Senaste kommentarerna i forumet

Det är den känslan man behöver påminnasig om när tanken på ett glas vin kommer-hur vill jag må på söndag morgon?

Man mår helt enkelt bättre utan gift! Nu njuter jag istället av friska, hela söndagsmorgoar med kaffe.. Kämpa på, det är värt det!

dagar :-O Det är normala behandlingstiden på ett Minnesotahem ! Jag var riktigt orolig när jag åkte hem efter dessa 28 dagar men jag gjorde som jag blivit tillsagd : Gick på AA. Det var min trygghet i över ett år. Och på sätt och vis kan jag sakna den tiden för det hände så otroligt mycket i mig då, utvecklande och uppmuntrande !

28 dagar är också en film med bla Sandra Bullock där handlingen är lätt igenkännbar för oss beroende ! Slutet är lite gulligt och mina tårar trillar :-)

Grattis till tid <3

Tänker på vad du skrev i min tråd Charlie70...minns inte exakt vad du skrev men för att beskriva min känsla så...

Jag har ju skrivit ett tag här på forumet. Flera som skrev här då har gått vidare till ” Det vidare livet” somliga skriver betydligt mer sällan och många är nya samt att det finns en del ”gammalnya”.

Ibland får jag påhälsning av någon som gått vidare eller av någon som skriver mer sällan eller någon som bara tittar in och alla besök gör mig så glad??

Jag läser ibland när det är någon ny som skriver och skriver ett inlägg ett heja på men har inte riktigt energi att fortsätta skriva. I mitt medvetande kan jag ha kommit längre men inte i mitt görande. Tittar sällan in i det vidare livet för det känns lite för långt ifrån var jag befinner mig men ibland kan jag hälsa på en gammal vän.

Så du ska veta att vem du än är som skriver i min tråd så är jag så oerhört tacksam för att du hälsar på. Jag orkar kanske inte skriva i din tråd för all min energi går till att få mig på rätt väg??

Kram❣️

Men för mig blev det att jag fick lämna min man, numera ex. Jag stöttade honom i 20 år. Han var mitt allt. Kunde gjort nästan vad som helst för att han skulle slutat. Men han tyckte det var gott att dricka öl, och så har han fortsatt.
Det enda du kan göra är att ta hand om dig. Sluta fokusera på honom, och hur mycket han dricker. Svårt, men det kan få effekt, inte med en gång, men med tiden. Gå och prata med en anhörigstödjare på kommunen. Man behöver stöd själv och få prata av sig.
Sedan utgå från dig själv när du pratar med honom. Vad du upplever som jobbigt osv.
Det är en jobbig situation för din man som dricker för mycket, han vet det innerst inne, men det är lika jobbigt för dig som står bredvid och ser allt jobbigt.
Fortsätt skriv här. Det är skönt att skriva av sig om sina tankar.

Har man ett barn med utvecklingsstörning så blir det lättare att prata om allt med enklare ord. Och repetera, repetera, repetera. Men vissa saker är för abstrakt för henne. Stress till exempel. Hon kan inte skynda sig. Och klockan är också klurig, att passa en tid. Att trösta någon som är ledsen känns dock helt naturligt för henne.

Men en död fågel, en död hund och döda släktingar är det viktigt att prata om. Näst på tur är nog farfar tyvärr. Hans bror dog nyligen, så de har pratat om det mycket. Men när det är någon man älskar som dör så blir det så mycket svårare. Jag är inte beredd på hennes reaktion, eller min ex-svärmors. Fast hon och jag pratade om det lite i lördags faktiskt. Att det i princip kan ske när som helst (han fyller 85 år och är lite halvkrasslig). Hon sa då att huset är betalt så hon kan bo kvar i lugn och ro. Det känns skönt att veta.

Jag ska nog prata med min mamma om döden också. Hur hon vill ha det. Gravplats, kremering, musik, ceremoni, arv och så vidare. Om hon har några särskilda önskemål. Så jag slipper gissa. Givetvis tänker hon på det. Jag ska bara våga fråga, och vi ska våga prata om det. Och vi vågar, det är bara tiden som ska avsättas för det. Det är inga ämnen man vaskar av på en kvart precis.

Kram ?

kommer att trilla in nästan var dag du är nykter :-) Och det är så fascinerande att se och känna hur kroppen svarar med glädje på att slippa giftet !
Ta en dag i taget och ta inte första glaset så vinner du högsta vinsten !

Ingen alkohol ger bättre sömn och möjlighet att träna tidigt på helgerna. Perfekt! Det är den bästa gåvan du kan ge dig själv för att motverka stressen.

Kram ?

Bättre hoppas jag ❤️ Omsorg om åldrande föräldrar tar verkligen sin tid i medelåldern. Jag har kollegor som haft en massa jobb med sina föräldrar i 20 år. Nästan mer jobb än med de egna barnen. Jag har haft mycket jobb med min mamma i drygt 6 år, och hoppas få många fler år ihop med henne. (Hon är bara 73 år.) Även om jag verkligen inte vill att hon blir sängliggande och hjälplös i flera år. Just nu är det lugnt. Just nu njuter jag av det.

Kram ?

Och still going strong. Igår kväll tänkte jag att det skulle vara väldigt gott med ett glas vin men stod emot. Underbart att vakna till en ny söndag utan baksmälla och ångest. Inte behöva gå igenom telefonen för att se vilka man skickat meddelanden till i fyllan. Bläää.

Ha en fin söndag alla ni?

Nu har har läst igenom hela din tråd, vilken resa du har gjort! Så lömsk alkoholen är, tänk att du höll upp i 8 månader och sedan trillade dit. Jag ska ha det i minne, att man aldrig kan vara säker. Tack för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter??

Tack FinaLisa för hälsningen❣️
Ja, en nykter helg gör mig gott??

Idag är det en ny månad ...november. Varje ny dag, ny vecka och ny månad ger mig hopp. Har kommit av mig med att fylla i loggen och tänker att jag ska göra det igen samt göra det grundligt. Dvs inte endast fylla i hur mycket jag har druckit utan allt runt omkring....känslan osv. Om man gör detta är det en bra vana..får lite koll.

Ligger fortfarande kvar i sängen och skriver. Det är en lättnad att vakna nykter även om jag inte mår helt bra. Vaknar alltid med huvudvärk pga att spänner mina ögon...blundar så hårt. Känner mig spänd. Trött trött...Magen är krånglig. Lite illamående. Å jag tänker att så här kommer det vara ett tag. Tänker även att det är signaler från min kropp som säger ”Ta hand om dig”.

Så ny dag och ny möjlighet t att ta hand om mig. Jag börjar det med en god söndagsfrukost?

Önskar Er alla en fin första november/söndag❣️

...utan giftet och jag kan inte nog beskriva lyckokänslan av att vakna och INTE vara bakfull! Puh..

Och jag kanske är lite tjatig men vart tog spänningshuvudvärken vägen? Stelheten generellt i kroppen? Obehaget i mellangärdet? Borta är det iaf ?

Kaffet smakar också förträffligt?

Hej! Känner igen mig i din situation...

Jag tror att du mår bättre av att acceptera läget. Du kan inte få honom att sluta. Han måste vilja själv. Visa att du finns där, som stöd, att du inte dömer honom. Han mår förmodligen inte bra av situationen han satt er i men den är inte heller helt lätt att ta sig ur. Jag tror alltså det bara blir värre om han ska ljuga och hålla på för dig. Ärlighet och kommunikation är viktigare.

Bästa är om du kan berätta hur du känner utan att vara dömande eller arg. Berätta att du inte mår bra i situationen och att du behöver en förändring. Ta kanske första steget själv och gå till ett möte för anhöriga.
Du är så stark. All kärlek till dig, verkligen.

Hej! Jag har varit tillsammans med min pojkvän i 3 år nu. Verkligen mitt livs kärlek, min bästa vän, mitt allt. Vi har det väldigt bra bortsett från att han är narkotikamissbrukare.

Jag lider varje gång han knarkar då jag knappt får sömn pga min oro och stress för honom. Han har nämligen tidigare varit nära på att dö av drogerna. Det var hemskt.

Senaste året har han "bara" knarkat en gång varannan månad ungefär. Från att ha gått från att göra det 1 gång i veckan har det absolut blivit mycket bättre. Dock har han senaste månaden haft relapse och snortat flera helger i rad. Som just nu är han inlåst i ett rum spelar och gör sin grej... Mår sämst

Han ljuger också för mig om detta. Något jag kan förstå då han förmodligen skäms men även då jag tidigare satt ultimatum...
Har dock varit mer accepterande på senare tid, försökt vara förstående. Gång på gång lovar han att han ska sluta med allt, med drogerna och lögnerna med fortsätter ändå.

Problemet är att han tycker att det är ok att ta lite vilket oftast leder till att han tar lite till och spårar.

Vill att han ska gå på möten och prata med andra i liknande situationer. Han är villig att testa men det blir aldrig av... Han måste ju själv vilja sluta, vilket han säger att han vill men aa..

Behöver er hjälp... Vill vara kvar med honom. Men borde jag? Vill ju så småningom skaffa barn. Hur ska det gå...

Should I listen to my heart or my brain?

Ska btw själv gå på mitt första möte imorgon då jag förstår att jag är medberoende men vill gärna höra era åsikter kring detta.

Tack på förhand! Kram ❤️

Ännu en natt med skön sömn?
Idag ska jag köra ett Friskispass på förmiddagen. Behöver allt som lyfter mig just nu...

Kram ???

Så fint att høra! Jag kan verkligen förstå att det är utmanande. Snart så.
Och fint att hør att det går bättre för henne. Heja!! Hoppas hon kämpar vidare!

Överlag så går det ganska bra här också. Känslorna svajar inte längre på samma sätt før min del och humöret är mer stabilt.

Han har dragit tillbaka sin sak om att gå till rätten angående vårdnanden och vi skal signera på avtal på onsdag. (Ja vi får se hur det går då eftersom jag fortfarande står vid mitt krav om nykterhet). Vägrar han nu så blir det jag som tar han till rätten.

Men vi har en god kontakt idag. Pratar som ett par som har en «god skilsmässa». Vi är vänner helt enkelt. Jag har jobbat med att vara på min platå. Jag har inte behov av att följa upp han längre, kontrollerar inte. Har helt enkelt släppt den delen. Och det är så skönt.

Och jag märker det på riktigt. Vi pratar som sagt en del och han jobbar ju på med sin nykterhet, men han har berättat att han har fått återfall. Och jag känner och säger bara - ta hjälp, det finns att få.

Men inget mer. Det är hans resa och den skal inte påverka mig mer. Jag skal bara skydda barnen.

Men samtidigt.
Han har massor av goda egenskaper som jag verkligen gillar, som en vän, så jag har inga som helst problem med att umgås eller prata med han.

Känns nästan som jag både fick äta kakan...

Mina utmaningar är samma som för deg mer praktiska idag. Jag ser fram emot januari så att vi kan starta försäljningen av huset så att jag så småningom kan köpa mig mitt egna. Jag märker att jag verkligen vill köpa mig nått- lite dumt bara att vi bor i ett familjeområde där priserna inte är skapade för singelboende. Men det skal nog lösa sig. :)

Vi försöker sälja bilen.
Jag skal söka lite nya jobb.

Det är helt enkelt dags för en ny fas i livet.

Jag har, precis som många andra, dagar där jag glorifiserar tiden som har vart, där jag tänker - men va det så farligt då?

Men ganska snabbt försöker jag ta fram känslorna, där jag letade efter flaskor, när han ljög mig rakt upp i ansiktet, alla gånger jag fick en dålig känsla osv.. det skal jag inte ha nått mer av.

Igår firade vi halloween, och vi skal vara tillsammans på jul iår. Jag börjar komma över «skammen» med att vara skild. Jag har börjat vänja mig med nya rutiner. Så ja, allt i allt. Det går ganska bra :)

Andra halvlek, Tack för en fin text, vi borde prata mer om döden..?
men det är inte alltid så bekvämt hos alla.
Men om man tränar på att tala om den så vänjer man sig lättare.
Man ska leva livet men tänka på döden, var det någon som sa...

Kram ??‍♂️?

Godmorgon Varafrisk, vad skönt att du valde nykter helg.
Det gör dig gott??

Kram ???

Grattis!! Det här löser du galant :) Sömn och pigghet kommer bara att bli bättre med tiden, jag lovar!

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Är verkligen glad för er skull att du kom till insikt. Så himla starkt av dig att inte dricka någonting. Alla kommer aldrig dit. Men du gjorde det! Självklart är det inte lätt att leva som missbrukare, och krävs säkerligen otroligt mycket att kunna ta sig över på andra sidan. Du är stark! Och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

Tänk så mycket tid vi på sidan av lägger på att leta gömmor osv. När jag tänker på det så är det helt sjukt. Man anpassar dagen för att minimera konsumtionen. Blir lite som en barnvakt.
Jag har lagt otroligt mycket tid på att leta. Enbart för att spräcka lögnen! Att det är inte vad han återspeglar. Och det slutar alltid med att man blir så ledsen.

Tankarna kring hur en person kan utsätta andra för detta är nog det allra svåraste för mig. Jag känner mig utnyttjad och dum. Hur har jag kunnat låta han behandla mig på detta viset?
Varför utsätter jag mig för det här som dränerat mig totalt.
Var till och med sjukskriven under några månader för att jag inte orkade med mitt eget liv. Han sög ur all min energi.
Jag har älskat honom och har bara velat hjälpa honom ur detta helvete. Ett helvete som bara jag ser, men inte han.

Nu har jag kommit såpass långt i mitt tankesätt, att var och en får ta sin skit. Det är HANS problem inte MITT. Ändå så sitter jag här idag och mina tankar går bara till honom. Nu är vi på varsitt håll och det jag vet är att han är skit full idag. Säkerligen för att döva sig själv och sitt mående. Men rent känslomässigt så är såklart besvikelsen det absolut största problemet för mig. Och alla frågor, herregud vad jag har haft förhör under perioder där jag har känt att jag kan komma åt honom lite lite grann.
Och alltid för jag höra att jag gör inte dig illa medvetet. Det kommer lösa sig, du ser väl att jag har blivit mycket bättre. Och visst har han det. Ingen tvekan.
Men att han inte visar någon större ånger över vad han ställer till med. Hade detta varit jag hade jag dukat under av ångest för längesen.Han dövar ju sitt med att dricka igen.

Skulle så gärna vilja hoppa in i hans hjärna och se hur han tänker. Men precis som du sa, att du tyckte inte att det var så illa och att du skulle kunna dra ner på det. Exakt dom orden har jag hört. Han klarar detta själv. Han kan inte gå till AA eller någonting annat. Hur skulle det se ut? Tänk om någon skulle känna igen honom. Aldrig att han skulle göra det.
Denna falska fasad av att man är så mycket bättre än vad man är. Han har nog haft 100 insikter där jag trott på honom varenda gång. Äntligen har jag tänkt, nu vänder det! Men vi återkommer alltid till alkoholen igen. Solen skiner, det är fredag eller lördag. Det är röd dag, det måste vi fira etc. Alla dessa ursäkter.

Har även spelat in honom där han är så full och elak i sitt sätt att prata,enbart för att spela upp det dagen efter så han kan få höra sig själv hur han är, och vad han kallar mig i dessa situationer. Men han bara slår ifrån sig och vill inte höra. Hade kanske inte jag heller velat.

Men jag måste våga släppa taget. Jag kan inte passa honom som en bebis. Han får ta ansvar för sitt eget liv. Vi har glidit så långt ifrån varandra att vi inte är rädda om varandra längre. Gör han mig besviken så ger jag tusen gånger igen. Men inget hjälper! Jag ältar och ältar och har så himla svårt att tänka förbi detta. Alla mina frågor som aldrig kommer att få svar. Och säkerligen inte dom svaren jag vill ha heller. Men om han bara kunde vara ärlig. Jag vill bara att han rasar ihop och ligger där som ett spädbarn, med ångest och samvetskval över allt. Och verkligen kom till insikt! Men det är i mina drömmars värld.
Det förflutna förföljer mig verkligen. Har så himla svårt att släppa allt han har gjort. Kommer aldrig att glömma den gången han spottade mig i ansiktet flertal gånger, kallade mig hora och djävul. För att jag spräckte lögnen om att han inte pratade med en terapeut som han sagt i nästan 1 års tid.

Tack för att du tar dig tid att läsa mina oändligt långa romaner. Man är vilsen samtidigt som man egentligen vet att det inte är normalt.

Jag och min mamma har haft en urusel relation. Vi bodde länge 30 mil ifrån varandra också. För fyra år sedan flyttade hon till min hemort. Jag är ensambarn, så min mamma är mitt ansvar. I fjol blev hon riktigt dålig, så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva julen. Det krävdes en massiv insats från min sida. Men hon piggade på sig, och klarar sig bra själv idag, med hjälp av rullator och hemtjänst som städar och tvättar. Vi pratar i telefon någon gång per vecka och träffas kanske varannan helg. Men vi bor nära varandra så jag kan gå dit när som helst. En timme är lagom.

Nu till min poäng. Jag har upptäckt att det är med åldrande mammor som med små barn. Det krävs kvantitetstid för att få uppleva kvalitetstid då och då. Mitt tålamod är mycket bättre nu när jag är nykter, så jag har verkligen mycket större behållning av vårt umgänge. Och det är jag glad för.

Kram ?

Jag och min mamma har haft en urusel relation. Vi bodde länge 30 mil ifrån varandra också. För fyra år sedan flyttade hon till min hemort. Jag är ensambarn, så min mamma är mitt ansvar. I fjol blev hon riktigt dålig, så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva julen. Det krävdes en massiv insats från min sida. Men hon piggade på sig, och klarar sig bra själv idag, med hjälp av rullator och hemtjänst som städar och tvättar. Vi pratar i telefon någon gång per vecka och träffas kanske varannan helg. Men vi bor nära varandra så jag kan gå dit när som helst. En timme är lagom.

Nu till min poäng. Jag har upptäckt att det är med åldrande mammor som med små barn. Det krävs kvantitetstid för att få uppleva kvalitetstid. Mitt tålamod är mycket bättre nu när jag är nykter, så jag har verkligen mycket större behållning av vårt umgänge. Och det är jag glad för.

Kram ?

Stort grattis till 100 nyktra dagar! Och till att du är så fast besluten att det vore en dum idé att ens prova att dricka.

Har du begränsat ditt liv under nykterheten? Jag tror att det är viktigt att vi är nyfikna på att samla på oss nyktra erfarenheter. Utsätta oss för situationer som tidigare varit förknippade med alkohol och klara av dem nyktra - då stärks vår självkänsla ytterligare. Obs: Inte den första tiden förstås, men efter några månader.

En hobby eller föreningsliv kan berika livet också. Annars är det en väldigt trist tid på året just nu. Det är okej. Det får vara så, vi är nyktra och det är huvudsaken. Allt annat får bli som det blir.

Håller med om att julmust är gott. Kommer inte att sakna varken glögg eller nubbe på julen. Fast jag tänker prova några alkoholfria glöggsorter. Duvfenkrok har en med mandarinsmak som jag är nyfiken på.

Kram ?

Det är bra att du skriver om din story, för din skull och för andras skull.

Räkna din första nyktra dag som startdagen, så det är 12 nyktra veckor nu efter midnatt. Grattis! I början räknade jag dagar, sen veckor och därefter månader. Jag hade min första nyktra dag 9/2 och firar 9 månader den 9/11. Trodde jag aldrig i början, men jag har absolut ingen lust att börja dricka igen. Saknar det inte ett dugg, uppskattar mitt nya nyktra liv.

Kram ?