagt tidigare, och jag uppskattar verkligen att höra det. De flesta tycker mest att det är konstigt, att det inte är normalt att ha en sådan god relation efter en separation. Men för oss är det normalt, och jag önskar att fler lyckades med detsamma. För barnens bästa.

Kram ?

Efter tre timmar hade jag sovit bort migränen hyfsat. Jag har diskat och dammsugit, och vi har julpyntat. Dottern är nöjd och det är jag också ? Redo för jobb imorgon, även om jag har fortsatt lite ont i halsen. Men det kan man å andra sidan ha under hela vinterhalvåret. Tveksamt om jag ska åka till jobbet rent fysiskt den här veckan dock.

På en stor byrå i tv-rummet har vi Tomtelandet. Varje år köper jag tre nya småtomtar. En till mig och en till vardera dotter. Tanken var att de skulle ta med sig sina tomtar till det egna hemmet, en ”grundplåt” till ett eget tomteland. Den äldsta dottern är måttligt intresserad så tills vidare har jag vårdnad om hennes tomtar ?

Den yngsta dottern tycker att det är roligt att det står hennes initialer i botten på vissa tomtar. Hon lär vilja ta med sina tomtar till det egna hemmet ? Det börjar bli trångt, så det är bra om det blir lite manfall i tomteskaran.

På den byrån brukar det normalt stå några fotografier. På barnen förstås, och också två fotografier på min pappa där han håller flickorna i famnen. De är några månader gamla på korten, och han sitter med dem likadant i famnen och tittar på dem med kärlek i blicken.

I år sa min yngsta dotter att morfar skulle vara kvar som en del i Tomtelandet. ”Morfar älskar jul.” Sötnöt ❤️ Hon minns honom inte ens, hon var bara 1,5 år när han dog. Men fotografiet har stått på den byrån i hela hennes liv. Hon har ingen aning om hur många hundra gånger jag ångrat att jag nekade min pappa att komma till oss den allra sista julen. En månad efter julafton var han död.

I slutet av sommaren år 2000 gjorde min pappa bort sig så rejält på fyllan hemma hos oss att jag valde att bryta med honom helt. Jag kände så starkt att jag inte kunde göra något åt min uppväxt, men jag kunde skydda mina barn från att få uppleva det. De skulle inte behöva bli vittne till sin morfars fylleslag. Vid det laget blev han asplakat på nästan ingenting, han sluddrade och raglade på en vanlig familjemiddag. Sannolikt funkade inte levern, så allt gift gick upp i skallen på honom.

Jag var efter det sista besöket jättetydlig på telefon. Jag sa att han inte var välkommen hem till oss förrän han hade tagit tag i sina spritproblem och sökt hjälp, och slutat dricka. Sen hördes vi inte av på flera månader.

En månad innan jul ringde han. Jag hörde på hans röst att han var jättenervös. Han sa att de tänkte komma ner till jul, om de var välkomna förstås. Jag svarade: ”Bara om du har gjort något åt dina alkoholproblem”. Han svarade att han inte hade några alkoholproblem. Då svarade jag att han inte var välkommen, men att han kunde hälsa mamma att hon var välkommen ensam om hon ville.

Min mamma kom ensam. Körde 30 mil i snöoväder, hon var nära att fastna med bilen i en snödriva. Min pappa satt ensam hemma hela julen i sin tv-fåtölj, där han alltid satt från morgon till kväll. Jag minns inget av den julen mer än att både jag och mamma var jättearga på min pappa, att han hade valt alkoholen framför oss. Igen. Som han alltid gjorde under min uppväxt. Som han nu gjorde under sina barnbarns uppväxt.

En månad senare, den 24 januari år 2001, dog han på sjukhuset. Hans lever var helt söndertrasad. Han dog av hjärtsvikt, hela buken var full med vätska som tryckte på alla organ. Han var inte alls kontaktbar på slutet, hans hjärna var förgiftad också när levern inte funkade längre.

I säkert tio år framåt tänkte jag varje jul att jag inte skulle nekat honom att komma till oss den julen. Om jag hade vetat hur sjuk han var så skulle han ha fått vara med oss den sista julen. Jag hade fruktansvärt dåligt samvete i många år.

Om detta har jag förstås inte sagt ett ord till min yngsta dotter. Hon vet inte hur jag känner inför julen och morfar. Ändå föreslår hon att han ska vara en del av Tomtelandet. Hon upphör aldrig att förvåna mig, på ett positivt sätt.

Kram ?

Jag vet inte om det här blev rätt som tråd men jag chansar.

Jag är gift sedan 12 år med en man som under lång tid har druckit mer och mer. Senaste året dricker han varje dag och det är inte lite. Pandemin har ju möjliggjort det ännu mer än tidigare då han kunnat jobba hemma.

Förutom alkoholen har vi haft svårt tidigare då han har utmattningssyndrom sedan flera år tillbaka. Det har gjort att han inte orkat köra sonen till träningar, handla osv. Jag har alltså skött det mesta och det har ju möjliggjort hans drickande ännu mer.

I början av juli klarade jag inte mer (jag har pratat med honom många gånger tidigare ) och sa att han måste söka hjälp innan juli var slut annars kunde jag inte bo med honom. Inget hände så klart. 3 dagar in i augusti ringde han beroendemottagningen men det har inte blivit bättre, han dricker fortfarande varje dag. Han äter Campral men jag ser inte att den hjälper alls.

Jag brottas med hur jag ska sätta gränser och hur det inte ska drabba vår tio-åring mer än ett det redan gör. Jag skulle vilja säga att han får sköta skjutsen till träningarna men samtidigt vet jag ju att det inte kommer att funka mer än nån enstaka gång, sen får jag ett sms på dagen om att han inte sovit (och druckit) och då inte orkar skjutsa. Då blir sonen drabbad av att han inte får komma till träningen, inte maken.

Hur sätter man gränser egentligen? Jag har sagt att jag inte sover i samma sovrum med honom när han har druckit, att jag inte kan hjälpa honom när han dricker.

Jag vet inte om det här blev förståeligt men jag hoppas det. Om någon har några råd så tar jag tacksamt emot dem.

Ert pepp och stöd har ju varit ovärderligt!
Människor i min omgivning vet ju inte att jag är alkoholist... det är ju bara ni som vet. Ni vet hur det känns, hur man mår och hur man tänker. Jag har ingen (än) som jag pratar öppet med i min omgivning. Min sambo tycker att jag är duktig som håller upp men vi pratat inte mycket om det och ordet alkoholist har aldrig uttalats varken hemma eller i bekantskapskretsen. Jag har paus i mitt drickande pga mina starka mediciner, heter det. Det är bara jag ( och ni ) som vet att jag är en alkoholist. Ni är viktiga.
Alkoholhjälpen är viktig.
Jag är dålig på att skriva i andras trådar för jag tycker att jag inte har något att komma med. Inget att bidra med. Det kanske blir lättare framöver. Hoppas det. Är så glad över varje kommentar jag får och det vore roligt att glädja och kanske hjälpa andra här.

Jag är i högsta grad intresserad av allt du skriver om din dotter (och annat också)! Det handlar ju om livet och våra försök att balansera våra egna intressen tillsammans med våra barn. Ibland går det bra, andra gånger mindre bra. Jag tycker du är beundransvärd i din relation till "lilla" dottern och inte minst din och exmakens samarbete beundrar jag. Det tror och hoppas jag att jag har sagt förr!

Kram!

Tålamod och kämpaglöd ger resultat. Bra kämpat, det här går ju jättebra!

Kram ?

Tack för att du skriver det. Var lite orolig att det kanske är totalt ointressant att jag skriver om min dotter, men hon är ju i högsta grad en viktig del av mitt liv. Den viktigaste tror jag.

Jag älskar mina barn lika mycket men på olika sätt. Den äldsta dottern älskar jag genom att släppa henne att fritt bestämma över sitt liv, och den yngsta älskar jag genom att fortsätta stötta henne med stort och smått så länge jag lever. Hon behöver mig på ett helt annat sätt.

Yngsta dottern är dessutom så duktig på att både uttrycka och visa sin kärlek. Hon säger eller skriver ”älskade mamma” och ”jag älskar dig mamma” nästan varje dag. Hon är kramig och pussig, kryper nära. Inte coronasäkert avstånd här inte ?

Att leva med henne är som att ha en brådmogen femåring i huset. Ena stunden stor och kaxig, nästa liten och kärlekstörstande. Hon är 170 cm lång och har nästan samma storlek i kläder som jag ? Ute på stan kan jag bli lite full i skratt ibland, när jag tänker vad folk kan tänka när de ser oss två ihop hand i hand. När hon får sina tjuriga utbrott och jag står där som en specialpedagog och mässar. Högt och tydligt, var som helst. Men det skiter jag i. Att leva med henne är en otroligt ynnest. Skitjobbigt ibland, men ändå alldeles underbart.

Kram ?

Ni är ju fantastiska med era handarbeten! Jag kan varken sticka eller virka men i början av nykterheten tog jag mig faktiskt för att kolla upp lite youtubefilmer om virkning. Jag njöt verkligen, men förstår att det kräver rutin för att få grejerna snygga och jämna. Efter många försök fick jag ihop något som liknar en grytlapp (och som används flitigt). Men jag skulle vilja fortsätta! Har snokat reda på en stick och virk-rutinerad granne så vi planerar lite gemensamt handarbete. Det ser jag fram emot.

Förresten, grattis Lena till nykterheten!

Kram!

Skrev mitt senaste inlägg lite på skoj/ironiskt.
Faktum är allt känns annorlunda nu. Det har vänt på bara några dagar. Från att tillvaron nyss var grå och trist och jag kände stor sorg över att aldrig få dricka så har jag fått en helt ny känsla. Tänker allt mindre på alkohol, nästan inte alls.
Lyssnar varje dag på ett avsnitt av Alkispodden. Alla avsnitt är inte så bra men gillar dom avsnitt där dom intervjuar människor som bestämt sig för att bli nyktra. En del nyligen och andra som lyckats i många år. Det är så intressant. Jag själv blir mer och mer beslutsam att vara nykter för alltid.
För en månad sen sa jag att jag ville bli nykter men hade ändå nåt litet fönster f på glänt att jag kanske ville dricka i framtiden igen. Fönstret börjar mer och mer att stängas. Vågar inte ropa hej än men vill i nuläge att fönstret stängs helt. Vill helst borra igen det och spika några stadiga plankor över.
Mina tankar om framtiden känns ljusare för varje dag. Antar att man går igenom många faser och känslolägen på vägen till nykterhet. Är beredd på det mesta.
Just nu är jag iallafall nykter och det är det viktigaste. Ska nog göra den där listan över allt positivt som kommer med nykterheten. Imorgon kanske.

Jag är faktiskt nöjd med den lite "stabbiga" utformningen av forumet. Gillar också rubrikerna. Att kunna pinga hade ju varit coolt. Mindre bra är det här eviga scrollandet man måste göra för att tex byta från förändra till vidare livet. Vore fint om man kunde lägga en rad längst ned också så man slipper scrolla upp för att göra det. Dessutom undrar jag var möjligheten att byta till ett annat rum tog vägen. Jag var inne för en tid sedan och kollade upp för ett ev byte till vidare livet framöver. Det var ju enkelt. Men nu verkar möjligheten ha försvunnit?

Ett av de projekt som jag faktiskt slutfört är att jag har virkat en stor rund filt. Jättestor virknål, massor av restgarner och dubbel tråd. Jag har virkat den runt, runt, runt med öglor så den till slut blev minst 1,5 m i diameter. Den är jättevacker och hänger över en fåtöljstolsrygg som en inredningsdetalj. En riktig färgexplosion.

Jag ska nog beställa garn och sticka en poncho i en annan färg till dottern. Sista hade jag lite tidspress, hon fick den i julklapp för två år sedan. Hon använder den ofta under det kalla halvåret och det värmer i mitt hjärta varje gång jag ser det. Den förra var grå, den nya får bli... svart? Mörkblå? Beige? Brun? Får se vad det blir.

Kram ?

Vaknavacker. Vad gjorde att du slutade? Grattis till dina månader! ??

Nu börjar jag sakna dina inlägg här Se klart. Hur har du det? Hur går det med din pappa?

Kram!

Träffade en kollega i går. Vi skulle se en webbsänd föreställning tillsammans, dricka glögg och äta lussekatter. Eftersom kollegan har koppling till jobbet har jag inte berättat om nykterheten (kommer inte att göra det heller). Glömde helt att kolla på vad hon bjöd på och det var så klart vinglögg. Jag drack min pyttelilla mugg. Tackade nej till mer och sa inget mer.

Så. Nu har jag sagt det. Jag drack alkohol i går. Jag blev INTE triggad till att dricka mer. Jag tyckte glöggen var rent ut sagt SKITstark av alkohol. I sammanhanget kan jag berätta att förr var det starkvinsglögg som gällde. En flaska själv? Nemas problemas.

Positivt att fadäsen inte var värsta triggern. Det var inget jag visste om innan denna erfarenhet. Jag kommer inte dricka mer vinglögg nu. Alla flaskor ska kollas noga framöver :D

Kram!

Det ser ju ut som om du kom undan vin racet med blotta förskräckelsen Kaye.? Då har ju du och Sommarbarnet samma erfarenhet, att det snarare stärker viljan att inte dricka. Det funkar uppenbarligen så för vissa. Intressant!

Ha det bra och lycka till med stickningen! Kram ?

Skriv ned allt det positiva nu. Det är en jätteviktig del i ditt arbete för nykterheten! GRATTIS till månaden!

Kram!

Dagboken kan du föra här om du vill. Många använder forumet till det. Bra att du tänker tre månader till att börja med! För mig blir det andra nyktra julen. Har inte heller druckit mycket under helgerna eller socialt, utan det har varit ensamdrickandet som varit mitt problem.

Kram!

Jag kikar in här i sticktråden och tänkte bara skriva att det är kul att ni är flera här som kört igång med stickning.? Tror det är väldigt bra att ha saker att syssla med som man tycker är kul och som ger avkoppling. Fritidssysselsättning helt enkelt. Att skriva om andra saker än alkohol här tillhör nykterhetsarbetet i allra högsta grad.

Och till dig Lena eftersom det är din tråd, Härligt att se att det går så bra för dig. Grymt bra jobbat! ?

Jag funderar på att sticka en pläd i stora öglor.
Man kan sticka den med armar och händer.
Väldigt inne just nu med dessa plädar.
Dyrt med garn, men jag såg ett tips där man köpte fleeceplädar som man klippte i remsor och stickade en av.

Sorry @Lena. Din tråd blev en sticktråd?

@Andrahalvlek Ja typ Slipover. Fast det hade alltid min Farfar så jag föredrar väst?
Kram⚘

Tack andrahalvlek för ditt kloka och förtydligande inlägg. Inte drabba en enda person en enda dag till - precis så.