Senaste kommentarerna i forumet

Vad fint att du peppar! Blev lite mer i torsdags och fredags än jag tänkt, men söndagen nykter. Totalt 3 vita dagar förra veckan. Precis varit på jobblunch med vin, men jag tog ett glas vin istället för två som jag säkert gjort innan. Det här kommer ta lååång tid men jag hoppas och tror att beteendet kan förändras. Om inte så får man väl acceptera att det inte går att dricka, även om det känns som orimligt trist.

Läst en hel del härinne idag. Inser för hundrade gången att jag måste sluta detta destruktiva leverne. Hjärnan funkar sämre o sämre, jag glömmer o snurrar till det. Fattar inte sammanhang på möten på jobbet. Mår fysiskt o psykiskt allt sämre. Ska på en häksokontroll nästa måndag. Ska se om de har någon medicin jag kan ta. Antabus skrämmer mig men det måste ju finnas något annat?

Hej alla kära som tillhör detta underbara forum. Jag har funnits i bakgrunden och läst och följt många av era resor och idag känner jag att jag vågar ta steget.

Jag är i 30-års åldern och har nyligen börjat inse att alkoholen inte gör något gott i mitt liv. Jag drack mitt första glas vodka med vänner när jag var 15 och det var magiskt. Sen vaknade jag i spyor och tänkte med spänning på nästa fest. Redan då kanske jag borde förstått av det var fel inställning men det gjorde jag inte. Som 18-åring drack jag väl ”normalt” men blev ofta fullast och gick all in. När jag började plugga i en studenstad drack jag hejdlöst och ofta men det var ju det man gjorde och reflekterade aldrig över det då. När det inte var fest var jag såklart nykter och pluggade hårt (all in där med) och konceptet ett vin till maten eller dricka med sambo framför tv:n hade inte utvecklats hos mig än. Dricka A gjorde man på fest, ett eller två glas på en middag med familjen var ju så lite att det inte var värt det. Tyckte jag. Jag fick pojkvän och då började det drickas i soffan också på helgerna ( öl och vin). När förhållandet tog slut drack jag väldigt sällan, gick in i en depression (var nog därför det tog slut, jag förändrades och han fattade ingenting, blev sur för att jag inte ville ha sex typ) och åt mediciner i ett par år. När jag var 25 hamnade jag i en riktig svacka. Träffade en ny kille spm hade en traumatiserade familj. Pappan hade supit ihjäl sig när han var 5 och mamman blev enligt honom avståndstagande och försökte nog sitt bästa med honom och hans syster som var sjuk i en psykisk sjukdom, men det verkade inte ha räckt, han mådde i alla fall inte bra. Jag blev nog medberoende på ett sätt, försökte anpassa mig och ”fixa” honom. Samtidigt hade jag ångestattacker och vi festade mycket på helgerna i ett kompisgäng och drack dessutom vin i soffan på torsdagar. Vintorsdag hette det. Jag drack alltid för mycket och fick grov ångest, sprang och gömde mig för gästerna på toaletten på fester för att kunna andas. Ville springa ut i snön och frysa ihjäl (ville inte dö direkt men ångesten var så stark och jag kunde inte stanna där jag var på nåt sätt, var tvungen att fly, göra något drastiskt). Min kille tröttnade på mitt beteende och jag gjorde slut så småningom. Slutade dricka så destruktivt efter det, men blev fullast på studentfester och utekvällar i några år. Började dricka lite närsom, kunde åka till systemet efter jobbet och sätta mig i soffan med en flaska vin en tisdag helt själv). Tyckte in det var konstigt, hade ju ett stressigt jobb. Bodde själv i en liten studentlägenhet.
Träffade min sambo som jag lever med i dag (han dricker normalt) och allt blev stabilt. Dock dricker vi rätt mycket (riskbruk) under maj-juli de senaste åren men det var ju sommar och lite vin här och där var ju inte så ovanligt tyckte jag. Företagshälsovården som var inkopplad pga mitt utmattningssyndrom tyckte att min alkoholmarkör var förhöjd och jag var nykter i 3 mån. Jag var otroligt kränkt över det och att dom tyckte jag var ”nån slags alkoholist” när jag i själva verket drack precis lika ofta som mina kollegor och blodprovet dom tig var ju efter sista april (stor stor fest i min stad). Var helt nykter för att visa att de hade fel och dagen efter sista superfina provet firade jag med vin (!) Noll insikt.

Sen har det gått ett år eller två, har druckit på fester och vin varje helg, ofta med målet att bli riktigt berusad (två flaskor vin att dela på plus några starka öl och folköl i fall det andra tagit slut). Har druckit ett sexpack folköl efter jobbet ibland. Drack två flaskor vin hemma en eftermiddag efter jobbet och ringde min syster för att fyllesvamla. Hon ringde min mamma som ringde min sambo som fick åka från jobbet för att sköta om mig. Jag hade dessutom ramlat och slagit mig(minns inte det) men dagen efter gick jag till akuten och fick reda på att jag hade två brutna revben). Har nog aldrig skämts så mycket inför min sambo och familj. Var det botten? Nej vi gick på semester i år och vi drack två-tre glas vin varje kväll i flera veckor. Efter denna årets semester började jag få dåligt samvete över hur min kropp mår och gjorde en lista av vad alkoholen ger mig och vad den tagit och oj vad jag blev förvånad av hur lång listan med obehagliga saker blev. Jag bestämde mig för att testa att vara nykter framöver och har inte druckit sedan 10 augusti. Vet inte vad jag vill ned detta inlägg, kanske bara skriva av mig och försöka se på det utifrån. Jag har insett att jag är en problemdrickare. Resan börjar nu.

Hej!
Jag är en kille på 26 år som väldigt ofta blir för full när det är riktiga festsammanhang, när de är socialt accepterat att dricka mycket. Även när jag inte tänkt att bli det så blir jag det förr eller senare när alkoholen kickat in, då finns inget stopp. Så är jag nykter några veckor, sen tänker jag att den här gången kommer de att gå bra också går det bra. Nästa gång är jag ännu säkrare och då går det åt skogen. Jag vill sluta helt med alkoholen för jag är en sån mycket bättre version av mig själv när jag är städad och har koll på läget. Men det är så svårt för man vill vara normal. Kompisar tycker inte de är en big deal men jag mår skit av det och min sambo är inte stolt direkt när jag somnar i soffan. Hur går jag till väga??

Tack återigen för dina tankar, ja men den där stressen känner jag igen. Har ett sk. ”Kontrollbehov”, och försöker alltid att vara ”duktig”, så har kanske samma problem jag, är ofta stressad inombords, men sen studerar jag med vilket möjligen bygger på stressen och har hjälpt till att möjliggöra en hög a konsumtion då det är distansstudier. Hört att det är viktigt att ha en ”plan” efter, min tanke är att vända mig till beroendeakuten eftersom jag börjar skaka mot kvällningen då jag inte arbetar med återställare ( ännu). Men kanske får jag lite råd av läkaren innan utskrivning som du säger.

Hej igen
Vet du vad? Du behöver inte packa ned ett skit. Du får sköna landstinget kläder.
Men schampoo, tandborste mobil kan ju vara bra att ha med sig.
Jag kör på baclofen tsm med antibus. Det hjälper mig. Jag har en inre jävla stress, ett skäl till varför vodka hjälper mig kortsiktigt. Men känner inget av den med baclofen.
Så prata och ventilera med din läkare om olika stödinsatser samt mediciner.
Du fixar det ??

Jag är en alkoholromantiker. Jag är en välsmakare, en njutare. Det är i stort mitt problem.
Jag är man, 63 år, jag njuter av gott vin, goda öl och fina whiskysorter. Så har det varit i många år. Jag provar nya sorter, sniffar, smuttar, analyserar.
Jag har inga problem med mitt beteende under rus, jag beter mig inte illa, har inte vaknat och ångrat något dagen efter, sedan minst 25 års ålder.
Men alkoholen har blivit en för stor njutning, en belöning som borde ersättas av annat, åtminstone ibland.
Jag är på krogen med vänner eller kolleger 1-2 gånger per månad (3-6 enheter), middagar hemma hos mig/hos andra med alkohol, ca 1-3 ggr per år (1-4 enheter).
Jag lever sedan 1,5 år med en särbo som är nykterist sedan 4 år då hon slutade pga överkonsumtion och hälsa. Hon är ibland lite orolig för min alkoholromantik men inte fördömmande eller krävande på nåt sätt. Jag dricker inget när jag är med henne och känner inget begär eller saknad alls då. Men å andra sidan har söndagskvällar blivit mina nya fredagskvällar – den första kvällen i veckan jag kan slappna av, vara ensam, roa mig själv och se fram emot det som många andra har på fredagar - vin/öl, mat, musik.
Jag brukar ha en nykter period på 14 dagar efter sommaren och efter jul/nyår. Mest pga av att jag är trött på alkohol då och inte känner mig sugen, det ger inte samma kick när man druckit nåt varje dag under en period.
Problemet nu är att jag under året har funderat på vad som är en normalkonsumtion. Kollat olika sajter och försökt hålla mig inom ramar. Jag har fört en ärlig logg. Men det är inte lätt, jag är sällan långt under 14 enheter per vecka, ibland nätt och jämnt. Jag är ofta strax över och jag är ibland långt över.
Jag dricker aldrig fort, jag dricker nästan alltid ca en enhet per timma. Jag kan lätt smutta på 4 cl whisky eller ett glas vin (18cl) under en hel timma. Dricker jag så mycket som sex enheter så är det oftast på sex timmar. Men jag är en njutare. Och en njutare vill också ha mer. Mer njutning. Det är svårt att ta bara 1 glas.
Jag har som sagt fört en noggrann logg under hösten på mina dryckesvanor, för att hålla koll. Och jag har satt upp mål, per vecka och per veckodag. Det går bra vissa veckor men inte alla.
Jag ska kanske lägga till att jag har många kvällar hemma alldeles själv, minst 4 per vecka. Och för mig är alkohol inget som har med särskild veckodag att göra.
Jag vill dricka mindre och jag vill nå mina mål varje vecka. Jag tränar minst 2 ggr per vecka sedan januari och jag har ett dedikerat hälsoperspektiv på livet och tänker fortsätta ha det. Nu är det bara kontroll på alkoholen kvar.

Har recept på campral, men det har inte fungerat så bra. Möjligen för att viljan saknats? Jag tillhör dessa ”rödvinskärringar” och har väll tidigare skyllt på massa annat än det faktum att det blir för mycket. Hur som så har jag nu kommit till den punkten att det ger mer beskymer än vinning. Jag är väldigt tacksam att du vill dela dina erfarenheter med mig. Men då bör jag packa för en 5 dagar något då? Något du rekommenderar att ta med sig? Antagligen nikotinplåster i mitt fall.

Du kan bara passa på att bara vara M. Du kommer få så fin omsorg av kunniga proffs.
Antabusen (17:e dag) inga som helst problem med den. Den gör ju att jag slipper jiddra med mig själv.
Drack 20 - 60 cl ren vodka varje dag under låååång tid....
så nu spar jag min tid och lever inte som distanserad. Är på gymmet nu.
Men du kan få medicin som är bra mot sug efter alkohol. Finns många mediciner. Varför göra det svårare än vad det är?
Kram

Hej, Sigge69
Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter. Lever med en make som har konstaterad adhd så kan på ett vis förstå ditt dilemma. Men då tolkar jag det som att jag inte behöver fundera så mycket kring ev medicinska komplikationer? Har redan antagit att jag har brist på B-vitamin tyvärr. Hur upplever du att det fungerar med antabus? Biverkningar?

Tack för att du inger hopp! Jag minns dig!!

Förstår det där med dubbelliv. Här är en till som lever dubbelliv. Bara maken vet hur det egentligen ligger till.
Man mår verkligen inte bra av att inte leva sant...
Du är inte ensam och jag är också en som börjar om gång på gång utan att lyckas...

Ja det blev en helt underbar helg, fick sova ut och tränade det där extrapasset. Barn o barnbarnen på besök med grill ute i d vackra vädret. Nykter fortsätter jag att vara, för att jag vill. Kramiz

Hej Missty
Avgiftning, hur går det till?
Jag har gjort 4 avgiftningar så jag har svart bälte i det ?.
Du anmäler dig och du får ett samtal med personal. Du får blåsa, har du alkohol i blodet väntar TNE tills du är nollad. Därefter kommer du in på ”pensionatet” där kommer de ta massa prover på dig. Ge dig B12 sprutor i rumpan (näring). Läkare kommer titta till dig. Sedan kommer du få ett avtrappningschema. Du kommer säkerligen få benzo under 4-5 dagar som kommer fasas ut. Du får äta god mat, tid att landa. Bara vara. Du lägger upp en plan framåt ihop med läkare på pensionatet.
Du kan få lämna peth prov framöver (Mäter alkoholkonsumtion) med 4 v mellanrum. Så du kan slapp av, du kommer få omsorg, värme och även en säker avgiftning. Dessutom bolla tankar och idéer med proffs.
Så grattis till ditt kloka beslut om avgiftning. Att ”tända av” är inget man ska lattja med.
Själv har jag kommit ut fr pensionatet och kör min 17:e dag med antibus. Håller på att göra en ADHD utredning och det lutar starkt åt grov ADHD. Så det ska bli skönt att få medicin som balanserar mig ist för min egna medicin ren vodka.
Lycka till
Kram Sigge
Ps skickar en kram till alla gamla forumvänner, må väl ds

Härligt katten du är en kämpe

Grattis till en undebar helg och två veckor nykter! Och efter två veckor (10 dagar enligt Annie Grace) är alkoholen helt ute ur kroppen. Tycker alltid det är en lättnad att höra ?

Hej,
Dett har jag ju tyvärr låtigt gå för långt, a är inte längre min ”vänn” som jag låtigt mig tro under alla år. Inser att jag inte har något annat val längre, men är lite rädd. Inte för att inte dricka utan för vad som ska ske när jag ligger inne. Någon med egna erfarenheter som vill dela med sig?

Bra kämpat ☀️?

Det är några dagar sedan du startade din tråd här i forumet för anhöriga. Du har en del farhågor och ställer frågor som anhöriga ofta undrar över.

Precis som de svar du fått visar kan det vara så att den som dricker eller druckit själv kan känna igen sig och ha erfarenhet av en liknande situation som din partner befinner sig i och därmed har möjlighet att erbjuda sin kunskap samtidigt är detta ett forum för anhöriga. Många söker sig just till detta forum för att få bolla sina tankar och utbyta erfarenheter med andra som har en närstående som dricker på ett sätt som ställer till det.

Jag kan naturligtvis inte veta vad som blir mest hjälpsamt för dig men jag hoppas att du få svar från andra anhöriga, ibland tar det lite tid innan en tråd får fart. Utifrån det du skriver blir det tydligt att du haft modet att lyfta frågan om alkohol med din partner och visat omsorg. I allt detta tuffa du går igenom nu och försöker påverka positivt på olika sätt vad gör du för ditt eget mående? Finns det saker du kan göra mer av som tillför dig kraft och lugn?

Fint att ha dig här
vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ett tag sen jag skrev här haft fullt upp med att städa och rensa. Den här energin hade jag glömt att jag har två veckor har nu gått sedan jag drack. Ska ta ett nytt alkohol prov i mitten på november för att visa främst för mig själv att jag ingen alkohol har i kroppen.

Så bra insikter du fått om beroendet..Håller med dig om att självförståelse och förlåtelse är nödvändigt för läkning..Och att Forumet är en Fantastisk självhjälp..❤️..till nykterhet..Stort lycka till i livet..???

Jag har ju faktiskt flytt!!!
Sa jag högt för mej själv alldeles nyss. Självklart sover jag dåligt med mardrömmar om min plågoande som jag lönlöst försökt att komma nära dryga två decennier.
Självklart växer min ångest när han kontaktar mej och presenterar sej med både för och efternamn.
Självklart skakar hela mitt inre vid tanken på att jag måste se honom om några dagar då vänner hjälper mej med flytten.
Självklart är både jag och vuxna barnen skadade i själen och har svårt att inte vara rädda.
????
Nu är målet att se framåt, om än fortfarande vingklippt och ostadig.
Varje dag framåt ökar avståndet från det jag lämnat.

Den här veckan ska vi genomföra det som jag har ägnat mycket tid åt att planera. Alla ska utbildas, och från och med imorgon eftermiddag ska alla jobba på ett nytt sätt. Pirrigt som sjutton.

Började arbetsdagen med att bli skitförbannad på en medarbetare, en annan mellanchef, som jag skällde ut inför öppet kontorslandskap.

Nu kan det bara bli bättre!

Kram ?

Ser att du startade en tråd för ett par dagar sedan. Berätta gärna mer om du vill. Kanske var det något tekniskt som gjorde att ditt inlägg bara blev ett "H"? Vi hade lite svårigheter med forumet förra veckan.

Hoppas att du finner något av det du behöver nu när du sökt dig hit.

Vänligen och välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen och till forumet!

Det är ett par dagar sedan du startade din tråd. Då i en känsla av att vara arg på dig själv. Hur har du det idag? Om du vill, berätta gärna mer, jag skulle gissa att vad det än handlar om är du inte ensam!

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen