Senaste kommentarerna i forumet

Inte varit inne på några dagar nu, haft en bra vecka lungt i själen och ingen alkohol. Så njutit av de lugnet, skönt med lugna dagar så man får hämta lite energi. Hoppas ni ochså haft en bra vecka :)

Mitt tips är att du skriver i din egen tråd som en dagbok och tar en dag i taget nykter. Jag lider av precis samma alkoholproblem som du och jag har insett att jag är alkoholist. Bara inte den sorten man direkt kanske tänker på. Jag dricker mig inte asfull en tisdag kväll framför TV:n eller på en parkbänk. Men mina handlingar under alkoholrus talar sitt tydliga språk, jag klarar ta mig fan inte av det.

Jag kommer aldrig heller kunna dricka som folk gör mest. Oavsett hur många regler jag sätter upp (Jag får inte dricka sprit o.s.v.) så dricker jag för mycket förr eller senarae. Låt tiden rulla på utan att dricka och se efter om det är värt att lägga din tid på något som gör att du får sämre självkänsla eller ej? Jag lovar att du kommer få en helt annan koppling till dina känslor och ångesten kommer börja släppa. Men de sakerna tar sin lilla tid.

(Dag 47 snart avklarad)

Bullret

För mig hjälper terapi och bearbeta hemskheter jag varit med om och lära mig hitta andra sätt hantera ångesten på. Men man får testa sig fram och se vad som funkar bäst för en. Inte själv testat medicin naltroxen och campare men antabus var sjuk i tre veckor i biverkningar rena nervgiftet plus de påverkar levern negativt så har man leverproblem är inte antabus att rekommendera

Hej Västligvind!

Jag har en sån sjuk igenkänningsfaktor så det finns inte. Vi startade våra trådar ungefär samtidigt och ingen av oss klarade av nykterheten den gången. Den här gången är det förhoppningsvis annorlunda. Jag är snart klar med dag 47 och känner verkligen hur mina humörsvängningar gått ner och nästan till och med helt försvunnit.

Självkänslan börjar också så sakta komma tillbaka. Jag var nykter 10 veckor förra hösten av helt fel anledning. Jag räknade bara ner dagarna tills jag skulle supa igen. Det var helt sjukt egentligen. Nu har jag en helt annan inställning och vet att det första glaset kommer få mig tillbaka på ruta ett igen.

Förr eller senare. Och jag tror att vi som är på det här sättet aldrig kommer kunna dricka normalt. Jag vill till slut bara peppa dig att hålla i när tiden börjar gå, och se till att skriva/läsa här kontinuerligt så att du PÅMINNS!!

Annars är det lätt att alkoholen får övertaget igen och säger att "det är nog inte så farligt, du kan säkert dricka som folk nu". Gå inte på det!!

Önskar dig all lycka till framöver och kommer absolut att följa din tråd :)

Bullret

Som rubriken lyder vill jag sluta dricka alkohol helt och hållet! Jag önskar få tips och pepp om hur jag ska klara av det från människor som är i liknande sits. För mig så är relationen till alkohol väldigt komplicerad. Jag är själv ett maskrosbarn, och har fått se hur alkoholen förstör allt i sin väg. Jag dricker inte i veckorna eller så, utan dricker som de flesta ”Svenssons” under tillställningar och fester. Jag har ganska många regler för mig själv egentligen, om under vilka omständigheter jag ”får” dricka alkohol, just för att jag aldrig vill hamna i ett beroende. Men jag har insett att det finns olika typer av alkoholproblem, och det jag har är en typ av alkoholproblem.

Oftast så handlar det om att jag gör bort mig när jag är onykter, men vi ska inte gå in på några detaljer där - ni som är i samma sits förstår på ett ungefär tänker jag. Men jag har även de senaste åren lyckats utveckla någon slags ptsd eller ångestsyndrom som gör det outhärdligt att dricka. Dagarna/veckorna efter jag festat får jag ångest och panikattacker och drar ner mig själv till bottens bott. Jag har kommit fram till att jag måste sluta helt nu, jag tål inte alkohol. Jag blir sjuk! Tyvärr så håller den här känslan och uppenbarelsen sig i en vecka, ibland längre. Men sen börjar jag övertala mig själv om att jag kan ju faktiskt dricka ibland, och oftast är det för att jag tänker på hur ”kul” det är. Så det är det här jag vill kämpa mot nu! Men hur!? Har någon här tips om vad fan man gör när hjärnan börjar övertala en om hur jävla kuuuul det är!? För det är det fan inte!!! Jag har gått med i programmet som finns här på alkoholhjälpen, men är det tänkt att man ska sitta å läsa det varje gång suger kommer? Förutom det så har jag pratat med en nära vän och jag har en förälder som jag kan prata ganska öppet om det här med, men jag vill ha praktiska lösningar på vad man gör när suget kommer.

Vad fint att kunna inspirera. Tycker att det här forumet gjort väldigt mycket för mig. Skönt att skriva av sig och att vara bland människor med samma problem o erfarenheter. ❤️

Hade ett par ärenden på stan och dividerade med alkoholdjävulen fram och tillbaka. Inte bara en utan två gånger styrde jag kosan med bestämda steg mot systembolaget. Båda gångerna vände jag tvärt några meter ifrån ingången. Med sorg i hjärtat sörjde jag att inte kunna dricka. Men det var inte slut där. Hela eftermiddagen var jag på väg att åka dit men det gjorde jag inte. Känner både sorg och saknad men lite förvånad över min styrka.

Svårt att motivera mig nu, den gråa vardagen är så jäkla skitgrå. Inget är kul, jag vill inget, orkar inget och allt känns eländigt. Men jag drack inte idag heller. Om jag bara kunde känna glädje över det.

Kram ?

Jag har läst här hos dig idag.
Välkommen till detta forum.
Här kan man verkligen få fint stöd om man vill.Så starkt med 3 månader i klarhet.Klokt första inlägg av dig här tycker jag.
Kram Pilla

Och slut på arbetsveckan. En 200gr hamburgare med strips och iskall citronloka?. Får gå en extra promenad i morgon. Sons of Anarchy på tv och livet känns fullbordat. Mår illa av blotta tanken på alkohol så känns bra.
Trevlig kväll på er?

Jobbig dag på jobbet. Mycket trött och sliten hela dagen. Stort sug att åka förbi bolaget på vägen hem men lyckades köra förbi och hem utan A. Känns ändå skönt att klara det. I morgon blir det AW med arbetskamrater och jag är glad att jag måste köra bil för att ta mig hem. Gör det lättare att inte dricka men sugen kommer jag att bli av att se alla andra som njuter at öl eller vinglas. Kämpar vidare och läser er andras kamp

Man kan inte sudda ut två månaders nykterhet. Det går liksom inte?. Skönt att du är back in business igen. Du kommer fortare tillbaka till måendet nu när du inte druckit så länge. Kram Jullan

Hej,

Ikväll ska jag prata med en psykolog. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp, det är är så mycket man kan prata om. Från början sökte jag mig till psykolog för att jag hade mycket ilska och att det gick ut över alla möjliga saker och områden. Men i takt med att jag slutat med alkoholen har jag ett mycket jämnare humör och det är inte lika relevant längre. Dessutom har jag en fråga om psykologer har tystnadsplikt även när det gäller alkoholberoendefrågor gentemot min arbetsgivare? Någon med erfarenhet som kan berätta mer? :)

Bullret

Vilket intresse det fanns här för kläder, kul!? Secondhand och Tradera låter bra, det får jag testa! Jag värnar om miljön och har faktiskt aldrig varit någon prylnörd. Har tex ofta fått frågor från vänner som undrar varför jag inte har fler fiskeprylar. Jag köper det som det nappar på, och har min fiskerulle så länge den funkar. Har inget behov av att ha en massa”skrytsaker”.

Pinsamt nog måste jag erkänna att frugan kan alla mina klädstorlekar och jag kan inte någon av hennes.? Men jag kan mina storlekar, även kalsingarna.? Historiskt Så står frugan också för större delen av inköp och val av mina kläder. (Jag betalar dock). Hon älskar att shoppa och jag har aldrig gillat att shoppa, så det har funkat bra. Sedan jag blev nykter har jag dock varit i väg och köpt ett par gröna badbyxor, en grön fleecetröja och en grön skjorta. Jag älskar grönt! Naturen ni vet? Frugan har inte gillat grönt så mycket, men den gröna skjortan tyckte hon nu senast helt plötsligt var jättesnygg. Det är tydligen modernt med grönt nu!?

Förstår om ni som kämpar med A-sug osv tycker jag är helt korkad som babblar om kläder här, men det blir så efter ett halvår eller så. Man mår så bra, och alkohol blir en ickefråga. Otroligt skönt och värt varenda minut av kämpande för att få ha det så här. Det blev så för mig i alla fall. Ge aldrig upp! ?

Kram

Vad inspirerad jag blev att läsa #191 om att du aldrig har mått bättre!
Det ser jag fram emot mycket själv.
Jag är bara på dag 5 än, men det går bra!
Brytpunkten för mig var i helgen när jag verkligen gjorde bort mig igen på fyllan och ångesten på det.
Känner att det räcker nu. Mitt första mål när jag kom hit var 2 veckor.
Men efter att ha läst många fina inlägg blev målet 3 månader i stället! ??

Tillräckligt för att ge abstinenssymptom. Jag mår riktigt jäkla dåligt. Mansförkylning har väl alla hört talas om, finns det mansabstinens?? Ujujuj, så synd det är om stackars mig. NOT!
Om något gör ont eller kostar pengar brukar man lära sig ganska fort. Det här gör ont och har kostat pengar, så förhoppningsvis har jag lärt mig något så att det inte blir någon nästa gång. Det grämer mig att jag har spolierat nästan 3 månaders nykterhet.

Jag är också tacksam. Vuxna barn som jag kan bo hos tills jag får min lgh.
Ja, tänk, att vi har gjort det.
Så skönt att du har dina barn hemma. Sen gäller det även att släppa skammen. Att man dragit in sina barn i en sån ohållbar och trasig situation att leva i. Du har brutit upp i tid. Så bra för er. Ni kommer att läka och bli starka tillsammans ????

Ett totalt kaos i mitt inre. Först en lättnad att jag faktiskt klarade av att fly. Sedan en massa praktiskt. Fick skyddade personuppgifter. Kontrakt på lgh. Kontakt med soc och gruppen som arbetar med våld I nära relationer. Sedan skicka in skilsmässoansökan. Byta efternamn. Fly än längre bort från maken. ......vägrar prata med honom. Skickar sms.
Sen alla insikter, alla känslor, så mycket gråt.....
Även tacksamhet över stödet jag får...
Men sen känslor igen...helt fel känslor av längtan och tröst från den som misshandlat mej.
Känner mej helt sjuk både till kropp och själ. Skadad och vingbruten.
Men, jag vet. Jag har gjort det! Jag har lyckats med att fly med mitt liv i behåll.
Det finns så mycket att läsa om psykisk misshandel. Googla på det. Kunskap ger beslutsamhet.
Att skriva här har hjälpt mej att inte förneka verkligheten. Skriv, dokumentera, prata med vänner.
Hela processen tar tid men leder mot frihet.
Hur jag ska få ordning på mina känslor, vet jag knappt. Men jag söker professionellt stöd. Jag förstår ju att jag även har varit en möjliggörare för mitt ex.
Men åh som jag gråter......

Efter 24 år. Jag flydde i smyg. Lämnade vårt så kallade paradis på landet. Skyddade personuppgifter. Helt sjuk känsla att vara rädd för den man också älskat!
Jag kan lova dej att alla sorts känslor kommer att kastas över dej. Sök stöd i kommunen. Det finns stödsamtal att få när man lämnat våld I nära relation. Vi är skadade i själen och behöver läka. Allt har sin tid. Jag har ännu inte ens flyttat in i min lgh utan bor på annan ort. Det är så mycket kvar
Men trots alla känslor - vi har valt oss själva. Vi har valt livet! ???

Hej igen!

Suget avtar med tiden har jag fått lära mig, det är jobbigast de första veckorna/månaderna

Vi ska bli fria från detta vansinne, det som driver mig är barna. Min äldste sa idag efter lite surr, då jag förklarade varför vi flyttade igen. Sonen sa, jag tycker du har gjort helt rätt. Och jag är så nöjd över dem meningen för det känns att han litar på mig ? Ja du Bestemor, hoppas du känner som jag, kvällarna är lugnare, utan oro och rädsla. Idag har jag varit sjukt medberoende, pratade med beroendeenheten och fick med mig, han vet vad han ska göra, han är inte mitt problem
Styrka och kram ❤

Vi måste försöka leva såsom vi önskar..En person som är beroende väljer ofta sin substans..Förstår att det är jobbigt att bryta upp, med hästar och allt..Mannen du lämnade är ju dessutom farlig..Några minuter med ett strypgrepp, Och livet är slut..Mycket bra och starkt gjort av dig..Kram..??

Jag har dessvärre ingen kunskap om abstinensen rent medicinskt så kan inte ge några råd. Däremot kan jag en hel del om att sluta dricka alkohol och kan rekommendera detta stark! Här finns massor att läsa. Välkommen hit! ?

Tack ?

Tack för ditt inlägg och starkt jobbat ?

Ja, det är väl kanske tyvärr så att man blir lite blind. Jag trodde ju länge själv att jag skulle kunna klara av att hålla mig till ett måttligt intag. Det tog ganska lång tid för mitt beslut att mogna att sluta helt. Jag upptäcker dock att min alkoholism måste ha varit väldigt olik de flesta andras. När jag tänkte att jag ska dricka måttligt, så blev det ändå att det spårade ur. Nu när jag väl har bestämt mig för att inte dricka, så blir jag inte ens sugen.

Men det är väl som du säger. Det är svårt att förstå hur destruktivt det är och ibland krävs det väl att något radikalt sker innan man förstår att man måste sluta. Inte ens det räcker till ibland. Jag hade en diskussion med en person som är döende på grund av sitt drickande. Han upptäckte av en slump något år tidigare i samband med ett hälsokontroll av helt andra orsaker att han hade begynnande skrumplever. Dock tog han det inte så allvarligt utan fortsatte att dricka varje dag tills han en dag kräktes blod. Jag vet fortfarande inte om det var läkaren som inte lyckades förmedla allvaret i situationen på rätt sätt eller om det var han själv som inte ville ta till sig det.

Jag är fortfarande inne på min tredje månad som nykter. Har varit på ett antal tillställningar där alkohol har förtärts. Är det något som kommer senare kanske, när allt har lagt sig att man börjar bli sugen igen?