Senaste kommentarerna i forumet

Jag fick inte Covid-19 även om min man fick det. Han var positiv och hemma i 2 veckor. Jag var negativ på PCR och även på Antikroppstestet. Mycket märkligt...

Dag 117 nykter idag och en massvis med helger i bagaget nu utan alkohol! ?
Ibland känns det dock läskigt, att tänka att man kanske blir för van, o inte tycker det är så stor grej och börjar dricka igen..
Men har provat redan väldigt många gånger att dricka lagom och det går inte!
Jag gillar ruset för mycket! ??

Senast idag hade jag suget. Funderade på att bjuda över några vänner eftersom vi har barnfritt.
Men tanken på att bara sitta här utan att smutta på vin ? en kväll med ”par-häng” fick mig att tänka att det skulle va så tråkigt...
Så vi bjöd inte hit dom... kanske för att vi var trötta och inte alltför sociala heller. Och man blir ju mycket ”skönare” med alkohol, närmare till skrattet och så har man nåt att samlas runt. ?

Det är ju nåt som man alltid sett och gjort så det är himla svårt att se hur det görs utan?
Nu under pandemin har jag inte behövt (eller velat) utsätta mig.
Men vill ju inte heller bli osocial eller dra mig från att träffas och ha trevligt bara för att jag tror att jag kommer ha tråkigt.... ?

Hur har ni andra gjort på den punkten?

Hej!

Jag är en man i senare delen av 20-årsåldern som ända sen jag flyttade hemifrån och själv kunde bestämma över mitt drickande har haft ett problematiskt drickande. Under tonåren hade jag en del problem med social fobi/blyghet och märkte sen när jag blev 18-19 att alkohol "löste" de problemen ganska väl vid väl valda tillfällen. Gick ut skolan med väldigt bra betyg och började en bra utbildning. Bytte utbildning till en annan utbildning med väldigt höga antagningskrav, och tog examen i somras. Vet ej hur mycket alkoholen spelade in i att jag ej klarade den första, men troligtvis en del.

Nu när jag jobbar heltid klarar jag det ganska bra att inte dricka vardagar. Har gjort det några gånger sen jag började i höstas, men har direkt märkt hur jobbigt det är att gå till jobbet då. På helgerna däremot känner jag en oemotståndlig känsla att dricka, t.ex. idag. Eftersom jag vet att jag imorgon ej kommer behöva gå iväg och jobba känner jag att jag kan dricka på. Ändå vet jag hur mycket bättre jag mår och hur mycket mer jag får ut de helgdagar jag inte vaknar upp bakis och hatar mig själv? Vad gör jag fel?

Hej Smygdrickaren!
Vad bra att du vill börja om, samma här, var medlem härinne för några år sedan. Känner igen mycket i det du skriver om detta dubbelliv. Dricker heller aldrig utanför hemnet. På jobbet tror de nog att jag är nykterist, och jag försöker nog också framhäva mig som sådan. Och den biten är ju sann, men bara halva sanningen.
Är lite nyfiken på dina nyktra år, hur har de sett ut? Har du levt det livet du verkligen "är", eller hur har det varit?

Det heter väl så? Typiskt 70-talsplagg.

Kram ?

Idag kom IOGT-NTO:s medlemstidning Accent. Alltid bra läsning. En artikel tipsade om hur man kan bli gräsrotsaktivist på nykterhetsområdet. Utan att ta för stor plats och därmed riskera att trötta ut sin omgivning.

Jag tycker nog att jag är på väg god med alla punkter, som jag återger i korthet med egna ord här:

1) Ställ krav på ett bredare alkoholfritt utbud, både på systembolaget och i din egen livsmedelsaffär. Tipsa din handlare!

2) Fråga på krogen efter ett likvärdigt alkoholfritt alternativ. Nöj dig inte med läsk eller vatten. (Sist på krogen fick jag en miniflaska bubbel till pasta med italienska köttbullar, passade sådär ? )

3) Erbjud dig att ta med dig ett gott alkoholfritt alternativ till festen du är bjuden på. Det är kanske fler som vill smaka. Nästa gång har kanske värden/värdinnan köpt hem alkoholfritt och breddat utbudet. (Sist vi träffades hade min ex-svärmor köpt alkoholfritt vitt vin till mig ❤️)

4) Istället för klassisk AW på krogen kan du föreslå andra roliga aktiviteter att hitta på med jobbarkompisarna. Padel? Go-cart? Paddla kajak/sub? Bowling? Basta och kallbad?

5) Publicera bilder på alkoholfria alternativ (även läsk, the, kaffe, juice) på sociala medier. Skriv om hur bra du mår ”äntligen ledig” och hur gott det smakar ?

6) Våga utmana ”alkoholnormen”. Genom att ta diskussionen när tillfälle ges bidrar man till att minska skam och skuld. Vem som helst kan drabbas av alkoholproblem. Många i din omgivning har uppenbara problem, men oftast tittar folk bara åt andra hållet när det blir jobbigt och pinsamt.

7) Ta upp frågan inför traditionella släktkalas (jul, nyår, midsommar, barns födelsedagar) om ni kan umgås nyktert allihop. IOGT-NTO marknadsför konceptet ”Vit jul” för barnens skull. Fler släktkalas skulle må bra av att vara nyktra för barnens skull, och då blir dessutom antalet konflikter färre. (Tänk filmen ”Tomten är far till alla barnen” ?).

På det temat minns jag under min uppväxt när vi besökte min farfar och farmor på juldagen. Vi var alltid hos mormor och mormor på julafton, där vi sov över, och åkte sen vidare till mina farföräldrar direkt nästa dag. Vi kom dit vid tvåtiden och stannade till sextiden ungefär. Julbord, julöl, nubbe var givet, min mamma fick köra oss hem efteråt. Hon körde aldrig annars, bara efter kalas.

Min farfar var alkoholist (och hustrumisshandlare fick jag veta senare), min pappa var alkis och och minst tre av hans syskon hade också problem med alkoholen. Några timmar in i besöket började grälen. Min farmor, som inte drack en droppe, stod bredvid och vädjade ”snälla ni, man ska inte prata politik på kalas”.

Det slutade alltid med att min farfar ilsket stampande lämnade rummet och gick upp på övervåningen och somnade. Långt innan kl 18 oftast. Varje gång. Varje juldag så länge jag kan minnas under min uppväxt. Jag minns också att jag hade konstant ont i magen. Orosont. Det var så vanligt under uppväxten att jag knappt tänkte på det. Jag hade nästan alltid en klump av oro i magen. Så är det att leva i en dysfunktionell oförutsägbar familj.

Chill helgkram ?

2020...

Ett märkligt år. De flesta verkar (förståeligt nog) haft sitt sämsta år nånsin. Det har varit tufft för många och är det fortfarande. Även jag påverkas ju såklart men när jag stämmer in i andras kör om hur hemskt 2020 varit så är jag ju inte helt ärlig. Trots att jag kämpat mycket och haft tunga stunder och varit sjukskriven en period så har det smakat mer än vad det kostat, nu när året snart är slut.

2020 för mig har inneburit många bra saker. Jag har lämnat ett skadligt äktenskap. Jag har fått ett tryggt hem med egna regler och rutiner som jag och mina barn mår bra av. Jag har stått upp för oss.

Saker har gått framåt för min son som har fått sina diagnoser. Det har varit tufft och jag har mått dåligt med honom men vi har vuxit. Vi har tagit oss framåt och jag har gjort det jag ska som mamma och lyckats få två trygga barn.

Jag har haft en sommar helt skonad från bråk och tjaffs och bakfylla. Första sommaren på flera år. 2020 är alltså det första året mitt hem och mitt liv fått vara helt alkoholfritt på åratal trots att jag själv inte druckit på nästan 4 år.

Mina barn mår mycket bättre än 2019. Jag med. 2019 var ett av de värsta åren jag genomlevt. Det är 2020 som är lönen för mödan vi hade då.

Det är verkligen ett år att minnas. Ett svårt år på många sätt. Men det är nog ändå viktigt att se ljusglimtarna.

Klyschigt, jag vet, men jag läste nånstans att 2020 år året man fått perspektiv på vad man är tacksam för... Så känns det för mig. Jag är tacksam. Ja, rädd ibland också pga situationen vi befinner oss i nu. Men tänker man bara på det läskiga så står man inte ut. Jag lider med de unga vuxna som har svårt med jobb och studier nu. Lider med alla ensamma, alla sjuka och alla som levt isolerade länge.

Lider nästan allra mest med de som fastnat i relationer med en alkoholiserad partner och pga pandemin inte kan lämna. De som inte klarar av en skilsmässa när allt annat är osäkert och svårt.

Jag kan känna mig otroligt ledsen över hur svårt många har det nu. Ledsen för att jag är rädd att mista anhöriga. Förstås. Menar inte att 2020 är ett toppenår. Men jag vill inte glömma det som har hänt som har varit bra. Allt har inte varit av ondo ❤️

Önskar er alla en mysig adventshelg och kom ihåg att vara snälla mot er själva ❤️ Bättre tider väntar. Och kom också ihåg att en promenad är mycket bra medicin mot ångest och oro. Rörelse är bra och lite dagsljus ❤️

Har inte mått så bra, hälsade på fyllot i söndags. Åt hämtmat, jag tankade lite närhet men åkte sen hem. Jobbade måndag och tisdag men onsdag morgon fick jag ångest. Åkte till fyllot, var sällskapssjuk, han var ok på kvällen trots 4 st 50 cl 6,9 öl. Full i mina ögon. Torsdag var jag hemma hos han, tog promenad, fixade tvätt o disk..sånt där normalt som får mig att må bra. Tillagade lammkött med ris o sås. Han kom hem, tog en öl, undrade över maten. Han blev sur/besviken för han sa att han inte gillar lammkött för det smakar kofta. Det skulle du sagt mer tydlig sa jag. Det slutade med att han skulle värma bullens varmkorv och blev sur för att vissa kastruller var upptagna.
Jag gick o la mig. Skickade sms imorse att hans beteende ej var ok, att han blir som ett stort barn mm samt att han inte ska ringa mig när han druckit.
Nyss ringde han. Full. Så jäkla patetiskt, sorgligt, ledsamt. Han sitter hemma och dricker ensam, sa att han har på fest men sa sen att han skoja. Vill att jag ska följa med utbtill hans föräldrars lantställe imorrn. Jag sa ja för annars hade han nog härjat på mig. Fan, jag vill helst gå på stan imorrn (FUCK Corona) men får ju äntligen tillfälle att träffa honom nykter. Jag får återkomma imorrn.
Tack för era ljuvliga svar, exakt sån medkänsla jag behöver. Så kloka ni är!!! Tack tack! Fasen, grät efter hans samtal..så jobbigt.
Ska läsa era svar igen, jättebra tips, så tacksam! Kämpar med ångest, pga sköldkörteln och medicinering men självklart även pga honom. Usch så mycket frånvaro jag haft .
Kram till er!

Här stickas det v-ringad väst.
Är ju tydligen modernt nu igen.
Och mycket göra om, göra rätt är det.
Bra jobbat med 53 dagar Lena.
Det känns som du landat i din nykterhet. Lugn och stabil ☺?
Trevlig helg
Kram⚘

Ja, det är ett bra sätt att tänka. Oftast har jag blivit rädd och stressad av tankarna. Och framförallt, tvivlar på mig själv. Är det något som triggat mitt drickande tidigare så är det rädsla, stress och dåligt självförtroende. Men den där meningen ger ett lugn och känsla av kontroll. Tack!
Kram ?

Otroligt klokt av dig att hälla ut ölen! Tillfället gör tjuven tyvärr. Så man ska inte ha alkohol hemma ens.

Chill helgkram ?

”Jag hör vad du säger, men nu gör vi som jag har bestämt.”

Chill helgkram ?

Handarbete är vetenskapligt konstaterat bra för hjärnans återhämtning. Det är något med kombon hjärna/fingrar, att man skapar, och att man blir nöjd med det man gör. Lite utmaning är det också.

Jag lärde mig sticka efter min första sjukskrivning 2007. Har stickat massor mössor, raggsockor, vantar, poncho till dottern och så vidare. Just nu håller jag på med en tunnare löspolokrage till mig själv.

Men nu blev jag lite sugen på att sticka något mer rejält. En väst eller kofta kanske? Jag är ju i klimakteriet så stickade plagg behövs inte i mitt liv direkt ?

Ska också köpa glögg i helgen. Smart att spetsa med färsk ingefära.

Chill helgkram ?

Köpt mig alkoholfri glögg och det behövs i 7 minus. Kryddade extra med färsk ingefära och smakade minst sagt annorlunda ?.
Sugen på ett glas vin idag men nej. Kör vidare på stickningen som jävlas konstant.

Kram på er alla?

Ovan vid att vara utan alkohol en fredag. Tankarna kommer på autopilot men jag korrigerar mig själv. Nej, jag kommer inte dricka idag. Vet att det inte är någon större grej med att tankarna kommer. Det är bara en vana. Det blir kinamat och Loka. Kanske kolla på Idol med barnen om de vill.
Trevlig fredagkväll alla!
Kram ?

Kan väl variera men det bästa är att lägga av helt. Ångesten försvinner till slut. Lovar?

Ja- Just nu har allt intresse för A försvunnit.?
Hoppas det fortsätter så.
Trevligt att höra från dig ☺
Kram⚘

Skrev häromdagen att jag dragit ner till att dricka totalt 1 flsk vin fre- sönd o i övrigt inte.
(Tidigare har jag druckit 3 glas vin om dagen o ibland något mer på helgen.)
Gjort så en månad. Tidigare har jag kunnat hålla upp en månad utan att må dåligt men nu har jag ångest o är trött som..
Kan det variera så?
Ska ha nykter helg också nu pga ångesten.
Mvh M

Helt enkelt är det inte. I förrgår efter en tuff dag på jobbet var jag extremt sugen när jag kom hem. Hade ett sexpack halvlitersöl stående i kylen och ska erkänna att jag var nära att ta en för att lugna mig lite. En... Jag är ganska duktig på att lura mig själv för hade jag öppnat en så hade alla sex gått åt. Men innan jag öppnade den så gick jag in här och läste alla kommentarer jag fått på detta inlägg. Wow, säger jag. Så mycket kärlek, omtänksamhet och empati. Det var bästa medicinen. Precis vad jag behövde!

Så istället för att öppna en och hälla i mig den öppnade jag alla sex och hällde dem i vasken. Jag vet att om de får stå kvar hemma så kommer de att fresta mig tillräckligt mycket för att jag efter en jobbig dag kommer att hälla i mig dem. Ni andra tycker säkert det låter lite löjligt, men jag är lite stolt över mig själv att jag slog ut dem.

Smygdrickarn: Tack för informationen om seratoninnivåerna. Inte riktigt där än då vardagssaker känns roligare, men ditt svar får mig att känna mig hoppfull.

Andrahalvlek: Tack för två inspirerande inlägg! Jag gjorde en topp-femlista av fyllesynder och det var faktiskt lite bra. Har som väl är inte några stora skandaler eftersom jag i princip bara dricker när jag är själv så jag trodde inte det skulle vara så farligt. Men när jag rannsakar mig själv så kan jag konstatera att jag nog spelat bort lite mer pengar än vad jag velat, skickat några mejl som kanske borde stannat i mitt huvud, .... så nog är det så att det är inte alltid mina stoltaste ögonblick sker på fyllan. Det jobbiga är att många av de roligaste tyvärr är i lite berusat tillstånd. ”This Naked Mind” ligger på min lyssnarlista på storytel nu. Tusen tack för tipset!

kvinna 38: Du har helt rätt i att bakfylla och dagen-efter-ångest inte gör någon lycklig. Men allt det som sker dagen innan gör mig dessvärre lycklig. Det är lite det jag är rädd för att jag kommer att sakna. Jag hoppas verkligen att det är en övergående känsla. Och grattis till tre månader! Det inspirerar mig mycket!

Torn: Du slår verkligen huvudet på spiken. Jag känner igen mig extremt mycket i din gräsklipparhistoria. Det är precis de tillfällena som det är så gott. Och gör hela den tråkiga klippningen kul. Men det är inte bara de tråkiga sakerna, utan även de roliga som ölen förgyller. Jag kan inte ens tänka mig en sommar utan att få bli lite dagsberusad i solen. Ett gäng kalla öl i solens hetta. Jag saknar det bara jag tänker på det. Men jag blir också väldigt glad över att du skriver att du inte ens saknar det. Det ger mig hopp. Jag har nog bara lite för många kopplingar i huvudet som förknippar mina öl med välbefinnande och glädje. Men jag lovar att försöka att inte tänka så långt framåt. Inser att jag redan nu i november månad ser problem med att inte få dricka till sommaren...

Kennie: Extremt bra poäng! Och väldigt elegant uttryckt. Det slutar aldrig med den där goda ölen, utan det slutar när de är slut eller man somnar. För mig finns inte att ta en, eller två, öl och stanna i den känslan. "inte för mycket, aldrig tillräckligt". Det ska jag minnas. För precis så är det.

Jullan65: Ska verkligen kämpa för att hålla ut! Jag har gett mig själv ett löfte om 90 dagar till att börja med och ska göra allt jag kan för att inte svika mig själv denna gången. Om 90 dagar kanske allt är lite ljusare och jag kan/klarar att ta nästa steg.

Till Alla: Stort tack för att ni stöttar! Det är så mycket lättare än att göra det själv. Jag är så glad att jag hittade hit. Imorgon har jag varit nykter en vecka. Så länge har jag inte varit nykter på många år. Inte ens när jag varit sjuk. Tack!

...och välkommen till forumet! Din historia berör. Så smärtsamt att behöva se en förälder så här illa däran. Du gör det du kan för att hjälpa och skydda henne, samtidigt som du ser att hon själv behöver hitta motivationen, viljan, gnistan, för att kunna få till en förändring. Jag tror att många skulle känna igen sig i de många känslor du ger uttryck för, omsorg men också ilska och sorg och ångest. Oavsett hur din mamma väljer att bemöta din utsträckta hand i det här läget, har du något stöd, någon hjälp att bearbeta och reda i det som händer?

Skriv gärna mer och berätta om hur du har det.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Å Mirabelle, vad skönt att höra från dig. ❤️

Ja detta med medicin är inte lätt, jag har ju börjat med Elvanse istället för Concerta. Men var tvungen att börja på den lägsta dosen igen. Jag har inte känt någon effekt i princip, jo... jag har ingen matlust och jag känner mig deppig och har noll initiativförmåga. Vet inte om det är medicinens fel eller känslan av att det som var bra med Concerta har försvunnit. Upprymdheten och orken, initiativförmågan saknar jag.

Just nu mår jag ganska dåligt, men kan inte säga varför, det är hjärnan som spökar och inte orkar. Det känns som när jag hade en låg period när jag inte åt medicinerna. Ska till sköterskan om 10 dagar och får väl höja dosen, hoppas att må bättre av det.

Har inte mått dåligt någonting sen jag började med medicinerna och som alla vet som läst min tråd så har jag också haft noll sug, noll önskan att dricka. Det har förändrats, jag har fortfarande inget kroppsligt sug, det känns mer äcklande att sitta och dricka något annat än vatten. Men hjärnan säger att den vill stänga av, hjärnan vill ha semester och bara få ett lugn. Det är inte jobbigt, jag behöver inte sätta band på mig för att inte åka till systemet. Jag vet ju att jag inte får dricka och äta medicin. Men det känns, och det är jobbigt ? Det är den där ”fuck it” känslan, som jag får kring allt då och då... ätit bra en månad - fuck it, inte druckit på 175 dagar - fuck it!

Men det blir ingen A, men är lite rädd för vad jag ska ta mig till i denna ångestbubbla. Vill krypa ur mitt eget skinn - det är känslan. Jag får ge mig ut och promenera - det är vägen ut. Måste bara orka ta på mig skorna...

Grattis både till nyktra månader och insikt om att du mår bättre utan alkohol. Låter som att du har samma upplevelse som jag, det är så mycket skönare att ägna sig åt saker som bygger upp en på fritiden, istället för att sitta med ett glas vin och bli segare och segare. Vi har kanske bara ett enda liv, valen vi gör i vår vardag är vad det består av. Härligt att du rullar vidare med nykterheten, samma här, mina planerade tre månader närmar sig åtta nu.

Ja, det kunde absolut diskuteras mer. Det är väl ofta mellanläget man missar, innan stjärnan sätter sig i bilen och blir tagen för rattfylla och det blir rubriker. Men så är det väl samma med dem som de flesta andra med missbruksproblem, man vill inte att andra ska veta. Så tabun kring missbruk är verkligen viktig att bryta, funderar på att själv bli mer öppen kring varför jag slutade dricka.. Har också tänkt på att det är mycket spelreklam överallt, undrar hur länge det får fortgå.

... Att jag närmar mig nån slags brytpunkt. Inser att mannen snabbt gått in i svår missbrukssjukdom. Hans beroendebehandling verkar ha gjort allt värre, triggat det.

Kanske blir det nödvändigt att lämna om han inte vill sluta. Och det tror jag inte han vill. Hur ska jag våga låta honom träffa vårt barn ensam? Kommer jag nånsin kunna träffa nån som passar mig så bra, när han är nykter? Så många tankar som snurrar.... tyngd över bröstet. Det känns hopplöst.

Går bra än så länge.

Men jag får kanske passa mig lite - Jag vet vad som hände sist jag slutade röka(vilket jag också gjort igen nu för 17 dagar sedan):

Vid tillfället jag började igen hade jag någonstans intalat mig själv att eftersom det ju var så "lätt" för mig att sluta gjorde det inget om jag rökte vid bara det eller det tillfället, eller den helgen - sedan var jag snart tillbaka på ett paket om dagen igen - Och tänkte varje dag att "Jag kan sluta när jag vill, jag slutar i morgon/nästa vecka osv." Sedan gick det ett par år...

När suget kommer försöker jag 1) tänka på hur mycket bättre jag faktiskt mår nu och 2) hitta något att distrahera mig själv med en stund - efter en stund går det faktiskt över (för mig iaf)

Stort grattis och mycket bra jobbat!

Kram!