Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra du är @jullan65. Tack för tips, det är nog bra att bara räkna en dag i taget (och varje dag utan alkohol är bra). Kanske inte behöver sätta mål. Vips kanske man inte är sugen längre. För mig är det andra helgen utan alkohol, jag mår toppen.

Senaste milstolpen 100 dagar passerades utan att jag tänkte på den.

Uppe i 105 dagars nykterhet nu. Om jag inte luras så är detta mitt längsta uppehåll sen jag var arton år gammal.

Även om tankar kring ett par öl på en fredagskväll finns där och tankarna snurrar över snapsen till julmaten så kör jag vidare på det nyktra spåret. Glöggen har jag slutat tänka på. Pepparkakor och julmust är väldigt gott, och man slipper huvudvärk och får köra bil, så det är bättre än en kopp glögg. Fast jag skulle väl dricka hela flaskan starkvinsglögg, och äta hela burken pepparkakor istället för att laga mat...

Nä, hörrni. Ni förstår, jag också att det är alldeles för bräckligt att prova. Om jag dricker hur lång tid tar det då tills jag inleder nästa nyktra period? Ett år? Fem år? Hinner jag gå ned mig fullständigt? Kanske slutar det med sjukdom eller död, jag vet inte.

Allt jag vet är att mitt senaste uppehåll följdes av drickande i tre år, dock inte riktigt varje dag, men nästan.

Det är en risk jag inte vågar ta.

Om jag var fast på en ö i en månad med endast ett par öl så skulle jag våga dricka.

Just idag känns ganska jobbigt. Känner mig ensam, uttråkad och sorgsen. Även om det ger mycket vill jag ha ut mer av min nykterhet. Väldigt grått för tillfället.

Välkommen hit, bra beslut att läsa och skriva här! Jag tycker att det hjälper mycket, det ger styrka åt ens egen uppfattning om att alkohol är ett problem i ens liv. Det går inte att vifta bort problemet lika lätt när man läser om hur många som delar det. Man kan också känna igen sig och lära sig om hur hjärnan försöker lura en att dricka, så att när vissa situationer uppstår så är man beredd. För min del är livet så mycket skönare utan alkohol. Jag är gladare, piggare och lugnare, och känner att jag genomskådat en lögn som jag trott på i trettio år av mitt liv, lögnen om att alkohol gör allting roligare. Nu är jag nykter och njuter lika mycket av livet ändå.. Äntligen, liksom..

Det värsta är snart över... Verkar vända för de flesta efter 7-10 dagar. Något som jag gillar med nykterheten är att jag har lättare att stå upp för mina behov. När jag drack kände jag aldrig att jag hade rätt att vara trött, och fick dåligt samvete när jag inte orkade saker. Nu orkar jag i och för sig mer när jag inte dricker, men jag unnar mig också mer vila. Hoppas du får sova lugnt utan mardrömmar och vaknar till en skön söndagsmorgon...

Så är det. Har du bestämt dig för att dricka så gör du det. Bestämmer du dig för att inte göra det så gör du det inte. Min erfarenhet är att så fort jag börjat förhandla med mig själv, öppnat dörren lite på glänt, så är det bara en tidsfråga.

Otroligt tråkigt att höra att din dotter inte hann ut från Frankrike ? Och din pappas död låter också otroligt tuff för dig att leva med. Minns när min pappa dog. Han dog exakt en månad efter julafton. Den 24 januari 2001. Jag hade nekat honom att komma till oss den julhelgen eftersom han inte hade slutat dricka. Min mamma kom till oss själv. Min pappa satt ensam hemma hela julhelgen.

När han dog plågades jag svårt av tanken att jag hade nekat honom att vara med oss. Hade jag vetat att det var hans sista jul så hade han förstås fått vara med. Jag visste ju inte hur sjuk han var. Jag ville bara vara hård, ge honom konsekvenser för att han skulle dricka. Tyvärr varvades för sent. Det tog nog tio jular innan jag kunde fira jul utan att plågas svårt av de tankarna. Man vet aldrig vad de beslut man tar får för konsekvenser.

Kram ?

Chill allahelgonkram ?

Önskar er en fin fortsättning på helgen! Jag har genomfört fyra gottgörelser på fem dagar... Igår kväll var jag helt slut efter veckan men somnade tidigt och vaknade med ny energi imorse!

Maken har köpt vackra rosor, lagat en god middag & tänt en brasa i kakelugnen. ?

Önskar er en fin fortsättning på helgen! Jag har genomfört fyra gottgörelser på fem dagar... Igår kväll var jag helt slut efter veckan men somnade tidigt och vaknade med ny energi imorse!

Maken har köpt vackra rosor, lagat en god middag & tänt en brasa i kakelugnen. ?

Så bra du skriver här. Berätta om dig själv vetja!??

Svarade i min tråd men kom ju på att vi har samma startdag! Den vill vi ju ha kvar ?

Och så tänkte jag på hur stolt du kommer vara imorgon om du inte dricker idag. En erfarenhet rikare!

Kram

Håller med Blenda om alkoholfritt! Fast jag förstår dig också. Jag har själv gömt undan alkoholfria tomma flaskor så min man inte skulle se hur många det var. Har dock Försökt minskat ner, mest ur kalorisynpunkt.

Jag förstår din oro för din dotter och sorg för din pappa. ?

Ja världen är upp och ner. Jag tycker det är så obehagligt ibland att jag inte kan ta in allt. Jag är väldigt rädd för sjukdomar och smittor. Får väldigt mycket ångest av det. När jag är på landet med familjen så är jag avskärmad från allt det jobbiga utanför.

Jag blir såklart inte besviken om du dricker. Men jag hoppas att du inte gör det. Och om du gör det hoppas jag att det blir en gång. Så resan tillbaka inte blir så svår.

Kram ?

Jag känner igen mig i det du skriver. Kom att tänka på det just idag. Lördag var ju alltid lite speciellt, då systembolaget stänger tidigare. Det känns så mycket skönare att vara fri. Men det väl det som gör det så enkelt just nu. Att veta att man mår så mcyket bättre. Men skulle man falla dit igen så är det såklart inte efter ett rationellt och genomtänkt beslut man kommer på att det vore det bästa för alla parter om man började dricka igen.

Jag tycker också det är svårare i veckorna, när man måste prestera.
Ligga under en filt och läsa och äta godis går lättare :)
Men det där med dåligt samvete för a-fritt tycker jag är onödigt Kaye, det kan du faktiskt dricka livet ut utan att det är farligt. Det är ju en sak om det gör att suget blir värre, så att du plötsligt vill byta ut till alkoholhaltiga flaskor, men beteendet i sig är väl inget att må dåligt av? Det måste vara någon form av projicering av gamla synder :)

Ja, du har många bra tankar och frågor. Angående att du känner dig ensam, så är du såklart inte ensam. Många lever i en liknande situation. Men det känns ju ensamt ändå. Skönt att du i alla fall har en nära vän som du kan anförtro dig till.

Efter att jag hade svarat så gick jag ut på en långpromenad med min sambo och vi pratade om detta och hur jag skämdes när jag insåg hur jag själv har varit. Jag försöker tänka tillbaka och hur jag tänkte var väl att jag förstod att jag hade problem, men när jag jämförde mig själv med andra, så var det inte så farligt. Till slut förstod jag att jag måste sluta men det är väl egentligen nu när jag börjar få något av en distans till det, är 12 veckor sedan jag slutade dricka, som jag förstår hur illa det faktiskt var. Det var väl egentligen inte bara min sambo jag dolde det för, hur illa det var, utan på något sätt dolde jag det för mig själv också. Eller rättfärdigade det. Det är så svårt att sätta ord på det:

Men på något sätt höll jag samtidigt i min hjärna att jag väl drack för mycket, men ändå hade kontroll. Jag var helt inställd på att jag skulle klara av det själv och hålla mig på en bra nivå, men att det bara vara små incidenter då och då.

Det där med att börja dricka efter att ha bett om ursäkt på en lördag är ju så skevt, men stämmer så väl in på tankemönstret. Det gick lite snett igår, men idag kommer det gå bra. Man blir så blind att man inte kan förstå självklara saker. På något sätt med lite logiska kullerbyttor så får man ihop det i ens eget sinne.

Du avslutar med frågan om vad som ska hända innan han kommer till insikt. Det är en väldigt bra fråga. Jag önskar att jag kunde svara på den, men förmodligen är det även väldigt individuellt. Helt säkert är att man mentalt måste gå över någon slags tröskel och inse själv vad det är man måste göra. Om han slutar för att han är tvungen men egentligen inte vill så kommer det inte vara hållbart. Men jag ser på det sätt du skriver att du inte verkar ha särskilt stort hopp om att något kommer att hända snart.

Jag önskar ju själv att jag hade kommit till insikt tidigare och en av de frågor jag brottas med är vad som skulle kunna ha åstadkommit detta. Jag hoppas att det kommer att gå bra för er i alla fall. Men i slutändan måste du ju tänka på dig själv och din dotter.

Låter som att du haft en härlig dag! Själv har jag varit deppig sedan i torsdags då de nya restriktionerna i bl.a Stockholm kom. En massa saker har blivit inställda och jag är orolig för min min dotter i Frankrike, där det är lockdown och en massa galna islamister härjar. Världen är ur led och jag är verkligen på riktigt ledsen....deprimerad över allt som händer och att livet liksom är "on hold". Har känt för att dricka sedan i onsdags, men inte gjort det. Ska till kyrkogården/minneslunden snart och tända ljus för min pappa som tog livet av sig och dog ensam för två år sedan...det är mycket nu. Jag har dock min man som stöttar mig i allt och som jag kan prata med om allt detta - och även om mitt sug att dricka. Tyvärr tror jag att jag kommer att göra dig besviken ikväll @kvinna 38... Så glad att du mår bra och inte känner sug eller vilja att dricka A. Jag vet att jag förhandlar med mig själv just nu, och känner att jag liksom redan bestämt mig för att ta ett eller två glas vin ikväll. Men så får det vara i så fall - huvudsaken är att jag ALDRIG kommer att dricka som jag gjorde nu i slutet.
<3

En dag i taget! Alla har vi olika erfarenheter om när de vänder. Men allt är bättre utan alkohol. Det har vi gemensamt.

Så bra att du kunde gå ut på lokal utan att dricka. Jag har inte gjort det än. Men varit på hemmafest. Jag hade trevligt utan alkohol men visst blir det lite tröttande frampå småtimmarna och när musiken och rösterna höjs.

Trevlig lördag till dig med ?

Tack Adde! Jag köpte en på en gång faktiskt, har nu hunnit använda varje morgon i några dagar! Känner kanske inte av någon effekt än men väntar med spänning! :D
Haha, varför känns det som att alla människor av konstnärligt slag också har någon tung last de tampas med, typ som alkohol? Plågade konstnärssjälar?

Annars har jag nu varit utan alkohol sen den 4/10. 28 dagar!! Igår var jag ute i ett sällskap. Drack alkoholfritt bubbel till fördrink och sedan en alkoholfri öl och cider. Några anmärkte och frågade varför jag inte drack "som jag brukar göra".. Jag sa bara att jag har en fri period nu. Ska se hur jag mår utan alkohol. Fick faktiskt inga följdfrågor! Hade roligt men man känner sig bra mycket tröttare när man är nykter i en onykter miljö. Ljudnivån är så hög?? Fick nästan ont i öronen haha! Sen hem för god natts sömn och idag ingen ångest, inget illamående. Ingen apatisk känsla. Tog mig ur sängen och har varit aktiv hela dagen. Livet utan alkohol gör verkligen att jag kommer närmare i relationen med mig själv. Jag är värd att vara lycklig, jag är värd att älskas. Jag måste bara göra val som ger mig förutsättningar för att må bra och älska mig själv, vara mig själv. Att 100% kunna stå för det jag gör, att alltid kunna agera efter mina värderingar. Framtiden känns faktiskt lite ljusare nu. Även om oro för alkohol finns och hur det ska gå i framtiden så känns det som fördelarna är så stora att det blir lättare att övertala mig själv om att jag klarar mig utan.
Trevlig lördag! <3

Jag frågade min man idag vad han tyckte och tänkte om mig nu när jag inte druckit på ett tag. Han sa att han tyckte det var bra gjort och att det inte verkade som att jag tyckte det var jobbigt. Han sa att jag inte bråkade längre och att jag var gladare. Sen la han till att jag var smalare ? men det är jag inte haha... lagt på mig nåt kilo.

Min 10:e nyktra helg har spenderats på landstället. Räkor och alkoholfritt bubbel igår. Idag har jag plockat svamp i flera timmar. Fick fyra stora påsar med trattisar. Blir svampsoppa ikväll. Och en alkoholfri öl till det.

Trevlig helg!

..

Det är både fint och sorgligt att veta att vi är flera i liknande situation... Det är ingen lätt situation att leva med någon som har en beroendesjukdom. Jag har, efter jag delat ovanstående inlägg, haft fullt fokus på att få ihop jobb, hängt med mina vuxna barn, träffat några av mina bästa väninnor som jag kan prata om detta med. Mina föräldrar är också också införstådda med situationen nu och jag känner en sån enorm trötthet, efter att jag äntligen lättat på trycket och börjat dela med mig av, hur vi har det hemma.. Så jag kikar mest in för att säga TACK och jag återkommer när orken kommit åter... Kram till er

Välkommen hit. Vad bra med 12 nyktra dagar. Jag tänker att ta endast en dag i taget. Då puttar du nykterheten framför dig. När dagarna sedan går känns det förhoppningsvis bättre och bättre att hålla sig nykter. Jag tänker att jag får dricka, men inte under dessa 24 timmar. Jag lovar endast det, inget annat. Numer har jag en stark känsla av att jag inte vill dricka, då är det lättare, men jag tar ff endast en dag i taget. Det verkar så med en överskådlig tid ( 24h)som att man oxå lurar adjävulen lite, så suget blir inte så starkt. Så har jag knagglat på i 6 månader och det funkar faktiskt. Lycka till. Jullan

Jobbigt, för det är ju så att bara han kan bestämma när och om han vill sluta dricka.
Du kan bara utgå från dig själv. Hur länge orkar du. Och när du pratar med honom så säg hur du känner och hur det sårar. Oftast hamnar man i pajkastning men utgår man ifrån vad man själv känner, så är det lättare att nå fram.
Jag lämnade min man till slut. Har bott ifrån honom nu drygt 1 år. Min man, numera ex, drack allt mer, och personen som var nykter blev mer och mer lik personen som var full. Till slut retade han sig på allt jag gjorde och sa. Så det gick inte längre. För att själv överleva var jag tvungen att lämna.
Men du har tagit ett stort steg som börjar skriva här. Fortsätt med det. Lättare att sortera sina tankar när man ser det i skrivande form.

????

Jag har alltid varit noga med att uppmärksamma allhelgonahelgen ihop med mina barn. Jag har tagit tillfället i akt att prata med dem om döden, minnas de som är döda, och vara lite ledsen om behov funnits.

Idag blev den här dagen ännu mer konkret eftersom jag hade öppnat köksfönstret och en talgoxe flög in och sen bröt den nacken när den försökte flyga ut genom rutan i vardagsrummet. Yngsta dottern tog hand om den döda fågeln med full frenesi. Stackars fågeln ?

Döden är verkligen abstrakt, för alla, men extra mycket om man som min dotter har en utvecklingsstörning. Det gäller att prata om det många gånger, på olika sätt. Att min pappa är död, det vet hon. Men hon minns honom inte eftersom hon bara var två år då. Vi har bilder på de två ihop, och hon pratar ibland om morfar som är död.

När barnens pappamormor dog var det väldigt svårt för yngsta dottern att förstå. Hon trodde att pappamormor var kvar på sjukhuset, dit hon hade åkt för att hon var sjuk. Ett besök på kyrkogården hjälpte inte, förrän stenen kom på plats. Med pappamormors namn på. Då förstod hon. Tror vi.

Näst på tur var vår älskade hund för drygt två år sedan. Det blev väldigt handfast och konkret, och så sorgligt och ledsamt som det bara kunde bli ? Jag fick med mig honom hem från veterinären och jag satt med honom i famnen i baksätet på bilen medan äldsta dottern körde till huset. Barnens farmor hade förberett yngsta dottern och när hon fick veta gick hon ut på gräsmattan, titta mot himle och sa ”snälla Gud, ta hand om Lakrits!” ❤️

Sen satt jag på verandan med älskade pudelpojken i famnen medan barnens pappa grävde en riktigt djup grav i skogsbrynet i anslutning till tomten. (Jag vet att det inte är tillåtet, men där finns inga grannar.)

Då fick yngsta dottern uppleva sorgen också. Både min och sin egen. Mest knäckt var hon nog över att hon inte kunde trösta mig, att jag inte kunde sluta gråta. Men sorgen kom över henne också många gånger de efterföljande dagarn, hon grät och pratade om hunden och det gjorde verkligen ont i oss alla.

Idag besökte vi älskade pudelpojkens grav. Den lilla fågeln fick dela hans grav. Vi tände ljus för honom, min pappa och mina mor- och farföräldrar. Därefter besökte vi pappamormors grav på kyrkogården i byn, och slutligen körde vi till kommunens största kyrkogård som vi aldrig har besökt förut. Har inte haft anledning.

Jag blev så positivt överraskad. Där finns en stor traditionell kyrkogård, men där finns också ytor med gravar under träden, som i små skogsdungar. Trots att kyrkogården är gigantisk blir varje liten yta lite mer ombonad. Där vill jag ha en grav! Under tallar och ekar, bredvid blåbärsriset. Kan inte tänka mig en bättre plats.

Började prata med dottern om det. Att jag ville ha en grav där under träden. Att hon kunde få en grav bredvid mig. Men då räckte inte fantasin till längre. Hon skrek rakt ut ”NEJ”. Misstänker att det inte var graven hon protesterade emot, utan mer döden. Att jag ska dö. Att hon ska dö. Så vi bestämde hon och jag att vi ska inte dö. På länge, viskade jag lite tyst.

Sen åkte vi till McDonalds och åt middag. Diskussionen om döden får vi fortsätta ta en annan dag. Nästa allhelgona om inte annat.

Önskar er en fortsatt chill helgkram ?