Senaste kommentarerna i forumet

Nu har du gjort det igen...skrivit ett inlägg med så mycket igenkänningsfaktor....å du satte liksom ..vad heter det nu igen..det där uttrycket?? Men vad jag menar är att det där med att göra sin upplevelse till en sanning...nog är det lite så jag har känt ibland och därför har jag inte kunnat ta det till mig. Jag kan lyssna till hur det har varit för andra ..absolut inga problem...för kanske känner jag igen mig hos någon...eller någon känner igen sig i mig...annars lyssnar jag gärna till professionen som arbetar med beroende...eller forskningen. Det handlar ju även om litteraturen...vem är det som skriver boken..pratar i podden...det är viktigt att ha det i bakhuvudet.

Jag har alltid fått till mig att jag har inte bestämt mig...å så kanske det är...men det innebär inte att jag kan bli nykter..givetvis är det så mycket bättre om man har bestämt sig till 100%...och eftersom det inte är så för mig så försöker jag lägga nyktra dagar till nyktra dagar för att det sedan ska bli en helhet och förhoppningsvis bestående.

Hur går det för dig idag? Jag är nykter och jag tänker på dig. Tillsammans ska vi klara det här!

Bamsekram:)

Jag har följt ett program med Annie Grace som heter The alkohol experiment. Det är gratis. Har mest läst och sett videor men inte skrivit så mycket i loggen. Har inte sett alla avsnitt men är typ på dag 27 av 30. Bra input från forskare om sömn, känslor, hjärnan med mera. Härligt att läsa om dina olika känslor. Vi behöver känna dem för att vara våra sanna ärliga jag. Kram kram

Det har varit ett jättestor hjälp för mig att skriva eller läsa i forumet. För mig har det också fungerat att ha en långsiktig plan, som du verkar ha. Att fylla på med meditation, träning, musik, böcker ellr vad du mår bra av kan också bromsa önskan att dricka. Jag känner nu ett mycket större lugn och är mer tillåtande och kärleksfull mot min omgivning. Har slutat räkna tiden men en dryg månad helnykterhet här. Tror inte jag tar något mer glas som det känns nu. Stort lycka till med din härliga och svåra resa.

Kram

Ja man får vara nöjd att man i alla fall tagit tag i det och har en en bra tanke om framtiden. kampen fortsätter men det är lite lättare i dessa tider då det inte känns ok att träffas så många som förväntar sig att man ska dricka. Hoppas du får en bra helg och klappa dig på axeln!!

Hej och tack för fina matnyttiga råd! I går kväll var det verkligen ångestfyllt. I dag är jag andra dagen nykter och har gjort ett löfte till mig själv att vara nykter i 90 dagar, oavsett hur mycket sug jag skulle ha så dessa 90 dagar måste jag ha tålamod för att se om det blir bättre och om jag kan trivas i min nykterhet med tiden. Tänker att jag kanske ska springa mig svettig om suget kommer, och se om det går över då. Har också tänkt att kanske dricka en stark alkoholfri dryck t.ex. koka ingefärate. Ska nog kämpa på och ha en nykter dag i dag också. Många kramar till er alla.

Jag tror att jag hade nått botten när jag skrev sist. Men det kan alltid bli värre. Det är som ett bottenlöst hål som man faller i.
Jag bor kvar här. Har ingen annanstans att ta vägen. Vi har haft ett par tillfällen då vi börjat prata och umgåtts igen. Men ofta bara varat i någon dag. Pga honom, han startar bråken. Jag bråkar inte ens, han VILL tjafsa. Sist vi pratade nu var ett par veckor sedan. För två veckor sen fick han spel. Då gick han LÅNGT över gränsen.
Då var han (bland mycket annat) fysisk för första gången.
Dock inget slag och inget som gjorde ont eller skadade mig.
Han har de senaste veckorna trakasserat , ofredat, sagt elaka saker. Spelar ingen roll att jag undviker kontakt helt, han j*vlas ändå.
Jag känner mig inte rädd för att bli fysiskt skadad av honom.
Men eftersom han senaste tiden gjort saker som jag inte ens skulle kunna tänka mig i min vildaste fantasi att han skulle vara kapabel till, så vet jag faktiskt inte var hans gräns går, om det ens finns någon.

Men jag förstår inte. Han dricker ju dagligen, men jag är relativt säker på att han inte dricker under dagarna när han jobbar. Så då måste han vara relativt nykter under dagarna? Och han lär ju minnas vad han gjort mot mig (kanske inte allt, men delar)
Hans nyktra sida måste ju inse vad han gjort och sagt? Och ändå fortgår det , dag för dag. Och inga ursäkter när han är nykter eller något.

Så hur kan han bete sig sjukligt (och brottsligt) en kväll, för att sedan dagen efter gå till jobbet och nyktra till, inte ett ord av ånger eller något, och sen komma hem och göra en repris av gårdagen?
Hur är det möjligt?

Förut var det ju hans onyktra sida som var hemsk, nu verkar det som det inte spelar någon roll. Och han verkar vara lika elak när han vaknar som när han somnar.

Och jag förstår inte. Jag gör ju INGENTING mot honom. Jag pratar inte med honom, j*vlas inte tillbaka , skickar inga arga sms. Och det är inte ens jag som gjorde slut, och inte jag som startat tjafs när vi umgåtts. Jag har försökt bara vara lugn och hållt mig för mig själv.
Ändå ska han ofreda, sabotera, och hota mig?

Jo men visst är det så att våra tankar både kan sänka oss och höja en. Jag har ett mantra som som jag kör i huvudet flera ggr om dagen i huvudet som definitivt inte höjer humöret.

Bra jobbat själv!

Nykter i 6 månader och två veckor nu. Börjar komma i ordentlig form, springer 5 - 6 ggr vecka.
Bästa ersättningen för supandet hittills. Kanske lite varning på mängden (missbrukare!), men inga benhinneinflammationer, överbelastningar eller brutna ben ännu.
Stort frågetecken är tyvärr kreativiteten. Mitt skapande har avstannat helt.

Då har vi varit nyktra nästan lika länge då Illaute.
Håller med dig att det varit värre att vakna med bakfylla. Så tacksam att vara nykter ändå.

Tack för goda råd Andrahalvlek. Du är verkligen en av de här som jag inspirerats av då jag läst dina trådar.
Bra tanke att tänka att hjärnan läker och att det behöver få ta lite tid.

Du har absolut rätt. Det är min dotter som är viktigast. Och det är också det som gör mej livrädd. Hör jag av mej till soc med min historik och berättar vad som händer nu så är jag tveksam till att dom kommer att låta henne bo hos min svärmor. Nu har hon alltså 2 föräldrar som är alkoholister. Visst jag är nykter och går till beroendemottagningen 1 gång i veckan för antabus, blodprover osv. Problemet är att berättar jag för dom om min sambos alkoholproblem så är ju dom skyldiga att göra en orosanmälan till soc. Och ska hon bo hos mamman till den som har jobb och boende men dricker varje dag blir väl även det problematiskt. Jag känner henne, hon kommer bara att säga upp sej och flytta upp till sin mamma. Och då är problemet detsamma förutom att dom då bor 3 timmar bort. Så jag är väldigt rädd för att höra av mej till soc och be om hjälp. I värsta fall ser dom det som att hon har två föräldrar som inte kan ta hand om henne och inget annat alternativ än att placera henne i familjehem. Jag får väl börja med att ringa hennes mamma och se vad hon säger och tycker. Jag måste skaffa jobb och boende så jag har rätt till vårdnad så fort som möjligt, men som den här situtionen utveklar sej så är jag rädd att jag inte kommer att hinna med det innan allt har gått åt pipan...

Tack. ?
Någonstans inser jag ju att det inte håller ... Men det är det där med hans fina sidor nykter och tanken att det var ju på fyllan han sade si eller så. Jag har ju önskat in i det sista att det ska fixa sig. Nu jobbar han inte heller, och det finns egentligen inga begränsningar. Att han inte ens arbetar för en nykterhet med tanke på att han har barn får ju mig att fatta att han har mycket stora problem. ? Och att vår relation är på upphällningen. Har även varit skitjobbigt att oroa sig över vad han gjort i fyllan, tar han bilen, hamnar han i bråk med kompisen under middagen.
Jag är så jäkla trött på att tänka på saker som rör alkohol.

Kram. ?

kunde inte sätta av pengar MEN jag räknade på hur fort min behandlingspeng ink efterbehandlingar hade betalat sig :-)) Efter 1.5 år hade jag gått runt och började "tjäna" pengar :-) Nu är jag pensionär och har tagit ut i stort sett all tjänstepension så jag bara har den allmänna pensionen kvar och jag är såååååå otroligt glad över att jag inte behöver slösa pengar på alkohol !!! Det hade inte fungerat alls !
Bra jobbat Dee !!!

Åh, dina ord går rakt in i mig och betyder så oerhört mycket. Tusen tack! ❤️

Så glad att jag inte heller hann bilda familj tillsammans med henne. Glad för din skull också.

Känner också väl igen känslan av chock när jag förstod. Känslan av att jag är ju frisk, så det är klart att jag kan klara av vad som helst för att hjälpa. Få henne att sluta.

Men det har jag nog förstått nu, att jag inte kan.

Ett år. Det är kort tid i sammanhanget. Ett års nykterhet efter LVM. Först då ska jag överväga den där framtiden. Jag ska verkligen försöka vila i det. Göra vad jag behöver under tiden. För mig. För att jag ska vara en hel människa.

Tack igen. ??❣️

(Varför har jag inte upptäckt det här forumet förrän nu?!)

Din dotter är viktigast. Och om din sambo dricker 12l vin i veckan är det jävligt illa, inga barn ska vara i det alls tycker jag. Jag skulle ha ringt arbetsgivare, soc och hennes mamma så ni blir ett team. Börja med att ta kontakt med beroendemottagningen i din kommun, dom kommer garanterat att lotsa dig rätt och under tiden skaffar du jobb och lägenhet, allt behöver inte ske över en natt och jag skulle inte kunna lämna min 4-åring hos någon som är så pass sjuk. Tänk på att dina gränser har suddats ut för du har lever med en beroendesjuk samt att du har haft problematiken själv men är nu tillfrisknad. Va stark nu och sök upp den hjälp som finns, för dig och ditt barn ❤

Så glad att du hälsar på här ?
Snart dags för fröer, sant! Blir är två för mig och ska komma igång i tid, samt inte överdriva fullt så mycket som förra året.
Men nu börjar ju tiden för julblommor, också ett projekt ?
Jag behöver de där små och stora grejerna att planera kring. Julen blir något nedskalad dvs inga besök utanför närmsta familjen vilket i mitt fall ändå är rätt många.
Men just idag skiner solen och ska ge mig ut i trädgården.
Igår tänkte jag ffg på länge på ett glas vin då min man tog en whisky efter middagen, han dricker verkligen extremt sparsamt sedan jag slutade så ingen skugga på honom. Det var inte vad jag skulle kalla sug, snarare- en tanke som stannade till ovanför mitt huvud. Snabbt flög den vidare.
I morse var kaffet gott och nu ska jag ut och greja lite och få lite luft.
Jag är nykter idag.
Njuter av lördag. Viktigast först- vara nykter, allt annat sorteras under detta @andra halvleks kloka mantra.
Kram på er! ?

This too shall pass.

Kram ?

???????

Känner själv att det är helt onödigt att dricka alls. Jag vill och vågar inte ta den risken. Förstår inte hur alkohol skulle göra något festligare för mig. Jag kan köpa god alkoholfri bubbel istället, och behålla alla mina sinnen hela kvällen.

Kram ?

Stort grattis till 7 nyktra månader! Har läst ”This Naked Mind” tre gånger. Lyssnar just nu på Annie Graces bok ”The alcohol experiement”. ”This naked mind” finns som podd och på youtube också. Annie Grace tillhör mina husgudar ??

Kram ?

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. För ca 2 år sen blev jag av med mitt eget jobb pga missbruk av alkohol. Jag var då suicidal och blev inlagd och på den vägen har det gått. Har varit nykter nu i 2 år. Det är inte det som är problemet utan det är där det börjar. Min sambo och jag har tillsammans bestämt att denna situation inte är hållbar. Hon tar i princip hand om mej (financiellt iaf). Jag sköter hushållet och tar hand om våran 4 åriga dotter och min sambo jobbar. Vi har bestämt oss för att separera. Jag vet inte vart jag ska ta vägen (har ingen familj eller vänner) men jag får be om hjälp hos soc. Det är inte det jag är orolig för heller, jag hittar nånstans att bo, på nått sätt. Problemet börjar här: Min sambo har själv blivit grov alkoholist pga allt som har hänt. Hon dricker varje dag. Hon är nykter kanske 1 dag i veckan men det är bara för hon behöver en vilodag från resten av dagarna då hon krökar på rejält. det går åt minst 4 boxar vin i veckan för henne som hon försöker dölja för mej. Men man kan inte lura en missbrukare med sitt missbruk. Jag har försökt prata med henne men hon skyller bara allt på mej och mitt misslyckande. hon har enligt sina egna utsagor inga problem med alkoholen utan det är bara ett sätt för henne att ta sej genom vardagen (det känner man ju igen). För ingen alkoholist är ju egentligen en alkoholist, det är ju omständigheterna som gör det.

Det jag nu VERKLIGEN är orolig för är våran dotter. Jag kan ju inte stanna här även om jag lagligt sett har rätt att göra det. Det kommer ju bara att göra allt värre. Och eftersom jag inte har nått jobb eller lägenhet så kan jag ju omöjligen ta hand om våran dotter. Vad (i helvete) ska jag göra? Ska jag lämna mitt barn med en alkoholist som dricker varje dag? Jag vet att hon (min sambo) inte har energin att sköta båda sitt jobb och ta hand om ett barn (och dessutom hämta och lämna på dagis) och supa 6 dagar i veckan. När hon dricker så ligger hon i sin säng och kollar på serier eller lyssnar på ljudbok och då är det jag och min dotter som gör allt tillsammans. Det blir som att hon (våran dotter) helt plötsligt inte finns längre. Den här situationen är inte längre hållbar och vi behöver hjälp. Och ja till alla er kritiker: jag är fullt medveten om att det här är lika mycket, om inte bara, mitt eget fel. Men jag kan inte lämna min dotter hos hennes mamma oavsett om allt det här är mitt fel.

Mina val som jag ser det nu är:
- ringa min svärmor och be om hjälp. Hon är väldigt förstående och skulle göra allt för att hjälpa sin dotter och barnbarn. Däremot så skulle hon aldrig erkänna att hennes dotter är alkoholist, för det finns inte i den familjen. Förklara som det är och be henne sköta till en del av det hela. Svårigheten där är att hon bor 3 timmar bort.

- Höra av mej till soc. Vilket förmodligen kommer att leda till att våran dotter kommer att omhändertas för ingen av hennes föräldrar kan ta hand om henne.

- skaffa jobb och boende. Men som dom flesta vet så är det inget som är fixat på en vecka.

Hjälp mej snälla för det känns så hopplöst allt.

Med underrubriken ”Stoppa tankens terrorism”. Mycket bra samtal om att leva i nuet.

Kram ?

Snacka om handfast motivation!

Kram ?

Jag har också börjat outa min nykterhet till nära vänner och närstående. Idel positiv respons ❤️ De är glada för min skull!

Kram ?

Tålamod är inte alkisars bästa gren, men just nu är tålamod det ni behöver träna på allra mest. Jag började sova bättre redan dag 10, men för andra tar det längre tid. Er hjärna håller och läker, det tar sin tid.

Det ni kan hjälpa hjärnan med är att ta en rask promenad några timmar innan läggdags. Undvik skärmar sista timmen, läs en hederlig bok. Använd en ljudbok som insomningsbok. Och bli inte rädd när du vaknar mitt i natten, konstatera bara faktum och tänk ”okej, men jag ska vila åtminstone även om jag inte kan sova.” Rädslan mitt i natten gör allt bara mycket värre.

Håll i, och håll ut. Sömnen blir bättre så småningom, jag lovar.

Kram ?