Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag kikar in här och tänkte bara säga att det glädjer mig att det går så bra för dig nu.? Du har ju kämpat på länge här och det har varit ömsom vin, ömsom vatten om man säger så.? Det verkar ju helt klart ha varit din järnbrist som ställt till det i alla år. Pga det har det varit omöjligt att få uppleva nykterhetens alla fördelar på riktigt. Jag tycker även att du skriver mycket här som jag håller med om till fullo.

Jag läste att du saknade lugnet, lugn, det kommer, det tar lite tid bara. Kram ?

Lycka till med VC, ja, det behöver ju inte vara järnbrist, men du beskriver en trötthet ibland som inte alltid känns normal. Kan givetvis också vara orsakad av alkohol etc, men om det är nåt annat är det bra att veta.

Du resonerar om drycker och att sluta innan man har bestämt sig. Jag bytte ut mot A-fritt. På så sätt slapp jag bryta både beteende och beroende samtidigt. Man vänjer sig vid smaken på blaskigt rödvin. För nä, det är inte gott, men har man druckit det regelbundet i flera år så har man vant sig vid smaken. Jag dricker Natuero. Verkar vara många andra som fastnat för det på sistone för det är ofta slut numera.
Nosecco vitt bubbel är gott. De vita vinerna är ju mer drickbara. Där finns det flera som smakar helt ok. Men jag dricker det mer sälllan. Det har varit mer rött och ja, som sagt man vänjer sig.
Öl finns det många många riktigt bra. Lågbudget är Falcons blå min favorit. Finns i 6 pack. Sigtuna Non Alco Pale Ale är riktigt god. Kanske 0,5 men jag tror ju inte att det är farligt. Finns alkohol i filmjölk också.
Ingefärsöl, Ginger Joe, smakar inte öl men blir en god drink. Lite rivig, inte så söt. På Glöggfronten vet jag inte alls, jag gilllar inte så söta drycker, så jag har hoppat över glögg.
Du kan ju testa att byta ut mot a-fritt. Det blir på sätt och vis ett enklare val än att sluta helt. Sen kan man lägga av helt (om man vill) när man är nykter och vid sina sinnens fulla bruk igen.

...ska ha ett svårt samtal med mannen imorgon. Är djupt oroad för hur det ska landa.
Eller kanske ännu värre, att jag inte vågar, eller inte kan, formulera mig så tydligt som jag måste för att få till en nödvändig väg framåt.
Jag får inte falla för frestelsen att ladda modet med alkohol. Jag SKA inte.
Så alla kloka människor i detta forum – ge mig era bästa argument för att jag ska kunna klara detta eldprov spiknykter. (Han lär inte vara det...)

Andra halvlek, håll dig från socker en period så ska du märka att suget minskar och gör det lättare att avstå.
Du som har rutiner på många bra saker borde kunna ha det på det söta också...väl?
Godis en gång i veckan i begränsad mängd och någon bakelse vid festliga tillfällen kan man väl tycka är bra nog?
Aldrig läsk men däremot nötter och smaksatt bubbelvatten när suget infaller.
Och morötter är alltid bra att ha hemma ???

Kram ???

Jag minns inte så mycket av min uppväxt. Det är nog vanligt när man har växt upp i missbruksfamilj. En ren överlevnadsinstinkt. Lägg det bakom dig och gå vidare. En del minns jag förstås, men det är mest trista minnen.

Nu när jag kämpar med chokladmissbruket kom jag att tänka på min pappa. Vid flera av sina nyktra perioder var han storkonsument av just choklad. (Han var storsnusare också, skulle dö på fläcken om han inte fick sitt snus.) Jag minns hur han satt i sin tv-fåtölj och moffade i sig gigantiska chokladkakor. Det syntes nästan att magen växte på honom.

Jag minns också att jag tänkte att det var ju tusen gånger bättre att han åt choklad än drack alkohol. Minns också att jag läst någonstans att just skiftet alkohol-choklad är supervanligt, och att man bör vara uppmärksam på det.

Tyvärr började min pappa alltid dricka igen efter sina nyktra uppehåll. De nyktra perioderna var mer som pauser i hans onyktra liv. De sista gångerna gäspade jag nästan av ointresse när han gladeligen deklarerade att han hade slutat dricka. Det är nackdelen med att sluta och börja gång på gång. Till slut blir omgivningen luttrad. Varför skulle det funka den här gången?

Det känns som det kommer att bli fler inlägg om min pappa framöver. Fler minnen står och stampar i farstun känner jag. Trots våra likheter har vi dock en enorm skillnad. Min pappa kunde inte prata om sina känslor. Frågade man honom hur han mådde svarade han ”bra”, oavsett hur dåligt han mådde.

Just den åkomman lider inte jag av, och det är jag oerhört glad över. Tack vare min öppenhet om både psykisk ohälsa och alkoholmissbruk, som blivit bättre och ska bli ännu bättre, så tror jag mig ha bättre förutsättningar att inte falla tillbaka i alkoholträsket.

Kram ?

Förstår att du har det tufft.. Om jag får ge dig råd så se till att ha stöd på plats inför alkoholstoppet. Du har ju en vårdkontakt redan, kan ni göra upp en plan? Tror det vore bra för dig att inte vara ensam i kampen. Och börja trappa ned redan nu, så att första januari blir första nyktra dagen. Dina barn är ju tydliga med hur de känner och tror också på dig, annars skulle de inte bry sig så mycket. Så du har mycket att vara stark för, det här ska du klara!

Det är det som gör ondast tror jag. När man sviker barnen. Att svika sig själv är en sak, men besvikelsen i barnens ögon, den gör ont.
Och de har rätt att vara besvikna. Hade förhålllandet varit det motsatta hade jag gjort allt för att hindra dem att dricka, eller något annat skadligt.

Du borde inte dra in barnen i ditt drickande med att de ska ge tillåtelse. Har tänkt mycket på det där. Jag urskuldade mig med att det hände så sälllan. För det gjorde det. Men min äldsta var väldigt orolig. Det har kommit fram mer nu när jag har slutat. Man vill att det ska vara en hemlighet. Och det är så jäkla skambelagt att det blir hela familjens hemlighet. Att ha saker man måste dölja och inte kan dela med någon gör ont. Jag var tvungen att säga till min äldsta att hen fick berätta. Det hade hen redan gjort med sin närmaste vän men det var nog för att vi har haft öppna samtal om det tidigare. När vi haft den diskussionen om att hen berättats, tog hen upp det med fler vänner och en kurator. Hemskt att ha sin smutsiga byk ute i offentligheten berättad av någon annan, för hen kanske har en annan version än den jag har. Men jag tror att det var nödvändigt. Det är inte barnens hemlighet. Barnen ska inte ge tillåtelse, det gör de enbart för att göra dig glad (och indirekt sig själva ledsna). Det här är väl i princip det enda område där jag tycker att USA har kommit längre än oss. Det känns inte som att det är lika skamfyllt där. Jag tror att den väl bevarade familjehemligheten måste ut i solen och spricka. Sen får man ta det därifrån, men det är inte familjens uppgift att hålla det hemligt. Det ger för stor skada.
Jag hoppas och tror att du lyckas där den 1 januari Sattva. Att helt stänga dörren underlättar. Att vara hjärtligt trött på skiten underlättar nog ännu mer. Det finns så många negativa effekter av alkoholen som du slipper. Tror att du har stora förutsättningar att lyckas eftersom du har ett jobb med fokus på välbefinnande.

Åkte i diket i tisdags och igår och drack vin. Är så besviken på mig själv. Idag väljer jag att vara nykter. Så det så!

Råkade läsa ditt inlägg (sällan här numera) och tittade lite bakåt. Och du har rätt - du är exakt samma mamma, densamma som förut. En mamma med ett beroende och missbruk som hon kämpar med att få kontroll över.
Så bra att du hittat hit och söker hjälp! Lyssna på dem ’som gått före’ och ta till dig deras erfarenheter. De vet vad de talar/skriver om och kan vara ditt bästa stöd. Jag som vuxit upp med en missbrukande förälder och även upplevt missbruk i min relation önskar dig kraft att bryta och söka hjälp idag.
Det kommer inte att vara lättare en annan dag i kalendern.
Jag skriver också utifrån min erfarenhet att leva med en idag nykter man, många Alanonmöten och öppna AA-möten. Just nu finns många möjligheter att gå på möten online, till och med utan bild. Där finns många som varit och är i samma situation som du.
Jag önskar dig kraft att ta makten i ditt eget liv - det enda liv du har makt att förändra! Varmt Lycka till / mt

men så bra att du ser ’bilden’. Kram / mt

Nu rämnar murarna och insikt efter insikt rasar ner över mig som tegelstenar... ?

Nu vet jag varför jag känt sen min övre tonår att det varit nåt fel i vår familj. Jag har ju sett alla beteenden och symptom, förstått att mina föräldrar var "emotionella analfabeter" men inte kunnat sätta fingret på VAD som var fel för jag är ju uppväxt med detta, vet inte om något annat... Vi hade inget substansmissbruk i min familj och ändå passar jag definitivt in på kriterierna på "Vuxna barn". Lägg därtill in min HSP-personlighet, intuition, depression, ångest, missbruk...

Min pappa var Narcissist! Tusen pusselbitar faller på plats!

Herregud! Hur kan jag missat detta? Jag är 53 år och har varit intresserad utav psykologi och personlig utveckling hela mitt vuxna liv!

Jag kan bara förklara det med att jag naturligtvis hört ordet tidigare men aldrig förstått innebörden. Jag har alltid sett min pappa som "auktoritär" och mamma som det motsatta, dvs medberoende, innan jag visste vad det innebar...

Gud, hjälp mig! Jag kan inte sova! Mitt hjärna går på högvarv av att processa all denna nya information! Vad det innebär?

T ex min mamma, som jag kategoriserat som "energitjuv" med obefintlig insikt om sitt eget beteende och helt tar avstånd från detta.

För att inte tala om mig och de män jag interagerat med genom åren... Min man?

Jag känner en brådska att komma ikapp all denna nya information. Läsa böcker, titta på youtube... Jag är i akut behov av en erfaren terapeut med stor kunskap om narcissism!

Men nu vet jag vad som varit fel hela mitt liv. Hela min uppväxt och konsekvenserna utav detta... ?

På tal om "min vän" så fick jag idag ett sms från en gemensam, kvinnlig vän i AA. Hon berättade att han kontaktat henne och frågat om hon träffat mig på sistone för att han var "orolig" över mig. Hon visste inte vad hon skulle svara. Inom AA finns anonymitetsprincipen. Vi berättar inte vilka vi träffat på möten eller vad som sagts under våra "delningar".

Jag sa att hon under inga omständigheter skulle ge honom nån information om mig. Däremot förklarade jag inte varför. Jag har redan lärt mig tillräckligt om narcissister och vad som gäller vid "no contact".

Allt detta hänger i högsta grad ihop med alkhol/beroende/medberoende/personlighetsstörningar/dysfunktionella relationer/ångest/depression osv. Och varför traumabindning uppstår. Anknytningsstörning. Jag orkar inte ens fortsätta... ?

Gud kommer att hjälpa mig. ?

Det känns som att det går sakta uppåt. Efter en riktigt kass månad har jag börjat hitta tillbaka till lite energi. Har gjort fint hemma och känner mig inte konstant trött och nere längre. Och sakta men säkert börjat få space att fundera på vad jag behöver för att må bättre.

Jag har äntligen fått remiss till KBT, och hoppas att det kan hjälpa mig.
Och jag börjar få utrymme att på riktigt tänka på vad jag är bra på och vill i livet, vad som gör mig peppad.

Det känns skönt att få lite andrum.

Jag är väldigt glad att jag väljer att inte dricka, hittills har det inte alls varit ett problem, på grund av Coronan blir det också så mycket lättare att avstå.

Det är så klart tråkigt att inte träffa vänner, men jag tycker att digitala häng funkar väldigt bra, och det är så mycket lättare att välja bort alkoholen då.

Jag spelar gitarr, badar, tänder ljus, promenerar, yogar, styrketränar, lyssnar på poddradio, musik, läser böcker, kollar på film, det känns helt ok....

Efter en relation på drygt 6 månader insåg jag SLUTLIGEN att denne man, som jag varit kär i på håll så länge, innan vi blev ett par, var alkoholist. Han ballade ur regelbundet under relationen, mådde psykiskt dåligt, blev full och ångestladdad. Dagen efter låtsades han som ingenting.

Han är en typisk medelålders man med barn och havererade äktenskap i bagaget. Har hus och jobb som han sköter men på jobbet är det lite konflikter kring honom ibland som jag undrar om de förvärras av spriten.

Jag fattade inte vilka problem han egentligen hade förrän en gemensam kollega sa "men han är ju alkoholist". Herregud, jag blev helt paff.

Nästa gång jag var hemma hos honom räknade jag vinglasen. Jag kom dit 14.30, då hade han redan ett glas. När vi gick och la oss den natten var han uppe i 9.

Under relationen klagade han ofta på att han drack för mycket, men kunde inte begränsa intaget ändå. Varannan vatten har han nog aldrig hört talas om.

Några veckor efter min "uppenbarelse" havererade relationen, han gjorde slut efter ännu en alkoholindränkt urballning och jag kände ilska, sorg och framför allt en STOR lättnad. Hade varnat honom om att detta inte funkade så han blev väl rädd antar jag. Jag har haft en vän och en fd kollega med psykiska problem och rollen som medberoende är inget jag ville hamna i, för den har jag sett förr.

Nu är relationen slut sen i juni och han pendlar mellan att höra av sig och låtsas att inget hänt och att vi är kompisar, eller att fylledravla mitt i natten. Jag är inte intresserad av att vara kompis och svarar enstavigt. Han fångar inte upp det och fattar vinken. Jag har sagt ifrån att jag inte vill ha kontakt förrän han skaffat hjälp men nej, ingen skillnad.

Får ont i magen varje gång jag vaknar och ser att han varit i farten under natten.

I början av veckan ballade han ur i sociala medier och fylledravlade en kärleksförklaring till mig helt öppet i ett jobbnätverk. Då lackade jag ur totalt och skrev till honom att nu får du fan ta och söka vård för det här går inte längre, jag vill inte hantera din ångest och ditt dåliga mående längre. Då påstod han att han ska söka vård. Tyvärr tror jag inte ett dugg på det.

Han har en historik av familjetragedi och alkoholism och har varit stolt över tidigare att han minsann inte behövt prata med någon om det. Jättekorkat.

Han verkar se mig som någon slags trygg zon och har sagt att han aldrig varit så ärlig eller pratat så mycket med någon som med mig.
Jag vill bara slippa karln, vill inte ha något med honom att göra! Hur gör man? Hur når man fram?
Jag har inte talat om för hans chef att han behöver hjälp men vill faktiskt göra det... gissar att fler på jobbet har listat ut hans "hemlighet" och att det är en tidsfråga innan han får rejäla problem. Hur hade ni gjort? Fortsatt backa eller agerat?

Det är väl det som ibland är nackdelen med en CMS (Drupal, WordPress etc)
De fyller såklart sitt syfte att få ihop något någorlunda snabbt och fungerande,
dock blir man ju lite låst och begränsad, men rubrikfältet borde väl gå att ta bort tycker man.
Något form av citatfunktion eller @ är nog en bra idé som sagt.

Mina ungdomar 14 o 16 år är här denna veckan. Förra "fyllohelgen" för typ 2 veckor sedan lovade jag dem att inte dricka på vardagarskvällar.
Ikväll föll jag igenom. Trodde jag hade försäkrat mig genom att skicka ett "godkännande" till dottern innan att köpa hem lite vin. Hon sa ja mot att bara jag börjar sluta helt i januari som jag sagt...
Så jag handlar hem glad i hågen.
Sonen kommer efter träning vid 21 och blir ytterst besviken att det står ett vinglas på bordet. Det känns mer än allt annat. Honom har jag glömt . Han har aldrig tidigsre dagar glömt något.
Han uttrycker att det är svårt att tro på mig alls nu. Vilket jag förstår. Och samtidigt är jag exakt densamma som förut, exakt samma mamma som just satt vid tv.

Jag tror att helgen kommer att gå bra. Har bestämt mig för aktiviteter som innefattar mil med bil .och sista chansen att få skjuta en älg innan säsongen är slut. Kämpa och njut när det är lugnt

Godnatt vänner

Min man missbrukar flera olika typer av piller som han köper olagligt. Han har i perioder sagt att han vill sluta med dessa men inte klarar av det. I höstas blev han inskriven i ett program som ger honom subutex i sprutform mot hans missbruk. Problemet är nu att han har börjat missbruka piller igen vid sidan av detta. Sprutorna ges 1 gång i månaden vilket är enda gången han blir testad, vilket gör att han undviker att åka fast. Han säger också att detta är något han vill göra i resten av sitt liv. Han tror att han kan göra det 'kontrollerat' men det är naturligtvis en omöjlighet. Vi har ett fyraårigt barn och jag är så rädd att vårt barn ska börja förstå att hens pappa ofta inte är normal, även om han är snäll och kärleksfull mot henom, men dock 'konstig' ibland. Han säger att han vill separera och bo i en egen lägenhet i vårt lilla samhälle, men jag är rädd att vårt barn blir utan sin pappa då, då han inte kommer kunna bli nykter på egen hand de dagar han ska träffa henom. Jag älskar min man men inser att detta liv inte är möjligt att fortsätta med, för mitt barns och min skull. Allt känns så tungt. Ville bara skriva av mig.

Känns som hela jag har vaggats in i ett makligt tempo. Just nu är det lugnare på jobbfronten - och då är det inte bra. Då blir det segt och tråkigt, och jag orkar ändå inte ta mig för projekt som att göra om strukturen i e-post och mappar på datorn till exempel. Borde göras, men orka.

Morgonpromenad mån-ons och lunchpromenad igår ger fyra stjärnor hittills under veckan ⭐️⭐️⭐️⭐️ Håller mig på miniminivå per dag åtminstone. Har haft tur med vädret. Är nog inte lika motiverad när det ösregnar på morgonen, så det gäller att ligga i nu så att rutinen verkligen sätter sig och blir ett naturligt behov.

Åt en glass i går och ett helt gäng pepparkakor precis innan läggdags. I ren desperation i jakt på socker. Det kändes snudd på strössel-nivå faktiskt. Jag har en kompis som till och med äter strössel när sötsuget jagar henne om kvällarna och skåpen är rensade på sötsaker. Så lågt har jag inte sjunkit. Än.

Handlade på lunchrasten i dag. Köpte inget godis, trots att jag var hungrig när jag handlade faktiskt. Jo, jag köpte godis till dotterns väggkalender, som jag ska hänga upp senast i morgon kväll. Att godispåsarna fått ligga orörda i kväll ska jag vara riktigt stolt över faktiskt! Usch, jag skulle inte börja tänka på det ?

Istället köpte jag morötter och julskinka att ta till som mellanmål när suget kommer. Ett jävligt dåligt substitut. Vem äter en morot när kroppen skriker efter choklad? Men jag tänker att jag ska förekomma det där skrikandet liksom, äta moroten innan suget uppstår helst. Julskinkan har jag rullat ihop i två-par á ca 50 g och styckfryst. Åt en sådan skinkrulle ikväll, och det var gott och lugnade suget lite.

Jag vet ju att jag helst bör undvika snabba kolhydrater helt - socker, vitt mjöl, stärkelse. Äter jag sådant väcker det bara sug efter mer. Jag vet ju det i teorin. Man kan bannemej missbruka allt möjligt, och socker är ett väldigt vanligt missbruk. Jag får hålla i och hålla ut helt enkelt, och inte köpa hem skiten.

Har jag inget godis hemma så kan jag inte äta det. Lika lite som jag kan dricka alkohol om jag inte har det hemma. Det är väl typ det enda positiva just nu, att jag inte alls är sugen på att dricka trots godisstoppet.

Jag får nog skippa godiset till helgen också, annars får jag bara börja om på ruta ett igen med sockersuget varje måndag. Orka. Jag tänker lite som med alkoholen, att när man har sluppit det värsta suget så blir det enklare. Det är värre att väcka suget gång på gång, och sen ta sig ur det. Sen har vi en jul i faggorna också. Avstå alkohol känns plättlätt, men hur ska man undvika allt julgodis? Vill jag ens undvika allt julgodis?

Ja, ja. Det är okej, okej, okej. Okej.

Kram ?

Tack Kaye för tips på alkoholfri öl och lyckönskningar!

Å tack Sisyfos för ditt svar! När jag pratar m vårdcentralen imorgon ska jag fråga om prov för att kolla järnbrist.

Jag vet att man kan sluta utan att ha bestämt sig även om det är lättare att sluta om man bestämt sig. Källan är beroendemottagningen...och det är mitt hopp??

Ses imorgon?

Kram ?

Hej Vara frisk.
Testa Easy Rider Bulldog från Gotlansbryggeriet.
Finns på ICA. Lite bitter i smaken.
0,4 % och det är helt ok att dricka ?
Kämpa på
Kram⚘

Det var väl mest bara en liten tanke :) Men det är ju kul att kunna stötta varandra.

Idag är jag iväg på jobbresa. Det blir ju inte så många nu i Corona-tider. Jobbresa var alltid förknippat med alkohol innan. Min kollega köpte sig en öl till kvällen, men jag har inte funderat på det.

Vad olika det är?
För mig var suget värst i veckorna efter en dag på jobbet.
Sökte avslappning, nedvarvning.
Helgerna ( förutom de 2 första) var lättare, då var jag ledig.

Du kommer att klara helgen galant?
Kram⚘

Jag har också slutat umgås med de jag tidigare drack med.
Tyvärr hamnade även min mamma i den gruppen.
Och där har jag fått hitta andra umgängesformer?
Kram⚘

Håller med om att det inte är så lätt att veta vad som skulle hjälpa just dig. Jag vet av erfarenhet att det är svårt att ta till sig av råd och tips ibland när det känns främmande.
Tycker att du fick en klok synpunkt från din VV coach att du borde ta hand om dig själ. Kanske finns inte orken till det och då är inte heller det rådet fungerande, men det känns som att du är väldigt trött (därav mitt tjatande om järnbrist).
Jag vände mig tillslut till en beroendemottagning. Det var svårt även där. Jag trodde att det skulle räcka långt med viljan att vara duktig flicka och jobba med de uppgifter man fick, men jag var inte helt nykter ens då. Uppgifterna man fick handlade om att sätta mål, att identifiera risksituationer och att sugsurfa. Försöka identifiera, observera tillåta och göra det till ett medvetet val om du ger efter. Precis som SeKlart skriver så bestämmer du. Och som Torn skriver du måste bestämma dig... du kan bestämma dig för att ge efter för suget och dricka eller bestämma dig för att låta bli, men det är ditt val, så låt det bli ett medvetet val. Haha... jadu vad jag inte lyckades med det jag skriver för ett tag sen. Det är lättare att vara klok i teorin, men jag tror att man lär sig av alla tillfälllen, även och kanske extra mycket av när det inte går som på räls. Men börja medvetande göra dina fall och ”misslyckanden”. Att skriva innan är bra, men hinnner du inte, vill du inte. Skriv efter.