Senaste kommentarerna i forumet

Jag önskar Alkoholhjälpen hade någon sorts chatt. Det hade varit enklare att prata med varandra - eller i alla fall någon pm så man kunde skicka ett meddelande till någon privat och bara ha en konversation med den.

kan berätta att Werlabs tar 495 kr för sitt stora leverprov. Finns i de flesta städer i landet.

Ja, vi kämpar tillsammans här inne i forumet. Det är i slutändan bara du själv som kan bestämma om du ska dricka eller inte, men jag anser att man får mycket pepp och det ökar chansen att man klarar det den här gången :)

Tack Se Klart, Ledsen Själ och Torn ?

Varför har det blivit så jobbigt helt plötsligt. Nästan på pricken efter 30 dagar tror jag att jag släppte på spärren och suckade av lättnad. Men för vad? Jag vill inte börja dricka igen men min lilla månadsbubbla är slut. Nu är jag sur och irriterad på allt och alla. Har känt sug de senaste dagarna... måste bryta det på något sätt. Jag VET att jag har kontrollen men vill inte gå runt och fantisera om att dricka.

Har ju rökt en del weed under den här månaden vilket har varit lite som en krycka. Behöver inga pekpinnar om det för jag vet att det inte är optimalt. Nu känner jag att det inte heller är rimligt att fortsätta med som jag gör... det är absolut inte som alkohol men det är fortfarande en drog och jag har upplevt side effects från det också. Har använt det för ångesten, slappna av och att koppla bort en stund. Det funkar sådär. Den senaste tiden har det fått mig mer sugen på alkohol för det är MIN drog liksom.

Kan man få lite pepp och kanske någon bok/film tips (behöver inte vara alkohol/drogrelaterat) bara något jag kan distrahera mig själv med ikväll så att jag inte väljer att dricka igen. ?

Hej ylvis
Jag har läst om många här som har svårt att söka hjälp, jag är också så. För mig har det inte med tidigare erfarenheter att göra utan att förstå att jag- precis som alla andra- har rätt till stöd och avlastning, eller medicin. Stora steg. Jag äter numera en ssri-medicin som hjälpt mot min nedstämdhet, som inte var depression utan mer ”orkar inte men måste orka”
Nu ska jag börja trappa ner på medicinen, lite i taget.
Planera allt du kan om det funkar för dig. Så småningom släpper ångest, det är säkert! Heja dig!

Det jag är mest rädd för just nu är att jag ska börja vackla i mitt beslut. Jag har gått tillbaka 3-4 gånger förut.
Jag vet inte hur ett "normalt" förhållande ska vara. Min enda "trygghet" är förhållandet med honom. Han har talat om för mig att jag aldrig kommer att klara mig på egen hand. Han har även talat om för mig att alla familjer har det som vi har haft det, det är bara så som det är. Men hur kan man säga att man älskar någon över allt annat och sedan håna och skada denne? Jag har trots allt kämpat emot honom och jag har sagt att om detta är kärlek så garanterar jag att jag kan leva resten av livet UTAN kärlek.

Jag fick en liten folder från Kvinnojouren om hur en bra partner ska vara, jag kan säga att jag trodde att de skämtade när jag läste om en bra partners egenskaper! Såna personer finns enligt mig inte på riktigt, möjligen på film. Jag tror att det kommer att ta lång tid innan jag kan gå vidare och se något annat än min normala (onormala) vardag.

Igår kväll hade vi filmmarathon. Till det drack jag saft och åt chips, dipp, choklad och salt godis. Även det kan ge en känsla av baksmälla. Inte så mycket men en känsla iaf. Ja ja, bättre än alkohol och helt ok någon gång ibland. Tänker inte bli helt utan laster ?.

Funderar mycket just nu på det som varit, vad jag gått igenom. Mina missfall (3), sorgen och tystnade från omgivningen. När min son dog, tystnaden och sorgen. Jag upplever nu att sorg efter barn skrämmer mer och tystnade är större från vänner och bekanta, än när föräldrar dör. Antar att det inte är lika laddat och att vi alla förlorar föräldrarna nån gång. Medans förlusten av ett barn är så hemskt att tänka sig, att den skrämmer bort folk. Jag hade behövt mina vänner när livet var som svårast, men jag var ensam. Ensam med min vinflaska...
Kanske det var jag som stängde ut dem?
Jag mår bra, funderar bara.
Kram

Idag känns det tungt. Ångesten är mer påtaglig. Förmodligen då jag bestämt mig för att kontakta vårdcentralen. Har bokat in tid med en ny kurator (har träffat en annan vid ett tillfälle men vi klickade inte och jag sökte aldrig en ny efter det) och jag lyckades även pressa fram att jag ville träffa en läkare för att eventuellt få något mot min nedstämdhet. Jag vet inte hur det är med er andra där ute, men personligen har jag väldigt svårt att söka hjälp. Även med vanliga sjukdomstillstånd. Jag har så mycket dåliga erfarenheter från min barndom gällande auktoriteter som kuratorer och socialtjänst att bara tanken att prata med någon får mig att må fysiskt illa ... så det är väl därför man mår skit nu. Jag tror jag är rädd för att dom ska tro att jag inte kan ta hand om min familj eller något. Hur som helst är det gjort nu. Hoppas jag kan komma iväg på samtalet och läkarbesöket och inte boka av det för att jag känner mig ”bättre” i sista sekunden.

Efter mycket googlande igår hittade jag i alla fall en app som heter ”I am sober”, så jag hoppas den ska va lite till hjälp. Man får som brickor, som i AA, när man klarat av etapper av nykterhet. Det känns bra. En dag i taget i början, sedan veckor och jämna tal. Då blir fokuset nästa etapp. Min nästa etapp är att klara idag. Och det känns bra. Jag har även bestämt mig för att skriva en lista över saker jag vill ha eller göra, så när jag nått en viss etapp så får jag det som en belöning. Jag vet även med mig att den största risken för att ja ska dricka är när jag har en ledig helgkväll. Så i helgen ska jag åka iväg med familjen, och jag ska planera in aktiviteter varje fredag och lördag ända fram till jul. Haha det låter så extremt - men det här planerandet är det enda som håller mig vid mina sinnens fulla bruk just nu!

Du startade en tråd igår natt, och rubriken antyder att du hade funderingar kring dina alkoholvanor.

Om funderingarna kvarstår, och du känner dig redo, så är du varmt välkommen att skriva mera här och berätta hur du har det och vad du tänker. Här finns mycket stöttning och klokskap att ta del av.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej!

Det du har genomfört tyder på en sån styrka. Mitt i den här stormen har du lyckats ändra riktning och ta steg för att du själv ska få må så bra som du kan. Fint att höra att du har professionellt stöd, och att du har dina hästar som hjälper dig att hålla igång.

Du har fått fina och kloka svar redan, ville bara skicka med lite extra pepp och styrka till dig. Du är absolut inte ensam. Tack för det du skrivit och delat med dig hittills, och fortsätt gärna att berätta hur du har det, om du vill!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tar det lugnt denna morgon för har haft en vecka med väldigt mycket att göra och långa dagar och sysslor av olika karaktär men allt; jobb.

Jag känner mig hyfsat lugn kring mitt jobb, prestationsångest har jag lämnat bakom mig. Har förvissning om att jag absolut är bra nog eller bra-bra på det jag gör.

Däremot har jag varit dålig genom alla år, på att hinna tänka så pass att känna av var gränser går.

Mellan mig och jobbet var det i många år- ingenting.
Då var också jobbet min främsta källa till att vara nöjd med mig själv. Det hänger i.
Jag har svårt med vad som brukar kallas ”här sitter jag och duger”.

Å andra sidan har vi ett samhälle kultur och historia- som präglas av våra prestationer så att de är kopplade till nöjd-centrum; inte konstigt.

När det börjar gå fel är när nöjdgränsen hela tiden flyttas fram. Och när människan inte fattar att det finns en gräns för vad människan kan prestera.
Så då börjar man skarva.
Tar ner kvällens stress med ett glas- för det hinns inte med nån joggingtur eller ligga på soffan och andas.
Lyfter humöret med ett glas för att det förhöjer känslan av närvaro och att vara levande.
Min största utmaning förutom de första månadernas sug på tidig kväll och inte minst helger.
Har varit att förstå att jag inte kan leva mitt liv på samma sätt som när jag dricker.
Jag har tvingats och måste fortsatt hitta vägar till lugn, och även glädje, och jag måste ge det både tid och rutiner.

Flyttgubbarna ringde och sa att bilen är ledig först imorgon och det passar bra för jag vill ändå ägna denna dag åt att fundera över mina första 283 dagar nykter. Inte bara var mina tusentals kronor tagit vägen, ? men mest vad kommande 283 dagar och fler ska betyda och vilket mitt fokus behöver vara.
Nykter idag, lätt.
Restaurang igår, tänkte 0% på alkohol men njöt av fyra fantastiska rätter, en underbar kväll. Kram kämpar det är fredag! ?

Du skriver 24 år.. jag är uppe i 26 år, varav 25 i detta huset. Det är också ett paradis på landet. Och nu sitter han där ute med allt han behöver och jag har ingenting. Jag har fått låna ihop grejor till lägenheten och handlat en del på second hand. Orolig för ekonomin för tillfället. Och jag kan ju inte köpa ett helt nytt bohag, jag har ju grejer!
Hästarna är uppstallade på två olika ställen, så jag har inga problem att sysselsätta mig efter jobbet..
"Skönt" ändå att veta att man inte är ensam när det känns som tyngst.

Om man kämpar lite extra med här och NU de där dagarna, att försöka vara i stunden och hindra tankarna från att gallopera besvikelse-rundor.
Då kan man finna att nuet är helt ok! Heja dig!

Känn in känslan på lördag morgon när kroppen är frisk och utvilad och inte bakis, det är en sån bonus tycker jag. Men 80% vs 20% är ju helt okej, det kan man leva med..

Nu vänder allt till det bättre!
Kram!

Hej Zhelma,

Beklagar din förlust. Min mamma gick bort i början på veckan i sviterna av sin alkoholism. Det är som du skriver så svårt att förstå hur en människa kan välja alkohol före familj, barn, barnbarn... Jag försöker påminna mig att det är en sjukdom och inte ett beteende som går att välja när beroendet är så starkt. Vi närstående gjorde allt i vår makt för att stötta och hjälpa mamma att ta sig ur beroendet. Det fina var att mamma var inlagd på sjukhus de sista veckorna så innan hon gick bort fick vi möjlighet att samtala med henne utan alkoholens inverkan. Det var så värdefullt och jag fick se att min vanliga mamma fanns kvar.

Anmälde mig hit igår, suttit och läst några trådar, hoppas att du fortsätter dela med dig här- hur det går på din nya resa. Jag har anmält mig hit av samma anledning, vill verkligen ändra mitt beteende. Har valt att vara hemma denna vecka från jobbet, har trappat ner, tog inget vin igår. Jag ska försöka följa rådet att avstå i 90 dagar, känns som en enormt stor utmaningen, så att läsa era trådar kan bli en peppning., tack och lycka till.

Jag får stöd både från kommunen och Kvinnojouren. Jag läser också mycket för att förstå.
Jag tidigare bara berättat om min situation för någon enstaka, men knappt känt att jag blivit trodd. Denna gången bröt jag ihop på jobbet och berättade för mina närmaste jobbarkompisar. Jag kände mig så dum! Samtidigt går de nu med skuldkänslor för att de inte har sett igenom min perfekta fasad jag har haft de senaste åren. Ingen har anat någonting. Ett par av dem följde med när jag skulle hämta hästarna, och nu har jag nog fått den bekräftelse jag saknat. Jag kan inte släta över hans gärningar längre, de såg vad som hände och de har aldrig varit med om något liknande.
Men jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare. Huset måste rensas och förmodligen säljas. Tidigare tänkte jag stridit för huset och försökt köpa ut honom, men nu vet jag inte ens om jag orkar. Just nu är han lugn och säger att jag kan komma ut och hämta kläder jag behöver. Men jag vågar inte åka dit ensam. Samtidigt säger han att jag inte får ta med mig någon.
Men på något sätt ska jag klara detta. Och denna gången går jag INTE tillbaka. Han har förstört alla känslor jag någonsin hade för honom.

Hejja dig, fantastiskt bra jobbat!
Kram!

Det känns 80% fantastiskt men även 20% trist faktiskt... så konstigt för hjärnan vill inte dricka men det är som om kroppen skriker efter vin, öl... champagnens dag idag tydligen... ska köpa ett a-fritt hem ikväll och fira✨
Trevlig helg alla som kämpar och tack för att ni delar och peppar!!

Det är ett stort steg du tagit AH iom att du berättade för din vän, och gjorde det mer ingående. Blir så glad av att läsa ditt inlägg!
Kram!

Jag har under väldigt lång tid, nytttjad alkohol - då vin i stort sätt varje dag, orsakerna är många, eller kanske jag ska säga ursäkterna är många . jag börjar nu se stora negativa konsekvenser av mitt drickande, har bl.a. gott upp 20 kg i vikt, hår,naglar, hy har förändrats, jag är trött och sliten, självkänslan är i botten. Precis som ni funderar jag på inre skador och sjukdomar.
Jag hr slutat träna, endast promenader är jobbiga. Jag gick med här i går, för att se om jag med detta program och forum klara av att ändra mitt beteende, -Denna vecka har jag tagit ledigt från jobbet, dragit ner på drickande för att i går endast tagit alkoholfri cider. Jag har haft influensaliknande symtom, är väl det som kallas abstinens, idag fredag - utmaning. Ska följa era trådar, lycka till på era resor.

Heja oss, som går stadigt på den nyktra vägen med endast några dagars mellanrum.

????????????????????????

Ballonger, tårta och röd grapefruktdrink får du av mig på månadsdagen!

Kram ?

Hängslen och livrem kan behövas ibland.

Kram ?

Om man räknar om det han dricker i sprit så handlar det om ca 3 liter sprit på en vecka. Jag år också från beroendesidorna och hans veckokonsumtion är väldigt hög även där. Så ja, han är nog kanske inte på väg in i ett beroende. Han är redan där. Sen är det där med beroende, alkoholism etc etc svårt att sätta etikett på. Jag var inte definierad som beroende när jag sökte hjälp, men jag vet ju själv att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol. Med den konsumtion han har borde han nog ha abstinensbesvär under sin jourvecka.
Sluta helt, eller dra ner... ja det är föremål för diskussion på beroendesidorna. Så det finns inget klart svar på det. Det är svårt tror jag att dra ner tillräckligt mycket från en så hög konsumtion som han har om han fortsätter med sina BiB. Om han slutar helt en längre period får han Med största sannolikhet en hel del positiva effekter. De åtgärder som han redan har vidtagit t.ex. att han har ett hemligt konto för inköp på systemet och att han gömmer boxar för dig tyder på att han redan är medveten om att det inte är normalt, men jag tror inte att du kommer så långt om du ska tvinga honom att erkänna det. Och det kan mycket väl vara så att han inte vet varför han dricker, men det är en jäkligt dålig vana och gör honom också väldigt passiv. Han har nog rätt tråkigt helt enkelt. Vad gillade han att göra tidigare? Kan ni börja göra något tillsammans?