Senaste kommentarerna i forumet

Din hjärnkemi har fullt upp med att formera om styrkorna efter ditt alkoholstopp. Alkohol ger skyhöga nivåer, baksmälla bottennivåer. Nu får inte hjärnan sina toppar via alkohol längre och då måste hela systemet kalibreras om. Håll i och håll ut! Förr eller senare vänder det. Pulshöjande motion hjälper för då får du lite lindring i form av endorfiner.

Kram ?

Drickandet har gjort att dina signalsubstanser bivit hejkon bejkon. Nu när du inte dricker ska de omformera sina trupper och det är därför du känner dig låg. Många är otroligt trötta och energilösa i början. Efter hand blir det bättre. Lovar!

Kram!

Jag tror på det jag kallar faktametoden. Nöta fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta sig med nyktra fakta. Tills man inte längre vill dricka alkohol, lika lite som man vill dricka bensin.

Kram ?

Du kan inte förändra någon annan, bara föregå med gott exempel. Och ni kan låna in en psykolog med expertis på grupper och prata om hur ni pratar med varandra. Det skulle alla må bra.

Under Kevlaret, föreningen Män och Storebror är tre organisationer som jobbar aktivt med dessa frågor. De gör ett kanonjobb!

Kram ?

Osvuret är bäst. Både vad det gäller alkoholstopp för evigt och om det blir ni två igen. I båda fallen jobbar tiden för dig.

Bra att du trivs bättre i ditt eget sällskap. Du känner väl till den gamla klyschan ”Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan.”

Jag är fatalist och tror på ödet. I kombination med varje individs inneboende kraft. Är det meningen att något ska ske så sker det, annars öppnas andra möjligheter. Det gör att jag sparar mycket energi både på att slippa älta det som har varit och att grubbla på framtiden.

Kram ?

Nu har helgen i stort sett passerat och jag har inte druckit något, men däremot tänkt väldigt mkt på alkohol. Helgen har varit avkopplande men väldigt grå och tråkig. Känner mig låg hela tiden. Orkar inte uppbåda någon som helst lust eller kraft till något. Såg framför mig hur mitt nya nyktra liv skulle vara fullt med energi och ork till att göra saker och ta tag i sånt som inte tidigare blivit gjort. Vill tro och hoppas att det är en formsvacka. På onsdag är det en månad sen jag drack och det är nog ungefär så länge som jag tidigare har lyckat hålla mig vit. Vid den här tiden så börjar jag vackla och glömma. Måste hålla i nu...

Det önskar jag dig med. Läst gärna mina två trådar. Jag minns knappt längre :-)
Den korta varianten är väl att sluta dricka, sedan hoppar man drickat varje dag,
vad som än händer. Lycka till!

//PP

Senaste veckan har det verkligen dröst in guldstjärnor ⭐️ Yngsta dotterns stjärnor är riktiga guldstjärnor, medan mina är slarvigt handritade. De är dock värda lika mycket - vi får en stjärna för 30 minuters motion.

Idag fick jag ett mess från dottern: ”Ge mig en guldstjärna och skicka bild till mig”. Då hade hon promenerat till/från affären med sin pappa och storasyster ? Riktigt bra gjort av henne! Och jag är också duktig. *klapp på axeln*

Totalt har dottern fått ihop sex guldstjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ Och jag har fått ihop 17 stjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Kram ?

Ja, man får upp ögonen för hur alkoholen normaliseras hela tiden... Och det är både lätt och svårt att sluta tidigt i missbruket. Lätt för att man inte hunnit bli särskilt fysiskt beroende, svårt för att man inte har så många negativa effekter av att dricka, det är lätt att börja ifrågasätta sitt beslut . Men jag vet att det var på väg utför, och precis som att ett djur inte måste springa mot brandröken för att kolla om det verkligen brinner, så följer jag min instinkt som säger mig att jag bör hålla mig borta från alkohol... Och angående julen så ska jag unna mig lite extra godsaker istället för alkohol. Glöggkalorierna byter jag mot fudge och knäck. Och till julmaten är julmust väldigt gott!

Har ätit 600mg antabus 3 ggr under en vecka. Kan jag ha vinprovning med min fru 11dagar senare tro?

Idag har jag lärt mig skillnaden på affekt, emotioner och känslor. Affekt är kroppsliga reaktioner, till exempel rädsla eller ilska. Emotioner är när starka känslor fastnar som kropps/platsminnen. Känslor är när man kan verbalisera affekten. OBS: Inte att förväxla med tanke.

Ett exempel. Jag frågar hur du mår, det vill säga hur du känner dig. Du svarar bra. Tänk istället att jag frågar vilken färg ditt sovrum har, och du svarar bra. Då har du svarat att du gillar färgen, men inte vilken färg ditt sovrum har.

Detta exempel har jag snott av Bengt Renander som driver ”Närvaropodden - stoppa tankarnas terrorism”. Avsnitt #45 om just känslor kan jag verkligen rekommendera. Just nu lyssnar jag på #44 som handlar om lust.

Kram?

Är helt utbränd och utmattad, hon har hållt låda hela morgonen och allt är mitt fel. Precis allt. Jag har splittrat familjen, jag betedde mig som en skurk igår, hon berättade återigen att jag inte har någon rätt att vara i vardagsrummet eftersom det är hennes rum. Jag får vara i mitt arbetsrum, köket, toaletten samt det extra sovrummet. Det värsta är att hon anser sig ha den rätten. Jag har inte inte ork att bråka, har inte ens ork att vara där för barnen. Jag har ingenting kvar att ge, Scapegoat pratar och pratar men jag kan inte ta in vad hen säger, jag ser bara att läpparna rör sig. Nu ska jag iallafall försöka ta barnen till lekparken, få se hur det går.

Ja det är där jag hela tiden vacklar, varje nykter dag känner jag att det är så jag vill leva och må. Men när jag tänker på noll konsumtion på lång sikt uppstår genast en saknad och jag börjar ”förmysa” alla drycker i alla sammanhang.. Jag har provat uppehåll i flera år och hoppas på måttligt bruk men det har aldrig funkat som tänkt hittills. Jag vill men nånstans vill min hjärna inte köra linan ut, jag måste bearbeta min hjärna..

Stort tack för vikt-pepp! Jag fortsätter motionera och träna på mitt tålamod.

Kram ?

Dricker vin vår dag dockor inte starksprit, behöver råd och stöd för att minska drickandet

Hm..

Vet inte om det alltid är en grabbig del, men säkert mer vanligt bland oss än bland er :-/ vi ska ju aldrig visa eller prata om känslor.

Jag minns så väl hur vi hade en äldre konsult för massa år sen, en gammal militär, han kläckte ur sig många pikar, men det han egentligen ville säga var "men grabbar, vad bra jobb ni gör", men genom att pika så där skrattande kunde han säga det utan att riskera att ... det blev för uppenbart? Hmm. Ungefär som när min pappa går ut och tvättar min bil för att bry sig om.

En på jobbet kom bärandes på en skruv för någon vecka sen, och frågade om det var min, nä sa jag utan att tänka på den bakomliggande lydelsen. kollegan fortsatte "har inte du en lös skruv?" - "nä sa jag självklart", "tycker du ja" sa kollegan och gick. Jag mådde rätt gott när jag insåg vad som hänt. att jag utan känslor nekat att ta emot piken, utan bara petat tillbaka till avsändaren.

Mellan mig o en annan kollega har det varit tydligt det varit någon slags "hjärtlig pikande", som jag försöker undvika, utan istället säga positiva saker om de är positiva, och bara vara vänlig om det är så.

Ack så svårt o jobbigt det är att försöka bryta en gruppdynamik man börjat vara del av men inte längre vill vara del av på exakt samma sätt... Men trägen vinner....

Tack

Ja det är det många som gör och gjort härinne. Välkommen

Välkommen hit. Jag säger som övriga och bästa tid att börja är nu. Kram

GRATTIS!!?????till Dig?? så fantastiskt att du firar två födelsedagar ???.
Först din fysiska och sen den
5-åriga?? och som en stor vacker rosett på detta ditt 1000:e inlägg!! ??
Ha en härlig söndag ☀️
?????

Hej igen. Helgen har varit väldigt ensam, jag har suttit inne med lite halsont och det stoppar ju alla former av socialt liv i dessa tider. Men jag börjar känna mig ok med att vara själv. Jag känner mig inte så stressad av det längre. Det är okej att saker är som de är. Jag vet mitt värde och jag tror på min förmåga.

Idag har jag pratat med mitt ex i telefon i tre timmar. Varken hon eller jag ville lägga på, men till slut så går det inte att prata längre hur mycket man än vill det. Hon var väldigt mycket inne på att vi inte har något förtroende för varandra. Jag är beredd att hålla med. Jag pratade mycket om hur mycket alkoholen har förstört mitt liv och att vårt förhållande var dödsdömt redan innan vi blev tillsammans. Jag hade redan supit ner mig i 6-7 år när vi träffades. Självmedicinerat för min ilska. Bearbetat jobbiga händelser genom att dricka mig stupfull. FY fan. Jag mår så mycket bättre på bara dessa tre månader sedan jag slutade dricka och vi gjorde slut.

Jag tror verkligen att exet insåg att jag är en förändrad människa och att jag aldrig kommer gå tillbaka till att dricka. Att det är på riktigt och att jag gjort det för min egen skull, inte för hennes eller någon annans. Det jag ser framför mig är min fru och mina barn. Det är det som driver mig framåt i livet just nu. Jag sjabblade bort det här, men jag ska aldrig göra om samma misstag igen.

Jag är ju bar 27. Jag har hela livet framför mig. Men vilken befrielse det var att prata med henne. Jag saknar henne fortfarande så jävla mycket. Hon är rolig, kvicktänkt, snabb i replikerna. Har alltid svar på tal. Har alltid stöttat mig i allt jag gjort, inklusive att flytta till en annan stad för jobb. Vi gillar samma saker. Att vara ute i naturen, vara på landet, träna ihop. Problemet är att jag har försakat det, framförallt det senaste året när hon jobbade och jag pluggade.

I grunden tror jag att vi har samma prioriteringar i livet. Att vi skulle kunna älska varandra i resten av våra liv så länge alkoholen inte är en del av mitt liv.

Men.

Hon sa att hon behöver träffa andra för att veta att hon är fri att göra som hon vill. Jag kommer också behöva göra det snart, det vet jag. Blir galen av att inte få någon fysisk kontakt.

Vi älskar varandra, det är jag helt övertygad om. Men vi kan inte vara med varandra just nu, vi får se framöver. Men nu går det inte. Jag tror att det är viktigt att jag också träffar andra, kan inte leva på hoppet. Hon sa ju uttryckligen till mig att hon vill ha det såhär. Och att hon försöker komma över mig samtidigt. Usch, detta är det jobbigaste jag varit med om.

Jag försöker att inte gå ner mig alltför mycket och bli påverkad, men jag vet att det är mitt fel. Hon vill inte att jag ska be henne om ursäkt. Hon tycker om mig precis som jag är, trots alla mina fel.

Men jag kan inte sluta tänka på att det är mitt fel. Det hade kunnat vara mitt livs kärlek, men nu känns allt bara uppgivet.

Fy fan för detta.

Jag tar det viktigaste först, att vara nykter. Jag rör ALDRIG skiten igen.

Bullret

Nu har jag ägnat nästan hela veckan åt att lära mig om narcissism. Det har varit lärorikt men nu får det räcka.?

Jag känner en viss sorg men också tacksamhet. Utan min vän, som väckte så mycket känslor i mig, hade jag nog inte varit där jag är idag. Förälskelsen motiverade mig att fortsätta vara nykter, gå på möten, lyssna och lära. Min sponsor fick jag med hans hjälp. Och många fina stunder av gemenskap.

Jag tycker synd om honom. Jag vet att han lider av svår ångest, dagligen. Men det ursäktar inte beteendet. Jag ska be för honom. Det är bara Gud som kan hela honom. Inte mitt jobb.

Nu har jag varit på högmässa. Jättefint. Kyrkan har lovat hålla öppet för gudstjänst framöver, på ett eller annat sätt. De får direktiv från biskopen varje vecka.

Sköt om er! ? ?

Välkommen tillbaka Tretorn! Ser att du har startat några trådar under året. Håller med Andrahalvlek om att man måste bestämma sig, inte bara vilja. Min fråga är hur Du ser på din framtida konsumtion. Noll eller mindre i bland?

Fantastiskt bra jobbat! Hurraaaa!!

Kram!

Bra jobbat! Jag hade också sådana där helvetesdagar med sug i början. Suget lättar. Inte så fort som man vill, men det gör det.

Kram!