Senaste kommentarerna i forumet

Det hjälper mig också att formulera mina tankar. Min pappa var aldrig elak, inte ens som onykter. Mer än vissa utspel när han blev inträngd i ett hörn, som en katt som fräser ifrån och visar klorna.

Min pappa var snäll, hjärtinnerligt snäll, men någonstans på vägen blev han oförmögen att verbalisera sina tankar och känslor. Ångesten åt upp honom inifrån. Så jag pratar för oss båda, försöker förstå.

Kram ?

Drygt tre månader nu. November har precis passerat, min värsta månad (tröttaste) vanligtvis. Men jag har så mycket energi nu. Jag vet att för vissa har det verkligen räckt med att sluta dricka, börja träna, yoga etc så har de haft den här euforin som jag kan känna nu. Jag har behövt komplettera med järtabletter. Det finns säkert andra näringsämnen, hormoner, träning eller vila nån annan kan behöva komplettera med för att få energi. Men wow vilken känsla det är när man känner igen sig själv igen och har energi och fokus.
Jag vet inte om jag nånsin vill dricka igen. Jag medicinerade min trötthet periodvis så länge. Drack för lugn, för energi. Höll upp länge men var där igen ibland. Jag har inte satt nåt mål nu, inte stängt nån dörr men när jag tänker på det nu vill jag verkligen inte ha. Det känns inte lockande alls. Jag vill ha den energi jag har nu och dricker jag nu så dämpar det.
Och till alla er som kämpar, inte lyckas, trillar tillbaka. Fortsätt att försöka. Hälften nyktra dagar på en månad är bättre än inga alls. En dikeskörning är ingen katastrof, res dig, borsta av dig och fundera över vad som hände och varför. Alltid lär man sig nåt. Funderar på om det är så här det är när allt är bra. Både energi och lugn. Det finns plötsligt förutsättningar att orka vara den man vill. Ja, det är klart att det finns bekymmer, Covid om inte annat. Kanske är covid ändå en positiv sak för den bromsar och tvingar till lugn. Vem vet vart den här energin annars hade tagit mig.

Nu får ta mig tusan strömmen vara på⚡️lägger så mycket tid och tankar på alkohol, på personer som gör mig ledsen, personer som inte medvetet förminskar mig men som har en förmåga ändå att trycka på knappe till den ”lilla” Varafrisk , på vänner som försvinner bort....Så mycket tid som jag lägger på det istället för att ta hand om mig själv!!

Igår blev jag SÅ otroligt besviken på några vänner som vi har umgåtts m tidigare. De äger en fastighet i stan och i början av augusti frågade dem om vår dotter var intresserad av en lägenhet i fastigheten vilket hon var.
Jag frågade min man om det är verkligen är så att kommer få hyra den när den blir ledig. Min man ringde för att fråga ..och jo då den skulle vår dotter få hyra men man visste inte när i tid den skulle bli ledig. Igår åkte jag förbi huset och där stod en flyttbil...min man ringde och frågade om ngn höll på att flytta in och jo då så var det. Så där rök den lägenhet..möjligheten t ett annat boende för vår dotter och dessutom ngt som skulle påverka hennes hälsa.Hon vet inte om det än men jag vill vara tillsammans m henne när jag berättar. Ska hämta henne efter jobbet å då ska vi åka upp t ett friluftsområde och gå/springa en runda?

Men det som gjorde mig glad igår var att jag var med min dotter så hon fick storhandla eftersom jag har bil. Dessutom har en kuratorskollega sagt upp sig och jag får stanna kvar på min arbetsplats där jag trivs så bra.och som ligger i min stad.

Så nu är december här och jag ska göra allt vad jag kan för att göra något bra med tiden..med månaden?☃️??????

Kram?

Tack morgonsol. Ja det har gått alldeles för långt nu men när jag försöker att sätta någon form av gräns får jag ofta höra att jag inte stöttar honom. Han får minsann sova själv och ingen bryr sig

Otroligt stark och sorglig berättelse om din pappa. Kram.

Så himla skönt att läsa att det går så bra❣️

Grattis och Heja heja dig??

Om man som arbetsgivare ska vänta tills vb är onykter på arbetsplatsen så har det gått både onödigt och omänskligt långt. Alna är en organisation som vänder sig till arbetsgivare och de anser att arbetsgivaren ofta väntar för länge med att ta ”samtalet”. Av okunskap, rädsla, ovana. Arbetsgivarens ansvar för att ta tag i situationen är jättestort. Arbetsgivaren ska erbjuda behandling, men kan också ställa stora krav på medarbetaren. Att vb ska genomgå behandlingen för att man inte ska utreda om anställningen måste avslutas.

Du har en intressant tråd, Torn som jag egentligen tror är nyckeln till att lyckas. Det känns inte som så mycket vita knogar eller får inte. Utan du har ersatt alkoholen med sådana saker som man mår bra av på ett naturligt kemiskt sätt. Lägga golv och lyckas med det (hoppas vi), springa, fiske (lugn, fokus och natur). Tycker att du är klok som väljer bort. Livet ät bättre utan.

Jag vet faktiskt inte, Backen123. Såvitt jag har fattat det så har arbetsgivare ett stort ansvar för arbetsmiljö. Jag vet inte om han är full på jobbet men det har varit personalärenden kring honom tidigare för olämpligt beteende, så risken finns ju.
Men det är inte bara det. Han är chef också, har personalansvar och budgetansvar. Jag tror kraven på honom är högre än på en vanlig anställd.
Det lilla jag har läst mig till är att chefers missbruk är oftast svårast att göra något åt, eftersom det är de som ska hjälpa anställda. Systemet är liksom inte riggat för att det är de som ska ha problem.

Det återstår att se vad de gör nu och vilken hjälp de tvingar på honom. Jag antar att han måste ge godkännande till vården oavsett och själv vilja erkänna problemet och jag tror han kommer ha svårt att göra det.

Lycka till ! Hoppas det går bra för dig ❤

Det är en lagom lång nykter period, det händer mycket med tänket på tre månader. Jag tror att det är bra att ha ett helt öppet sinne tills det gått tre månader.

Kram ?

Det ska bli spännande att höra vad du tycker om psykologbesöket. Hoppas du får någon som du snabbt kan känna tillit för. Att skriva på forumet är lite självterapi för mig. Ofta börjar jag skriva om en grej och slutar med en helt annan grej. Insikterna ramlar liksom in samtidigt som jag skriver. Orden börjar resonera med sig själv, som någon så fint uttryckte det.

Forumet ska absolut inte vara ett måste! Alla använder forumet precis som man själv vill. För mig är det en daglig påminnelse om var jag varit, var jag är, och vart jag vill. Att hjälpa nykomlingar hjälper även mig, då får jag en naturlig chans att repetera. Det som är jobbigast att läsa om är återfallen, även om jag vet att det är en del av den nyktra resan. Och på ett sätt hjälper det mig också, för då påminns jag om varför jag vill vara nykter.

Jag skulle också vilja dricka ansvarsfullt, men det kan jag inte. Jag har provat tillräckligt många gånger för att veta det. Beroendet växer inte bort, det läks inte. Enda sättet att fortsätta vara frisk är att inte dricka.

Kram ?

Du har verkligen knackat ner en massa text idag Torn! Allt man övar på blir man bättre på. Skriva kort är inte min bästa gren.

Jag tror att allt det här med min pappa kommer upp nu när jag själv har varit nykter en tid och det dessutom är en familjehögtid i faggorna. Trots att han varit död i snart 20 år. Jag bearbetade det bra redan då, tror jag. Pratade alltid öppet om hans missbruk, från 14 års ålder ungefär. Det gjorde inte min mamma, men jag gjorde faktiskt det. Alla jag känner vet att min pappa var alkoholist och att han dog i sviterna av det.

Jag minns också att jag mest kände lättnad när han hade dött. För hans skull. Han slapp lida mer. Det jag sörjde mest var att han inte kunde prata om det, få hjälp på riktigt. Han slutade inte dricka när jag ställde ultimatum den sista gången för att han visste att han inte klarade av det. Han hade gett upp. Det är för jävla sorgligt. 61 år gammal blev han. Tio år äldre än jag är nu.

Kram ?

Tack Skrållan och Azalea ?, det känns bättre nu. Vet ju att jag gör så gott jag kan ... Kommer som du gjorde, Skrållan, att säga till honom att jag aldrig mer tänker köpa någon alkohol till honom.
Kram. ?

Jag sms mannen ikväll om att komma till mig på förmiddagen för att prata ut det praktiska och framtid, han svarade att han kommer. Mådde så dåligt idag, vet inte varför men har känt så sedan förra söndagen, känslan av att jag orkar inte mer. Känslomässigt slut, mycket på jobb då jag är arbetsgivare, sorgen över den här tiden och allra mest känslan av att ha misslyckats och att han har träffat en ny. Vi är märkliga vi människor, han har sjukdomen och har betett sig svinaktigt men det är jag som tycker jag misslyckats. Rädd att jag kliver in i medberoendet bara han kommer hit, med frågor hur mår du, har du ont blabla. När jag (tror) jag vill säga att jag vill skiljas och att han ska lösa ut mig... Det säger gärna, känslomässigt har jag inte en aning, vill ju så gärna träffa mannen jag sa ja till, vår förälskelse hann inte ta slut, vårt liv tillsammans blev bara skit pga av den där jävla sjukdomen. Läser på andra sidan, man behöver ju inte vara ett rikssvin dygnet runt bara för att man har en beroende sjukdom. Usch håller tummarna att det blir bra i morgon, att jag kan läsa in känna in och låta han ta ansvar också över samtalet. Tänkte ju inte höra av mig, ville han skulle göra det men icke, så det ligger inte för mig för jag vill reda ut, få bli befriad från mina lån och frikopplad. ?

Till mannens arbetsgivare kom det fram då maken kört onykter mitt på ljusa dan och en arbetskamrat till honom fick veta det, jag har själv pratat med arbetsgivaren och bekräftat problemet. Men då säger arbetsgivaren att det är svårt då han inte har varit onykter på arbetet, vet inte hur det funkar det här.... visst borde väl arbetsgivaren ta tag i det ändå?

Har också köpt till min man tidigare, när vi levde ihop. Ibland blir det så. Vet att jag kände att Inget kunde göra honom så glad, som när jag köpt öl.
Men sedan kom jag på att det tog så mycket på mig, jag fick sådan ångest, så jag lovade mig själv, och sa även till min man, jag kommer aldrig mer köpa någon alkohol till dig. Och det höll jag sen.
Men Tröttiz, det händer för alla tror jag. Släpp det, som Azalea skriver. Ta nya tag. Vi gör så gott vi kan.

Precis så var det?
Har dock inte bestämt mig för att aldrig mer dricka, vill nog inte det. Men om jag kommer dricka igen så tror jag att jag måste släppa vitt vin helt och hållet, det är på tok för lättdrucket för mig.

Du är inte vek alls. Jag känner igen det och har gjort detsamma flera gånger. Vissa situationer är svåra och vi gör ett val som inte riktigt är vårt eget väl men fullt förståeligt .

Kram Azalea?

Jag är ofta här inne och läser men märker att jag har lite mindre tid för att skriva. Det känns som att det är bra att vara här. Men vill ju inte att det ska bli ett tvång heller, på något vis. Men nog reflekterar jag fortfarande mycket angående alkohol.

Just idag har jag tänkt att jag egentligen vill vara en av dom som kan dricka alkohol på ett ansvarsfullt sätt. Samtidigt vet jag ju att jag är en av de som inte kan det. Det känns synd på något vis, men samtidigt inte. Kanske det hade varit ännu bättre om jag levde i en värld där jag inte visste att alkohol fanns. Då kunde jag spendera all min tid på viktigare saker. Nu är det så svårt att hitta någon form av balans. Jag har nog inte riktigt funderat riktigt färdigt på detta än för att sätta ner det i ord antar jag. Nåväl. När jag fick min tid till min psykolog var det 2 månader till dess. Nu är det nästa vecka. Kanske får jag mer rätsida på mina tankar då.

Ofta på dig Bestemor och hoppas också att du har landat lite och fått det lite lugnare.
Massvis med kramar?Azalea

PS. Sov i min hängmatta natten till advent? Det var en upplevelse DS

Här var det stabil nykterhet, så härligt att titta in och läsa om din väg. Grattis till dig, du utstrålar lugn och beslutsamhet.

Precis då kände jag det också när det var gjort. En sten släppte och det var skönt att äntligen vara ärlig.
De hade tydligen märkt att det var någonting och det var bara bra att du drog fram problemet i ljuset så de har en chans att göra något åt det. En som dricker ber ju sällan själv om hjälpen.
Så ge dig själv en kram idag, ta ett par djupa andetag och var nöjd med din dag.

Kram och njut av kvällen?Azalea

Tänker som du. En liten glögg är ju ingen fara men tänk om jag sätter bollen i rullning. Det vill jag inte!

Kul med nya utmaningar. Själv är kvar i källaren... dock utan vin.

Vi vet ju både du och jag att det är jättebra och viktigt att lufta allt möjligt här. Och jag tycker också det är intressant och rörande❤️ att läsa dina berättelser. Så skriv på bara, och nu skriver du ju snabbt som en gasell också.Säkert 5 gånger snabbare än mig. Men i dag har jag lyckats rätt bra tycker jag.?

Kram