Senaste kommentarerna i forumet

Ja det känns som en bra idé, jag kan inte få bort klumpen i magen, kanske känslan av att bli bortvald gör mest ont. Vill inte tillbaka, men jag behöver nog lära mig hantera att han finns så nära med mina vänner

Jag bara gråter och gråter. Så less på detta. Har druckit vin hela veckan på kvällarna ( ca 4 glas) och jag slutar inte.
Vågar inte söka hjälp då jag är livrädd för en orosanmälan. Men jag orkar inte dricka mer. Jag orkar inte en enda dag till med alkohol. Så varför lägger jag inte av? Den enda jag bryr mig om är min dotter. Men ändå blir det så här.
Kan inte i ord förklara den hjärtesorg jag känner. Vill bara vara en bra människa och förälder. De är så dags att sluta nu, hon är knappt 1 år. Jag har hela livet på med med henne nu. Jag vill verkligen detta men vågar inte söka hjälp:(

Du ÄR värd ett bättre liv!

Kram ?

Riktigt bra gjort både av dig och din man idag ?

Kram ?

Kan det vara en sämre månad, man brukar ju säga att när det är ett skitväder så är det som en novemberdag.
Inte sant?
Vädret är riktigt risigt, har inte sett solen på länge, någon morgon fick man skrapa bort frosten på bilrutorna.
Vinterjackan har åkt på och någon gång då och då även fingervantarna.
Det småpinkar lite varje dag, ibland flera gånger om dagen, eller så är det tjocka hela dagen som i fredags.
Det mörknar redan vid halvtretiden för alla mörka moln skull, och imorgon så ska det storma, heja Sverige!
Hela trädgården är full av gula löv som kommer ifrån grannen, men det har varit vackra färger i träden i alla fall.

Ikväll höll jag inte på att komma in på forumet, min padda som jag har jag fingeravtrycksigenkänning på ville inte riktigt först, upptäckte att jag hade ett skärsår precis på höger tumme, nä men vad f_n, vad kom det ifrån?
Kollade av båda händerna, och de är fulla av små skärsår och jack, funderade ett tag, jag har ju inte varit vid stugan på länge, men sedan slog det mig, ja det är ju den den gamla datorn på jobbet.
Håller på att skaka igång en gammal dator ifrån början på nittiotalet, med DOS, ni som kommer ihåg det.
Allt är ju pressad plåt i den, och fullt med vassa kanter och utstickande hörn.
Det svider som sjutton när man sedan spritar av händerna, de har ganska så snart läkt ihop, men ärren finns kvar.
Ja Berra ska blöda konstant, behöver inte gå på blodtappen längre, det läcker ju som ett såll om mig hela tiden.

Jo jag vill påstå att jag är ofrivilligt nykter, jag måste ju, annat vore det väl om jag gjorde det utan anledning.

Den här helgen har det varit fullt upp, som vanligt.
Det började redan på lördagen, upp tidigt för att först gå på gravarna, handla lite Ljung och så vidare.
När vi satte oss i bilen så gick bilradion igång, Melodikrysset.....båda jag och frugan blängde på varandra.
Nu är det pensionärsvarning big time, sa vi båda samtidigt, så här tidigt sitter vi vanligtvis inte i bilen.
Min gamla mor ville inte gå med oss ”ungdomar” i dessa virustider, vi kan ju dra döden på na`.

Därefter bar det iväg till grabben och hans lya, vi skulle hjälpa honom att riva ur de inbyggda orginalgarderoberna i hans klädkammare, ni vet sådana där med väggfasta hyllplan som sitter inbyggda inuti väggarna.
Jag hade med mig de verktygen jag trodde vi skulle behöva, vi började lite försiktig bända med kofoten.
Sedan vevade.vi runt med samma kofot så att masoniten yrde omkring oss, det yrde sjuttio år gammalt damm och spindelväv men undan gick det, ut med allt på balkongen, och sedan ner till bagageluckan och återvinningscentralen.
På fredagskvällen hade jag redan hjälpt honom att släpa hem nya modernare garderober han köpt på blocket.
Det behövdes lite brädor, en såg och en spann med färg och någon timme senare stod de på plats med några skruvar i väggarna, vi hade hela fem millimeter tillgodo, svetten yrde och musklerna värkte, men nöjda var vi.
Lite imponerad blev jag nog över att sonen så plötsligt blivit så vuxen, ansvarstagande och mycket målinriktad.
Hans säng som också nyligen blivit inköpt på samma säljsajt var väldigt ”runkig”, helt sönderkn....ad.
Vi slet som djur jag och frugan, ur med madrasserna och drog åt alla skruvar vi kom åt, fortfarande var den helt lealös.
Nä nu jä..ar tog jag fram skruvdragaren, tre av de fetaste skruvarna jag hade, drog skruvarna rakt igenom sängänden genom sänggaveln och rakt in i väggen, nu satt den benhårt.
Nu kan du rumla runt med en elefant om du så vill, men kom inte på tanken att försöka dammsuga bakom sängen sa jag till honom, han skrattade och tänkte nog att den tanken aldrig skulle falla honom in, att dammsuga bakom sängen.

Direkt vidare till nästa barn med familj som så omtänksamt hade bjudit oss på middag, och det var både gott och mysigt, mormor leker med barnbarnet, morfar med två hundar i knät som pockar på hans uppmärksamhet.
Jo jag är den som gärna sticker till dem en godsak eller två när deras husse eller matte inte ser.
Jag skulle nog aldrig kunna ha en egen hund, den skulle bli jättefet, älskar djur.

Idag en lite lugnare morgon med frukost i uterummet, kollade på småfåglarna vid fågelbordet i ruggvädret, glad att jag satt på rätt sida av rutorna och sörplade på mitt morgonkaffe, nöjd med livet.
Vi har ett rum som väntar på en uppfräschning, grabbens rum, med hål i gipsväggarna efter inte så fullt framgångsrika datorspelomgångar.
Vi drog ut och handlade några burkar färg men åkte lite längre än vad man behöver, frugan som jobbar hemma numera klär upp sig fint om vi så bara ska iväg och handla, hon får ju komma ut, utomhus.
När vi kom hem så var dottern med familj redan hemma, en eftermiddagsfika och sedan en god middag, plankstek med inramad potatismos och en rejäl klick av hemmagjord bea.
Svärsonen stod för matlagningen, och jag för att ta hand om disken, frågan man borde ställa sig, vad var värst?

På vägen hem idag ifrån affären satt jag och frugan och spånade på roliga personnamn.
Inte så kul att t.ex heta...
Sam Hall
En finne som heter Anno Nyhm.
Eller från filmen sommaren med Göran, Ann Ahl
Kommer ni på några flera?

Slut på första novemberdagen, och den fullföljde sitt dåliga väderrykte, alla gånger, stormen i antågande..
Imorgon en ny dag, en ny vecka och nästan en ny månad.
Idag köpte jag en hel back med alkoholfri öl på affären, först kändes det lite onödigt att köpa så mycket på en gång,
Men tänk, så funderade man aldrig när man drack bolagsöl, konstigt vad man värdera saker annorlunda idag.

Berra

På anhörigvecka på Rönneholms slott för 4 år sedan. Der var verkligen jättebra och vi var lika delar medberoende och beroende som gjorde den tillsammans. Det var bra för oss alla att höra den andra sidans känslor.
Jag lärde mig väldigt mycket genom det om mig själv och hur jag agerade plus hur jag skulle vända fokus till mig själv och förstå att det var bara mig själv jag kan förändra.
För min del kostade det inget eftersom det ingick i behandlingen som min man fick betald av jobbet. Jag gick kursen 6 månader efter han legat inne på behandling.
Måste berätta en insikt jag fick:
Vi pratade dag på kursen om hur man ljuger för att skydda sin beroende hela tiden.
På kvällen ringde en väninna mig, jag hade sagt på jobbet att jag hade semester 1 vecka, hon undrade vad jag gjort under dagen och snabbt och helt utan att tänka drog jag en lögn om allt som jag och dottern gjort under dagen......
Det var så lätt att ljuga, bara snabbt hitta på en lögn, så jag blev nästan rädd.
Då bad jag min väninna om ursäkt och så att jag ljugit. Sen berättade jag vart jag var. Det kändes skönt att vara ärlig för en gång skull.
Efter det har jag försökt hålla mig till det.

Vi hade olika ämnen varje dag som vi pratade om och gjorde övningar kring. Vi skrev målbilder och dagbok där man kunde se en utveckling hur man tänker redan under dessa dagar.
Det var värt varenda minut och kan du och har möjligheten ska du absolut göra det.

Kram från Azalea?

Tar 21 dagar enligt vissa perspektiv på förändring. Kanske farligt att tänka att vanan är ändrad nu efter 21 dagars helnykterhet, kommer hålla mig ifrån att prova A framöver och har inte bestämt något slutdatum. Jag mår bättre och bättre. Sover hela natten och känner mig på något sätt lite snällare både mot andra och mot mig själv. Jag håller med dig Vinäger att Melankoli inte är farligt att förnimma. Alla känslor behövs och ska ha sin plats, viktig dock att finna balans så det inte tyngs ned i någon ända. I helgen har jag varit med några av mina vuxna barn och samtalat om det som är viktigt i livet. Så skönt att göra det utan rödvinet i glaset. Blev alkoholfri bubbel och mineralvatten till läskiga filme ( de fick välja) jag känner stor tacksamhet mot alla er här som hjälper mig och påminner mig om att fokusera framåt. Jag läser i trådarna när jag behöver påfyllnad och skriver ibland. Har dock varit inne lite mer sällan denna vecka. Önskar er alla en fin söndagskväll och meningsfull måndag utan A.
Kram kram

@torn, ja du har helt rätt i att det är otroligt skönt med så lång nykterhet i ryggen, det känns mycket nära ”årets eftersom min nedstigning enligt mig själv började ungefär nu- för ett år sedan. Så mycket kämp vi ändå utövat här, och med ovärdeligt stöd ??
@sommarbarnet härligt att du hittat hit, jag har absolut inte försvunnit men jag utövar nyktra livet väldigt mycket IRL ? har ägnat mycket tid åt tankar, reflektioner, processer och nu tänker jag att här ska flygas! Men mitt bo är här, kommer alltid tillbaka och tänker och tankar (kraft).
Jag kikar in hos dig också. Ps. Jag är verkligen ingen doktor men tror många av oss känner igen det du beskriver angående demensen. Kan lova att det blir bättre, hela tiden! Kram ?

Jag startade som du med tre månader- har inte haft exakt din upplevelse men insikten kom till mig lite i taget; det är färdigdrucket för mig. Aldrig mer. Så lugn med det beslutet och livet fortsätter att veckla ut sig som en vacker blomma. Ibland är det höst även på insidan men aldrig dessa järnnätter som alkoholen tvingade mig igenom.
Heja dig, heja oss! Kram ?

Två poäng till din man idag, och hundra till dig för dina insikter.
Stor kram! ❣️

Så bra att du fixar att hålla emot stressen. Jag tänker mycket på det, tänk om det går att ha ett annat liv, sett till jobb. På samma vis som nykterheten givit mig ett annat och bättre liv. Nya tankar för mig som haft stressiga jobb, på olika vis, genom livet. Jag börjar räkna på vad jag egentligen MÅSTE ha för att klara mig. Långsamma tankar men de känns viktiga och får näring i din tråd. Tack, som alltid! Kram ?

Skjutsade min dotter till hennes jobb i em. Min man, dotter, vår hund och jag gick en kortare vandringsled innan middagen. Så skönt! Sen kom tankarna...min man har en kompis som före Coronatider fast kanske även nu har en del alkohol hemma hos sig som är köpt utomlands och han säljer vidare vilket jag tycker är SÅ fel! Å nu ska jag erkänna något som jag skäms för...men när mitt sug är för starkt så kan jag tjata på min man att åka dit. Det händer ganska sällan men ibland...i em var det starkt...å jag bad min man åka...och tack och lov så denna gången stod han emot mig. Jag blev först väldigt arg....men nu är jag väldigt tacksam!!

Att detta händer beror givetvis på att suget är SÅ starkt men det blir ännu mer svårt att hantera när jag känner mig ensam och jag tycker att livet är tråkigt...inte sjutton blir det bättre med alkohol men hjärnan inbillar mig det!

Min man sa något väldigt bra när vi satt och pratade och jag berättade hur det känns inom mig. Han sa till mig att ena stunden vill du åka och bo på hotell men nästa stund säger du att vi inte kan eftersom Covid-19 ökar. Jag svarar att vi ska inte åka och då säger min man ja men då ska vi ju inte fokusera på det vi inte kan göra. Å det är ju så det är...å det är ju så det är med alkoholen...så mycket fokus kring något som man ändå inte ska dricka.

Men...så kom då dag två...vilket inte känns yippee men ändå hemskt skönt!!

Kram:)

I morgon 110 nyktra dagar. Helgen är över och jag har precis lagt mig i sängen. Har varit en bra helg där jag inte gjort särskilt mycket alls, skönt att ha det så ibland.

Jag läser här inne varje dag men har inte lika stort behov av att skriva, det blir väl så när man känner sig stabil antar jag.

Stor kram till alla här inne, att känna som jag gör nu är värt att kämpa för ❤️

Jag går inte i någon behandling. Jag vet egentligen inte om jag behöver någon behandling. Jag vill liksom inte belasta kommunen i onödan heller, men om jag kunde få Previct så hade det varit perfekt. Det borde ju inte ta så mycket tid från dem heller. Det räcker ju att de ser att jag inte druckit så är de nöjda.

Jag är 100% säker på att ett hjälpmedel som detta, eller att få ta PEth varje månad hade varit perfekt för mig. Jag vet bara inte hur jag ska gå till väga.

Jag gissar på att det finns en beroende mottagning i kommunen. Vet inte ens hur jag ska lägga upp det för dem för de vill säkert göra en fullständig utredning och allt och det kommer att ta en massa av deras tid och sen kanske jag inte får detta i slutändan i alla fall.

Om någon har erfarenhet av det är jag också väldigt nyfiken på att få höra mer om det!

Har suttit och läst igenom alla kommentarer...Sitter just nu i soffan med min man. 10 dagars avgiftning och sen 6 veckor terapi. Enskilt och i grupp. Han har gått upp 12 kg och ser nu normal ut. Ja som ni förstår är han ju som en ny människa efter all terapi... Han ska ha fortsatt kontakt varje onsdag med sin terapeut och kan nå honom när han vill.... Viste inte vad jag kände när jag hämtade honom vid bussen i går morse. Åkte oduschad i pyjamas och kände mig mest off...Skeptisk. I dag bättre. Gått två timmar i skogen tillsammans, har aldrig hänt förut. Vi får se. En dag i taget. Vet dock att gränser finns och dessa kommer inte, inte, inte att rubbas. Jag lever MITT liv och han lever SITT liv tillsammans. Kramar! En dag i taget!!

Tittar in och under hur det är med dig?

Det känns bra för mig också att du säger att det jag skriver hjälper dig. Sen vet jag ju inte hur representativ jag är för gruppen alkoholister, men nog har jag mycket gemensamt.

Det är säkert något som ligger till grund för drickandet. Men det främsta är förmodligen genetik. Jag har en gång läst att alkohol påverkar människor väldigt olika. Det finns vissa gener som gör att de människor som har en specifik gen får extra behag av alkohol. Jag misstänker starkt att jag är en av dessa. När jag drack en mängd som motsvarar att man ligger endast något över gränsen för att köra bil så kändes allt fantastiskt. Jag kunde slappna av och ångest och problem var som bortblåsta. Detta ger då ett ökat dopaminpåslag. Men med tiden så nöter man väl ut detta belöningssystemet så att man ständigt måste ha mer. Det blir ett beroende, helt enkelt.

Sen har man såklart andra saker som kan förvärra. T.ex om man har en ångestproblematik så kan det ju förvärra beroendet, om man känner att det dövar ångesten. Men när man är så långt som din man är eller jag var/är, så blir nog det mesta sekundärt. Om alkoholen smakar gott, så är det en bonus, men absolut inte nödvändigt. Effekten är ju det viktiga.

Jag skulle i alla fall tro att det är beroendet i sig som är det avgörande, även om andra faktorer kan vara bakomliggande. För till slut dricker man ju både för att man är glad och vill fira men också för att man är ledsen och vill dämpa sorgen. Jag kan förvisso förknippa vissa händelser i livet till att min alkoholkonsumtion förvärrades. Men om dessa saker inte hade hänt, så känns det som om det hade varit något annat.

Nu tog jag en paus igen och funderade. När jag ung var jag med om något traumatiskt. Jag vet att jag nog grundade min alkoholism under den tiden och har väl tidigare funderat på om den händelsen var vad som orsakade eller startade det. Men när jag tänker efter så känns det också som ett sätt att bara skylla på något annat. Det är nog många som har varit med om liknande saker, men som inte blev alkoholister. Sen lyckades jag ju ordna upp saker och drack inte mycket alls under en 10-årsperiod ungefär. Jag kan ju inte skylla på det längre idag. Sen har ju givetvis andra saker hänt mig sedan dess, men dåliga saker händer alla människor utan att de behöver dricka i hejdlösa mängder. Så det kommer tillbaka till beroendet igen. Vilket väl också kan kännas som ett sätt att skylla ifrån mig. "Det är inte jag, det är mitt beroende som jag inte kan rå för." Men till sist är det väl ändå så jag tänker att det är beroendet i sig som är den stora faktorn, även om andra saker kan påverka.

Så känns det i alla fall när jag tänker på det just nu. Jag hade också en extremt hög tolerans mot slutet. Helt galet egentligen.

Det känns som att mina tankar börjar bli lite mer osammanhängande och röriga nu. Jag hoppas att det går att få ihop något av det i alla fall. Jag önskar att jag kunde komma på vad som krävs för att det ska vända i sättet man tänker så att man till slut förstår att man måste hålla sig nykter. Tänk om man visste det!

Den gågna veckan var extremt stressig. Det är bara alltför enkelt att ta till alkohol för att kunna slappna av. Det är vad jag har gjort.
Ny vecka, ny chans!
Tankar på AA och beroendemottagnigen snurrar runt i huvudet. Vi får se var de landar.

Kan kolla på underarmen om det blir jobbigt?This too shall pass✨

Kram⚓️

Gör bara. Åk bara dit. Förväntningar och oro kan ställa till med så mycket elände.

Gör som med nykterheten, ta ett steg i taget på jobbet och upplev varje ögonblick. Njut av det som är bra, och okeja det som är mindre bra.

Kram ?

Är nyfiken på anhörig/ medberoende vecka. Ni som har varit iväg, var det värt det? Kostnad? Hur är upplägget?

Sista kvällen innan allvaret går igång!

I morgon skall jag infinna mig på mitt arbete ombytt och klar på eftermiddagen. Lite läskigt, men också spännande ? Har inte jobbat en enda dag sedan jag slutade för över ett år sen. Så lite snurrig i huvudet kommer jag säkert att vara i morgon kväll?

Har haft en härlig helg?Tränat tillsammans med ungdomarna, lagat mat så att det räcker för veckan, fikat hos ene sonen, promenerat i regnet och njutit av livet?

Känner sån tacksamhet över livet, barnen, hunden, hälsan och nykterheten?

Kram⚓️

Haha... vilket härligt inlägg?

Då fortsätter vi vår nyktra resa!

Kram ?

Blev orolig, men nu hittade jag dig igen?Är ibland lite dålig på att kryssa runt på forumet och hitta, men jag lär mig nog så småningom. Kan ibland oroa mig för att jag håller på att bli dement, men det är nog inte så illa ännu?

Jag får så mycket inspiration av det du skriver så jag är jätteglad över att du inte försvunnit helt och hållet?

Tänker ibland på varför man känner lugnet precis som du beskriver. Kan hitta ro i att bara titta på löv, fåglar och vattnet påminna promenader. Såg aldrig sådant tidigare.

Önskar dig en fortsatt skön söndagskväll ?

Kram ⚓️

Tack fina ni för era svar. Ibland känner man sig som den ensamaste människan i hela världen. Känns så skönt att bara få skriva av sig.