Senaste kommentarerna i forumet

Ok, mitt ALAT var lätt förhöjt första gången jag tog det, men är numer ok. Jag har gått igenom och jämfört de siffror du har och de jag hade över tid och vi tycks ha haft lite olika värden. CRP är väl den enda som vi båda hade förhöjt på, även om vissa andra värden var närmre referensvärdena, även om de var inom.

Mitt första råd är att inte ha sådan panik. Jag vet att det är lätt att säga, men det är så. Du kommer att klara detta. Det bästa du kan göra för dig själv är att sätta dig ner, ta de lugnt och se över vad du behöver göra och sedan utföra det. Det kan bli tufft ett tag, men du kommer att tacka dig själv efteråt när allt är över och du har vänt på skutan.

Just delirium är en sådan sak jag själv inte har erfarenhet av. Dock ska du väl med den konsumtionen du har ta det som en allvarlig risk. Om du har ett beroendecentrum i din kommun så kan de hjälpa dig med det. De har tillgång till mediciner för att motverka effekterna av delirium, ja. Jag hade egentligen tänkt ge dig mer råd om levern, men just nu tror jag att det räcker med att det är viktigt att du tar dig ur detta med alkoholen först. Sedan kan du gå vidare till nästa steg.

Det jag kan säga igen är att ta detta på allvar, men få inte panik. Tar du tag i detta nu så har du stora chanser att komma ut på andra sidan som en ny människa. Men vänta inte. Det är det många som önskar att de inte gjort.

Tack för svar TappadIgen. Mår så in i bängen dåligt av detta. Har nog aldrig haft ångest förut - men nu så... Jag har en kronisk tarmsjukdom så jag lämnar prover för - det var ett bra tag sedan nu - jag har liksom dragit mig för det...

ALAT var taget också. Det var 0,51 (ref:<0,76).

Jag vet liksom inte hur jag ska gå vidare nu. Ska jag vänta på att mitt läkarbesök i morgon förmiddag och sen se vad de säger? Och om detta kommer upp - ska jag då från min magläkare be om hjälp? Eller ska jag ringa min vårdcentral imorgon? Eller göra detta online? Det jag är som allra mest rädd för är delirium. Jag skulle vilja sluta men är jätterädd för att liksom få krampanfall och dö typ... :( Om man vänder sig till sin vårdcentral - hur gör de då? Finns det någon medicin man kan äta för att inte få delirium?

Ja en biosalong hade ju varit perfekt! Det är ingen viktig kurs så jag misstänker att det blir inställt trots allt.
Eller, jag tänker säga till chefen att jag inte tänker gå, vill inte riskera att åka på Corona för en löjlig kurs.
Får hoppas svärfar klarar sig, han är ganska svag sedan innan, har bla gjort flera stora hjärtoperationer.

En annan sak, det slogs nytt värmerekord för november här i Göteborg i dag. 15,4 grader, den högsta noteringen sedan mätningarna startade 1859. Den globala uppvärmningen är tydlig.?
Lite negativ är jag i dag märker jag.? Nåja, inte tänker jag dricka alkohol i alla fall, det finns inget som kan få mig att göra det numera, aldrig någonsin!

Kram

Vet du vilka andra värden som kollades samtidigt? Du säger att det var för ett annat ärende. När man kollar specifikt levern så brukar man också titta på ALAT, ASAT, Bilirubin, GT och några till. Om dessa är inom sina referensvärden så kan det vara lite lugnande för dig, kanske. Men vet inte vad det är du har kollat.

Jag har själv varit i en liknande sits du var. Jag är dock inte utbildad. Men jag har hunnit lära mig en hel del på den tiden jag har studerat detta empiriskt. Jag önskar att jag också hade haft någon som kunde förklara lite för mig när jag var där du är nu.

Det första jag kan säga är att det går inte att säga hur illa ställt det är med levern endast baserat på leverprov och därmed punkt. Det finns människor som har haft otroligt höga värden, men som efter att ha tagit bort orsaken(ofta alkohol) har fått normala värden och inte fått några skador. Det finns å andra sidan de som har haft nästan normala värden men ändå haft skador. En djupare utredning av din lever, där man tittar på symptom och sen tar vidare prov, ultraljud skulle vara en första grej o.s.v.

Det andra jag kan säga är att för din egen skull bör du göra två saker just nu. 1. Bli inte rädd att det är något allvarligt. 2. Behandla det som om det vore allvarligt.

Med dessa värden är sannolikheten ändå stor, skulle jag säga, att du kan vända på det. Det finns inga garantier förstås, men du måste börja nu.

Tro mig. Du vill inte göra dessa förändringar när det redan är försent.

1. Upphör helt med alkoholen tills de att de avvikande värdena är färdigutredda.
2. Undvik skräpmat/processad mat och minska ner på salt och socker.

Har du några andra symptom du känner av?
Trötthet?
Illamående?
Magbesvär(lös eller hård)?
Kliande hy?
Andra tilltagande hudbesvär?
Något annat du kan tänka på?

Fortsätt att skriva här.

Vi hade kurs för många nyligen. Åtta grupper med 7-15 deltagare. Jag hyrde en biosalong för 62 pers, så vi kunde sitta Coronasäkert. Vi bor granne med bion, och bion har stängt så det blev vinn-vinn.

Kram ?

Jag har sådan panik. Jag är väl medveten om att jag helt klart inte bara har lite problem med alkoholen utan att jag faktiskt är alkoholist. Jag har de senaste 5 åren inte varit nykter en enda dag. Och jag dricker mycket, minst en liter vin om dagen. Jag är så redo att ändra detta men jag har sådan panik! I ett helt annat ärende har jag lämnat blodprover och resultat var inom referensspannet förutom dessa:

- S-Ferritin var 174 mikrog/L (ref: 10-150)
- P-CRP var 10 mg/L (ref: <3)
- P-Alkaliskt fosfatas (ALP) var 2,1 mikrokat/L (ref: 0,7-1,9)
- B-Erytrocyter var 5,4 x10(12)/L (ref: 3,9 - 5,2 x 10(12))
- B - Hemogobin var 158 g/l (ref: 117-153)
- B-EVF: var 0,49 (ref:0,35-0,46)

Hjälp mig! Hur mår min kropp egentligen? Har jag någon leversjukdom? Tilläggas kan att jag är kraftigt överviktig också. Väger 102 kr och är 167 cm lång.

Är mina avvikelser ovan "stora"? Finns det någon utbildad här i forumet som har koll? Är det kört för mig nu? Hjälp mig med svar snälla...

Och om jag tar upp detta med min läkare imorgon. Vad händer då? Jag har barn och körkort. Skrivs det anmälningar? Jag har alltid skött mitt jobb osv fläckfritt. :(

Ja, smittspridningen har verkligen ökat, så nu är det verkligen dags att steppa upp från alla håll. Många ungdomar som fått det. Många på mitt jobb har också det, men knappt inga symtom - känns som att de som smittas nu får lindrigare varianter än i våras. Hoppas din svärfar klarar sig bra!
Och ingen i dessa tider kan bli tvingad att gå en kurs - man ska erbjudas att vara med via länk. Prata med din chef om det. Ha en fin dag!
Kram<3

Det gör mig varm i hela kroppen att få så fina svar från er @Kaye, @Andrahelvlek, @Torn, @Se klart, och min reskompis @kvinna 38. Tack för att ni finns! Och ja, vi fortsätter den nyktra resan ihop!
Ha en fin start på veckan alla därute <3

Jag ser att du startade ett antal trådar i lördags och inte "kom vidare". Hoppas att det är okej att jag tog bort de trådar som var dubbletter och att du vill berätta mer om dig i den här tråden.

Varmt välkommen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack för alla svar jag får. Jag har inte skrivit här på ett tag så tänkte bara uppdatera om hur det går. Känslan av övergivenhet, ilska, ledsamhet osv. Finns kvar och de tror jag att de kommer göra en lång tid. Jag har börjat testa gå hos psykolog samt stöd för anhöriga. Stöd för anhöriga kändes inte riktigt som min grej, men jag testade i alla fall.
Precis som ni säger så har även jag misstänkt att en depression ligger och gnager hos min pappa. För några veckor sedan träffade han någon som han verkar tycka om mycket. Han dricker fortfarande lika mycket, men han verkar glad nu i alla fall och det är ju en förbättring. Jag hoppas och tror att om han fortsätter träffa den han pratar med så kommer de bli förbättring, han kanske kan hitta ”meningen med livet” tillsammans med någon annan istället för att bara sitta själv och dricka. Samtidigt som mina känslor sitter kvar då kanske jag kan fokusera mer på mig själv och mitt mående när han träffat någon annan och jag vet att han inte behöver vara själv i det. Jag har tidigare haft väldigt svårt att släppa taget om honom även om det gör mig illa att vara kvar, men kanske att de blir bättre nu. Jag hoppas i alla fall på det.
Vill bara tacka återigen för alla fina svar och meddelanden jag fått. Även om jag inte känner någon av er så känns det skönt att få lätta på hjärtat och få respons på hur man agerar i det. Jag har min familj på mammas sida att prata med men jag tror det är svårt för andra som inte har varit med om samma sak att sätta sig in i hur det verkligen känns. Mina syskon säger till mig att bara släppa det, men de är enklare sagt ån gjort.
Jag uppskattar att ni delar med er om egna erfarenheter och berättar om hur ni själva har haft det. Jag tror det hjälper både mig och er själva att vi kan prata om det såhär. Känner ni någon gång att ni vill öppna upp er mer och berätta om vad ni gått igenom så är ni mer än välkomna att använda denna tråden så ska jag svara så fort jag kan❤️
Tack igen❤️❤️

Hej! Det finns olika system för att få denna typ av biofeedback (dvs återkoppling på provtagning). Ett liknande system för blås via mobil heter iBAC. Återkoppling på blodprov med analys av Peth och eller CDT används på flera mottagningar. Gemensamt för alla dessa metoder är att effekterna på alkoholkonsumtion än så länge är oklara. Dvs det finns ingen tydlig forskning på effekterna. När det gäller mobillösningarna så har det också funnits en del praktiska problem som av naturliga skäl inte framgår på sidor som marknadsför produkterna.

Det finns enstaka kommuner, behandlingshem och arbetsgivare som använder mobil alkometer. När det gäller blodprov så är det regionernas beroendemottagningar och eventuellt vårdcentaler/husläkare som skulle kunna hjälpa till med det.

Det vore intressant att höra lite mer om hur ni tänker att denna typ att stöd skulle vara till hjälp för er. Kan ni beskriva lite mer vad som ni tänker skulle vara bra med den typen av koll?

Vänliga hälsingar
/magnus
alkoholhjälpen

Tack för kommentarerna! ? Det blåser som sjutton ute i dag och regnskurarna avlöper varandra. Inget jobb på schemat i dag, varken här hemma eller på firman. Så det får bli en slappardag framför datorn och i soffan. Det är så skönt att bara ta det lugnt ibland och inte göra någon särskild nytta överhuvudtaget.? Det blev lite turbulent i går då frugan fick höra att hennes pappa fick läggas in akut på sjukhuset. Möjligtvis är det Covid19, vi får se.
Nu verkar smittan dragit igång ordentligt igen, flera på min arbetsplats som är drabbade. Är inbokad på kurs på onsdag, men känns inte som det är läge att sitta i en trång möteslokal hela dagen med en massa främmande personer. Det borde strida mot restriktionerna, jag får se vad chefen säger i morgon. Undra om han kan tvinga mig att gå på kursen?

Nu kaffe och en macka. Ha en bra dag! Kram ?

Varje morgon när jag vaknar (extremt morgontrött) är jag så tacksam över mitt beslut att inte dricka ?, särskilt på helgen och måndagar. I mitt trötta förvirrade tillstånd kan jag ibland de första 5 sekunderna tänka ”hur mkt drack jag igår, vad sa jag” och sen inser jag att jag vet precis när jag gick och la mig, spik nykter. Att alltid vara på helspänn pga risken att inte kunna sluta dricka i tid och vakna upp med ångest. Så skönt att slippa den oron och stressen.

Veckan utan familjen hemma avlöpte fint. Tänkte lite mer på alkohol än annars men kändes givet att avstå ?.

Ha en fin måndag!

Här rullar det på bra ser jag, härligt! ?

Du checkar in fördelar på löpande band nu! Jag tar också beslut en månad i taget. För varje månad känns beslutet allt mer självklart.

Kram ?

Jag tycker du ska berätta. Har du kontakt med honom ännu? Kontakt med hans familj?

Tack för att du berättar och påminner oss. Jag tror att du har SÅ rätt!

Kram ?

Otroligt sorgligt att dina barn tvingas uppleva att deras mormor indirekt väljer bort dem ?

Min mammas medberoende handlar mer om att stoppa huvudet i sanden. Pratar man inte om det så finns det inte. Plus att hon stängt in sig i en självcentrerad bubbla. Hon är oförmögen att hjälpa andra, hon tänker bara på sig och sitt. Därför var det aldrig med henne jag pratade när jag mådde som allra dåligast.

Mig har uppväxten präglat så till vida att jag också har svårt att prata allvar. Pratar man inte om det finns det inte sitter så starkt i mig. Jag är också starkt präglad i att klara mig själv. Jag är den enda jag kan lita på liksom. Därför var utmattningen så enormt knäckande, för då upplevde jag det som om jag svek mig själv.

Mina barn har en urusel relation till sin mormor också. Det verkar inte bekomma henne ett dugg. Och mina barn har en kanonrelation till sin farmor, det väger upp ❤️

Kram ?

du som varit nykter så länge kan väl börja leva normalt ? "

Ehhhh...va ??

"Ja det kan väl inte vara skoj att ständigt se andra dricka och du får bara titta på ?"

En sån person som resonerar på det sättet har inte en susning om vad ett nyktert liv innebär.
Det är totalt meningslöst att försöka förklara för hen att jag antagligen har många gånger roligare av att titta på fulla människor och att jag sen njuter av att se samma människor dagen efter ! Men ok...jag klarar inte en helkväll med helfulla, eller ens "salongsberusade", innan jag blir trött i hela huvudet av tjattret.

Mitt liv idag är så oändligt mycket bättre än när jag var aktiv alkis så ibland har jag svårt att tro det. Då är det bra att påminna sig på olika sätt bla genom att läsa här. Jag mår på alla sätt bättre idag och kan njuta fullt ut av alla mina sinnen som inte är bedövade med alkohol eller kemikalier.

Efter ett antal försök till att få hjälp att komma ur skiten så tog jag själv beslut om att åka på behandling. Jag är mycket väl medveten om att jag hade det så förspänt just då så jag kunde betala själv. Med tanke på vad Bolaget drar in på alkoholen så skulle en behandling, för de som verkligen vill, vara gratis. Men nu är det inte så och jag kastade mig ut i nåt jag inte hade en susning om vad det skulle leda till. Då ville jag ju att DE skulle fixa MIG och insåg inte alls att det är jag själv som måste göra jobbet, ingen annan kan "göra" mig nykter.

Med facit i handen så ser jag ju att jag gjorde det rätta utan att veta om det ! Jag bad om hjälp !!

Att ödmjukt böja på nacken och be om hjälp är det svåraste som finns men är också det viktigaste för en alkoholist.
Det är skillnaden på liv och död.

Den behandlingskostnaden är den i särklass bästa investering jag någonsin gjort !!

Och ja, jag har en längre nykterhet MEN min nykterhet är fortfarande en färskvara som jag måste vårda ömt. Jag har fortfarande bara en armlängd till det första glaset och jag vet att ett glas är för mycket medan hundra är för lite för mig.... Jag sköter om min nykterhet efter bästa förmåga och jag ser alltid till att prioritera mitt eget mående före allt annat. Jag har lärt mig att sätta gränser, ibland nästan brutalt, för att jag inte ska bli dränerad på energi.

Och just därför har jag ett sånt bra liv så jag njuter av att titta på de som dricker...till en viss gräns sen är det natta för mig :-) Och för mig är det ett väldigt normalt liv !

Sköt om er !!

Stress och alla ”måsten” va min trigger till alkohol. Som för många andra. Bara sudda ut det. Slippa tänka...
igår söndag var jag rätt off. Ungefär som att vara bakis. Men jag var inte bakis. Hade inte ork till nåt. Ingenting. Oproduktiv! Bara var.... Kändes riktigt deppigt...
Men idag när jag tänker tillbaka. Så lyssnade jag nog på kroppen.
Jag var bakis utan att vara bakis. :)
Var nog toppen trots allt!

Tiden går så fort. 5 veckor sen jag bestämde mig för en nykter månad och jag tänker fortsätta på den vägen. Lovar inte evig nykterhet men en månad till är mitt nya mål.
Mår bra. Känner mig fri. Lättad. Det inte är alkoholen som styr mitt liv längre. Det är jag!
Födelsedagsfirande inom familjen i helgen med öl, vin och whiskyglas framför näsan. Jag körde såklart men i vanliga fall hade jag tröttnat ganska snart och lite småsur längtat hem till min soffhörna med vinflaskan inom räckhåll. Nu kände jag istället en stor lättnad över att jag inte behöver den där jäkla flaskan längre. Vilken seger!

Attacker av oro och ångest klarar jag nu bättre att möta och hantera med medveten andning, sångmantra, skogspromenader eller praktiskt arbete. Bara göra. Inte älta.
Inte en gång har jag tänkt att jag vill hälla i mig en flaska vin för att slippa känna.

Jag är verkligen tacksam för varje nykter dag och på kvällen summerar jag dagens händelser och är nöjd med hur det blev även om det inte hände så mycket. Det är ok ändå. Jag peppar mig, öser beröm över mig själv. Är stolt och glad över hur jag lyckats med denna förändring på 5 veckor.
Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Precis som med coronan.
Kram

Tittar in och säger hej! Ska påbörja arbetsdagen här hemma. Precis som du, i en mix av lugn runt om och lite jobbstress på datorn... tur man kan stänga igen den om det blir för mycket. Balans är ordet.
Ha en fin dag i blåsten. ?

Intressant att de flesta här inne verkar va de som hållit upp fasaden i familjen. Varit den starka. Fixat de mesta själva. Kanske därför vi är här och försöker fixa det här själva.

Jag och min mamma pratar öppet om min mammas medberoende med mina systrar. Har gjort i alla år. Därav alla bråk. Hon är naiv och för snäll. Sätter inte gränser. Kan inte lämna nån i knipa. Mina systrar ramlar aldrig ner ordentligt i avgrunden för försöka ordentligt själva och bli starka. Hon underlättar deras beroende. Hon säger att hon kämpar med det. Men hennes medberoende är starkt. Jag säger att hon behöver hjälp. Hon tror att hon klarar det själv. Enligt min mening är hon rätt trög. Inte så smart.... blåögd och svag.
Det är skillnaden mellan oss.

Jag är hårdare. Sätter gränser. Sätter upp en mur. Ställer ultimatum och är ganska långsint. Men så har jag klarat mig själv rätt mycket. Har fått blivit stark. Har fått sortera bort. Vänner som tar energi och stänga av när det blir för jobbigt. För jag kan vara hård på ytan. Sån har jag blivit. För att orka. Men egentligen är jag superkänslig. Oro. Ångest. Inre Stress.
Som barn var jag rädd, osäker, orolig.... Det lilla barnet finns fortfarande inom mig. Men syns inte utåt.

Vi kommer ingenstans... vi är för olika. Ja hon behöver komma över sitt medberoende. Hon är bara för trög för att fatta det. Har pågått över 20 år..... jag är trött. Hon är ännu tröttare.
Enligt henne straffar jag henne när jag sätter hårt mot henne.... eller under mina perioder när jag stänger dörren till henne. Då mår hon som allra sämst.

Detta snurrar på år efter år efter år efter år....

Tack för era frågor.

Jag är fortfarande nykter, men väldigt trött. Det har varit mycket på jobbet under en längre tid.

Tänker mycket på alkohol, men väldigt lite på att dricka. Jag har inga överväldigande känslor över att vara nykter, som jag ser att andra upplever, men heller inget superkämpande med sug som andra har, så det jämnar väl ut sig.

Jag tänker mycket på att det får vara tråkigt och att jag inte kan uppnå samma toppar som tidigare, och att jag behöver sluta vara egoistisk kring mitt mående och alkohol. Jag har barn och fru och de är värda en trygg tillvaro.

Sist men inte oviktigast - påminner mig då och då om att det är en progressiv sjukdom. Tror det är viktigt att tänka på.