Senaste kommentarerna i forumet

Hmm efter att jag skrev det igår satt jag med lite sent jobb, och ja, tog några glas vin. Jättegott och avslappnande, men helt onödigt. Bra med det här forumet att man tvingas vara ärlig! Nya tag!

Hej!
Tack för grattis i min tråd! Vad bra du jobbar på och tänker dig själv till rätta när det blir jobbigt! Stor motivation även för mig att vara en piggare mamma som inte luktar alkohol, eller behöver sitta ifred med sitt vinglas.. Men viktigt att eliminera så mycket stress som möjligt, det är ju en stark trigger till att dricka. för många av oss.. Jag är benhård på att tvinga mig till att ta rast och lunch varje jobbdag, och då helst med minst en promenad så hjärnan får starta om och pausa lite, hur gör du? Något jag har svårare med är att säga nej till aktiviteter andra föreslår, men har där tagit till kortet att 'det låter jättekul, men måste kolla om det funkar för min sambo också' och då får jag en chans att tänka efter om jag verkligen orkar innan jag planerar in något.. Kämpa på, jag tycker att det blir lättare ju längre tiden går. Man hittar nya sätt att tackla vinsuget. Har som Se klart skriver om börjat rikta om suget från vin mot att få vakna pigg, äta god frukost och dricka en extra kopp kaffe. Känns som att det funkar.

Jag var också obekväm med att outa mig som nykter alkoholist. Skyllde mycket på bilkörning i början. Funkar avskräckande åt båda håll.

Numer säger jag att jag inte dricker mer eftersom det påverkar min psykiska hälsa negativt. Och det är ju sant. Mer behöver ingen veta. Du kan skylla på träningen, att du vill uppnå ett visst mål.

Du kommer med tiden märka att du kommer att ha jättekul utan alkohol i glaset. Alkoholfri öl finns överallt. Ju flera som frågar efter det, desto bättre blir sortimentet.

Du kommer sannolikt att vilja avvika tidigare på kvällen. Dels blir man kvällstrött i början av nykterheten och dels blir folk lallande idioter efter midnatt ?

De första veckorna bör du dock ligga lite lågt med krogen, du är extra sårbar då. För varje månad blir du stärkt i din nykterhet.

Någon mer hobby än träning kanske du kan utveckla? Eller föreningsliv? Låter kanske tråkigt, men allt blir vad man gör det till. Naturen är mitt stora intresse.

Kram ?

Hej, har gått från att vara ett klassiskt party-animal till att nu avstå helt från alkohol. Har upptäckt att många vänner gärna hänger på nyktra aktiviteter, det var bara aldrig någon som tog initiativ till det tidigare. Kanske blir det så för dig med, och ni kanske upptäcker att ni har mer gemensamt än att festa. Sen har jag fortsatt att hänga med även på fester och faktiskt haft riktigt kul även nykter. Bara man kommer ihåg att alkoholfritt är något man väljer själv och mår bra av så hittar man bra sätt att hantera det, man får jobba på sin inställning om det behövs.

Att njuta av sina barnbarn nykter måste vara höjden av lycka ❤️ Det ser jag fram emot, även om det kan få dröja några år. Tänker njuta av ”tiden efter barnen” först.

Kram ?

Du är så välkommen in hit Jullan56 ❤️ Stort grattis till dina 6 nyktra månader! Snacka om botten du fick uppleva, förstår verkligen att du har enorm respekt för alkoholdjävulen.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Grattis till framgångarna på vågen.
Jag funderar på att flytta upp min trivselvikt ett snäpp ?
Inser att den är exakt samma idag som när jag gick på Viktväktarna efter graviditet, då jag var 23.
Det är fyra kilo kvar men jag funderar på att låta det vara bra såhär. Och helst inte gå upp då, är väl tanken.
Det bara slog mig att det mesta i livet förändrats, så kanske även trivselvikten... kram!

Senaste veckan har jag rasat i vikt. Jag tänker att kanske jag borde vara tacksam, kanske jag är svag och därför reagerar såhär starkt. För att i ena stunden tänka, jag ska packa ihop sakerna och lämna honom. Jag känner ingen livslust ena stunden för att sen känna att nu ska jag vara stark. Allt blir bra. Känslorna fram och tillbaka. Sen tänker jag men han har ju fina sidor, han är omtänksam. Han vill ju vara med mig. Varför ska jag ha ångest. Han är ju min älskling. Det är sjukt och jag förstår inte hur jag kan pendla såhär mycket i känslorna. Det måste vara medberoende och extrem utbrändhet. Jag ser andra skaffa barn och ha fina förhållanden men jag har inte vågat skaffa barn med honom pga alkoholen och rädsla för bråk. Och snart är det kört för min del. Också det är en stor sorg, att mina familjedrömmar gått i kras.

Jag förstår vad du menar. Jag tänker att man når sin personliga gräns för vad man kan tolerera att alkoholen ställer till med/hade kunnat ställa till med om man inte haft turen på sin sida. För egen del hade jag kunnat sjunka väldigt mycket djupare, jag backade liksom undan från stupet, men känner ändå att jag hade nått min gräns. Och precis som du kommer jag på fler och fler otrevliga grejer med alkohol som jag blundade för så länge jag drack. Så skönt att de ligger bakom mig nu..

Fortfarande nykter, så skönt. Fick underbart mycket gjort igår. Tänker inte särskilt mycket längre på A, det är en befrielse. Märker dock att jag vill ha något att fira med, vilket har blivit chips, nötter och mat. Ska jobba med att hitta ett sunt förhållande till mitt ätande, gissar att det är lite samma process som att sluta dricka. D.v.s. helt enkelt stå ut i ca 10 dagar så går det värsta suget över.. Vi få se jag börjar räkna det som dag 0, därav min rubrik 57+0.

Dags för mera goda vanor :)

Halva arbetsdagen har jag varit så jävla arg på en medarbetare som beter sig som en idiot på mail. Trots att han fick betalt tillbaka med samma mynt. Moget? Not.

Men jag kan inte skaka av mig ilskan. Den ligger i magen och skaver och gör sig påmind då och då så jag kan inte koncentrera mig på något annat.

Vissa känslor är verkligen svinjobbiga att hantera nykter. Jag trodde jag hade lärt mig hantera ilska, men det hade jag inte.

Måtte vi inte ha någon förhandling på gång nu snart för det kan nog sluta i katastrof ? Jag brukar annars ha rollen ”good cop”, men nu är jag ”bad cop” så det skriker om det ?

Kram ?

Det är nog ovant för dig att må bra, därav katastroftänket. Där hjälper nykterheten dig också, för det ger dig mer känsla av här och nu. Se den blå himlen, känna lukten av multnande löv, känna kylan bita i kinderna.

Musik har varit ett bra sätt för mig att verkligen njuta, och jag sjunger med och dansar så rutorna skallrar. Ingen plats för oro där inte.

Allt man övar på blir man bättre på, kanske också på att må bra?

Kram ?

Hellre öl i vasken än i din kropp. Tillfället gör tjuven.

Av samma anledning har jag varken godis eller kakor hemma. Och absolut inte alkohol.

När de svaga stunderna kommer är det bäst att inte ha skiten hemma, för då blir tröskeln lite högre åtminstone.

Kram ?

Ps. Sök på Craig Beck ”Stop Drinking Expert” på youtube så sysselsätter du dig ett bra tag och lär dig massor.

Hej på er alla fina! Jag och min man (f.d. alkoholpartner) har nu 42 dagar nykterhet bakom mig och det känns bra, mycket har hunnit hända sedan vi slutade dricka.

Jag har lyckats skaffa mig ett jobb som verksamhetsledare, där jag kommer få jobba hemifrån och självständigt.

Jag har steriliserat mig och därmed har jag tagit itu med en sak jag funderat så länge på men inte vågat på grund av olika omständigheter. Min man har inga barn och vill inte heller ha barn. Så det var ett gemensamt beslut. Hoppas han inte kommer på att han vill bli pappa med en ung/vacker dam nu den närmaste tiden, för i så fall kanske jag måste flytta till Karibien en tid och leva på hans pengar efter en smutsig skilsmässa ;)

Så det har varit många förändringar på bara ett par veckor, och i det här känner jag att nykterhet är gudomligt och så mycket bättre än någonting annat! Däremot har min man problem med sin ångest och detta vet jag inte riktigt hur vi ska få nån bot på eftersom det kan komma att få oss båda till ett återfall i framtiden... Jag hoppas att ångesten skall underlätta eller så måste han börja medicinera med SSRI. Så långt skulle jag inte vilja att det ska gå men... hellre det än att stå och hänga i systembolagets kassa var och varannan dag.

Tack för att ni finns, jag läser alla era inlägg och ni gör alla stora förändringar i era egna liv på ett eller annat sätt.

Tack för din kommentar, just nu mår jag väldigt dåligt, ångest hela tiden. Känns som jag hamnat i en stor livskris, kroppen är svag och jag har gått ner i vikt. Rädslan att lämna en person som man delat så mycket med. Sen kommer skuldkänslorna att: hur kan jag lämna en person som också har fina sidor och alla minnen vi delat och fina stunder som vi också kan ha. Jag funderar på ett sista ultimatum. Men det gör så ont i hela mig. Jag har svårt att ta upp den här diskussionen med honom, jag försöker dämpa ångesten och vara stark. Men ångesten tar över mig. Att inleda det där samtalet. Jag ville bara att vi skulle ha det bra, ha ett kärleksfullt hem med barn och göra saker tillsammans utan alkohol. Alla dessa gånger han druckit när vi hittar på något tillsammans. Alla gånger jag har skämts för att han är full. Jag ser det direkt i hans ögon, i hans tal. Det här har gjort att jag hittar på saker på egen hand för att jag klarar inte av att ha med mig en berusad person.
Han är annars en väldigt charmig person och bra på att tala med folk, intelligent och sköter sitt välbetalda jobb.. Man tycker att han skulle kunna ta tag i situationen och söka hjälp. Men det är han helt emot. Tror det är stoltheten. Tänk att man kan vara så fast i en annan person så man själv förstör sin hälsa och själ som jag nu gjort. Vill bara sova bort smärtan. Jag är så besviken, ledsen och arg.

Skönt att du är frisk igen.
Men du, tagit 84 hitta ut-kontroller!!! Det var ju hur många kontroller som helst.... Men låter som en trevlig plan för dig att engagera dig i orienteringsklubben :-)

Ha en fin måndag-osv.

Först nu känner jag mig redo för det ”vidare livet”, varit med i a hjälpen i många år, hade som bäst 8 månaders nykterhet. Föll dit igen och drog mig undan med motiveringen att jag ville dricka och att jag klarade av a. Besegrad såklart och ytterligare ett tramp ner mot helvetet. Vaknade upp på akutmottagningen med en ångest värre än döden. Ett av mina barn kom o hämtade mig... sambon allvarligt rädd, och jag själv ett vrak. Klarar inte ens härinne skriva om vad jag gjorde innan jag hamnade på akuten. Sedan dess är jag på riktigt livrädd för adjävulen och dess verkningar på mig, jag tror inte jag klarar ett återfall till, då dör jag. Och skulle jag råka överleva får jag göra det ensam.....bister sanning, är nog det närmaste man kan komma botten. Jag förstår innebörden o konsekvenserna av mitt drickande fullt ut. Vilken jävla tur att man har ett val, valet än så länge ( snart 6 månader), är att vara nykter. Målet är att förbli nykter, en dag i taget. Jag har tagit all hjälp jag kan denna gång. Antabus, naltrexon, samtal på alkoholmottagning. Jag har tränat, umgåtts med barn, barnbarn, sambo. arbetat och försökt hålla det på en nivå som känts bra. Nu börjar så sakta jag titta fram, lite frågande, lite känslomässigt rubbad, det är tvära kast i humöret . Men det är JAG. Inga dimmor, inga ridåer, Ingen förnekelse , inget rus. Det är galet skönt. Och jag har med stor hjälp härinne fått ta del av livsstrategier som har hjälpt mig vid många svackor. Tänk att man kan ha er med vart och närsomhelst, vilken ynnest. Nu ska jag sluta babbla och hälsa mig själv välkommen till ”det vidare livet”?Jullan

Dubbelpost

Bra jobbat, dit vill jag med komma, till normal konsumtion.
Men först 3 månader nykter benchmark, tänkte jag.

Diskuterade lite i en annan tråd om hur vi nu ska kunna umgås med folk utan alkohol.
Problemet är att jag lever i en rätt stark alkoholkultur bland vänner och släktingar. Alla dricker mer eller mindre. Ska det hittas på något till helgen är det 99 gånger av 100: Vi kan väl gåt ut och ta en öl (som brukar bli 8 öl och 3 shots). "AW" med kollegor. Eller äta ute, inkl dryck givetvis. Middag hemma hos någon inkl drycker. Och det planeras i god tid vem som ska köpa vad och hur mycket.

Hur gör ni andra med detta? Skaffar ni nya vänner?
Går med i nån mossig förening, det är väl så nykterister gör?
Eller har ni så bra vänner redan att det är lugnt?
Jag vet inte om jag har det egentligen. Det känns som att man bara har de vännerna som det råkade bli och att det vi mest har gemensamt är att dricka och festa. Jag har fortsatt leva som 25-åring fast jag nu är över 40. Familjebildning har inte blivit av. Antagligen på grund av mitt omogna förhållande till alkohol.
Lite orolig för hur detta ska gå, vill inte bli ännu mer ensam.

Det känns rätt pinsamt också att komma ut som "nykter alkoholist", när jag inte ens är alkis i klassisk bemärkelse.

Jag ska börja träna igen. Men borde hitta något mer socialt att göra än gymmet.

Jag förstår hur du tänker med din fråga om hur vi umgås nyktra. Det sociala livet bygger ju ofta på att det ska vara alkohol med i bilden. Jag har med hjälp av detta forum lyckats ändra mitt riskbruk till en normal konsumtion. Jag väljer själv numera om jag vill dricka och undviker sjöslag. Jag har inga problem längre med att avstå eller välja a-fritt i sociala sammanhang. I början var jag osäker på hur det skulle funka. Nu vet jag att det funkar och att jag slipper bakfylla och ångest. Jag mår absolut bästa av att dissa alkoholen totalt ändå väljer jag att dricka nån gång per månad. En dag i taget

Vad är det för fel på mig? Kändes så skönt att vara nykter och pigg. Men hur belönar jag mig då? Jo, med att köpa 2 bag in boxar ? Såklart slut nu och mår därefter!
Tycker mig vara en sund och bra människa. Men tydligen inte. Någon reptilhjärna, verkar jag ha. Gick förbi systemet i fredags, och tänkte åh! Måste passa på? Så sjukt dum i huvudet!

Trivselvikt låter riktigt nice ? Snudd på grekiska för mig dock ? Men var sak har sin tid.

Skönt med fisketuren. Varje timme med dagsljus och uppehållsväder får man njuta av vid den här tiden på året.

Tycker också synd om din fru, men hon får som sagt skylla sig själv. Hoppas det var värt baksmällan. Det värsta är väl att det inte alltid är värt det ens.

Kram ?

Detta är ingen lätt situation tyvärr.

För min del så har jag gått i långa år och mått dåligt pga fruns drickande.
Jag har älskat henne i alla år men inte insett att jag borde älska mig själv istället.
Jag har kämpat och försökt prata med henne om hennes drickande många gånger utan resultat.
Jag började för drygt ett år sedan inse att detta är verkligen inte hållbart för mig själv och våra barn längre.
Jag började längta och fundera på hur vill JAG leva, vad vill jag göra med barnen utan en fru som dricker, kom fram till att det är massor, massor av drömmar som jag hålla tillbaka i många år.
Den verkliga vändpunkten för mig var, (jag och flera, har rekommenderat att läsa denna till flera här på forumet) var när jag läste "Djävulsdansen, bli fri från ditt medberoende"
Den fick mig att inse vad det handlade om att vara medberoende. Började ännu mer tänka på hur jag ville leva mitt liv.
Du kan läsa mer om min historia här på forumet.
Hur som, hur mår du nu? hur vill du må om säg, 3 år, 10 år? Vill du fortsätta må som du gör nu?
Vill du fortsätta som du gjort i många år?
Fundera på vad dina drömmar är, vad vill du göra, uppleva?
Bara det du skriver att du inte kan bjuda hem vänner, vore inte det fantastiskt att kunna ha ett liv med vänner, lugn och harmoni istället för depression och dåligt självförtroende.
Jag vet det är inte lätt att frigöra sig, det är många steg att ta på vägen.

Jag har själv haft dåligt självförtroende i flera år, problemen har jag döljt och sopat under mattan utan att tänka på mig själv.
Vi har inte heller haft något större umgänge de senaste åren då frun "mått dåligt" och inte velat träffa andra.

Vi har haft fler bekymmer i vårt äktenskap än fruns drickande, vi har inte heller lyckats nå varandra i diskussioner då vi är väldigt olika vilket gjort att vi grälar otroligt mycket enbart oxå om det.

Jag har tillslut brutit mig loss och begärde skilsmässa.
Papprena är inskickade och bekräftade från tingsrätten så nu väntar 6 mån betänketid.
Flyttar till en ny lägenhet om 2 månader och jag känner mig så otroligt mycket gladare vilket många av mina vänner oxå påpekat för mig.
Jag har massa drömmar jag vill förverkliga för mig själv och för barnen.

Vet att detta är en otroligt jobbig situation och jag kommer.säkert ångra mig om skilsmässan många gånger i framtiden. Men ihållande de gånger ska jag leva ett glatt liv med ny upptäckter och utmaningar?

Vi är många med dig hör och skriv gärna så mycket du orkar här.
Har du någon bra vän du litar på att prata med. Prata och skriva hjälper så otroligt mycket för att bearbeta sina känslor.
Det hjälpte mig på min resa ur medberoendet.
Idag har jag egen vilja, min numera exfru tycker det är skitjobbigt nu när jag inte bara accepterar situationen utan står på mig vad jag vill. Jag vägrar att fastna i medberoendets bojor igen.

Till dina 2 månader. Ett slags lyckorus infinner sig ibland ✨

Ge inte upp svampen! ? Den finns där om du bara letar. Och passa på att njuta av naturen.

Jag går på olika styrkepass och märkte rätt fort att det gav effekt. Kan känna en muskel under fettet på låret nu ?

Lycka till i svampskogen!
Kram ??