Senaste kommentarerna i forumet

Du skrev för en knapp vecka sedan och kände dig låg och rådvill kring vilka steg du som anhörig ska ta nu när din partner sökt hjälp för sitt alkoholproblem. Det är inte konstigt att tankarna snurrar, och du är klok som väger in dina egna behov och funderar på vad du själv behöver för att hantera situationen. Hur känns det nu, var står du i tankarna?

Du har fått fina tips i tråden redan, hoppas det är okej att jag kompletterar med lite fler idéer. Många anhöriga som varit i samma situation med snurrande tankar har varit hjälpta av ett samtal till Alkohollinjen (020 84 44 48). Där får du chans att ha ett förutsättningslöst, anonymt (om du vill) samtal med en rådgivare där du kan få stöd och information.

Ett annat alternativ är att kontakta anhörigstödjare/-konsulenter i din kommun/stadsdel (kontaktuppgifter finns oftast att hitta genom att skriva in anhörigstöd och namnet på din kommun/stadsdel i din sökmotor). Det är lite olika vilket utbud de har, men de har ofta flera alternativ för att ge dig stöd i din situation som anhörig. Det går bra att ringa anonymt först för att se om de kan erbjuda något som passar.

Ett tredje alternativ är att kolla upp Al-Anon (t ex genom att slå in det i sökmotorn), som har möten för anhöriga där en kan få stöd av andra som varit eller är i liknande situationer.

Det här var några tips, kanske var det saker du redan visste om, kanske gav det något nytt uppslag för dig. Oavsett vad får du gärna skriva mer här och berätta hur du har det.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har en positiv inställning, svinbra! ? Det underlättar det hela väldigt mycket., Jag gjorde nästan inget annat än tog långa promenader den första veckan. Frisk luft, motion, tiden går och så har man annat att titta på än väggen hemma.

Kram

.. i att jag till viss del tycker det är mitt fel som du skriver i början. ? I och med att jag inte kommunicerar direkt om något hänt och kanske drar mig undan lite..

Du har många frågor. Tog en screenshot på dem och kommer gå genom dem i huvudet då och då. Kloka frågor som ger en eftertanke. Skriver inte ner dem här på forumet just nu.

Sköt om dig.
Kram ?

Har haft det riktigt tungt några veckor nu. Har tappat både fokus och energi och är mest bedrövad och energilös.
Det är säkert hösten också som spelar in men mest att allt är i limbo och inget händer.
Jag känner nog mig lite fången.
Jag betalar till huset plus en lägenhet som jag skaffade för det inte gick att bo under samma tak, jag höll på att gå under. Så det är dubbla hyror fortfarande och det blir mycket pengar.
Vi är numera skilda sen 1:a september och det var ett steg.
Men nu har jag skickat in om bodelning så den kan börja.
För att inte gå förbi min ex man som nu sitter inlåst på LVM sen 1 månad och ska vara där totalt 6 månader så skickade jag ett meddelande att det är inskickat nu.
Herrejisses så arg och upprörd han var när han ringde nu.
Hotade att han kommer ta sitt liv och att det är mitt fel och att jag kommer att få se när han kommer hem. Han kommer sätta dit mig och en himmelens massa annat. Jag fick knappt en syl i vädret.
Jag förklarade att jag valde att inte ansöka om bodelning när han satt inlåst på LVM i våras i 6 månader utan väntade tills han kom hem.
Gick sådär, han drack sig redlös under alla 44 dagar han var hemma tills vi var tvungna att orosanmäla igen.
Så nu är han där igen och jag vill verkligen inte vänta 6 månader tills han kommer hem plus att jag antar att supande drar igång då igen.

Känner mig så fången och ser inget avslut på mitt oklara liv jag lever nu.

Azalea

Hej! Du skrev ett inlägg i min tråd, jag vet inte om det var menat till mig men vill ändå svara dig.
Jag fattar att du har det skit. Npf är riktigt tufft att leva med.
Kan du försöka att hänga så mycket som möjligt med dina vänner som förstår dig och lyfter dig?
Drick dina öl när du måste, känn ingen skuld för det. Skuld och skam är skit.
Men livet med din ex-kille känns sådär. Du skriver "ska jag behöva knarka bara för att jag inte pallar med att han vaknar varje dag och vill bli underhållen och saknar självständighet!?"
Jag behövde själv dricka för att orka leva med min ex-man, och det drog ner mig i eget missbruk och gjorde livet helt meningslöst.
Finns det inte något sätt för dig att försöka rädda dig själv, istället för att tillåta dig att gå under tillsammans med honom? Du har ju dessutom din hund som behöver dig.

Har lagt 3 vita dagar bakom mig nu efter guppet som blev djupare än det skulle bli.
Hällde inte ut vinet som var kvar, det var en oöppnad BiB som skulle lämnas tillbaka till Systemet. Och några öl.
Men sedan, strax efter att jag hade skrivit mitt senaste inlägg ovan så ville jag bara ge fingret åt mig själv. Den destruktiva deppiga mörka Blenda berättade för den självgoda klämkäcka präktiga Blenda att hon hade tagit för mycket plats på sistone, så nu var det dags att sätta henne på plats.
Så jag drack upp allt istället.
Efter några dryckesdagar så var den mörka sidan nöjd, jag mådde riktigt fysiskt dåligt en natt, och nu är jag lugn och nykter igen.

Ska fundera mer på vad som hände för att undvika återfall framöver. En personlig teori är att jag varit alltför positiv för mitt eget bästa. Jag förstår om det klingar konstigt hos er som tror på positivt tänkande, men min grundstämning är de facto i moll, och det måste få mer luft även i nykterheten för att inte explodera och kräva en sup.
Mitt liv ÄR rätt tungt, och kommer att så förbli även nykter, jag måste lära mig att bejaka och leva mig genom även de mörka stråken, inte bara lägga ett glatt lock över sorg och smärta.
Så jag pausar min julkalender, det VAR en bra idé men kanske inte just för mig och åtminstone inte just nu :)

Ska försöka hitta en bra terapeut. Vet dock inte om jag ska prioritera missbruket eller livshändelserna, allt måste upp i ljuset men det är ju lite olika ingångar.

Hej, jag gick in och läste ditt första inlägg i tråden. Där beskriver du hur det är för dig just nu. Efter några månaders nykterhet tar du nåt glas och sen är du plötsligt tillbaks i det destruktiva drickandet. Vad kan du göra för att det inte ska bli så den här gången? Du verkar ha mått så bra av nykterheten. Kan du ta känslan du har nu, att alkohol ger lite avsmak, och kanske köra på alkoholfritt igen? Och funderar på vad alkoholen ger dig som gör det värt att riskera de där karatefyllorna du inte vill ha...

Tror att alla vi kick/belönings-sökare behöver lära oss att många gånger är hanterbart gott nog!

Jag har vuxet barn med psykisk ohälsa, bland annat ADHD och GAD, väldigt gränslös och vägrar all form av medicinering. Jag hjälper till med pengar titt som tätt, fel eller ej, men nu har jag valt den vägen och hoppas att barnet ska mogna.
Så även om vår situation inte är identisk så ville jag bara skriva att jag känner igen både hur ont det gör och hur ensamt det är. Jag står dessutom utan stöd i form av en förstående man. När vi hade det som värst med barnet och borde haft hjälp av varandra så skapade svårigheterna istället klyftor mellan oss som nu inte går att reparera. Lägg till alkoholen på det. Inget roligt liv.
I början av året kände jag så tung hopplöshet att jag tyckte det kvittade om jag levde. Drack hejdlöst, påhejad av meningslösheten. Men det vände. Vet inte riktigt hur.
Nu vill jag fortsätta leva, såsom du också skrev i ett tidigare inlägg. Så jag försöker ta vara på det ljus som fortfarande finns, samtidigt som jag andas mig genom de mörka stråken minut för minut. Tillåta mig att sörja men inte att grubbla. Aldrig ge upp. Svårt är det, men enda sättet.
Jag har också precis börjat om på min resa mot 100 dagars nykterhet.
Så länge det finns liv finns det hopp.
Kram!

Har nog alltid varit en festprisse, fester och bar miljöer har lockat mig.
Har lätt att få kontakt med människor, många öppnar upp sig för mig.

Reser (eller innan Covid) brukade resa mycket i tjänsten
Arbetar väldigt självständigt/ensamt.

Började nog smaka på öl kring min 14-års ålder.

Men öl/vin framförallt där konsumtionen ökade rejält för kanske 10år sedan.

Vin i princip varje dag.
Har försökt att dra ner och lyckats i omgångar (höll upp hela semestern ca 50 dagar) Men började få (inte vid det uppehållet) mer och mer abstinens

Gick frivilligt till beroendevården, fich en underbar läkare och sjuksyster.

Prover är bra ... känns så skönt.
Men startade med Antabus nu för 10 dagar sedan (ca) går bra ... är fortfarande på krogen ibland men då med en Sprite eller annan dricka.

Känner dock en tomhet, min snuttefilt är borta, känner mig ensam trots vänner och arbete.

Har hört att nästan ingen bara slutar utan börja med något annat.

Spel intresserar mig inte, inte heller narkotika ... däremot tänker jag mer och mer på sex....

Hur känner/gör ni?

Gå på magkänslan

Godmorgon på er!
Blev 4 timmars sömn så bättre än ingen alls. Huvudet klarare och solen ser ut att ev titta fram.
Såg att Melatonin nu släppts receptfritt och beställt tre kartonger för säkerhets skull ?.
Dag fyra och SKA utanför de här fyra väggarna idag ?.
Nu en kopp kaffe och ha en fin dag alla ni.
Kramar från mig?

Jag vet hur det är när ens barn har skulder hos kronofogden.
Jag var orolig i flera år för att min son aldrig skulle komma på fötter igen.
Även om han har överlevt i många år trots sin psykiska ohälsa och självmedicinering så kvarstår kronofogden. Och det som är bra med det är att han inte kan låna mer pengar för han är stoppad överallt.
Din dotter borde väl också ha en sådan spärr?
Tänk inte så mycket på kronofogden, de är bra att prata med. I början ringde jag till dem och var förtvivlad men de lugnade mig och sa att det viktigaste var att min son skulle få hjälp med sitt dåliga mående. Och att han så småningom kunde lägga upp en avbetalning när han väl började jobba.
Men han har fortfarande inte kommit dit, mår dåligt men ibland bättre.
Kronofogden är egentligen det minsta bekymret...de hör av sig till honom per brev en gång om året och frågar om han har någon inkomst. Men han lever på försörjningsstöd så det finns ingen inkomst de kan utmäta...

Det värsta är faktiskt att psykvården och missbruksvården är så dålig...?

Så tänk inte så mycket på det du inte kan påverka Varafrisk, det bara dränerar dig på energi!

Önskar dig en fin lugn helg utan grubbel och oro, det behöver du!

Kram ???

Andrahalvlek; det har ökat i höst även här, så det gäller nog fortsatt vara klok. på jobbet har vi stora oanvända ytor och faktiskt något arbetsrum som står helt tomt som går nyttja om jag vill vara där mer än 50/50.

Mic; om vi är lika så har du också varit / är bra på att ge upp, tycka det inte är någon mening att ens försöka / inte värd bättre ;-) men båda två vet ju det är nån falsk fågel som sitter och ljuger på axeln.

Fredag. Idag blir det vinterdäcksbyte på bilen här. Något av det bästa jag gjort är att låta en däckfirma lagra däcken och sköta om tvätt, kontroll. Det är hur skönt som helst slippa stå i slasket o regnet på hösten och frysa och byta. När jag för några år sedan fick punktering och blev arg på att reservdäcket på nya bilen faktiskt inte fanns, utan det som fanns var istället en pump med något lim i som skulle ersätta... så ringde jag däckfirman och tog ut ett av de fyra däcken o låter det ligga i skuffen. Om jag får punktering vill jag kunna byta och köra med ett riktigt däck...

Jag är ju singel och trivs ganska bra med min självsamhet (för att citera Andrahalvlek), och nu i Coronatider är väl det bara en av bröderna som ibland kommer på besök. Men, det är ändå lite märkligt hur mycket mer städat det har blivit här sen midsommar. Alla dessa timmar som jag inte förstör, gör att det dels inte blir rörigt på grund av det jag gjorde, men även att det är lätt att dra dammsugaren en stund, eller så. Damma bokhyllor ligger dock fortfarande på min bucketlist...

Ha en fin fredag :)

Jag är verkligen mitt inne i höstens alla bestyr. Såååååå mycket på jobbet just nu. Den här veckan var ännu värre än förra.. ush ush. Imorgon kl.17 ska jag logga ut från jobb och bara vila mitt huvud. Ser fram emot det!

Och det blev som du ville. Om inte så döm inte dig själv för hårt utan ta nya tag och fortsätt kämpa. Jag var nykter ikväll och jag skäms nästan för att erkänna att jag tänkte många gånger att det var ok för imorgon är det fredag och helt ok att dricka. MEN jag måste klara att inte dricka mer än 4 glas! Det där femte lockar ofta. God natt!

Stäng av telefonen och vila dig. Kolla på en serie, låt tiden gå.. Ta hand om dig!

Vet inte om ngn här på forumet har ett barn m bipolär diagnos?? Eller en annan anhörig m bipolär diagnos? Skulder t kronofogden? Inga pengar alls?

Om ngn har erfarenheten då vet ni hur ont det gör...i hela ens kropp och själ...å man vet inte hur man ska kunna stå ut?

Det gör ont ...SÅ himla ont... och det är ensamt??

Kram?

Hade lite svårt att komma igång med dagen. Vaknat ovanligt många gånger i natt, drömt en massa. Rörigt i huve't. Seg. Men efter ett uppiggande telefonsamtal lättade det.
Bestämde mig för att göra en lista på 3 saker jag skulle göra idag. Punkt ett strulade och hur jag än försökte fick jag inte till det, inspirationen tröt. Jag lagade mat istället, linssoppa, en sallad med bla. mina egenodlade tomater, rostade frön och citronolivolja. Mums.
Så ringer telefonen " kom hit så går vi ut och plockar svamp". Blev inte jättemycket svamp idag men det räckte till en svamppaj till middag och en påse i frysen. Och jag fick en härlig skogspromenad med mina vänner.
Bockade av på listan sen . Bra så.
Känner efter om jag är sugen på vin men det är jag inte. Yes! Skön känsla.
Tack Jullan och Se klart för pepp och kramar. ?

Det som retar mig mest är att jag hade varit helt nykter i 45 dagar och ramlade dit igen,den här gången värre än någonsin.Bara att inse fakta och livet är bättre än det här iaf.
Sängen snart och ny sömnlös natt säkert, tur det finns ljudböcker.
Tack för peppning och kloka ord från er alla?.
I morgon ska jag försöka våga mig ut på en långpromenad?

Ja du, har ocå funderat på varför jag är kvar och skriver här, jag har ju oxå gjort upp med mitt medberoend och mitt liv att leva med en beroendeperson.
Jag bor ju tyvärr under samma tak ännu och tyvärr har ju drickandet blivit varje dag igen.
Visst jag har fortfarande koll om hon druckit, har koll på hur mycket nya tetror jag hittar, men nu med ett annat mål.
Nu kontrollerar jag gör att ha koll på om jag kommer att behöva orosanmäla framöver. Då vill man ju ha bra underlag.

Men främst att jag är kvar här är nu att det känns som att man eftersom fick en hel del hjälp här att reda ut sina känslor och få ännu mer insikt i andras beroende situationer som hjälpte mig ur mitt medberoende.
Nu känner jag att nu vill jag återgälda detta till andra förlorade själar?
Hjälpa dem att förstå deras problem få dem att vakna ur förnekelsen, våga ta ett steg fram och berätta, att de vågar göra sig fria så som jag själv och du gjort. Jag känner att det blev lite som en gåva att få hjälpa andra. Se bara på den "kontakten" jag fick med dig, för det kändes att vi hjälpte varandra och det vill jag ge även andra?

Det andra du skriver om känslan att få bli sedd både mentalt och fysiskt, det längtar jag oxå efter, kommer ju inte ge mig ut och jaga något heller men någon form av uppskattning vill man ju ha.
Idag känner jag mig självsäker igen, pratar med folk på ett annat sätt, känner mig så otroligt lätt och glad igen.
Bara den känslan jag har i mig gör att när man träffar olika människor idag om det så är genom jobb eller privat så "kvittrar " jag igen pratar snattrar, skämtar..., märker ju även att den senaste månaden har jag fått betydligt mer "känsla" tillbaka i möten med andra, i en blick ett leende, bara för att man själv mår bra.
Jag har absolut inte bråttom att försöka träffa någon, men visst vill man få känna känslan och pirret i kroppen igen?

Att man känner så här är ju flera års uppdämd frustration som vi inte längre behöver fylla på i den dåliga relation som jag iallafall jag haft på så många olika plan, det fysiska och mentala har jag inte fått på många år....och det är klart att man redan nu börjar längta...Vi gör oss ju fria....

Har gått bra so far. Druckit te och smaskat på chokladkex på kvällarna. Obegripligt trött redan vid 8 på kvällen. Kanske kroppens balanssystem som jobbar och tar energi. Helgen tillbringas på landet. Inget vin denna gång dock.Brukar var en stor del av njutningen där. Nu blir det att minnas hela kvällen och vakna mindre ångestfull. Läser i era trådar o inspireras mycket. Tack alla Ni som delar med er av era tankar och känslor.

Tack, det värmer att höra!

Livet rullar på och allt känns väldigt bra. Har inte haft några tankar på att dricka eller ens känt ett behov av den typen av avslappning/ verklighetsflykt. Allt är verkligen inte perfekt men jag upplever att vardagen är hanterbar, just nu räcker det gott för mig!

Det låter verkligen som att ditt beslut mognat i lugn och ro och nu är redo att slå ut i full blom ?

Kram ?