Senaste kommentarerna i forumet

utan alkohol. Det är värt att fira ? med a-fri glögg o sen ett yoga pass
Idag är jag nykter , gott så .

Heja Dig !
Så bra gjort av dig med 100 dagar , vi är ju på samma dag och får fira lite extra idag ?
Jag ska dricka lite a-fri glögg . Det är ju december nu .
Ha en fin dag ??
Hur

Tack för din historia Kennie, påminner som sagt det om min. Och även om jag vet att vi är många i samma båt är det skönt att få höra! Mitt förnuft räknar upp massor med fördelar av alkoholstopp men ska väl ärligt erkänna att viljan/insikten inte är helt där än. Men jag skriver här och det är ett stort steg på vägen. Tänkte ha det lite som en dagbok ?

Bra där, grattis till dina dagar, sån livsavgörande resa. Stora beslut, viktiga val. Bra kämpat med träningen och hantera oron på nya sätt. En dag i taget fixar vi det, och håller med dig om att forumet är fantastiskt, eller snarare de fina människorna som skapar det. Jag är fylld av ödmjukhet och ömhet för allt som finns här! Tack för att du är delaktig. Kram ?

... @adde @andra halvlek @vaknavacker och @charlie
Vilket dreamteam att mötas av er här i min egna värld som ändå är proppad med känslor, för mig.
Jag är fortfarande grundglad. Jag märker hur min hjärna har blivit snabbare på att ställa om och anpassa sig efter rådande omständigheter. Att pappa klarat livhanken (vad det verkar, vi får ju inte träffas) och nu fått lämna sjukhuset och är under vad jag tror god vård och omsorg, omgiven av egna tavlor, teckningar och bilder på oss alla. Bra fixat tänker min hjärna och klappar mig lite på axeln.
Jag tänker på er alla här, på forumet varje dag, jag är rädd om och värnar min nykterhet som en ovärderlig skatt. Jag slarvar inte.
Jag tänker aldrig; kanske nån gång borde jag kunna.
Aldrig. Därför att det inte utövar någon dragningskraft på min tillfrisknande hjärna att ha ångest, må illa, vara rödögd och inte minnas vad jag och mannen bråkade om innan vi somnade.
Inget av det har fått något förmildrande skimmer över sig.
Jag jobbar mycket men har kommit till en punkt där det känns hanterbart. Jag behöver röra mig mer.
När jag på mitt hemmakontor passerar den slarviga högen av pyjamasbrallor och kimono som ligger där och väntar, ser jag fram emot kvällen. Det är något som kommit mer och mer! Kvällarna, ny och mysig tid. Jag borde inte äta glass varje kväll men jag lever med det och försöker istället reducera mina borden. En tvångströja jag levt med många år, allt jag inte borde dricka.
Jag tillåter mig en vila och tänker att jag gör ju nästan allt som jag både borde och bör, numera.
Jag kikar in här nästan varje dag ? Jag läser och proppas med nya insikter, eller gamla- i ny kostym.
Tack för fina inlägg. Njut av kvällen om inte den grå eftermiddagen bjuder på så mycket. Men nyktra är vi, visst? Kram från lunchpausen. ❤️❄️

Stort grattis till 100 dagar! ? Jag har hela tiden tyckt att det ser lovande ut för dig. Tror det beror på att jag känner igen mycket från min egen resa. Med tankesätt och liknande. Bara att köra vidare som du gjort och se hur det känns längre fram. Jag misstänker att du kommer förlänga nykterheten efter nyår. Det känns så, men vad vet jag.?

Kram

Hej! Känner igen mig i idén om att alkohol hör ihop med det goda livet, och att man tror att guldkanten försvinner utan den, men har upptäckt att jag hade helt fel om det. God mat och gott alkoholfritt ger minst lika mycket njutning, och man slipper det extremt onjutiga med att däcka i soffan... Har haft en liknande situation som din med alltför många vinkvällar som ledde till att jag mer eller mindre däckade och ofta hade minnesluckor. Jag bestämde mig för att vara helnykter i tre månader, som de rekommenderar på Alkoholhjälpen. Under den tiden upplevde jag hur mycket förändrades. Första månaden var jag lite låg, men sen började jag märka fördelat. Jag njöt av nyktra helgkvällar med familjen, där jag orkade intressera mig för vad barnen hade på gång, och av lugna helgmornar med kaffe och utan baksmälla. Tog mycket promenader och började träna, och livsglädjen kom smygande tillbaks. Har haft ett par mentala svackor, men nu är jag inne på månad åtta och mår så mycket bättre.. Läs på mycket fakta, och läs och skriv här så får du hjälp med motivationen. Min rekommendation är att ta tre nyktra månader och sen utvärdera och se hur du vill gå vidare.

Och sanningen är den att det inte varit särskilt svårt. De första veckorna upplevde jag sug och läste en del om alkoholberoende och tittade på youtube. Numera är tankar på alkohol ganska sällsynta. Jag har köpt Tänka klart, men har bara läst de första sidorna. Jag vill läsa den men har inte tagit mig tiden till det.

Men jag hade inte klarat det utan detta forum. Det är mitt stöd och mitt tidsfördriv när jag är rastlös. Jag läser och beundrar er som klarat er länge, men även historier om återfall och fylleslag är viktigt och lärande i min process att hålla mig nykter.

Nu siktar jag mot en nykter jul och nyår. Sen vet jag inte hur det blir i framtiden. Jag tänker ändå att jag nog lite längre fram kommer vilja ta ett glas… men kan jag det? Jag är på riktigt livrädd för att hamna i ett (nästan) dagligt drickande igen. Hur det skadade mig och min relation till min man och mina barn. Jag får ångest av att tänka på att mina barn skulle ha en alkoholiserad mamma. Och när dessa tankar kommer finns ingen längtan efter ett glas längre.

De absolut bästa fördelarna med att vara nykter, förutom ångesten inför familjen, är att min inneboende oro har lättat väldigt mycket. Jag hamnade i en utmattningsdepression för ca 8 år sedan. Den spädde jag på med alkohol och efter det var det mitt sätt att hantera oro och ångest. Jag oroade mig för ALLT. Och orostankarna kunde vara långt i förväg. Varför vänta och se hur det går om man kan oroa sig idag liksom. Nu hanterar jag det annorlunda. När orostankarna kommer, kan vara vilka katastrofscenarier som helst, (mitt barn blir sjukt, min man dör, jag kommer bli utmattad igen, mina vänner kommer lämna mig, corona, you name it) så väljer jag att inte tänka på det utan resonerar med mig själv att det får jag lösa om/när det händer. Det funkar oftast men inte alltid.

Min andra stora fördel är att jag tränar. Jag har klarat mitt mål med minst två träningspass i veckan under denna period. Utöver det tar jag mig tid för yoga och promenader regelbundet.

Jag har också tänkt att jag någon gång behöver bearbeta det som hänt, berätta och förlåta mig själv för allt som hänt under fylla och inte hänt under bakfylla. Men inte idag…

En dag i taget. Hålla i hålla ut. Idag är jag nykter. Idag är jag tacksam.

Skrev nyss en kommentar till storebror(?) Adde. Kom att tänka på att det är tio år nu sen jag började hänga här. Blir lite fuktig i ögona när jag tänker på allt liv vi delat, vi i ’forumligan’. Vi som hängt här länge och hänger kvar.
Tack, tack för att jag fått följas åt med dig - genom det ena och det andra. Stora forumkramen och Tack? / mt

Första dagarna var extremt tuffa, låg mycket i sängen. Tog en paus från träningen och lät kroppen vila. (Långa skogspromenader istället) Mindfullness, ingen speciell mindfullness utan det som fanns på youtube funkade bra mot stressen och ångesten. Fungerar fortfarande när suget blir jävligt och att skriva här är bra.

Min helt ovetenskapliga teori: kroppen behöver förmodligen vila från tung träning under tiden den ”akuta abstinensen” sker annars bryts den ner ännu mer. Mat med bra näringsinnehåll och mycket vatten kan vara receptet. Promenader (ca 1timme) med förhöjd puls gör bara gott.

Det kommer att gå bra för dig hur du än gör i och med att du verkar ha bestämt dig för en förändring.

Kör hårt och kämpa med timmar/dagar

På vilket sätt bryr sig hans sjukdom om dig då? Han tycker du inte bryr dig. Sjukdomen bryr sig inte om andras känslor. Så det är upp till dig att förändra det du kan med dig själv. Ulla-Bella skrev väldigt bra . Gör det du kan påverka i ditt liv. Hade din man haft cancer hade du inte suttit o diskuterat med honom. Du hade insett det är en sjukdom o du får försöka leva så gott det går. Samma sak med alkoholism. Du rår inte på den heller . Det du kan göra är att försöka leva ditt o barnets liv så gott det går.

/ mt

kom... Jag önskar dig goda dagar ända fram till nästa år?
Det börjar bli, nej det är nån slags jubileum sen vi möttes här... det är dryga tio år sen jag först loggade in. Jag är obeskrivligt tacksam för forumet och du är en av dem som var mig till stört och bäst hjälp där i början.... Det var minsann inte bekvämt alla gånger❗️Du och Berra, de brorsor jag aldrig haft... och hittade här? Så mycket som hänt under de tio åren. Så mycket liv vi delat. Tack kära Adde för att jag fått följas åt med dig❣️ / mt

tid ligger framöver som för mig bara är urjobbig. Och det av flera skäl.

1) Ensamheten förstärks och självmorden ökar.
2) Jag försöker förhålla mig till miljön och det fast jag är en vit äldre man. Att se detta otäcka köpvansinne som ökar år efter år utan nån som helst tanke på cirkulär ekonomi. Helt klart ett beroende av gigantiska mått.
3) Att se hur fyllan påverkar familjer utan att jag kan påverka det :-( Been there, done that....och det är fortfarande väldigt obehagliga minnen.

I år är det extra jobbigt eftersom det mesta är stängt där man som ensamstående kan ta sin tillflykt. Jag väntar på besked och känner en lätt panik inför utsikten att det också stängs ner. Vad göra då ???? Jag är otroligt glad för att jag inte dricker idag för hade jag varit aktiv så hade det nog gått åt helvete. Men jag är ju väldigt medveten om att jag lever på gränsen och att jag kan halka över om jag inte ser till mitt mående.

Jag googlade runt i höstas på olika event under julen och där fanns inget. Så helt plötsligt exploderade marknaden och det fanns massor......och jag var sen på bollen och allt var fullbokat :-( Fan...... Jag är uppenbarligen inte ensam om att söka flyktvägar. Och det känns ju hoppingivande :-)

Jag ser fram emot en tid då Corona är en öl och Donald har Duck som efternamn. Ja, jag har snott den från fb...

Edit :
Och precis där fick jag bekräftelse på att de 3 värsta dagarna är räddade :-) <3 Ska nog köpa en lott :-)

Hej. Ni har rätt .. ? Kontaktar er för "trådreducering".

Jag är en sån där njuta-av-livet-människa. I mitt fall är njutning sammankopplat med vin och god mat. Problemet är att jag aldrig kan vara nöjd efter ETT glas! Det slutar i 90% av gångerna med att jag slocknar i soffan och hälften av gångerna minns jag knappt hur, eller att jag kom i säng! Utåt sett är jag en lyckligt gift välfungerande 2-barns mamma med heltidsjobb, villa och hund. Tränar mycket och ses nog bland många som en hälsomänniska! Jag dricker av tristess, för att njuta, av vana och pga rastlöshet. Behöver hitta andra sätt att njuta som inte är kopplat till vare sig mat eller alkohol. Träningen finns redan där, yoga och meditation har jag testat men är allt för rastlös... känner ofta att föräldraskapet är övermäktigt och relationen går på sparlåga. Känns som att det är många trådar jag behöver dra i men vet ej vad jag ska börja. Ge mig era bästa tips på hur jag ska vända mitt tänk! Just nu känner jag mig bara deppig över insikten att jag inte klarar att dricka som alla andra. Och bara det i sig säger mycket!

där försvann det enda julfria forumet :-((

Känn aldrig skam o skuld Vinäger !
Däremot samhörighet❤️
Det är vad jag känner med dig , o Fina Lisa ( o många andra e klart).
Det ni två skriver här i tråden är som om jag själv skrivit det .
Ha en fin advent ?
Många kramar till er alla ?

Sluta dricka, ta dig i kragen! Ta tag i det, det är väl bara att sluta, finns väl annat att fylla dagarna med. Typ så gick mina tankar kring pojkvännens drickande. Kom fram till att - det är inte så där bara med en kidnappad hjärna.

Då jag blev medlem i forumet var det ur anhörigperspektivet. Kändes först lite märkligt att se de andra trådarna. Men att läsa trådarna i "förändra sitt drickande" har gett mig förståelse om vad det handlar om. Jag kan ju inte på djupet förstå, men jag förstår en del. ?
Tack.

Hoppas du är okej denna första dag i december. Börjar med att tacka dig för ditt engagemang och din förmåga att lyfta viktiga frågor här i forumet.

Vi har noterat att du har ganska många trådar här. Ett tips från oss är att ha ett fåtal, det blir lättare för andra att följa dig då och kanske även lättare för dig att ha kolla på dina frågor och tankar?

Vad tänker du om det?

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

FinaLisa, Ditt inlägg här i vinägers tråd gillar jag skarpt. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag har hängt här inne i några år och även varit med på två irl forum träffar. Jag är glad att jag hittade detta forum. Min inställning till alkohol har förändrats totalt. Jag har haft flera månaders totalt nykterhet men väljer att dricka kontrollerat ibland. Undviker fylla och dricker aldrig mer än planerat ( hänt nån gång med ångest efteråt). Jag tror precis som vinäger att jag skulle triggas av att aldrig få dricka, aldrig ta första glaset. Jag är rätt nöjd med min alkohol resa. Jag har gått ifrån att varit stor konsument typ dricka ons, fre och lör varje vecka till att dricka MAX en gång varje vecka. Jag kan hoppa över om jag vill. Det är jag som bestämmer när jag ska dricka inte alkoholen. En dag i taget ?
/Mrx

Svarar dig här i Vinägers tråd då du ställde frågan här till oss båda.

För min del tror jag att det handlar om trötthet och leda samt att jag inte orkar vara vuxen jämnt och ständigt. Min person är annars ansvarsfull, plikttrogen, ärlig och lojal. Slarvar aldrig och är närapå ett kontrollfreak. Förmodligen hänger min lust att dricka ihop med att jag ibland vill kunna koppla av hjärnan...

När jag började läsa här för drygt tre år sedan var jag grymt imponerad av allas historier härinne på forumet.
Så många vittnesmål om hur fantastiskt det kändes att äntligen bli helnykter och klara av tillvaron med alla dess svårigheter utan att dricka en droppe alkohol.
Jag blev verkligen övertygad om att detta också skulle bli mitt nya jag och sögs in i gemenskapen.
Även om jag inte delade de allra värsta historierna med rattfylla, fyllecell eller att man ramlat och slagit sig halvt fördärvad så var det ändå ett självförakt jag levde med för att jag drack för ofta.
Jag kommer ju från en familj och släkt där alkoholmissbruket härjat som en farsot.

Men hursomhelst så skrev jag mitt första inlägg i februari 2018.
Och då fick jag svar på en gång av Vinäger?
Och snart var jag inne i värmen av alla dessa fantastiska människor som stöttade och hejade på varandra. Och flera "Seniorer" som hållit sig vita i åratal!
Jag började också räkna dagar, veckor och månader. Det var kul och jag kände mig så stolt när det gick bra men ibland blev det återfall och då var det ledsamt ett tag.
Men jag kämpade på och mitt längsta uppehåll blev drygt 4 månader och då hade jag också varit med på en forumträff på Alkoholhjälpen i Stockholm.
Det blev en fantastisk dag?? och så kul att träffa några irl!

Numera är min aktivitet härinne på forumet inte så hög. Jag läser inga nya trådar följer bara en handfull "gamla", kommenterar ibland och skriver i min egen tråd då och då.

Men min resa har ju gått hit och dit och jag vet inte om mitt mål är att vara helvit längre. Min motivation svajar och det är inte för att jag är så sugen på att dricka utan att jag inte tycker det är så viktigt att vara just helvit längre.
Det kanske är så att jag ska nöja mig med att ha kontroll och välja mina tillfälle med omsorg och inte "slarvdricka"

Min profilbild när det gäller alkoholen har iallafall förändrats till det mycket bättre sedan jag började skriva härinne.
Nu dricker jag mig inte medvetet berusad (hänt en gång i år) men såklart att ett visst rus är ju ofrånkomligt efter en flaska vin.

Så Blenda, jag vet inte om du blev så mycket klokare av mitt svar men jag har gjort ett försök?
Ha en fin december?och all lycka till dig ?

Kram ???

Så många insikter rikare har dessa tre månader gjort dig. När jag väl förstod att alkoholen skapade ångesten och sömnstörningarna så kände jag mig först lurad, och sen väldigt bestämd i beslutet att stänga den dörren för gott. Spika igen den bakdörren. Varje nykter dag gör mig än mer beslutsam i mitt nyktra beslut.

Alkoholism växer inte bort, det läker inte. Enda sättet att förbli frisk är att låta bli att dricka alkohol.

Kram ?

Och välkommen hit.
Det finns massor att läsaom här.
Det jag tänker när jag läser och som också var min sanning var:
Om han gör sådär,då kommer jag att göra såhär.
Dvs orsak och verkan.
Det tyckte jag var ett rättvist system.
Det jag inte såg var att jag fortsatte ge honom rätten till mitt liv.

Jag kunde inte bryta loss mig själv ur det hela och säga:
Jag skulle nog må bättre om jag...

Det var för mig en jobbig insikt.
Att han fick styra både mitt och sitt eget liv.
Det var inget han önskade,men det var så det såg ur.

Se vilka saker du kan göra som påverkar dig och ditt liv på ett bra sätt.
Oavsett honom.
Då blir det lättare och lättare att ta bra beslut som stärker dig och hur du ska leva.

Oftast är det för drastiskt att ställa ultimatum och sen gå.
Man vill ju tro och hoppas på det man lever i oavsett hur mörkt det ser ut.

Sätt på strömmen och släng alla ”om” och ”men” överbord. Se till att styra din skuta i hamn nu. Den förtjänar en viloplats i en lugnare hamn.

Kram ?