Senaste kommentarerna i forumet

Det är nr 1. Vill du sluta helt eller dricka mindre? Sätt upp ett mål. Dela det gärna med oss så peppar vi. Oavsett vad du sätter upp för mål så är många betjänta av ett totalt alkoholstopp under 3 månader. Då hinner man tänka, reflektera och känna efter vad man vill om man inte har det klart för sig från början.

Välkommen hit!

Jag menar inte att det är helt tyst om Maradonas missbruk, varken nu eller tidigare. Men diskussionen om problemet generellt är relativt tyst inom idrottsvärlden, liksom övriga samhället. Till exempel är spelmissbruk otroligt vanligt både bland aktiva idrottare och för detta aktiva, ofta ihop med annat missbruk, men det pratas inte om det tillräckligt. Spelbolagen och annonser för spelbolag blir bara fler och fler. Enstaka försök görs, till exempel har tidningen Offside bojkottat spelannonser, men generellt är det tyst. Och det tror jag beror på beröringsskräck. Eller medberoende.

Kram ?

Välkommen, så bra att du hittat hit. Här finns alla möjliga o omöjliga sorters människor. Alla har vi ett gemensamt, problem att hantera alkohol. Läs o skriv av dig här, det kommer hjälpa dig att finna din väg i detta problem som du har med alkohol.

Hej! I förrgår kom jag fram till att jag defenetivt har alkoholproblem. Har ett jobb som gör att jag är ledig 5 dagar i veckan, dvs väldigt mycket fritid. Jag dricker varje ledig dag. Och det läskiga är att jag inte reflekterat över det, jag vet inte hur mycket, och har ingen aning om hur länge det har pågått, men kan tänka mig runt 1 år. Min sambo är den första som påpekade det, nu när han jobbar hemifrån. Ingen annan av vänner eller familj har funderat en enda sekund på att JAG, som får så hög lön, med så fin lägenhet och sambo, kan ha problem med min alkoholkonsumtion. Den enda som har tagit mig "på allvar", är min sambo. Resten av vänner och familj stöttar mig såklart (ringde runt igår), men ser inget problem med det "egentligen". Jag har ingen kontroll och är rädd. Anser att om det finns ett hav och en strand i detta, så är jag i strandkanten påväg ut, utan simkunskaper. Så vad händer nu?

Grattis till 92 nyktra dagar! Men mest av allt grattis till att du har tagit dig över den viktiga tröskeln - från ”får inte dricka” till ”vill inte dricka”. Det går så mycket lättare att avstå då. Håller verkligen med dig, varför skulle man vilja återgå till det destruktiva levernet när man kan hitta på så mycket annat kul, och må så mycket bättre?

Kram ?

Ditt inlägg utstrålar verkligen harmoni och lycka ❤️ Ditt inlägg borde användas som marknadsföring på temat ”välj att leva nyktert så får du harmoni, självkänsla, förbättrad fysisk/psykisk hälsa och kropp som en 20-åring på köpet”. Vem skulle kunna motstå det erbjudandet? Enda anledningen till att självvald nykterhet inte får stora rubriker och annonser är att ingen tjänar pengar på det.

Keep up the good work! Skriv gärna sådana här peppande inlägg då och då så att nykomlingar får se att tillfällig tystnad på forumet inte alltid innebär att folk har ramlat tillbaka i fylleträsk.

Kram ?

Det var väl det jag misstänkte, att du mår kanonbra.? Det är snällt gjort av dig att lämna sådana här rapporter. För mig betydde det i alla fall väldigt mycket i början att se folk som lyckats bra.Det var det som gjorde att man kämpade på, och aldrig gav upp.

Ha ett underbart liv! Kram ?

Vet du, du kan inte leva hans liv. Du kan ge "verktyg", stöda honom på olika sätt.
Men vill han ta tag i sin situation, är det upp till honom att kämpa. Du kan inte göra det åt honom. Låter kanske hårt, men så ser jag på det. Älskar man någon så gör man. Samtidigt tror jag att man måste gå utanför sig själv, se saker utifrån för att se vad man kan kontrollera och inte.
?

Varken du eller sonen verkar ha någon som helst "nytta" av honom. I nuläget tillför han bara dåliga saker i erat liv. Kanske börja leva som om han inte fanns? Tufft att vara helt och hållet ensamstående mamma men det kanske är bättre än denna oreda han ställer till. När han är redo och har vilja och förmåga att tillföra bra saker och kan hålla löften så är han välkommen. Inte annars. Propsar han på umgänge med sonen? I så fall kan det upplägget vara svårt så klart. Tufft för dig med ekonomi mm men kanske bättre att ha en helt egen tuff strategi än att ha en tillsammans med honom som han sviker om och om igen. Då vet du åtminstone hur du har det. Jag blockerade mitt alkoholiserade ex för att slippa samtal och sms som jag blev ledsen och arg av. Dock har vi inga barn ihop så det var lättare på så vis. Men din mamma och pappan till dina stora barn kan ju definitivt göra det. Även du på tider som är helt olämpliga typ när man sover, jobbar, umgås med barn och vänner. Lider med dig! Kram

Jag drack också efter tre månader. Klämde i mig en flaska fin champagne och ett par drinkar till. Efter det racet finns det inte på kartan att jag kommer att dricka igen!

Kunde känna precis som du (innan champagnen?) att jag inte var beredd på att avstå kanske helt och hållet. Det är som bortblåst nu! Finns idag inte med i min framtid att jag kommer att dricka för viljan är liksom borta. Jag mår helt enkelt för bra utan alkohol??

Kram⚓️

Har varit nykter på vardagarna (för det mesta) och fallit dit på helgerna. Förra helgen fortsatte in på vardagarna. Behöver bryta det här mönstret. 3 månader till att börja med och sedan nytt beslut. En dag i taget. Dag 1 idag, en fredag. Det är bra. Det är dags nu. Verkligen dags. Jag ser fram emot att finnas tillgänglig för mig själv och min familj. Hur tråkigt det än kommer bli i början är det ingenting mot hur tråkigt det är att sitta här bakis. Inte ens att dricka är roligt längre. Den här gången ska jag skriva oftare här.
Kram ?

Det är så jag känner eller att livet återvänt?

Tack, Torn för att du kollar läget med mig? Är härinne och loggar och läser, men har inte skrivit på läääänge. Lite grann för att livet rullar på.

Jag känner att jag befinner mig på en plats i livet där jag verkligen vill vara. Jag känner mig stark och viktig. Stark för att jag klarat mig helskinnad undan alkoholen och tagit mig ur ett destruktivt äktenskap. Viktig för att jag är en del i mina barns liv och i ett kugghjul på min arbetsplats. Och viktig i mitt eget liv?

Jag kan se tillbaka ett halvår på det som skulle vara mitt liv och får kalla kårar när jag tänker på hur jag mådde. Drickandet, den dåliga självkänslan, kroppens förfall. Det fanns dagar då jag inte ens ville leva längre. När jag tänker på just det, känslan av att inte vilja leva, blir jag alldeles kall. Jag älskar ju att leva!

För ett halvår sen så drack jag för att få tiden att gå. Jag drack för att liva upp vardagen och för att kunna somna. Jag drack för att jag hade ångest och fick mer ångest av att dricka. Jag drack för att slippa se på mitt liv som det verkligen var. Helt tomt! Utan innehåll eller substans.

Nu har jag tagit upp min träning som legat i träda de senaste två åren. Jag har helt enkelt inte orkat. Jag äter vettigt, tränar 3-4 gånger i veckan och blir starkare för varje vecka. Har dessutom gått ner 18 kg??Väger nu som jag gjorde när jag var i 20-årsåldern?

Idag kan jag ibland försöka se på mitt liv utifrån och faktiskt förstå att jag är kapabel. Jag behöver inte någon partner vid min sida för att känna mig hel. Har kommit till insikt att jag vill vara själv. För ensam är jag ju inte. Mina barn och deras respektive. Mina vänner (som kommit tillbaka en efter en efter min separation från blivande exmaken). Mina kollegor. Ja, ensam är jag absolut inte! Men den där känslan att vilja somna och vakna med någon, den finns bara inte. Jag uppskattar min frihet att få bestämma i det som är mitt liv och jag tänker inte låta någon få ta över den rätten att bestämma över mig igen!

Var på Systembolaget i veckan och köpte en flaska av årets glögg och en flaska bubbel (att blanda med glöggen) till ikväll då jag skulle ha ett gäng gamla kollegor hemma. Nu blev det inställt pga Corona och glögg och bubbel har förpassats ut ur kylskåpet och ner i den gamla kistan (som för övrigt just nu rymmer gamla dvd och ungarnas tv-spel). Kan bara säga det att JAG inte kommer att dricka en droppe av det! När ungarna kommer för att klä granen på söndag ger jag bort flaskorna till den som vill ha?

Det blev ett ganska långt inlägg det här, men för att summera det hela

Jag andas

Jag lever

Jag är nykter

Jag är viktig❤️

Kram⚓️

Nittiotvå dagar. 92.
I dag har det gått 92 dagar och jag måste verkligen tacka er som noga poängterat i början av min resa att jag skulle prova med att avstå alkohol i 90 dagar.
Hade jag, som jag tänkte från början, haft uppehåll på en vecka hade det inte hjälp. Jag gissar att jag skulle ha fallit tillbaka i samma destruktiva beteende med alkohol väldigt snabbt.
Resan fortsätter. Vill inte ens dricka alkohol längre. Har fått tid över till annat på kvällarna nu. Typ att läsa böcker, ta hand om mig själv, reflektera över dagen, träna mm.
Jobbar mycket med att bygga upp mig själv. Få tillbaka självkänsla och självförtroende. Det är svårt att göra det om man sitter och dricker vin har jag kommit på. Möjligen att det hjälper i stunden, men definitiv inte i längden. Snarare att det har en tvärtomeffekt på mig. Det drar ned min självkänsla.
(Denna text kommer jag att ha nytta av att läsa framöver)

Kram på er och jag önskar er en fin helg!

Håller inte riktigt med om att media inte kopplar hans för tidiga död till hans missbruk. Jag har läst om det åtminstone i DN. Där stod det också om hur viktig han var för Argentina, då både anhängare och motståndare till diktaturen älskade honom, han blev en enande kraft för landet. Dessutom blev han en symbol för att man kunde lyckas även när man var född i de fattiga kvarteren, och han har nog inspirerat många unga att spela fotboll istället för att hamna snett. Så jag förstår reaktionen, han var något av en landsfader där. Sen kan jag hålla med om att det är absurda pengar som snurrar runt i vissa idrotter.. Och att det borde vara mer fokus på när folk lyckas bryta missbruk, hade tex missat att Charlie Sheen blivit drogfri, roligt att höra!

Jag vände mig till Riddargatan 1. Funkade utmärkt för min del! Finns många kliniker runt om i stan så det är bara att ta någon som finns i närheten skulle jag råda dig till. Det är specialisthjälp du behöver. Inte allmänläkare. Nu när du faktiskt bor så att du kan välja tänker jag.

Kram!

Vilken skön känsla det är att vakna nykter...

Du har redan fått en massa kloka tips härinne. Och ja, det är kanske onödigt att oroa sig i förväg. Å andra sidan kan du använda oron i din planering. Jag tänker också som andra halvlek att du kan skriva ner det och konkretisera ditt budskap. Om du inte gör det i brevform gör det för dig själv. Vad är det du måste få sagt och hur ska du få det att landa?
Jag jobbar med att kritisera andra och gör det med utgångspunkten att budskapet jag har ska fram och det ska landa så att det finns grogrund för förändring. Att enbart ge kritik gör sällan (eller aldrig) att det spirar något skott. Att frossa i brister och det som inte fungerar gör det inte heller.
Så utifrån budskapet du har kan du visa på det som fungerar bra, och vara tydlig med vad som ska förändras. Visa på hur det kan förändras med utgångspunkt i det som finns.
Gör en plan, använd kvinnlig list. Lite smicker brukar funka bra. Du känner din man, så du måste veta massor med saker som du kan ha som goda exempel på något som fungerar.
Det här kräver fullt fokus, så det finns inget utrymme för att vara lite lullig när du börjar. Lycka till idag!

Varför vill du inte få hjälp via en beroendemottagning? Det är kanske det du behöver, så att du även får den samtalshjälp som du uppskattade tidigare. Du är värd ett bättre liv, du måste göra allt du kan för att nå dit. Kosta vad det kosta vill.

Jag vet inte hur det kom sig att min ex-sambo kunde gå till vårdcentralen och få antabus på recept och sen gå hem och självmedicinera. Jo, jag tror att han sa att han inte kunde gå på beroendemottagningen då den är kommunal och han jobbade inom kommunen, som är väldigt liten, så det var inget alternativ för honom. Det godtog tydligen läkaren. Och jag vet ju att han har rätt, fy fan vad det snackas skit av personalen inom kommunen. Sekretess, pyttsan.

Via Företagshälsan kanske man kan få hjälp? Ta prover, få samtal och antabus. Campral och Naltrexon ska tydligen påverka suget, blockera receptorerna i hjärnan så att man inte får en sådan kick av alkoholen och då är det lättare att avstå. Har också hört att det dock inte funkar på alla.

Kram ?

Jag blev väldigt förvånad när Maradonas död toppade Aktuellt i går. Sportnytt kan jag förstå, men Aktuellt? Ett jättelångt inslag dessutom. Det har varit en massa tugg om Maradonas död de senaste dagarna. Fansen gråter, vilket man förstås förstår, men man utlyser landssorg i tre dagar och han blir behandlad som en kung eller president. Man undrar var alla dessa människor höll hus hans sista år i livet?

Det hör till saken att jag inte är ett dugg sportintresserad. För mig är sport ett särintresse som tar alldeles för mycket plats i media och kostar alldeles för mycket av offentliga medel. För mig är det bara hälsoaspekten och gemenskapen inom idrotten som är viktigt. Dessa fantasilöner och att sport tas på så enormt stort allvar i alla sammanhang förstår jag mig inte på alls.

Det enda jag hoppas på är att debatten breddas och att man börjar diskutera den risk som idrottsmän tar när de festar för mycket. Hur festandet kan övergå i missbruk, ökad tolerans och värre och värre typer av missbruk. Petter Northug är ett färskt exempel. Förstår ärligt talat inte hur han kan vara så framgångsrik på skidor och ändå ha ett sådant leverne, åtminstone i perioder.

Hela idrottsvärlden verkar dessutom lida av beröringsskräck. Man vågar inte prata om problemet för då måste man kanske ifrågasätta sitt eget leverne. Journalister själva har ju generellt som yrkeskår ofta ett tufft leverne också. Sportjournalisten Robert Laul är en av få som pratat öppet om sitt missbruk, i en väldigt bra bok bland annat.

Alla vittnesmål behövs! Som offentlig person är det extra viktigt att du gör din röst hörd. Det här kan drabba vem som helst, men vissa miljöer är verkligen riskmiljöer. Och dessa riskmiljöer kännetecknas ofta av att folk tittar bort, bokstavligt talat vänder den som gör sig bort ryggen. Så oerhört oempatiskt och kärlekslöst.

Maradona är ju bara en i mängden historiskt. Spelmissbruk är ju också otroligt vanligt bland dessa vinnarskallar. Det pratar man inte heller om, tvärtom gör idrottsmän reklam för skiten ? Jag tror att Magnus Hedman skulle starta en podd på temat förresten, ihop med en annan före detta idrottsman. Jag tror att just Hedman missbrukade allt som går att missbruka. Inte lyssnat på den podden dock.

Jag förstår att man ska hedra Maradonas minne, absolut, men det måste ju finnas någon rim och reson. Idag på P3 sa random svensk kvinna att hon gråtit hela dagen för att Maradona dött. Jösses. Jag kan inte ta det på allvar, men jag har å andra sidan aldrig haft idoler av den digniteten.

Jag stör mig mest på att man inte vill se hela bilden. Givetvis dog Maradona i sviter av skador som hans missbruk åsamkat, även om det sägs vara hjärtinfarkt. Var åtminstone ärlig med det då.

Förresten såg jag ett klipp med Charlie Sheen på youtube häromdagen. Det är ju också en människa som strulat till det rejält på fyllan. Men nu hade han varit nykter i två år drygt. Heja honom! Men då får han minsann inga rubriker. Det kan verkligen inte vara lätt att vara en offentlig person, ha mycket pengar (inledningsvis) och vara beroende. Folk vill hänga med dig så länge du är framgångsrik, sen drar de vidare till nästa guldkalv.

Kram ?

Är avklarad med bravur! Imorgon (Fredag) kommer jag att vara trött, ska jobba hårt imorgon. Blir ingen soffa alls utan en lång joggingtur på kvällen. Måste köra dit med bil så då är suget som bortblåst..
ska kämpa vidare.

Smygdrickarn: ska köpa lite proteinshakes imorgon (bra idé)
Kanske även köper någon bar (choklad) för sockret :)

Ha en bra kväll

När du känner att det börjar gå bra så är det lätt att tro att man bara kan köra på som man gjorde förr. Har gjort det misstaget så många gånger själv. Skillnaden för mig den här gången tror jag var att påminna mig själv genom att skriva i forumet i princip varje dag.

Jag tror på dig :)

Bullret

Du är verkligen ingen skurk! Det är bara mänskligt att vilja hjälpa den man älskar men jag tror också det är viktigt att man hjälper sig själv. Inget blir lättare av att man .möjliggör den andres beroende, det har jag lärt mig...
Du måste fundera på vad du är beredd att acceptera. Och på vilket liv du vill att ert barn ska få. Kan han inte vara nykter är det ju inte bara hans eget liv som han förstör.
?

Ja det kan verkligen hjälpa med antabus, var lite påstridig till din läkare, han får väl göra några provtagningar på levern på dig. Jag bor söder om Stockholm och har fått hos husläkaren. Men oxå som nu senast på beroendemottagning. Naltrexon äter jag fortfarande, kan inte säga vad de gör, ärligt talat. Men jag har märkt att jag äter mindre, vill liksom inte äta mer än lagom. Misstänker att det är lika om man dricker a, man tar ett glas men vill inte ha mer sen för hjärnan får ingen kick och det tilltalar en inte. Har inte provat o har inte för avsikt att göra det heller, men jag fortsätter ändå med dom, vågar inte annat i nuläget. Kör hårt Onkelf, det kommer fungera för dig oxå.

Tusen tack Azalea ?
Jag har provat att träffa en ny man och då behövde jag möta mycket frågor. Mina och den nya mannens. Och det är så viktigt att prova tänker jag. För då kan en upptäcka så mycket en har lärt sig och även stå inför frågeställningar som är viktiga. Hur jag vill leva mitt liv.
Massor med kramar från mig till dig!! Tänker på dig och vilken vinnare du är. I ditt liv!! ?

Så skönt att läsa det du skriver. Någonstans är jag rädd att han blir av med jobbet men jag inser ju att det inte vore mitt fel om det skulle bli så (och det vore kanske extremt, rehab är väl det man gör först...). Felet är ju att han är svårt sjuk och behöver hjälp och helt saknar sjukdomsinsikt.

Ska se om jag kan ta detta samtal i morgon så jag blir av med det. Så har jag gjort mitt sen...

Tack för att ni lyssnar och finns här ❤