Senaste kommentarerna i forumet

Hej allihopa!

För nästan två år sedan skapade jag min första tråd här om att jag ville förändra mitt liv. Jag drack och knarkade för mycket efter att mitt liv kraschade i samband med att min ex-sambo lämnade mig. Jag kan nog förklara det som att jag dog inombords. Jag tappade livslusten helt och kände mig som en levande död. Ingenting spelade någon roll i mitt liv och jag kunde inte se någon ljus framtid. Jag var då 23 år och insåg att det var en tragisk inställning till livet.

Men vad hände sedan? Hösten 2019 kom jag in på musikhögskola (vilket var min största dröm) och jag har aldrig varit så stolt över mig själv. Jag fick en plats på en musikutbildning trots att jag alltid gått i vanlig skola, pluggat till högskoleingenjör och knappt tagit en lektion för en musiklärare sedan 2015. Detta är en prestation som jag än idag är väldigt stolt över och jag är glad över att jag valde söka. För er som inte vet, när man söker till musikhögskola bedöms man enbart på uppspelning. Antingen får man en plats eller inte. Främst bedöms nuvarande musikaliska nivå och om lärarna ser någon utvecklingspotential.

Hur som helst, jag tackade ja till min plats till musikhögskolan och flyttade 60 mil från familj, pojkvän och vänner. Helt plötsligt satt jag i en lägenhet utan vänner. Men inte en enda gång tänkte jag att jag skulle gå till Systembolaget och trösta mig med öl eller vin. Varje gång jag kände mig ensam på kvällarna gick jag till gymmet och tränade antingen styrketräning eller cardio. Det var med andra ord en ganska lätt kamp att hålla sig borta från alkoholen. Dessutom fick jag i oktober 2019 ett fast jobb som personlig assistent på en nattrad. Därmed började jag jobba varannan vecka.

I december 2019 fick jag veta att min pojkvän hade fått jobb en dryg timme från staden där jag bodde och vi började leta efter en gemensam lägenhet. I februari 2020 flyttade vi in i vår nya lägenhet och kort därefter köpte vi en katt. Sedan kom Corona och jag blev återigen isolerad från omvärlden. Trots att jag mådde dåligt kände jag inget behov av att dricka alkohol. När jag kände mig ensam gosade jag med min fina kattunge eller gick en promenad ute i det fina vädret.

Som jag nämnde i min förra tråd sökte jag hjälp i mars 2019 för min depression och läkaren höll med mig om min misstanke om bipolär sjukdom och skrev ut både antidepressiva och antipsykotiska. I november 2020 fick jag för första gången komma till en psykiatriker för en utredning av bipolär sjukdom. Även hon höll med mig om att det lät som att jag har bipolär sjukdom och ändrade mina mediciner.

Med tanke på de mediciner som jag tar har jag haft ännu större anledning att hålla mig borta från alkoholen. Och det har gått bra! Under 2020 har jag druckit mer jämfört med 2019 (då jag endast drack sju gånger) men det har varit kontrollerat alla gånger. Dessutom är jag stolt över mig själv att jag har kunnat nöja mig med ett glas vin en fredagkväll till god mat, när jag innan har kunnat dricka en hel flaska vin under en kväll.

Min inställning till mitt nyktra liv har varit att det är okej att dricka en öl vid speciella tillfällen (ex. födelsedagar, nyår, midsommar, kräftskiva) eller om jag lagat extra god mat till mig och sambon. Min huvudregel har varit att aldrig dricka ensam och den har jag kunnat hålla utan problem. Jag ser mig fortfarande som nykterist även om jag dricker något ibland. Jag ser alkohol på samma sätt som jag ser godis. D.v.s. det är helt okej att dricka något vid enstaka tillfällen för att unna mig själv något extra, men det får inte bli någon vana. Jag tror personligen inte på att skapa en toxisk miljö kring alkohol och tänka "att jag aldrig mer kommer få dricka" eftersom jag tror att det hade skapat ett större sug efter alkohol.

På det stora hela dricker jag en gång i månaden och det är jag nöjd med. Det rör sig oftast om en eller max två öl, något glas mousserande eller ett glas vin. Jag har aldrig något problem med att hålla mängden och om jag ska dricka mer är det planerat, exempelvis midsommar eller kräftskiva, och då har jag alltid satt en gräns för mig själv som exempelvis fyra cider. Därmed tar jag inte med mig mer alkohol och tackar nej till mer alkohol om någon bjuder. Jag trivs med hur jag har valt att hantera alkohol och tror att detta är något som jag kan hålla mig till resten av livet.

Jag är idag 25 år och väldigt tillfreds med mitt liv. Jag ser med andra ord väldigt ljust på min framtid :)

Jag har också fått en annan syn på alkohol, har koll på hur mycket mina vänner dricker, analyserar hur mycket jag dricker, kan förbanna alkohol och allt tok som följer i dess spår. För var jag en partymänniska, kände en sorg när min man gick behandling och fick höra att även jag skulle vara nykter. Men nu ett år senare så känns alkoholen inte lika viktig längre

Instämmer föregående talare, bäst att försöka förstå sjukdomen, då slipper en massa hatkänslor så känner jag det. Sorgen att det hände oss kan uppvägas ibland om man kan gå och känna ett lugn. Min man var till slut elak jämt, drack inte och nu sitter han ensam och dricker med en jättetung offerkofta, och han hör inte av sig utan förklarar det med att jag har lämnat honom helt själv åt sitt öde och ja det stämmer. Som nordäng skriver, ett förhållande ska inte vara på det viset vi har upplevt. Kämpa på ❤

Det är väldigt nyttigt att veta vad man har att göra med, jag har verkligen plöjt igenom allt material jag kan hitta senaste året och det är skrämmande att studera min fru som beter sig enligt instruktionsboken. Det gör det lättare för mig att acceptera, men så svårt när barnen utsätts och inte förstår. De är för små för att förstå. Jag måste lämna hur svårt det än kommer bli, du gör rätt i att hålla dig undan honom. De är fruktansvärt manipulativa och elak, detta utan att de fattar det själva. Jag tycker fruktansvärt synd om min fru, jag tror hon lider något sjukt mycket. Men det är inte en anledning att låta henne förstöra mitt liv mer, nu när jag äntligen förstår vad hon är och varför jag levt i ett enda stort drama så länge.

...som Andrahalvlek säger..

Hade svårt att somna igår och ramlade in på Youtube och där dokumentärer om missbruk, både narkotika och alkohol. Åh, herregud säger jag bara.. Vilken missär!? Nu fick man följa de människorna som är allra, allra längst ner i skiten men vilket liv.. Det är otrolig vilken kraft alkohol har! Jag stängde av mobilen 03.30 inatt..

Efter att ha druckit rätt rejält under en 2 vecors period så var det igår dags att ta nya tag. Kroppen är slut.. Mentalt är jag också rätt slut men vet att jag kommer må bättre inom ett par dagar.

Dag 2 idag, nån mer än jag som är på dag 2..?

Det är ju så hon tänker när hon målar mig svart, jag skall förgöras till varje pris. Mitt i allt kaos igår så skulle jag ju ta bilen och köra till parken med barnen, men bilnycklarna var borta. Dem hade hon tagit så att bara hon kunde använda bilen, men när jag frågade fick jag dem och plötsligt ville hon följa med och resten av dagen försökte hon involvera sig. Hon bad förstås aldrig om ursäkt, hon var inte direkt jättesnäll heller men det var helt klart att hon plötsligt målat mig vit igen. Det är just detta som tär något fruktansvärt på mig, och barnen också. Jag vet ju att det beror på hennes narcissism och hur den fungerar, men barnen kan inte förstå att hon är elak ena stunden för att sedan vara världens snällaste lite senare och sen vara elak igen. Det är så de fungerar, allt kan växla på en sekund, de reagerar instinktivt för att skydda sig själv i varje situation. De tar inte ansvar för något. speciellt inte känslor. Det är denna bergochdalbanan jag helt enkelt inte orkar med längre, på sätt och vis är det enklare när jag är svartmålad för då vet jag iallafall att hon är elak. När jag är vitmålad kan jag inte släppa garden för så fort jag gör det kommer blixten från klar himmel och jag är svart igen.

Jag hade ju bokat hotell denna veckan, har dock tillfälligt bokat av, jag vet inte om jag törs lämna henne med barnen i det skick hon är just nu. Men jag skulle iallafall behöva åka och sova någon annanstans bara för att andas. Dock är jag rädd för mig sjölv att jag skulle utnyttja det hela till att supa till det på hotellrummet. Helt ensam, ingen som kan se, ingen som vet.

Jag blir rörd och glad över era gratulationer..Det lustiga är att du AndraHalvlek är så smart och medveten, så det känns beundransvärt att du tar rygg på mig..⭐️..Charlie70 och Fina Lisa, jag följer er och är mycket glad när ni mår bra..?..Torn du som jag trodde var en tjej..?..Finns ju tjejer som fiskar också, men var impad av ”tjejens” brinnande fiskeintresset..?..Du skriver så intressanta saker, som jag oftast håller med om.?. .Pi, med pipa och allt..Du är och har alltid funnits här med kloka och peppande synpunkter..?..Framförallt när jag skulle separera..Raka och tydliga råd som jag tog till mig. ?..Tack för att ni finns..?❤️????❤️

Ja precis, jag ska bli bättre på säga högt vad jag tycker o upplever :-D
om inte annat så kommer även kollegans bild fram snabbare, vem vet, det kanske sker saker som jag inte har en aning om...

skönt sitta hemma denna vecka, så får kollegan göra sitt ;)

Alla samtal blir så mycket bättre när man börjar med ”jag”. ”Jag tycker, upplever, känner...” osv.

Istället för att lägga orden i munnen på motparten, dvs ”Du gör alltid, aldrig...” osv.

Det finns ofta lika många ”sanningar” som det finns individer inblandade i varje konflikt.

Latmaskar till kollegor är svinjobbigt. Det bästa är då enligt min mening att ha tydliga ansvarsområden. Och inte täcka upp i tid och otid utan låta vb själv skämmas om de inte levererar i tid. Om de har vett att skämmas.

Kram ?

Allt du skriver stämmer så exakt in och är så rätt. Jag ska försöka gå vidare utan honom nu, kan bara inte förstå hur det kan vara så att han som älskade mig över allt annat” , nu är helt tyst och inte verkar bry sig över att det är slut..

Tack verkligen tack, dina ord hjälper mig mycket. Jag vet allt detta men att få det sagt av någon annan blir en annan sak.

Förstår din sorg och känner igen mig. Lämnade mitt ex för tre år sedan av samma anledning som du nu lämnat din pojkvän. Min tråd heter "Att lämna någon man älskar" och det var precis så jag kände. Han var en person jag älskade väldigt mycket, den nyktre, och en som var elak och gjorde mig illa, den onyktra. När det gäller din sista fråga: hur går man vidare? En sak som hjälpte mig var att lära mig stanna kvar i känslor. Man är ledsen, man saknar, man tvivlar på sitt beslut. Men man gör inget åt dessa känslor (typ tar kontakt med exet) utan bara stannar kvar och låter dom passera. Och också påminna sig om att "ja det fanns bra saker och stunder men sammantaget var det förhållandet skadligt för mig." Dom där ledsna stunderna passerar, så småningom blir det glesare emellan dom. Idag tänker jag att han har en liten vrå i mitt hjärta, kanske för evigt. Men han får ha den där lilla platsen mest plats får ändå allt annat bra man har i livet. Din ex pojkvän hör inte av sig just nu. Men förbered dig och typ stålsätt dig inför att han kanske kommer att höra av sig, lova bot och bättring, guld och gröna skogar. Kanske han då menar vad han säger, kanske är det bara ett sätt att få dig att komma tillbaka. Oavsett, var noga med att inte nöja dig med ord utan handling. Att säga att man skall bättra sig är inte detsamma som att verkligen göra det. Mitt eget avslut blev en lång process på grund av att jag lyssnade på hans, trodde på honom utan att han gjort något konkret. Efter två år insåg jag att fast jag hade lämnat honom två år tidigare så fick han fortfarande mycket av min energi och gjorde mig fortfarande ledsen. Förra sommaren blockerade jag honom och först det senaste året har jag haft lugn och ro. Man ska inte stå ut med och acceptera sådant som du har råkat ut för. Som jag själv och många andra här inne också har råkat ut för. Det är inte så ett förhållande ska vara. Kram och ta hand om dig

Jag hade i alla fall ett rakt samtal om några aktuella frustrationer med den på jobbet som jag har lätt bli frustrerad över. Tänker jag ska jobba på bli bättre på att mer direkt säga vad jag tycker, upplever, står för, osv, utan att försöka skämta bort det. Men utan att kräva att han ska förändra sig, mer "så här tänker jag", "nu är det..." osv.

Känns bättre..

Bra jobbat. Lite synd om sig själv får man tycka, bara det inte leder till återfall. Det är en lång resa framför dig, och alla möjliga känslor dyker upp. Så småningom kommer det positiva överväga, så håll ut o håll i. Kram Jullan

Morgonens tanke. Tänker emellanåt för mycket, är det inte det ena så är det det andra. ? ?
Många i min krets dricker enligt mig för mycket. ? Nu har jag kommit till det att jag inte dricker med dem. Jag låter bli att dricka till exempel med pojkvän och bästa kompis, vill inte fresta dem. Känns också väldigt fel att dricka med dem, jag gör det bara inte! ?

Men känns märkligt för jag får dåligt samvete då jag t ex går på middag med andra än dessa och tar ett glas vin. ? Jag får höra av pojkvän och kompis att jag "kan" dricka att det är helt okej, men att de dock känner sig frustrerade då de vet att "bara" ett glas kan bli väldigt galet för dem.

Jag har varit den som någon gång gärna tagit något glas vin till en middag, en cider på en spelkväll eller lite bubbel i jacuzzin, men det har stannat där. Någonstans har jag tänkt att jag likagärna kan sluta helt med alkohol, vad tillför det liksom, men då har jag fått höra att jag inte behöver sluta "för deras skull". Att det inte är jag som har bekymmer. ?

Har gått bra hittills.

Der finns ingen logik i vad A säger o gör utan det är sjukdomen som pratar. Den vill få oss att vackla, känna oss osäkra. Sen kommer anklagelser för att dom själva mår så jävla dåligt. Sen i ruset kan hjärnan deras få ihop vad som helst. Det är bara negativa känslor som dom kastar ut på omgivningen. Även den de älskar därför sjukdomen är starkare än all logik o kärlek de känner för sin partner/ barn. Ja höll också på o tänka så att " han älskar ju mig så mycket o vill ha ett bättre liv, då kan han väl sluta ?" Hans friska ja vill det men hans sjuka ja är starkare. Kärlek kan inte bota sjukdom. Inte cancer, diabetes eller alkoholism. Detta är en mycket svår psykiskt sjukdom som ligger över vårt förstånd. Du ska inte baka in dig själv i nån slags logik för o försöka förstå honom. Han är besatt av djävulen kan man säga. Han är 2 personer så länge han är besatt av alkohol o är aktiv alkoholist

Är lätt att dra på sig, men farlig, då börjar man leta tröst på fel ställen. Man får jobba på att tänka annorlunda, att försöka se vad det är man slipper när man inte dricker. Att man slipper bakfylla, ångest, självförakt. Och väga de vinsterna mot vad man får av alkohol. Är ruset ens skönt längre, eller är det bara uppgivet? Så det plus lite tålamod, tänk på beroendet som ett litet barn som på alla sätt försöker motivera varför hen ska få äta precis hur mycket godis som helst, när som helst... Kämpa på, det här klarar du!

Tack goa FinaLisa❤️❤️

Önskar dig en fin dag på allra bästa vis???

Känns som att det blir värre och värre, Nystart. Fattar inte att hon kan göra anspråk på rum i ert gemensamma sk hem. Hoppas du får en bra vecka nu och hittar en väg ut. Känns som ni balanserar på gränsen till avgrunden.

Sov till kl 11 igår, och det var ju skönt. Trött som sjutton tidigt igår kväll, men sen kunde jag inte somna. Och när jag väl somnade så vaknade jag nog 5-6 gg under natten. Vaknade sista gången kl 05.58, två minuter innan klockradion gick igång.

Min sömn har inte blivit mirakulöst wow i och med nykterheten. Men 9 av 10 nätter sover jag mycket bättre än jag gjorde i mitt förra liv. Och jag har utan baksmälla mycket bättre förutsättningar att orka med den här jobbdagen.

Jag ska åka till jobbet idag. Ska beta av ett antal arbetsuppgifter som kräver skrivare, påskrift och fysisk internpost. Ska också gå och få massage, nice ? Och jag ska också ha utvecklingssamtal med min chef. Det blir spännande. Väljer att inte ha några förväntningar eller farhågor alls inför mötet. Jag tar det på studs.

Kram ?

Sänder en extra styrkekram till dig idag!???
?????

Helgen har varit bra, fixat lite praktiska saker.
Haft syrran med familj här på middag, trevligt ?
Inte riktigt alkoholfritt dock..? men det får vara såhär tills min motivation och förnuft infinner sig igen. Har ingen lust att älta detta just nu.
Saker och ting har ju lugnat ner sig tack och lov men jag är ändå spänd som en fiolsträng. Det är precis som psyket laddar för den stora katastrofen...
Men jag väntar och hoppas på att jag kommer få en psykologkontakt snart.
Önskar er alla en kommande lugn vecka ?☀️

Kram ???

Känner mig obeskrivligt trött...men som skönt är inte pga att jag drack alkohol igår utan satt uppe sent för att se färdigt serier.

Skönt att åka t jobbet...träffa kollegor och föräldrar...

Har ju klarat två måndagar tidigare att vara nykter så inställningen är att här kommer den tredje.

Allt det bästa till er som kämpar för att vara nykter idag??

Kram?

Så här i Coronatider diskuteras det just nu i vårt län om lokala restaurangägare ska få skicka med alkohol hem med maten.

IOGT-NTO:s vice förbundsordförande Lucas Nilsson yttrar sig i frågan:
- Om man vill stötta det lokala näringslivet finns det många sätt att göra det än sådana som urholkar alkohollagstiftningen. Alkoholen bär inte sina kostnader. Varje intjänad krona kostar samhället tio kronor.

Tänkvärt.

Kram ?