Senaste kommentarerna i forumet

Vi är flera som lyckats gå vidare här det sista.
Det har ju självklart inte varit lätt.
Jag är en person som för det mesta är nöjd med min situation, som går kvar i samma fotspår längre än jag borde vilket gjorde att jag stannade i mitt äktenskap längre än jag borde, med facit i hand skulle lämnat för 2 år sedan redan när vi hade en riktig svacka.
Men när jag väl tagit ett beslut då har jag oftast väldigt lätt för att gå vidare, vända blad, så att säga.
Min exfru kallar mig okänslig, "du grät ju knappt när din mor dog i cancer" kan hon säga.
Jag själv ser mig som att jag har svårt att många gånger ta ett beslut, våndas längre än nödvändigt men är det väl taget så går det lätt sen. Istället för att rusa in, ta ett snabbt beslut och ångra sig sen.
Samma sak med min mor, vi hade 6 månader av vånda innan hon dog och på så sätt var det liksom en form av befrielse när hon slapp sin smärta, slapp att se henne lida när hon dog.
Livet har sina olika delar och dessa måste man gå igenom. Har man väl kommit igenom är det lättare.
Så är det för mig.

Jag vet inte vilke typ av människa du är, alla är vi olika.
Jag hoppas att du får styrkan att fundera på hur du levt underndessa år och hur du kan få.leva om de tar steget att gå vidare, se till framtidens möjligheter istället för att fastna i det förgångna, det förgångna har du redan lidit tillräckligt av.
På forumet hoppas vi ju att våra olika resor kan ge någon mer att få hjälp i sitt beslut. Vad hen än väljer att göra.
Om du inte har barn blir ju det igentligen enklare för dig, då kan du tänka bara på dig själv.
Du får ju faktiskt kanske chansen att träffa någon ny och skaffa barn med. Se den chansen kanske, som det är så vågar du ju ändå inte skaffa barn med honom pga rädsla.

Se till denna rädsla, våga ta steget och bli fri, skulle det ändå inte bli barn i framtiden så blir du fri från rädslan och kunna leva, träffa vänner, resa, bara få må bra?

Det är absolut inga lätta beslut det är jag den förste att skriva under på men beslutet kan göra underverk, tro mig!

Fundera på en plus och minus lista, vad är bra och vad är dåligt I ert förhållande.

Försök att se det med andras ögon.

Vi finns här och stöttar dig!

Har ätit Antabus i 5 veckor. Det fungerar sååå bra. Men den totala tröttheten.....den är fruktansvärd! Kan inte leva normalt just nu. Hur länge kan DET hålla i sig?

Fortsatt yrsel?. Abstinens eller ångest eller båda?? Fan vill bara börja må bättre......

Fantastiskt att du redan märker sådana skillnader??

Kanske lite tjatig men...tar du en tablett som sitter i två veckor? Kan du ta den själv eller måste du gå t beroendemottagningen? Anledningen t att jag frågar är att där jag bor får man gå t rådgivningscentrum och som jag har förstått ..flera gånger i veckan.

Ha en fin tisdag?

Strukturen är inte helt logisk. Man kanske skall satsa på att förbättra, inte på att förändra för sakens skull?

Hur går det för dig? Hoppas du mår bra.

Kram

Du mår ju bara sämre av att älta det som har varit, ingenting blir bättre av att du slår på dig själv. Gjort är gjort och går inte att göra ogjort. Du kan bara bevisa för dig själv och din omgivning att du menar allvar med nykterheten.

Och en månad och 6 dagar nykter är jättebra! Varmt välkommen in i gemenskapen!

Vad det gäller ångesten förstår jag att du inte kan låtsas som ingenting, att det som hänt inte har hänt. Kan du tänka dig att skriva ner det? Få det ur systemet? Inte här, utan i ett block som du förvarar på hemligt ställe. Varje gång du kommer på något hemskt du har gjort på fyllan tänker du ”jag ska inte tänka på det just nu, jag ska skriva ner det i blocket senare”.

Bestäm en tid då du skriver ner det, inte innan läggdags utan gärna så tidigt som möjligt på dagen. Försök sen att glesa ut gångerna ”jag ska inte tänka på det nu, jag ska skriva ner det på söndag” osv.

Du måste nog få alla tankar ur systemet, men begränsa tiden som du tänker på det.

Kram ?

Längtar också efter lämpliga tillfällen att outa lite ?

Lycka till hos juristen! Hoppas hen är en ilsken jävel ? Som jobbar åt dig förstås!

Kram ?

Idag går jag och lägger mig nykter i 1 månad och 6 dagar!

Jag grät ikväll, igen! För saker jag mår dåligt över.. att jag skämt ut mig, att jag gått emot mina principer, min moral- förr när jag inte la mig nykter.

Tankarna är riktigt jobbiga och jag strävar varje dag efter en förlåtelse av mig själv. Min hjärna tillåter inte mig att glömma! Jag gick och köpte kosttillskott för att dämpa ångest då jag inte vill ha något nytt beroende piller, något som får mig att låtsas må bra.
Det hjälper inte och jag känner mig så ensam i mina tankar! Jag vill vara lycklig!

Är det någon mer som kämpat med förlåtelse till sig själv? Med tankar som vägrar ge sig. Jag kan sitta på möte på jobbet och få skaka huvudet och säga ”nej inte nu” För att inte filmen om mina misstag ska spelas upp.

Hoppas verkligen att du orkar skriva snart Onkel F.

Kram ?

Delar verkligen er uppfattning om att stressen uttrycker sig i kroppen när man inte kan hantera den på något annat sätt.

För ett par år sedan var min son försvunnen under drygt två veckor. Jag mådde självklart väldigt dåligt med bl.a. väldigt kraftig yrsel. Blev inlagd på en strokeavdelning och man tog alla tänkbara prover. Allt var bra och bedömningen gjordes att det var psykosomatiskt och orsakat av att min son var försvunnen. Har därefter inte känt av någon yrsel.

Den ångest du känner är delvis kemisk, dvs skapad av alkoholen. För att du ska dricka igen, abstinensbesvär alltså. Det kommer att klinga av. Men det kan ta några dagar tyvärr. Sen har du ångest för vad du har gjort på fyllan också. Den blir bara värre av att du slår på dig själv. Gjort är gjort och går inte att göra ogjort.

Du startade en tråd här - jättebra! Det enda positiva av ångesten sannolikt.

Välkommen hit!

Kram ?

Vinäger, det är bra att kunna gråta så var glad för att du kan!?
Önskar jag kunde gråta lite oftare...det känns ju bättre efteråt.
Något är det som lättar inombords...
Sänder en stor kram till dig ?? och hoppas du blir gladare imorgon.??☀️??

Tänker på dig och undrar hur du har det. Hoppas du orkar komma tillbaks snart..

Det kan nog mycket väl gå själv utan att gå till AA, har aldrig varit där själv. Tycker att det hade varit jobbigt även om alla är där av samma anledning som jag själv.

Om du inte tar hjälp av någon extern, se till att läsa här och påminna dig om varför du tog beslutet. Det är lätt efter ett tag att tycka att det inte var så farligt. Ta en dag i taget och påminn dig själv om varför du slutade är mitt tips :)

Du har ju oss! Vi funkar som AA, fast på ett forum ? Kunskap, dela med sig, ta del av andras berättelser, och gemenskap. Som AA, fast utan tolvstegsprogram. Men den mentala resan är förstås viktigast - och den kan du bara gör på egen hand!

Kram ?

Själv försökte jag hålla mig nykter förra hösten utan någon speciell plan. Sen planerade jag och ett gäng kompisar in en heldagsfest i december. Vips vad det var så hävde jag i mig pilsner. En månad senare söp jag hela nätterna och kom inte hem till min gråtande sambo när hon undrade var jag höll hus. Även om det gick bra i december så var det ett konstant tänkande på att inte dricka för mycket, och rätt vad det var så slog det slint i huvet och jag var tillbaka på ruta ett. Så jävla dum. Nu lever jag efter att aldrig mer ta första glaset :)

Ja man tycker alkoholisten beter sig märkligt, och så beter man sig som medberoende minst lika märkligt. Blev så otroligt förvånad att jag hoppade när han sa hoppa. Förstår det är av rädsla, rädd att såra, tycka synd om och så är det en 15000:- bil! Japp vi kämpar vidare, och jag är helt övertygad om att dina barn Bestemor förstår, hoppas ni får tid och möjlighet att umgås nu ❤

I våras bestämde jag mig ju för att ”fira löning” med massage. Sen kom jag av mig. I höst var det dags igen, men massören var välbokad så idag var första lediga tiden.

Sååå skönt var det ? Men såååå ont gör det nu ? Skuldror och axlar är så ömma att det känns som jag har blåmärken. Vilket jag förstås inte har, men nytta gjorde det i alla fall.

Ju fler hårda knutor jag har desto ondare gör det när de ska mjukas upp. Nu ska jag dit 26/10 nästa gång, och sen har jag bokat tid i nov-dec också.

Massage frigör kärlekshormonet oxytocin, så det är också en anledning till att jag vill unna mig massage en gång per månad. Kroppsberöring är jag minst sagt svältfödd på.

Kram ?

Tack för alla fina tips. Ska jag titta på.
Dag #2 gick bra, ingen öl. Inget sug alls.
Känner mig harmonisk och stolt. ??
Har funderat på AA men det verkar ju inte behövas.
Vi får se, jag ger det några veckor på egen hand.
Jag vill nog lösa det här själv. Och tror att det går.
God natt, redan kl 22.20 ??

Jag kan inte annat än hålla med. Hade jag fortsatt skriva här redan när jag startade tråden för ett år sen så kanske jag inte hade trillat dit igen, fast det hade jag nog. Jag förknippar hela min studietid med alkohol. Nu är det yrkeslivet som gäller - Där är inte alkoholen en lika central del. Folk runt omkring mig har ganska stabila levnadsförhållanden, vilket underlättar för mig. Så det är väl egentligen bara en annan del av livet antar jag.

Jag har hela tiden haft som mål att dra ned på alkoholen så kraftigt att jag i framtiden bara ska dricka kanske 2-3 gånger om året, vid väldigt speciella tillfällen som familjetillställningar och liknande. Alltså att ta ett par glas vin till maten, skratta och umgås. Sedan resten av året vara nykter.

Jag har funderat ganska mycket på detta senaste tiden, och med tanke på hur urspårat det blev för mig i slutänden så kanske jag inte ens fixar 2-3 gånger om året utan att det triggar igång ett nytt missbruk.

Jag vet inte hur jag ska göra riktigt. Jag kanske aldrig kommer dricka alkohol igen. Det låter väldigt osannolikt på ett sätt, men jag vet faktiskt inte hur jag ska göra. Jag skulle nog kanske må bäst av att aldrig röra skiten igen.

Idag blev det en bra och harmonisk dag. Kände svagt sug, men det gick bra. Inga problem att stå emot.

Klart du ska känna dig nöjd! Min dag blev också bra - ingen alkohol och faktiskt inget direkt sug heller, trots att min man drack två glas vin efter stressig dag. Godnatt!

Azalea, Skrållan, Nordäng67 !
Visst är det ändå lite fascinerande hur kropp och själ hänger samman. Tack för ert stöd och pepp.
Ni får mig att må bra.
Kram Blade Runner