Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ju startat min resa (igen) men nu med Antabus (helt frivilligt)
Orkade inte helt enkelt med mig själv... att ständigt vara på jakt, avstå roliga saker för man (jag) prioriterade A först och främst.

Trött på jobbet då jag sov dåligt
Skuldkänslor som bedövades med A
Frågor till sig själv som ”vad var det jag lovade igår, vilka komplimanger eller annat sade jag och till vem?

Grattis till dina 8 månader
Själv tar jag dag för dag och tänker ca 3mån framåt som max gällande A

Men förstår nu bättre hur två/treåringen känner sig när nappen kastas

Krogen och den miljön ger jag inte upp (dock är jag aldrig ute länge eller sent) är där för ta en dricka samt prata lite (är lite översocial ?)

Tack ?
Ja, snus vill jag heller inte vara utan... ibland 2st samtidigt ?

Godis ibland ..
Kaffe blir det mer av
Men känner ändå ibland (nästan varje dag) en saknad/tomhet som är lite svår att förklara.
Kram och åter tack för ditt inlägg

Tack alla Fina
Jag flydde från våld i nära relation. Främst psykiskt och ekonomiskt.
Processen fram till mitt beslut har ni kunnat följa. En dag hade jag inte något val. Jag måste prioritera min egen hälsa.
Jag har lämnat precis ALLT
Vet inget om min framtid och har skyddade personuppgifter
Men, jag känner en inre ro.
Jag känner tillförsikt och nyfikenhet.
Jag känner mej buren, av Gud, vänner, bekanta, barnen, myndighetern .....det finns ett skyddsnät att landa i. ❤?????

Ja, ett hejdundrande tjoho är det värt ? Fan vad jag är bra!

Kram ?

I början krävs det nästan att man sitter på händerna i vissa lägen. Tillfället gör tjuven. Av samma anledning har jag inte choklad och bullar/kakor hemma.

Men skuld och skam gör ingen starkare. Stark blir du när du tar små, små beslut som sakta för dig längre och längre från alkoholen.

När man har det extra jobbigt i livet behöver man tillgång till alla sina förmågor. Det är min fasta övertygelse. Och alkoholen skadar både vår hjärnas kapacitet och förmågan att hantera humör och känslor. Alkoholen ger oss inte tillgång till alla våra förmågor, tvärtom.

Styrkekramar i massor till dig!

Kram ?

Gick ut och stötte ihop med några jag inte ville möta. Fick panikångest vilket jag aldrig fått förut eller så är det fortsatt abstinens. Skakningar, svettningar trodde jag skulle tuppa av så gick snabbt runt kvarteret och hem igen?. Blev soffan och Sons of Anarchy som jag faktiskt aldrig sett och skitbra så dagen och kvällen är räddad.
Nytt försök i morgon, får gå ut tidigt när jag inte riskerar att möta så mycket folk dessutom ska det bli regn då.
Dag fem måste väl bli bättre????

Är på plats tycker jag ?
Stort GRATTIS???
Starkt jobbat av Dig.
Ja- för det är Du som fixat det helt själv?

Nykterheten är lite som ett sorgearbete. I början är det nattsvart, men efterhand kommer glimtar av hopp. En bra dag, en bra dag till - och sen nattsvart igen. Så håller det på ett tag, men sakta men säkert blir de bra dagarna fler än de dåliga.

Med tiden blir man också duktigare på att hantera de nattsvarta dagarna. Mest handlar det om acceptans. This to shall pass.

Och precis som med sorgearbete så ska det nog gå ett år innan man blir mer tillfreds. Man ska genomgå alla årstider, traditioner och situationer utan det man sörjer.

Jag har sorgen efter min älskade hund i färskt minne och likheterna mellan sorgearbete och nykterhetsresan är enormt stora. Tycker jag.

Jag kan idag minnas allt fint vi gjorde ihop utan att bli ledsen. Men det var då, och det går aldrig att få tillbaka.

Jag skulle miljoner gånger hellre få tillbaka min hund i mitt liv än alkoholen om jag fick välja, men det får jag inte - så jag får avstå från båda delar.

Kram ?

Tack för fina ord @torn och @hel ? Glass är precis vad jag behöver idag! Tur att jag har en liten jourbutik i samma hus där jag bor. Ballonger piggar upp sjukstugan lite också ?

Chill helgkram ?

Du måste vara supernöjd och stolt. Håller med Torn, du är en förebild för oss alla.
Krya på dig.

Det låter härligt!?

Ja, idag känner jag mig glad. På riktigt! ???

Det är bra att du inte ger upp Blenda.❤️ Jag tror ändå du var på rätt spår, det gäller att lyfta alla positiva saker
som nykterheten ger till skyarna och inte tänka destruktivt. Det är svinsvårt i början att inte dricka. Vet hur jag krampaktigt fick hålla i ratten så händerna inte styrde in till systembolaget. Men varje gång jag fixade det så gav jag mig en klapp på axeln och var jättestolt. Bara en sådan liten sak gör att självförtroende växer lite grann. Och många bäckar små... Ha ingen alkohol hemma och sky systembolaget som pesten är mitt tips. Du tror att ditt liv kommer vara tungt när du är nykter, men det är garanterat inte alls lika tungt som när du dricker. Det blir tvärt om mycket, mycket bättre än vad du någonsin kan tänka dig.

Kram ??

Ramlade precis över en dikt av årets Nobelpristagare Louise Glück.
Den heter Snödroppar. Tack för den slumpen (?), du märkliga liv.

"Vet du vad jag var, hur jag levde?
Du som varit förtvivlad, du förstår vad vintern innebär.

Jag trodde inte att jag skulle överleva, utan kvävas av jord.
Jag förväntade mig inte att vakna igen,
att märka att min kropp i den fuktiga jorden åter reagerade
och efter så lång tid ännu mindes hur man öppnar sig
i den tidigaste vårens kalla ljus –

rädd, ja, men bland er igen
gråtande, ja, riskera glädje

i den nya världens råa vind."

Härligt! Glass och ballonger till dig i dag! ? Trist att du är sjuk på din 8 månadersdag❤️ men du får kurera dig så släpper det snart.

Är så tacksam för att du finns här, en fin nykter kompis till mig, och en förebild för alla nykomlingar som ramlar in på löpande band.

Då kör vi vidare mot 2021!

Kram ?

Du är på helt rätt väg, och fördelarna med nykterheten kommer att bli fler och fler för varje nykter månad!

Bra att du går på AA för att påminna dig om det som varit. Att glömma bort det är största riskfaktorn för att ”prova att dricka lite”.

Kram ?

Åt massor av choklad i början. Men inte lika ofta längre. Nikotin i form av snus hade jag inte heller velat vara utan just nu.

Annars har jag blivit lite lätt beroende av röd grapefruktjuice, men det känns ofarligt ?

Välkommen hit!

Kram ?

Nerbäddad i sängen med hosta, halsont och feber - men jag är innerligt tacksam och lycklig ändå! För att jag tog beslutet att bli nykter från och med den 9/2. Ett beslut jag aldrig ångrat. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare.

Det är tusen gånger lättare att låta bli att dricka alls jämfört med att försöka dricka kontrollerat. Och jag är glad och tacksam för att jag snabbt förstod det.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Ha en riktigt chill hösthelg allihop!

Kram ?

Firar min 8-månadersdag nerbäddad i sängen med feber, halsont och hosta. Men jag har lukt- och smaksinne kvar och ingen andnöd, så det är nog bara en vanlig höstförkylning.

Känner mig inte ett dugg kluven inför mitt nyktra beslut, det står fast. Ser med nyfikenhet fram emot att snart fira min 51-årsdag som nykter, liksom jul och nyår och allt annat däremellan.

Känner mig inte ett dugg sugen på alkohol i någon form. Förstår inte längre hur det skulle berika mitt liv, tvärtom. Har hittat bra substitut för att hantera de flesta känslor och situationer - och uppstår något nytt hugger jag med nyfikenhet mig an det också.

Antalet tillfällen då jag får möjlighet att berätta om min nykterhet är få, jag är fortsatt rätt så långt ifrån alla typer av festligheter. Inte med vilje, men tillfällena för fest är ytterst få helt enkelt. Och vi ska ju umgås i vår ”bubbla” för coronans skull.

Det känns dock som jag har landat i att jag inte behöver förbereda mig ett dugg inför ett sådant outande. Ges tillfälle att berätta så gör jag det, annars ges ett annat tillfälle senare. Eller inte.

Alla som känner mig väl har sett mig dricka hetsigt och lite på gränsen till okej, och ibland över gränsen. De förstår nog mitt beslut fullt ut. De som inte känner mig så väl får tycka vad de vill. Jag bryr mig inte.

Att dricka socialt för att inte ”avvika från mängden” är ett uruselt argument till att dricka. Likaså att dricka för att någon annan ska slippa dricka själv. Eller för ”att alla andra” får ju dricka.

Det är ingen mänsklig rättighet att dricka alkohol. Jag är ansvarig för mitt eget liv, och delvis mina barns, och jag tar beslut som gynnar mitt eget bästa. Ingen annan.

Jag kan inte dricka alkohol för det spårar förr eller senare ur och slutar i katastrof. Punkt. Så jag låter bli att ta första glaset. Punkt.

Jag har förstått det fullt ut och jag är så tacksam över den insikten. Det enda jag ångrar är att jag inte har slutat dricka tidigare. Men gjort går inte att göra ogjort och vice versa.

Jag blir dock väldigt ledsen och illa berörd när jag läser här på forumet om personer som med näbbar och klor håller sig fast vid alkoholen. Av olika skäl.

En del vill dricka ”lite” eller ”socialt” och söker bekräftelse för att de gör rätt. Jag kan aldrig ge den bekräftelsen, för jag tror inte att det är rätt. Jag tror att det är fel, det funkar inte.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Kram ?

Har inte skrivit på ett tag, det är nog dags!

Fortfarande nykter, trodde aldrig jag skulle klara såhär lång nykterhet faktiskt! Dom spontana sugen har blivit mindre intensiva och dom uppenbara positiva effekterna med att inte dricka har börjat visa sig, som jämnare humör, lättare i kroppen, bättre sömn och mer energi i allmänhet. Går på AA-möten en gång i veckan och tycker det ger mig mycket i det stora hela även om jag ofta bara lyssnar, det hjälper mig att inte glömma.

Tänker också mycket på hur det var när jag drack. Jag gick ofta in i en bubbla där jag tänkte mycket på andras tillkortakommanden och misslyckanden, och därigenom höjde upp mig själv. Om det bottnar i bristande självkänsla eller prestationsångest eller både och vet jag inte, men något åt det hållet tror jag. Ibland känner jag att jag är på väg in i det tänket igen och då får jag en speciell känsla i kroppen och en torrhet i munnen. Då måste jag ta ett steg tillbaka och fundera på vart jag är på väg.

Ibland kan tanken poppa upp hur gott det vore med en eller två öl. Men det har aldrig varit en eller två, snarare tio eller tolv. Eller fjorton. Inte ens dom två första var goda på slutet, dom skulle bara ner och ofta kom hälften upp igen.

Ja det är värdelöst med de här reservdäckslösa bilarna.? Det tar dubbelt så lång tid att pumpa upp däcket med den lilla kompressorn än att slänga på ett reservdäck. Och så funkar det bara om det är en liten pyspunka. Har testat flera gånger själv. Du får göra som Andrahalvlek gjorde med fönsterputsningen. Testa att damma bokhyllorna på typ din halvårsdag. Det går bättre än man tror, och kan tom vara kul. Den nyktra tiden gör underverk med en.?

Ska ut och klippa gräset nu, känns väldigt avlägset med frost här.

Må väl!

Min man och jag har varit tillsammans i 4 år. I början kom han med en flaska vin och ostar till mig och jag tyckte att det var rätt mysigt, men när vinflaskan var med i varenda god måltid, både helger och vardagar, satte jag stopp på det och sa att så där har det aldrig varit hos mig. Han fortsatte i smyg, när jag var på jobbet, helger han hade sin 3 årige son och jag jobbade, då åkte han och handlade mat och förbi sistemet med barnet, jag kunde komma hem och överraska honom bara för att hitta honom med flaskan framför sig och full. Sa jag nånting, då var han spydig mot mig och elak. Till dagen då han drack (en flaska wishkey, några öl och en flaska vin) och satte sig i bilen för att hinna innan sistembolaget stängde, på väg hem krockade han mot ett träd. Han hade änglavakt eller rätt sagt alla andra som korsade hans väg hade det,
Han bröt några revben. Han grät som ett barn och skämdes, lovade för mig och hans vuxna barn att aldrig mer. Han Förlorade körkortet, gick på rehabilitering under en månad, jag skjutsade, hämtade, besökte honom varje söndag, 40mil fram och tillbaka. Vi bor på landet, han behövde min hjälp till precis allt.
Medan han väntade på vilken han straff skulle bli, började han dricka igen, han lurade psykologen, läkaren, hans egna barn, mig om att han skulle ändra på sitt beteende.
Efter 2 och 1/2 år har han tagit körkort igen, han är glad, han känner sig hel igen, jag har inte gjort stor grej av det.
Jag är sååå besviken, jag skäms över honom, mina vuxna barn tycker inte det är ok att han blir så berusad varje gång, framför de och mina barnbarn.
Allt som jag har tvingat mig att gå igenom har förstört vårt förhållande, men han förstår inte det, enligt honom allt är mitt fel, mitt temperament.
Jag fortfarande älskar honom även om jag skulle inte vilja göra det.

Tack för era ord ?❤️
I dag är det min tredje dag nykter med antabus !
Känns som att lämnat ett fängelse och vet ni ! I dag hörde jag fåglarna sjunga när jag var på promenad ?

Håller med Kennie, och mitt inlägg här i din tråd (#102) för ett tag sedan verkar ju stämma. Men man måste nog tyvärr testa själv ett antal gånger innan man inser hur det ligger till. Själv testade jag alldeles för många gånger och vägrade inse att det inte gick att dricka lite. Men nu vet jag, det är tusen gånger lättare att inte dricka alls, än att dricka lite.

Bra kämpat, en dag i taget, glöm inte det. Kram