Senaste kommentarerna i forumet

Förstår du blir brydd av det där med utredningen. Skönt du har din kloka dotter att bolla med... kanske pappan har någon bra synpunkt så du slår dig till ro med felaktigheterna.
Ha en trevlig kväll kram??

Såg din kommentar om post-akut abstinens, ska skriva lite om det, men allra först så skulle jag tipsa om att inte vara alltför mycket i framtiden utan verkligen försöka vara här och nu, varje dag, istället för oro hur det kan eller kommer att bli sedan. Det låter som en banal sak men det har varit och är ett sätt iaf för mig att klara min nykterhet. Det är ett annat sätt att tänka och ger mer fördjupad känsla av livet, tycker jag. Och framförallt slipper man begrepp som aldrig mer- förrän man är mogen för det. Är säker på att det finns alkisar som lever en dag i taget/ i många år.

Jag hade en dipp vid 4-5 månader, vet att många skrivit om detta som tycks uppstå kring 5-6 månader in i nykterheten. Men även det här till ”this too shall pass”, det går över. Ersätts av bättre dagar och mer stabilitet. Efter 6-7 månader kom en stor ”boost” för mig, kände mig otroligt stark och målmedveten. Så att vara nykter är ju som livet, inte alltid så himla kul, men i grunden ett bra liv, vilket inte är fallet när man dricker. ??

Idag har det gått en vecka.

I fredags skrev han
''Du har till månadsskiftet att hitta nytt boende''.

Som tidigare nämnt är mina ekonomiska förutsättningar åt skogen. Jag behövde för ett tag sedan ta ett beslut för en situation jag mådde dåligt över. Han ingav mig trygghet när jag tog det beslutet i att det är ingen fara om jag står utan pengar, vi klarar oss på hans lön. Och att jag skulle ta det beslutet för att jag inte skulle behöva må dåligt. Jag var TRYGG med honom, han skulle stå vid min sida.
Men nu ska han alltså kasta ut mig istället.

Fick reda på att han hade Tinder i veckan. En profil han skapade för två månader sedan.
Gjorde en fejkprofil och blev matchad med honom. Efter några meddelanden så avslöjade jag att det var jag.
Han skrev:: ''Att du orkar. Se till att packa istället''.
Sen fick jag sms om att jag var tragisk, och att jag ska vara glad att han låter mig bor här.

Allt faller i bitar. Måste antagligen avliva min bästa vän imorgon också.

Jag orkar inte. Jag orkar inte .

Du väljer själv hur du vill använda forumet. Jag skriver här nästan som i en dagbok, för att kunna sätta ord på det jag tänker och känner. Sen hjälper det naturligtvis att få pepp och respons, utan det hade jag inte klarat att lägga av. Men om du bara vill läsa så är det naturligtvis helt OK.
Du kanske kommer fram till att du vill starta en egen tråd så småningom? Läs runt och se hur du tycker att det verkar. Ingen press, inga måsten!

Starkt jobbat och så härligt det är att läsa dina inlägg!
För mig hände det något efter tre månader- det var väl då jag på allvar började tänka på ett större beslut. Livet-beslutet.
Imponerad över ditt tidigare uppehåll på 3 år! Och än mer stolt ska du vara. Njut av din kväll! Kram ?

@Andrahalvlek?

Klart jag korkar upp en flaska vin, men väntar till imorgon så att tremånaderskänslan får sätta sig lite @Torn?Näe, jag har inga som helst planer på att dricka alkohol. Men jag kommer aldrig säga aldrig för då blir jag bara knäckt om jag någon gång skulle smaka på alkohol igen?Jag fortsätter helt enkelt dag för dag och är tacksam över att jag klarar att avstå?

Har suttit och räknat lite och kommit fram till att det är ungefär sju år sen jag började dricka alkohol igen efter mitt långa uppehåll (ca 3 år). Sedan dess har jag inte haft något uppehåll så länge som nu.

Jag önskar så innerligt att jag vore en av dem som kan njuta av ETT glas vin! Men tyvärr kan jag inte räkna mig till den gruppen människor. Och varför skulle jag dricka nu när jag mår SÅ bra? Näpp, klarar mig bäst utan?

Kram?

Jag håller med i allt ni skriver. Det är underbart att läsa era inlägg och det hjälper mig i min kamp att inte (som just nu) dricka mig ganska berusad pga olika anledningar... Jag har inte gjort några inlägg förut och kommer noginte fortsätta med det eftersom jag inte vill att det blir ett "måste" att läsa och svara... (har gått ur facebook och andra sociala medier..)Men jag går in och läser då och då, för att inte känna mig ensam, få stöd i hur ni andra hanterar suget med mera. Så TACK för att NI skriver! Det hjälper. (som nu tex; istället för att gå "all in" så gick jag in här för att träffa mina "likar" och det hjälper.Kommer nog vakna imorgon utan ångest..!

Jag hejar på och ligger här bakom och jagar efter dina veckor.
Finns säkert en andrahandsmarknad för täcket.
Men du måste ge det några veckor. Inte bara nykterhet som behöver tid att vänja dig vid☺

Allt är inte enkelt, men jag kämpar på som Rosa-vina skrev. Tillvaron bjuder naturligtvis på både med- och motgångar, men det går lättare än förväntat att hantera svängningarna.
Det är lite oroligt på jobbet just nu, omorganisation på gång. För några månader sedan hade jag reagerat med att dricka en massa vin och tyckt att livet var ett helvete. Tankar på den lösningen dök upp, helt klart. Ryggmägsreflex. Nu har jag gjort en nykter(!) analys av läget och kan konstatera att oavsett vad som händer står jag ganska väl rustad.

Kaye, jag har blivit med tyngdtäcke! Den lokala stormarknaden ger en rejäl rabatt på dessa den här veckan, jag tror att det är märket du avser.
Kanske inte helt gratis, men jag har lagt mer pengar per 2-veckorsperiod på alkohol än vad täcket kostade mig?. De pengarna har jag bara pinkat ut och spolat ner, så det har varit ett totalt slöseri. Funkar inte täcket för mig kanske jag kan sälja det som second hand.

Kämpa på en dag i taget och tro på er själva!

Onkel F⚓

Har för några dagar sedan insett att min sambo sen många många år är alkoholist. Jag har misstänkt o frågat men aldrig fått ett ärligt svar förens nu. Först kändes det som okej jag hade rätt nu fixar vi detta. Men nu känner jag mig helt förstörd. Vet inte vad jag ska ta mig till eller vem jag ska vända mig till. Min sambo har ringt och bokat tid hos en ssk som jobbar med alkohol problem. Men jag? Vad ska jag ta mig till? Jag vet varken ut eller in. Är det mitt fel? Varför har jag blundat så länge? Känns som jag inte orkar ta tag i detta.

Grattis!??? Vad siktar du på nu då? Tillsvidare, ett halvår eller kör du igång och börjar dricka i morgon.?

Kram

Då kör vi tillsammans nu! Har just kollat på nån youtube video som nån länkade till om postakut abstinens.. blev lite uppgiven då.. Ni är ju många som varit nyktra länge här inne nu, 3 månader och mer. Har ni märkt av den på nåt sätt och hur har ni handskats med den?

Hurra vad du är bra!
?????????

Kram ?

Den tredje månaden✨Härlig känsla?Firar med fun-light och bubbelvatten?

???

Med djupandning, positivt tänk och långa promenader kommer man långt!

Du ska verkligen vara jättestolt! Du har klarat det jättebra, och fått rent och snyggt omkring dig på köpet.

Keep up the good work!

Kram ?

Idag vill jag tipsa om en ljudbok, som jag själv har fått tips om här på forumet:

? ”Mrs D Is Doing Without” av Lotta Dann

Mrs D är en medelålders småbarnsmamma som dricker för mycket vin, bestämmer sig för att bli nykter, och hittar likasinnade på ett online community. (Boken är några år så här är det bloggar som gäller.)

Igenkänningen är enorm, och större delen av boken handlar om hur hon ska lära sig leva nyktert.

Riktigt rolig bitvis, och jag får dessutom träna på min hörförståelse på engelska.

Kram ?

Beklagar situationen och hoppas det löser sig så småningom. Bra initiativ med Sober October. Jag hakar gärna på och kämpar mig igenom oktober med dig, då jag ändå lyckats hålla mig från djävulsgiftet sedan 11/9. Lika bra att kriga hela oktober också.

Hej jag vet, det som är problemet är att ingen uppfattar mig som beroende. Tvärtom. Jag antar att jag smyger. Men jag tänker att det borde räcka att jag mår dåligt så är det fel. Jag dricker aldrig i andras sällskap. Jag dömer heller inte andra som dricker.

För en vecka sedan skrev jag om hur jag tycker sömnen har försämrats.
Nu efter 10 helnyktra veckor så ser jag också hur mitt ätbeteende har försämrats. Jag villi inte verka negativ och jag har inte börjat tvivla på mitt mål att vara helnykter i tre månader. Men helt klart så märker jag särskilt på kvällarna, när jag normalt sett drack alkohol för att stilla min rastlöshet, oro och framkalla ett inre lugn, hur jag nu istället börjat äta mer, sämre och även börjat äta mer godis. Jag ser det som att jag nu ersätter ett beroende med ett annat. Jag har både läst och hört många som slutat upplevt samma erfarenhet. Visst är dåligt ätbeteende och godisätande bättre än att dricka alkohol, men vad kan man göra istället för att stilla denna rastlöshet och inre oro som jag misstänker kännetecknar alla beroendepersonligheter och som ger upphov till ett beroende att alltid ”missbruka” eller överdriva någonting i livet?
Vill känna mig fri från inte bara alkohol, utan allt typ av beroende för att stilla något inom mig.
Vill känna sinnesro och lugn.
Jag är övertygad om att jag nu med mitt alkoholstopp är inne på en väg som är rätt för mig och jag ser framtiden med tillförsikt, men jag lyfter nu samtidigt på stenar som jag aldrig gjort tidigare och detta skapar nya (och ibland skrämmande) känslor och beteenden.
Tar gärna del av andras erfarenheter och tankar runt detta.
Ha en härlig och nykter Söndag mina vänner. En dag i taget ...
Önskar er all lycka på era vägar framåt ?

Om jag bara kunde bli kvitt känslan av meningslöshet.
Jag gör saker bara för att göra något inte för att jag vill eller tycker det är kul. Har liksom tappat glädjen. Jo, det händer, ögonblick, stunder av tillfredsställelse och glädje men på det stora hela tycker jag att livet blivit rätt trist efter det att jag slutade jobba.
Därför har jag druckit. Därför måste jag låta bli.
Jag kan inte vara nöjd över det jag gör, borde mer. Men det självförakt jag supit mig till tar väl ett tag att jobba bort så jag har för avsikt att hålla mig nykter framöver.

Jo, jag håller mig fortfarande på banan. Suget har inte kommit tillbaka lika starkt som det gjorde med min senaste uppdatering, men det finns fortfarande där. Jag är väl uppe i 22 dagar nykter nu, om jag räknar rätt. Jag kommer fortfarande på mig själv med att dagdrömma om hur skönt det skulle vara att ta till flaskan bara en kväll, att känna ångesten släppa för en kväll. Men jag vet hur det kommer sluta, så jag låter bli. Jag är nu fast inställd på att kämpa mig fram till en månad nykter. Efter det får jag börja räkna månader istället för veckor.

Jag märker redan många fördelar. Den kanske största är att jag har börjat fylla ut fritiden med att kliniskt städa lägenheten, sortera, ägna mer tid i köket åt matlagning, och liknande. Tid som tidigare gick åt till att supa, få minnesluckor och vakna upp med oförklarliga blåmärken på kroppen. Jag känner mig renare och fräschare, både fysiskt och mentalt. Aningen piggare och klarare i huvudet. Jag har nog en bit kvar att gå innan jag helt tagit mig ur den tjockaste dimman, men det går definitivt framåt.

Jag är rätt förvånad, och samtidigt stolt över mig själv, att jag faktiskt bara klippte skiten rakt av och inte har druckit en droppe alkohol sedan dess. Mitt drickande var dagligt i över ett år, med några få dagars avbrott då och då. Drack alltid på kvällarna. Helgerna var helt katastrofala med sprit i så stora mängder att det skulle kunna ha tagit död på mig. En hel sjuttis vodka på en kväll och lite vin på det, och dagen efter resten av vinet som en återställare under dagen och ett gäng starköl på kvällen. Vad är det för typ av liv? Vem vill leva så? Det är ju tragiskt. Jag vill aldrig någonsin hamna i den situationen igen. Jag vill inte ens veta hur mycket skada min kropp tog av det beteendet.

Jag är fortfarande oroad över att någon dålig dag kommer trigga igång suget och att jag inte kommer kunna resonera vettigt med mig själv när det väl slår på. Det är svårt att ta kål på ångest och irritation nykter. Jag insåg rätt snabbt att jag måste lära mig lägga band på ångesten med diverse tekniker, när inte genvägen alkohol längre finns tillhands. Typ djupandas, försöka tänka positivt, ta en lång promenad, och liknande saker.

Men än så länge går det bra, tackar som frågar.

Själv var jag även som onykter väldigt lösningsorienterad. Nu är jag odräglig. Jag hoppar helt över problemen och går direkt på lösningen.

Det som kan vara ett bekymmer är om man har andra omkring sig som inte är lika snabba i tanken. En del behöver virra runt i förnekelsens och förvirringens rum ett tag innan de kan ta klivet in i nyorienteringens rum. Man måste ha respekt för att man är olika.

Och det är verkligen ett dilemma på en arbetsplats, allra helst eftersom man som chef har ett försprång. Man får veta om neddragningarna innan alla andra. Men tänker man bara på det, lyssnar in och är noga med förankringen så brukar det lösa sig. Får folk bara bidra till lösningen brukar de acceptera en hel del.

Men generellt är det skönt att vara lösningsorienterad. Det är så otroligt mycket energi man sparar på att slippa vara sur och irriterad på skitsaker.

Kram ?

Ps. Funderar på om jag ska cykla i ösregnet eller inte ?

Det går liksom inte att slappna av som nynykter. Då är det väldigt lätt att bli övermannad, helt klart. Och träningen håller jag med om. Nu har jag "efter arbetsveckan" att träna på. Men vi är nog flera som kommer att behöva träna på "efter covid". Lätt hän att dras med den dagen vi kan röra oss fritt igen tänker jag.

Och Mirabelle, vi är nog (alldeles för) många NPF-föräldrar som har tagit eller tar till alkoholen för en stunds avkoppling. Tycker inte det uppmärksammas något särskilt utan det pratas hela tiden bara om dessa superföräldrar som klarar "allt" i ett ofullständigt system. Vem gör det?

Kram!

Ja, @torn, har verkligen varit på benen, lite väl mycket rivstart så idag ligger benen på soffan.

• Måste- och jag tror det kanske är ett livslångt lärande- förstå att alla kontakter, planering för andra (föräldrar i det här fallet) att hjälpa till, samt umgänge med barn, barnbarn etc- tar på mina krafter. Jag är inte som ”alla andra” som bara tycks bli påfyllda.
Jag upplever kärlek och kramar och en massa känslor- härligt. Men det tar också energi.

• När jag drack var just detta en känsla jag kunde dricka på. Den är jobbig, och kräver nu fokus och acceptans av att låta mig vara den jag är. Att också acceptera att nykterheten kräver sitt.

Funderar över det denna eftermiddag i tystnad. Andas och är här och nu.
Idag är jag nykter. Hällt ut halva vinflaskor från middag igår. Tar en bulle till. Kram ?

... så kan vi dela tankar och råd.
Att känna dig dålig hör till alkoholistens sjukdomsbild. Det och många andra skuldkänslor minskar i takt med drickandet. Välkommen!