Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår att du inte känner att du platsar här för att alla är så duktiga...Det stämmer inte. Vi är alla just för att vi inte är det. Men vissa av oss har lyckats klara två månader, andra nio och några ett helt nyktert liv (men då byter de forumtråd). Du är rädd för att öppna dig skriver du, för att psykologen ska bli äcklad av dig. Vilket självhat du verkar ha... Skulle vilja ta dig i min famn och säga att "Allt kommer att bli bra!". Vart kommer detta självhat ifrån? Du är inte dina prestationer, och du är inte misslyckad för att du just nu är svag och behöver hjälp. Ingenting behöver vara som det är. Allt kan förbli som det är. Det är bara du som avgör. Visst är alkoholen en listig jävel, men jag lovar dig att du kan överlista den - men du måste komma till den punkten då du verkligen är såååå trött på A, och nästan rädd för den. A är inte din vän. A är din fiende. Tänk på A som någon som kommer och ska ta dina barn ifrån dig. Skulle du slåss om så var fallet? Jag tror det. Kämpa Kikkis - jag vet att du kan det! Jag tror också att du ska våga skriva om ALLT här. Sanningen gör dig fri. Och här är du anonym. Ingen kommer att se dig på stan eller någon annanstans och veta vem du är. Bara skriv och bli fri! Främst från dina egna demoner. Bli stark i dig själv. Sätt upp små mål. Drick dig inte full inför dina barn (varit där och vet hur hemskt det är och vilken ångest det skapar). Vill du dricka så gör det, men med målet att aldrig låta A ha övertaget. Prova sedan att vara nykter i alla fall tre månader för att bli klar i huvudet med vad du egentligen vill.Se det som ett träningspass. Du kommer bara bli starkare för varje dag. Vi är många här som kan stötta dig! Och lyssna, utan att döma.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att få följa dig här, både i fram- och motgångar.
Kram <3
Och kom ihåg - du är en värdefull människa som är värd mer än alkoholjävulens famn som först är varm och sen blir iskall....

Tack Julian! Ja jag slår följe med er och hoppas på bästa resultat denna gång.

Låter lite hopplöst bara med att vi är maktlösa....ligger nog mycket i det. Men vill ändå hoppas att man kan ta över makten om sitt levene, vet ju också att det är apsvårt.

Men vi får kämpa på ?

Vill bara fråga hur det går? Vill bara peppa för att skriva oavsett hur det går....jag tror att det är bra.

Ha en fin måndag??

Kram?

Här surrar vi om allt som kommer i dagern efter att vi har tagit det livsavgörande beslutet att förbli nyktra. Allt blir inte perfekt för att man slipper dricka, långt ifrån. Men livet får en annan skärpa, utan det dimmiga filter som alkoholen innebar.

Och i alla fall jag gör dagliga besök inne hos gänget under fliken ”Förändra sitt drickande”. För att hjälpa andra - och för att aldrig glömma.

Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Då ses vi snart Se klart?jag tog inte med mig så mycket packning, inte de tunga sakerna iallafall.... så det gick rätt fort. kram till dig. Jullan

Välkommen tillbaka Tezzan, ja vi är många som försökt bemästra a, kontrollera a. Tyvärr är vi maktlösa om vi utvecklat ett beroende. Själv har jag försökt i många år, utan framgång. Så lycka till att slå följe med oss som kämpar mot adjävulen. Jullan

Hepp....året började fint med 6 månaders nykterhet. Sen kom midsommar då blev det fest och med den så började jag tydligen dricka igen. Som vanligt bara på helgerna, förutom på semestern när det kunde bli lite när som. 2 flaskor vin plus eventuellt nåt mer per kväll kunde det lätt bli inte varje kväll men ändå... Så även nu på höstkanten. Jag har så svårt att fatta att jag sitter med den där jävla beroendegenen som gör att jag inte kan sätta stopp när jag väl börjar. Känns som hjärnan lever ett eget liv och helt får frispel när jag tagit ett glas eller två.....som lätt blir desto fler.

Jag har tänkt på det här många gånger de sista åren, att jag nog måste sluta helt. Jag har sjukdomsinsikt och vet att jag har ett problem, försöker inte på något vis förneka det. Men det är ju så förbannat svårt att säga tack och adjö för alltid....

...jag försöker tänka positivt ibland, att det typ är bättre att ha denna sjukdom än många andra. Denna kan jag ju ändå välja att bli bra ifrån, kanske inte frisk men symptomfri genom avhållsamhet. Med många andra sjukdomar kan man inte göra det valet.

Hursomhelst i lördags lyckades jag att få till en rejäl fylla igen fråga mig inte hur mycket jag drack....minns inte. Men jag skulle vilja kalla det för sista gången och hoppas att det så ska vara.

Jag får börja om och ta en dag i taget. Igår mådde jag inte prima, inte idag heller (än så länge, tidig morgon nu). Känner mig lite tungsint, deppig och likgiltig samtidigt. Men jag har sått ett litet litet frö om att en dag se ljuset i tunneln igen. Jag vet att jag mår så mycket bättre utan alkohol och den vetskapen ska jag försöka hålla fast vid.

Tack för att detta forum finns och alla fina människor som skriver och berättar om sina resor.

Ha en fin dag alla!

Kram Tezzan

Godmorgon.
Sovit gott i natt men energilös. Vet inte vad jag ska hitta på för att kvickna till. Behöver något kul i livet!!!!

Ha en fin dag alla. Kramar??

Jag kom in sent i din tråd men du har hjälpt mig. Tack och lycka till ?

Säger jag med säker stämma, jo så är det, vi är ju i oktober, den ska vara slut.
Hur slut då?
Ja när man stänger stugan för säsongen, ja då är den definitivt helt fucking slut.
Och det är vad vi har gjort i helgen, och jag är inte ledsen för det, inte alls.
Kan låta konstigt, men jag är nöjd med årets sommarvistelse vid sommarstället, inte utnött, bara nöjd.
Nöjd på så sätt att trots alla frestelser så har jag inte trillat dit för alkoholen, just där som den hägrar mest.
Kalla ölglas med imma på, en sommardrink med en jordgubbe, bubbel i solen, rödvin till grillmaten, en stänkare efter maten, ja hela spektrumet finns där.
Jag kan välja att följa med strömmen, eller gå emot den, jag valde att följa med den.
Men på mitt sätt, samma typ av drinkar, men utan alkohol, lika fina, inget utanförskap, jag är med hela vägen.
Ja förutan fyllan då, där finns jag inte, kanske mer som en betraktare.

Nu går vi in i vinteridet, mörker kyla och till slut snö, en tid som betyder att vara mestadels inomhus.
Förr hatade jag hösten, den var en säsong som tog död på sommaren, nu kan jag uppskatta den.
Ren och klar frisk luft, ett regn som tvättar luften ren, vackra klara färger i höstlöven.
En tid då man kryper upp i soffan med en kopp varmt te och tända levande ljus, och myser med kalla fötter.

Men för att återkoppla till helgen, javisst är det med en viss sorg som man bommar stugan, men en lättnad av att man inte känner någon stress att behöva åka dit också, en delad känsla.
River paviljongen, plockar ihop utemöblerna under en pressening, stoppar undan prylar under husgrunden.
Bär in alla ”mjukdelar” inomhus så att de inte ruttnar eller får mögel, hela stugan är proppfull av grejer.
Funderar på hur det kommer att se ut nästa säsong, då vi har en nyfödd till i vår familj, man ska ju bli dubbelmorfar.
Hur ska vi sova då, vem tar hand om tvååringen?
Men det är nästa års problem tänker jag, inget jag måste reda ut nu, allt har sin tid, och plats.
Ett tankesätt som gått i hand med nykterheten, en sak i sänder, det viktigaste först...
Vi tömde sommarvattnet ur ledningarna så att inte frosten tar den och spränger sönder kranar och ledningar.
En ganska relig procedur, står med en trädgårdsslang ca tio meter nedanför det lägst belägna huset, ömsom blåser och suger i slangen, vattnet fastnar i beredarna med ett vakuum och måste ”juckas” ur.
Jag säger det varje år, måste köpa en kompressor så jag kan pressa ur vattnet, har aldrig varit så nära som i år.
Men precis när jag hade bestämt mig, så hade de j..larna höjt priset med 50%, och tjurig som jag är, nej det bli ingen affär denna gång, jag väntar in nästa prissänkning.
Men precis som jag står där och tittar på vattenstrålen som pulserar ut ut slangänden så tänker jag, det här måste jag nämna i veckans foruminlägg, där står jag lite maktlös och väntar på ”gubbjunket”.
Same procedure as last year, as every year, dear James, och jag ser grevinnan och betjänten framför mig.
Blev lite irriterad och stressad mot slutet, som varje år faktiskt, snubblar över ungar och hundar som springer runt benen på mig och hindrar mig i min framfart.
Det är alltid jag som är sist och där står de andra och bara väntar på mig, med händerna i fickorna.
Men hallå jag litar inte på att någon annan gör det på mitt vis, enda sättet jag vet att det blir bra på, är att göra det själv, då kan jag åka hem utan att få några konstiga efterkommande känslor av att blev den kranen stängd?

Precis när vi packat ihop allt i sina papperskassar så....börjar det regna, fram med presseningen.
När den är utlagd jag då slutar det att regna, vika ihop den blöt med risk för att den möglar, in med den under huset.
Nu ner för alla hundratals trappsteg, vad händer då, jag då börjar det hagla, nämenvadf-n.
Släpa upp båten på sjösättningsvagnen med en punka, jädrans vad tung den blev.
Inget blodvite denna helg, jodå, vet ni hur vassa de där jädrans havstulpanerna är under båten.
Blodådern vid tinningen fick även denna helg känna på en tryckökning, men den höll.

Skitiga blöta och svettiga satte vi oss i våra bilar och for hem, jo det är ganska skönt att det är över, sommarsäsongen.
Bilen full av kvarvarande mat som vi inte hann att förbruka under året som gick, så nu har vi dubbelt av senap, ketchup, majonäsgurka och öppnade vinbibbar.
Vi upptäckte att vi inte hade ätit något sedan frukost, så vi tömde allt vad kex och kakor hette i bilen hem.
Hemma tömde vi snabbt alla kassar och inväntade anstormningen av barn med familj.
Vi gjorde en stek av köttbiten som blivit över från stugan, ville inte frysa om den en gång till.
Med kokt potatis dränkt i en mustig sås med svart vinbärs gelé blev det en perfekt avslutning på helgen.
Vi satt samlade hela familjen runt middagsbordet och njöt av varandras sällskap, jag kände mig som en ytterst lokal kung i mitt egna harem, utan mig hade inte alla funnits runt detta bord, jag kände mig viktig för en stund.
Medan natten gjorde allt kolsvart ute låg vi samlade som en sälkoloni i soffan och med utröttade ögon lyckades några få av oss mangla igenom oss en efterföljande rysare till filmen the shining.
Vi vinkade av ALLA barnen och gick ensamma och lade oss i våra sängar, det kändes på sätt och vis konstig.

Men det känns ändå inte konstigt att jag därefter ska tillbringa minst en timme till skrivandes på mitt alldeles egna forum, snart tolv år har den traditionen hållit i sig.
Lika länge som min nykterhet, den som fick mig att få en ny syn på livet, den utan alkohol, den som funkar.
När livet blir helt omvärderat, när det lilla blir stort, och det stora blir litet.
När man stannar upp, vänder sig om och kollar bakåt, vad i hel.te håller jag på med?
Tar en ny riktning i livet och ser om det funkar, ett val som jag omvärderar varje söndagskväll.

Blir det bra då?

Javisst blir det bra, bättre och lättare för varje gång, när man värdesätter det som är viktigt.
Inte alkoholen, utan allt det andra, det vi kallar livet....

Berra

Vill bara säga hej i din tråd innan jag släcker lampan för att sova. Vill även säga att jag blev så glad för dina inlägg i min tråd?
Ska läsa lite mer en annan dag i din tråd. Heja dig och heja mig??

Godnatt ??

Du är bara ETT enda steg bakom mig! Kram ?

... blev det av dagliga uppdateringar (ofta flera) i min tidigare tråd Knyttets sång, i Förändra mitt drickande.
Jag är klar med att förändra och jag är klar med att jag inte ska dricka mer, mitt frikort är min 80-årsdag då jag ämnar bli full på champagne och röka cigaretter. Men vi får se.
Mycket förändras.
Det som inte kommer att förändras är mitt dagliga löfte att vara nykter, det har funkat bra för mig.
Var som förhoppningsvis förändras är att jag ibland skriver för långt för mitt eget (och andras.. ) bästa- ska bli mer kon-cis människa men vi får se med det.
Istället för att dricka; dricker jag cola zero, sover mer, springer ibland, äter glass, köper kläder och krämer som ingen noterar eftersom mitt jobb är uteslutande hemarbete.
Mina barn är stora nu och jag har världens chans med mina tre barnbarn att liksom Vara Där. Sjukt fint känns det.
När jag loggade in här första gången önskade jag att någon anna mer ”illa däran” alkis skulle säga ”men du platsar ju inte här du verkar dricka helt lagom” ha ha ha ha
Sen höll jag på några veckor till med vad jag ”aldrig hade gjort” och så småningom landade jag i att jag antagligen skulle bli ett top notch alkis om jag inte backade undan från stupet där jag stod med framhjulen ovanför kanten.
Så jag gjorde precis så. En dag i taget har det funkat. Jag har aldrig haft tro på att dricka lagom och har ingen historik av regler och nya mål. Jag visste instinktivt när promillen gått ur kroppen att det här var mycket farligt för mig att fortsätta laborera med. .
Där är jag nu.
Och här är jag nu! Ser fram emot att få säga hej och kika in i era universum, några känner jag redan från lågstadiet, det känns tryggt ?
Jag älskar att forumet är en plats för alla och det stärker mig varje dag i min egna tro på att människan är så jäkla bra, sjysst, bjussig, varm och snäll. Ja, allt annat än det jag läser om i tidningen alltså.
Nu går mina flytt-killar på övertid så jag säger godnatt och tack.
Varenda kväll gör jag faktiskt det! ?

Du är toppen Blenda som fixat 14 dagar??Vi kämpar på tillsammans även om vi har olika antal dagar nyktra men vi kan stötta varandra ändå❤️

Kram??

Kommer sakna dig här men får väl titta in på nästa steg?? Tycker om att läsa dina inlägg??

Du har gjort en fantastisk resa så här långt och lycka till på nästa steg??

Kram?❤️

Somnar nykter och känner mig precis nu lugn och trygg??

Min dotter sover inatt hos oss. Hon är inte längre manisk utan är mer och mer tillbaka t sitt ”gamla” jag.
Min man försöka hjälpa henne m att få en plan över alla skulder. På tisdag ska ska jag börja en bipolär skola ...min dotter och jag ska gå tillsammans men just på tisdag ska jag gå själv eftersom det är hennes födelsedag❤️❤️

Jag brukar inte förhäva mig...men efter allt jag har varit med om under många år....och i synnerhet de tre senaste månaderna så fattar jag inte att jag bara ha rasat ihop...att jag fortfarande reser mig upp varje morgon ur sängen....det handlar dels om kärleken t min dotter som behöver mig/oss så mycket, dels om kärleken till övriga familjen men även till livet självt❤️ och jag tänker jag är stark...och jag har resurser inom mig??❤️

Sov gott alla forumvönner?❤️

... och hade sena kvällsskiftet ledigt ❣️
Så nu tar Knyttet sina stadigare steg än när hon loggade in här första gången. Lägger sina inlägg och tråden sammanlagda 1 335 inlägg att lite långsamt sjunka genom denna så superviktiga del av forumet. Förändra sitt drickande.
Är det något jag lärt mig massor om av alla er, så är det hur olika våra resor ser ut, hur olika våra drivkrafter kan vara, men hur vår längtan efter att leva liv utan skam, skuld och ångest är densamma för oss alla. Snacka om botten i mig, som är botten i andra (Gunnar Ekelöf) och Nils Ferlin- taket, ditt tak är en annan mans golv.
Gubb-överdos men ska fördjupa mig i nobelpristagaren som jag förstår skriver om både kroppen och missbruket och - mamman. Se där tre centrala delar i livet så som det rör kvinnor.
Jag kan inte säga något tack till... även om jag förstås hängt mer med några av er, kommit nära. Men forumets mäktighet är att relationerna flödar mellan på liv och död- liksom vi delar a-fria deinkrecept och målvikter.. passion för natur och djur, kläder och litteratur.
Allra mest delar vi, de flesta, insikten om att nykterheten är grunden för allt i våra liv. Kommer först. Det måste vi liksom ha med oss som en tatuering, inombords.
Min ödmjukhet och värme för alla som hängt här med mig- i 285 dagar- kan inte sammanfattas i ord. Tack! Nån dag ska jag läsa igenom min tråd och förstå lite ”baklänges” vad som var de viktigaste tankarna. Men inte nu.
Kramar till er i massor, kikar in här förstås då och då och hejar på er och något gammalt bibelcitat kanske jag också slänger in, vem vet. Håll i ett snöre till din allra skör/starkaste insida, där finns alltid kraft att hämta. ❤️

Jag förstår inte vart jag får endera min kraft eller likgiltighet ifrån.
Som frihetsgudinnan står jag orörlig, utan ansiktsmimik annat än när jag blir riktigt jävla förbannad, då darrar högra sidan av min överläpp medans jag spottar ur mig orden, fortfarande helt kontrollerat och sakligt till mottagaren.
Jag måste vara stark som en oxe. Hård som pansar.

Inom mig brinner det när jag måste höra på allt skit, ta emot allt skit. Det som sägs. De rena personliga påhoppen. Om min personlighet.
Kom med något konstruktivt och konkret istället för fan, har jag lust att skrika.
De verkar tro att jag ska knäckas av det jag får höra om hur min personlighet är.
De känner inte mig, och jag har aldrig visat min personlighet för dom. Den är jag jävligt rädd om.
Jag är pansar. Jag är sten. De kommer aldrig åt mig.
Jag skonar ingen som trampar på mig.
Och jag är jävligt långsint.

Om du varje dag skulle få höra hur du ska ändra din personlighet, hur skulle du må då?
Endera skulle du nog kanske börja gråta, eller så skulle du bli som mig.
Hård som pansar. Tung som en sten.
Antingen skulle du kanske försöka formatera om din personlighet likt en varg i en flock som blir anpassningsbar för att få ta del av bytet, eller så blir du som mig.
Likgiltig.

Vem som helst hade gått ner sig, ja till och med dräpts av orden.
Men jag är inte vem som helst.
I min nykterhet har jag fått en jävla power jag inte riktigt lärt mig ratta in rätt frekvens på än tror jag - det gör inte så mycket, orden som sägs om mig provocerar mig, men de kommer inte åt mig, för de vet inte alls vem jag är, men jag kan nog framstå som en fruktansvärt stark och självständig spelare i vissa grupperingar.
Och jag är definitivt inte den som är konflikträdd.

Jag läste tillbaka i din tråd. Hur ser du på att söka hjälp utanför forumet? Har du testat AH program? Att tycka att man är värdelös är just värdelöst för det leder ingenstans. Att tycka att man gör något bra- som att ta en dag nykter-det boostar självkänslan. Ge INTE upp, utan fortsätt läsa och skriva här. Kram ?

Och känslan av att falla, rulltrappor som går rakt upp i himlen, glastrappor och höga höjder, föööör långa rulltrappor. Allt det och många fler situationer som stressat mig enormt- har minskat med ssri och helt försvunnit när jag slutade dricka. Känslan av att alltid stå stadigt är så stark och hjärnan signalerar balans och trygghet istället för risk och fara när jag numera gör dessa saker utan problem. Samt att jag numera sover bra- ibland på en halv sömntablett men jag säger som du att all medicin inte är av ondo. Jag tar det steg för steg. Viktigast först- vara nykter. Kram du ekfatslagrade fin-vinäger!

Hej på er allihop. Går in här och kikar runt då och då.
Mår bättre pga nya antidepressiva, men dricker nog tyvärr mer och mer.
Hur blev det såhär?
Hur blev JAG såhär?

...vill också säga att jag nu läste lite mer du skrivit. Om man har eller har haft ätstörningar; är det vanligt att man börjar ersätta alkohol med att äta istället.
För mig blir det chips eller godis som ”belöning” för att jag lyckas avstå från alkohol...

Haha nej!! Känner igen mig!
Är alltid tunnare när jag dricker, lägger på mig annars.

Det ser säkert jätte olika ut hos oss alla, hur mycket alkoholen påverkar oss psykiskt..Men jag har i stort sett blivit av med alla rädslor, som flygrädsla, köra över broar, och höjdskräck, när jag varit utan alkohol länge..Kom på det flygresan jag gjorde ett år efter jag blev nykter..Faktiskt att jag tittade ut genom fönstret och njöt av upplevelsen..Jag kan inte förstå att rädslan bara var borta..?..Likadant med en viss hög bro, som jag alltid tyckte var otäck att köra på..Helt plötsligt kändes det normalt och tryggt..Jag läste på Forumet om någon annan som upplevt samma förändring. ?..Därmed inte sagt att detta gäller alla..Men vill ändå Inge hopp, om att ångest och panik kanske kan mildras med tiden..Kram..???

Mina barn har sett mig full och bakfull (skäms och ångest) men jag har tänkt att de är för små för att fatta. Men i somras när jag var full hemma och min man tog mig åt sidan och det blev lite tjafs, så blev min äldsta väldigt ledsen. Jag tänkte att hon nog förstod. Hon är 11. Och då kände jag att nej, aldrig mer.

Har funderat på att prata med henne men väntar lite.