Senaste kommentarerna i forumet

Hej och välkommen, Du avslutar med hur ska han få en bostad. Knappast ditt problem. Vi anhöriga är experter på att undanhålla negativa konsekvenser, vilket mestadels är anledning till att man gör en förändring. Vi har dessutom en märklig förmåga att alltid tänka oss att det värsta ska hända, katastroftankar. Väldigt positivt att du är nyfiken på livet och vill gå vidare.

Att leva i missbruk är att inte välja livet, precis som du säger han lever dag för dag eller snarare kanske överlever. Missbruket/beroendet styr valen man gör och det handlar enbart om känslor, inget förnuft.

Så mycket skuld och skam förknippat med missbruk så jag tror man värjer sig för sanningen. Han vill eller orkar inte se hur det påverkar närstående, utan vi får göra våra val - vill jag eller kan jag leva under såna omständigheter. Du verkar har gjort ditt val. Förstår det är svårt att förhålla sig till att leva sex månader tillsammans. Överhuvudtaget är det självklart väldigt smärtsamt när drömmarna går i kras.

Du är på rätt väg och ibland löser sig saker på ett oväntat sätt, gäller att fokusera på rätt saker dvs vad jag kan påverka. Så här tänker jag. ❤

Självföraktet är starkt, ja.
Vill du tala om ditt självförakt?

Otroligt spännande diskussion det här, att fler har blivit sanningssägare i och med nykterheten. Jag måste nog som ni säger helt enkelt lära mig att bli en lagom mycket sanningssägare. Se när det gynnar slutmålet, välja mina strider.

Och du har nog rätt Blenda, man kan vara sjuk på olika sätt. Jag tror att hon ville testa personalen, och sen har så många andra fått åka hem på senare tid pga sjukdom, så hon ville också göra det. Huvudsaken för mig är att hon vet att det var fel egentligen, men det gynnar ingen av oss att jag skäller på henne.

Kram ?

Uppskattar alltid hälsningar från er som varit med ett tag! Underbart att höra om dina och andras år PP. En dag är jag också där.

Här är ännu en förälder till en dotter med särskilda behov ?? Mitt tålamod med henne, och alla andra inklusive mig själv, är så mycket bättre nu när jag är nykter.

Välkommen hit! Du har det värsta bakom dig, nu kan det bara bli bättre ?

Kram ?

Tack för uppdatering, uppskattas!
Kram!

Lever och är gift med min man sedan 2-3 år som är periodare kan man säga men att perioderna blir både flera och fler och värre och värre. Har lagt in om skilsmässa (enskild) men det kommer att ta 6 mån eftersom jag har barn under 16 år. Om jag skulle ställa mig "på sidan" av min familj så skulle jag se hur dysfunktionell den är just nu. Vi lever parallella liv. Det är så konstigt! Samtidigt som jag får dåligt samvete och känner skuld och skam för att jag gick in i relationen och att han flyttade hit från en annan stad. Att jag inte märkte mer, att jag inte drog i handbromsen tidigare. Det är också svårt att prata med andra om det fast jag är ganska öppen, eftersom de menar "skyll dig själv". Går på Al-Anon sporadisk eftersom jag har barnen va vecka och läser dagliga reflektioner i böcker och försöker att tillfriskna. Det svåra är att eftersom han är nykter i perioder och en fantastisk människa och vi har en historia ihop så förstår jag vad som menas med att leva i "berg och dalbana". Han har ingenstans att bo förutom hos mig, och när han förstod det häromdagen så blev det en existensiell kris för honom tror jag. Jag menar han har ingenstans att ta vägen. Han har ju också bränt alla sina egna familjära kontakter. Jag tror inte han förstår vad jag säger att jag lagt in om skilsmässa utan nu när han nyktrat till han ska gå till beroende och ta Antabus, vara nykter och upprepar "lämna mig inte". Han nämner inte om att förändra sitt liv, gå på AA, göra gott. Det är sorgligt för honom, han mår inte bra helt klart, men jag vill leva och gå vidare är nyfiken på livet och jag hade förhoppningar på att vi skulle göra det tillsammans och åldras ihop, men vad han väntar på det vet jag inte faktiskt. Han planerar inte mycket utan lever dag för dag. Hur ska jag och mina barn förhålla oss i 6 månader.... Det är så lätt att bli ambivalent här i de nyktra perioderna hur ska jag förklara så han förstår MIG och MINA BARNS situation. Och hur ska han få en bostad....

Hallå!

Starkt jobbat med åtta dagar! En dag till klarar du och imorgon klarar du en dag till.
Jobbade med autistiska/asberger ungdomar under en period och jag fick ju förstås höra en del av hur hårt och svårt det var för föräldrarna.
Fann samtidigt att det fanns många fina aspekter i ungdomarna som jag inte funnit i mig själv eller andra.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta förutom att jag fann en glädje i ovanligheten hos dem.

Är målet att aldrig mer dricka då, eller är det att kunna dricka anständigt?

Jobbar själv på att komma in på första nyktra dagen, därmed kan mitt meddelande varit lite osammanhängande.

som har barn med särskilda behov här! Jag kopplar definitivt mitt eskalerande drickande till de krav som ställs och den oro man har för sitt/sina barn.

Välkommen tillbaka!

Ja, första veckan är värst.. därför valde jag att medvetet inte logga in här förrän jag var över den, första 3 dagarna går ju ut på att hantera abstinens, sen kom ett rejält sug på torsdags em när jag kom hem från jobbet. La mig i sonens rum som ser ut som en svinstia och låg där i hans säng och sov bort det värsta suget, Kände mig som en pundare som somnat i en kvart (Han var inte hemma) Ringde min man som oxå är nykter med mig nu under den här tiden, han sa det jag behövde höra att du vet att det är över kl. 20.00
Det är så det är suget, det klingar av med tiden..
På fredagen tog jag tag i hans rum och städade det kliniskt rent... glad son som kom hem sen:)

En utmanande första lördagkväll efter jobbstart måste jag säga. Arbetar bara 25 procent. Har ägnat mina två första dagar åt att sparka igång datorn och säga hejhej till fina kollegor. Inget stressande på något sätt. Men, den gamla vanan av rödvinet på fredagkvällen efter en jobbvecka har jag inte riktigt fått möjlighet att träna bort. PRECIS detta har oroat mig. Som ett brev på posten kom suget i fredags. Var dock upptagen som flytthjälp - eller snarare borrhjälp. Men i går, på vägen hem från min vän då fick jag ta till HEEELA artilleriet igen. Hjärnan letade efter pubar att slinka in i. EN öl kan väl ändå inte skada. Jag behöver den. Har ju varit så duktig nu i 9 månader. Den andra delen av mig kämpade fram minnesbilden av min pojkes blick när jag stod där askalas en sen natt i december förra året eller hur jag kommer att må i morgon bitti eller hur det blir om 20 år om jag fortsätter på samma sätt som tidigare. Jisses vilket resonerande det var! Nio månaders nykterhet och det är fortsatt så att jag inte får glömma och inte ta det första glaset. Det bara är så.

Vaknar i dag. Nykter men slutkörd. Det har blivit lite för mycket åtaganden för mig sista tiden och jobbstarten som jag gläder mig över blev mer ansträngande än jag förväntade mig. Just lyssnat klart på Anonyma prestationister av Adam Svanell. Rekommenderas! Nu ska jag lägga lite krut på att läsa ikapp här.

Tack Varafrisk och Rolf för era påhälsningar!

Kram!

Så är det, du har helt rätt Torn. Denna kväll var inbokad sedan ett halvår tillbaka, liksom monsterveckan då jag drack senast. Nu är det helt tomt i kalendern året ut, både när det gäller sociala kuligheter och svåra prestationer på jobbet. Och så ska det förbli.

Det kan nog vara bra att till varje pris försöka undvika att delta på sociala tillställningar där det förekommer alkohol ett tag. Åtminstone en månad eller så. Det är ett högriskmoment lika mycket som att ha öppnade flaskor inom synhåll i början. För min del såg jag till att inte utsätta mig för sådant förrän runt dag 40, och det var asjobbigt då med, men jag klarade det. Men jättebra att du inte ger upp och inte tror att du kan dricka kontrollerat bara för att det gick bra denna gången. ?

eller 1 timme i taget om det är det du behöver.
Fokusera på nuet, just nu ska jag inte dricka.
Och som Onkel F skrev - Tro på dig själv.
Första dagen är värst, var för mig i alla fall.

Jag ska också leta upp avsnittet av alkispodden med Rebecca, ,många som sagt att det är bra.
Kram?

Så bra att du har hittat hit igen! 8 dagar avklarade, gött, då är det allra värsta över. Skriv här så mycket du orkar, det hjälper mycket att bara få skriva av sig.

Kram

Hej jessi75, jag har varit där du är just nu. Mitt barn mådde så dåligt att det ledde till både strypgrepp och knivhot. Och det i sin tur ledde mig rakt in i missbruket. Alkoholens ångestdämpande effekt är outstanding den första tiden, och sedan skapar den sin egen ångest. Men allt det där vet du ju. Starkt av dig att ta tag i drickandet, det kommer att göra resan lättare för både dig och din dotter. Kram!

Hej! 3dje gången jag är inne här sen nästan 3 år tillbaka.
Är en mamma med man och 2 barn i tonåren. Min dotter är under utredning för autism/add eller vad det nu kan vara hon lider av men det är verkligen en utmaning för hela familjen.
Hon är utåtagerande, arg och ibland våldsam. Har inga vänner och har i stort sett aldrig haft. I ett år lyckades hon behålla en vän under ca 1 år och det var nog både hennes och min lyckligaste tid. Sen hände nåt och nu är hon ensam igen.
Detta sliter på mig då jag får vara både slagpåse och vän... har svårt att sätta gränser då jag tycker så synd om henne, men förstår oxå att det är ju mitt jobb.
TIll detta började jag oxå dricka mer och oftare för att orka, få fly verkligheten en stund... för att hantera ilska, sorg och frustration.
Mina barn har därmed fått se mig både salongsberusad och dygnrak. Vilket har såklart bidrag med ångest, skam och skuld från min sida. Och såklart gjort att dottern blivit ännu mer arg på mig..
I maj lyckades jag hålla mig nykter i 1 månad ca...sen blev hela sommaren och in på hösten ett långt eskalerande av allt för mycket och ofta.
Jag missbrukar som dom flesta av er här, kan inte sluta när jag börjat, smyger, häller i mig ett extra glas i köket.. vill dricka tills jag är säker på att jag kommer att somna utan att vakna under natten av ångest.
Nu kör jag sober october som mål. Började dock 27 sept. så nu är jag inne på dag 8.
Men målet är såklart att aldrig mer dricka. Jag känner mig lugnare den här gången och mer trygg i mitt beslut då jag nu vet av erfarenhet att börjar jag igen så är det tillbaka på ruta 1 fortare än kvickt.
Har läst massa trådar här nu under veckan och känner inspo och pepp av er.
En dag i taget och aldrig första glaset.

Kram.

Jag har inte läst alla dina inlägg. Däremot så läste jag dina ord:

"Jag känner mig lite utanför i samhället. Som alla andra har helt normala förhållanden. Jag känner mig skamfull och tycker att seperationen känns väldigt lite lustfylld."

Och så vill jag säga till dig. Att jag har observerat i mer än 15 år.

Problemet är så mycket större än du ser idag. Jag har sett bakom kulisserna i familjer till väldigt framgångsrika människor. I olika avseenden för vad som anses framgångsrikt. I andras ögon.

Det som verkligen ÄR ett problem i vårt samhälle.

Det är att det är skamligt att prata om alkoholism, missbruk och psykisk ohälsa. Och det borde vara lika enkelt att prata om det som det är att prata om bröstcancer.

Och kanske kommer vi dit en dag.

Men om du har tid att ta dig tid att sätta på dig ett par glasögon med nyfiket observerade.

Och med nyfikna öron.

Då ska du upptäcka nytt. För det är betydligt vanligare än du tror. Och det är många som håller masken.

Därför att en behöver hålla masken.

I vissa fall. I vissa situationer. Kanske för att kunna överleva. För att inte förlora arbete eller inkomst.

Nu när du är stark som du är så får du se vilka i din omgivning som är starka.

Jag har sett vilka människor som har styrka och jag vet också vilka som anförtror sig till mig.

Det är en styrka att förändra. Den har du. Och det är du som kommer att må bra. Och dina barn kommer att må bra.

Och alla andra här. Som väljer att kämpa för att bli fria från sitt medberoende.

Och för alla som kämpar med sin nykterhet.

Var stolt över dig själv.

I mina ögon är du framgångsrik!

Ta hand om dig!

På alla sätt!

Tack, tror det! Känns som nya tider nu?

Åh vad jag känner igen mig. Dessa förljugna förbannade livslögner på sociala medier. Jag tror att det skapar mycket "onödig" ångest hos så många, inte minst unga människor på väg ut i livet som inte kan leva upp till drömmen, utan blir istället de som fortsätter göda det rosa flufflivet. Moment 22. Och igår, på min dammiddag, (då jag ramlade tillbaka på dag 0, men var ändå nyktrast i sällskapet...) var det en riktig vattendelare mellan de som pratade om tunga saker på riktigt, och de som valde att låtsas. Men människor är olika, och jag tänker att alla får välja själv mellan nakna sanningar kontra livslögner. Min egen mamma (93 år) vägrar till exempel att se verkligheten, de enda gångerna som jag sminkar mig och tar på snygga kläder är när jag ska träffa henne :)

Och en parentes – din dotter var kanske inte definitionsmässigt sjuk. Men hon behövde nog komma därifrån <3

Det spelar ingen roll om du har femtioelva släktingar som valt att stanna kvar i missbruk, DU fixar det om DU väljer att göra det. Du skrev att du klarat 12 timmar. Bra, fortsätt. En timme i taget, så har du snart klarat en dag. Men du måste bestämma dig och tro på dig själv.
Alla som skriver här har älskat att dricka alkohol, så till den milda grad att det blivit ett problem. Kärleksförhållanden kan bli destruktiva, då behöver man bryta upp!

Låt ridån gå upp! för en ny akt i ditt liv, en akt där du tar kontrollen.

så väl jag känner igen det där med att sluta ljuga !!!
Under min aktiva tid var ju lögnen ett livselixir men när jag gick in i nykterheten så kunde jag bara inte fortsätta så för det skapade våldsamma känslostormar när jag inte var ärlig.
Det tog några år (!!) för mig att lära mig att hantera det. Med hantera menar jag då att jag ff inte ljuger men "slingrar" mig på ett finare sätt !!

Du mår bra nu. levern kommer reparera sig bra om du inte dricker. Ta nya levervärden om två månader. Se hur de ligger då.

Jag hade en bra plan för min dammiddag, men – på ren svenska – det sket sig.
Mitt goa gäng hade en överraskning till mig. En väldigt alkoholstinn sådan.
Och jag orkade faktiskt inte ta striden.
Senare på kvällen sa jag "Jag kommer inte att dricka mer under resten av året".
Den landade väl sådär.
Men jag har sett ljuset (herregud så pretentiöst det låter) och är än mer övertygad efter denna kväll.
Drack lite igår för att slippa fokus på mina alkoholproblem.
Vi behövde prata om annat.
Slutade dricka tidigt.
Såg de andra bli vinfula och hörde att de tappade trådar.
Drack inte upp alla slattar.
Drack inte efter att gästerna gått hem.
Kommer inte att tro att jag kan dricka normalt, även om det gick bra igår.
Är fortfarande på banan.
Det som retar mig mest är att julafton inte längre är 100 dagar, det var så symboliskt fint på nåt sätt.
Men nu blir det en bit in på 2021 istället.
Glad!

Alkispodden, heter den.