Senaste kommentarerna i forumet

Jobbade på ensamkommande boende några år..När det skulle firas att någon fyllde år, var det musik, dans cola/fanta och chips..Även god mat..Dessa killar som firade var mellan 14-20 år..Det slog mig då, att så här firar inte vi i Sverige..Alkohol hade ju varit givet på ett 18-års kalas. Alla killar dansade nyktra!! Så nog har vi lärt oss att dricka alkohol av vuxna, och även fört detta drickande till våra barn, så fort något ska firas..Och med continentala vanor, (en (?) drink på vardagar, och en(?) fylla på helgen då blir alkoholkonsumtionen vår vardag, och har nästlat sig in i våra hjärnor och vanor..???

Har inte bokat något denna lördag mer än att ägna denna dag till bokföring. Jag valde att sova ut för att jag känner att jag behöver vila vilket slutade med att jag vaknade kl10 och kom inte igång med bokföringen förrän kl12. Nu är jag plötsligt stressad över jag inte hinner det jag har tänkt. Min stress och inre oro håller på att äta upp mig. Tror inte att detta har något med min tidigare bruk med A att göra. Det är just den här känslan jag lätt skulle kunna självmedicinera för. Jag är noll fokad och alla tankar far runt i huvudet. Stressen över att inte kunna koncentrera mig gör att jag blir än mindre fokad. Försöker verkligen andas och leva i nuet och göra en sak i taget men det går verkligen inte bra.

Mantra just nu: andas - en sak i taget - var snäll mot mig själv - acceptera - återhämta mig - se glädjen i det jag gör

Handlat kläder till dottern. Mycket kläder. Det behövdes. Hon växer inte på längden längre men på bredden. Hon har byxor endast en storlek under min storlek nu ?

Det är så svårt att motivera henne att äta bra och röra sig mer. I hennes diagnos utvecklingsstörning ingår att hon inte har något konsekvenstänk, eller förmåga att planera och strukturera självständigt. Jag hoppas mycket på hennes framtida boende, som ska ha kost och rörelseglädje som tema ??

Efteråt gick vi på Espresso House. Dottern valde kanelbulle och jag en vegosallad med sötpotatisfalafel. Visst var jag duktig?!

Men efter det köpte jag tiptop och choklad i kiosken ? Ja ja, Rom byggdes inte på en dag och ett sådant snedsteg är lååååångt ifrån lika illa som ett glas vin vore.

Kram ?

Tycker det är så skönt, att vara nykter. Men måste tydligen dricka, bara för att jag kan? From, idag tänker jag skippa alkohol! Hoppas vi kan kan hjälpa varandra?

”Jag är också duktig flicka men det har lugnat sig då jag tog bort alkoholen, nu behöver jag inte kompensera längre.”

Precis de orden kan jag skriva under på Pilla ?

Kram ?

Alkoholen har lagt sig som en stor tung illaluktande yllefilt över alltihop. När vi kränger av oss den filten kommer en massa annat i dagern. Både sådant som berikar och sådant som skaver. I lugn och ro är det då dags att ta itu med alla surdegar. Samtidigt som vi njuter av det som berikar. Men viktigast först - vara nykter.

Kram ?

Det är okej att känna så vissa dagar. Bara du är nykter. Ge inte upp. Lyssna inte på alkoholdjävulen. Tänk att du har spikat in hen i en trälåda där hen kan sitta och svälta. Utan näring dör hen. Hens rop ”lite kan du nog dricka” blir svagare och svagare och svagare. Bara du är nykter. En dag i taget, inom överskådlig framtid.

Kram ?

Jag är här i din tråd och skriver några rader till dig idag.
Du har redan fått stöd här på forumet.
Visst är det skönt?
Jag kan inte hantera alkohol på ett sunt sätt,jag trodde det skulle gå men nu vet jag att jag inte kan ta ett glas.Har också använt vin då jag trodde det var avstressande men det är tvärtom.
Jag är också duktig flicka men det har lugnat sig då jag tog bort alkoholen,nu behöver jag inte kompensera längre.Kan jag så kan du?
Varmt välkommen!
Hoppas du hittar ditt sätt för att må bättre.
Ha en fin lördag!
Kram Pilla

Ja dessa ungdomar skall styra Sverige framåt. Om 15 år har vi inget socialt skyddsnät för vi är färre som betalar skatt, arbetar och fler nyttjar vår välfärd samtidigt som vi har en ökad åldrande befolkning. Men men mitt knä är bättre. Kunde löpa 2km igår 2/10 lite ont har jag idag. Nu städar vi sedan blir det GP speedway på TV och lite gott att äta och dricka. (Pepsi-max)

Du är en av mina vackra ledstjärnor här inne på forumet! Nio guldstjärnor för nio nyktra månader får du av mig ?

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Kram ?

Tack. ☺️
Ledsamt hur det kan bli för människor, att bland annat viljan att dricka kan vara så stark. ? Frustrerad och ledsen är jag. Men ska idag på träningsrunda och träffa en vän jag inte pratat med på länge. ❣️Att försöka distrahera sig själv och tänka på annat i superbra sällskap.

Att allt annat skjuts åt sidan vid alkoholintag ...
Han har ju också barn (som bland annat du olycklig make) som han inte träffar nu för att exet ställt ultimatum. Den biten förstår jag - mycket väl. Och ändå "kör han sitt race". ? Jag har bland annat sagt att barnen behöver sin "vanliga pappa" , att han "blir en annan då han dricker" , att han tänker på detta. "Det får de" och "det kan jag, vad tror du?" fick jag till svar. Det kan du tydligen inte, tänkte jag ... Känns som att jag haft bättre hand med hans barn än vad han haft ... ? Då jag skriver detta kommer jag att tänka på att jag dessutom försöker rädda relationen med hans ex och honom samt mellan honom och hans barn. Inte undra på att jag är trött. ?

Kan heller inte begripa hur han orkar jobba eller hur han får det att funka. Kanske allt snart rämnar för honom likt ett korthus. Jag måste kanske börja fundera vad jag gör den dagen det händer ..

Sköt om dig. ?

Tur att man har appen ”Nomo” så man slipper hålla koll själv :)

Jag knatar på här med mina nyktra dagar. Det är ingen fråga om att dricka
längre. Kommer inte göra det. Förstör bara för mig. Och dessutom mår jag sämre psykiskt och fysiskt.

Jobbar snarare vidare på det som gjort att jag druckit på ett destruktivt sätt. Nämligen problemen med stress, för höga krav på mig själv, dålig självkänsla, problem inom familjen, grundläggande depression och det knepiga (och positiva) med min personlighet som jag skulle kalla envis, tjurig, orolig, långsint och driven!

Nu en helg på landet med lite frisk luft och förhoppningsvis inte alltför mycket irritation på min mamma som är där! ??? (fokus när irritationen kommer: empati, lugn, ödmjukhet) ?

Taskig barndom, jobbig chef, stress och mycket annat. Vissa människor, alkoholister och ej alkoholister, vill inte ta ansvar för sig själva eller har inte kommit dithän att dom har förmågan än. Dom ursäktar sitt eget "dåliga" med att andra fick dom att...eller något fick dom att...! Det beror absolut inte på dom själva, dom är offer för omständigheter, synd om dom jämt. Har själv varit en sådan person, en stackars medberoende person. Det var ALLTID synd om mig och jag kunde aldrig styra mitt liv enligt mig själv. Var det inte min psykiskt sjuka mamma som orsakade drama i mitt liv så gjorde mitt supande ex det. Tack och lov har jag nu ställt mig upp och tagit kommandot i mitt liv. Numera vet jag vem ansvaret för mig vilar på: mig själv. Bra att du har tagit kommandot i ditt liv. Låt din fru skylla sin vinkonsumtion på vad och vem hon vill. I sista änden blir det ändå hon själv som står där och får ta ansvar. Det blir hon som får svara på era barns frågor när dom vuxit upp och förstår. Det är hennes kropp som tar skada även om hon skyller på något annat. Och om hon tar upp sina problem med sin läkare är hennes sak. Du behöver egentligen inte veta. Förstår att du vill veta. Samlade själv på så mycket information det bara gick när det gällde problematiska människor i min omgivning. När jag ser tillbaka inser jag att jag inte hade någon som helst nytta av den informationen. Den tog bara onödig plats på "hårddisken". För vad kan man göra med den? Typ ingenting! Tänk på dig själv och era barn nu! Kram

Sen jag slutade dricka har jag fått allt svårare att ljuga. Det är som om jag genom att bli ärligare mot mig själv vad det gäller drickandet, också stramat upp mina egna värderingar vad det gäller lögner.

Jag har tidigare utan större problem kunnat ta till vita lögner - om det känts nödvändigt för mig eller varit skonsamt mot andra, men nu fixar jag inte ens det.

Min yngsta dotter med utvecklingsstörning är också värdelös på att ljuga. Hon kan försöka gömma och smussla. (Främst cola och vilka hon skriver med på sin telefon.) Jag genomskådar henne alltid. Och konfronterar henne. Då skruvar hon på sig och försöker byta ämne. ”Kolla...” Sötnöt ❤️

Men långt ifrån alla genomskådar henne. I måndags blev jag hemringd från jobbet av dotterns dagliga verksamhet, eftersom dottern var sjuk och behövde komma hem.

Det räckte att jag kastade en blick på henne för att se att hon inte alls var sjuk. Hon hade lurat personalen, som inte känner henne tillräckligt väl än.

Senare på kvällen sa jag: ”Du är inte speciellt sjuk. Är det så att du luras lite?” Då svarade hon: ”Lite”. För hon kan inte ljuga på en direkt fråga, och det hedrar henne verkligen!

Hon fick ändå vara hemma tre dagar eftersom jag hade avbokat allt, och jag jobbar ju ändå hemifrån vissa dagar. Och sen fick jag ännu en gång ta snacket ”om du luras att du är sjuk när du inte är det, så tror jag till slut inte på dig när du faktiskt är sjuk.” För vilken gång i ordningen vet jag inte. Svårt att förstå onekligen.

Jag kan inte heller ljuga på direkt fråga, det har jag aldrig kunnat. Men jag har utan problem ”glömt att berätta” en himla massa saker. Och också dragit många vita lögner. Nu kan jag inte ens det längre.

En kollega till mig har träffat en ny man. De är så lyckliga (på fejjan och instagram) och köpte till och med hus ihop i somras. Vi är inte vänner, bara kollegor. Lite småprat vid fikat om tillfälle ges, men vi jobbar inte nära ihop heller direkt.

Alla på jobbet är SÅ exalterade över hennes nya man och hus, och hon får massor av positiva kommentarer varje gång hon skildrar deras lycka på fejjan eller instagram.

Jag har inte sagt någonting. Inte ens ett ynka ”kul för dig”. Orsaken är att jag från andra håll hört så mycket skit om den nya mannen. Han är ökänd i vissa kretsar. Jag skulle inte ta i honom med tång.

Hade vi varit goda vänner hade jag tidigt i deras kontakt berättat allt jag hört om honom, om inte annat så för kännedom. Då hade hon åtminstone fått en chans att rota lite mer. Men vi två är ju inte alls på den nivån. Och jag har ingen aning om hur mycket substans det finns i skvallret, och har inte lust att rota i det heller.

Så min lösning, för att slippa ljuga, är att låtsas som om han inte finns när vi pratar. Vi kan prata om barn, hästar och hundar, men inte ett ord om hennes nya man och hus och kärlekslycka. Jag byter ämne om hon eller någon annan börjar prata om det. Jag för ABSOLUT inte vidare skvallret jag hört heller. Knäpp tyst.

Men det gör lite ont i mig, nu när jag tydligen har stramat upp mina värderingar vad det gäller lögner. Samtidigt kan jag ju inte gå runt och vara en pinsam och plågsam ”sanningssägare” ? Min ärlighet får nog fan ha några gränser.

Om hon skulle fråga mig vad jag tycker om hennes nya man, som dessutom är en ex-kollega till oss båda, så skulle jag nog svara: ”Jag och xx kom aldrig så bra överens, vi pratade liksom förbi varandra. Men han har mycket energi, och jag hoppas innerligt att han använder den på rätt sätt ihop med dig”.

Om man som jag, och min dotter, har svårt att ljuga på direkt fråga så är det nog viktigt att fundera över hur man ska svara om någon ställer frågan. Jag vill inte såra och söndra i onödan, men kan samtidigt inte ljuga på direkt fråga.

Det börjar bli standard det här att ha långa utläggningar på lördags- och söndagsmorgnar. Det är tydligt att det finns mycket inombords som behöver stötas och blötas.

Jag har ett svårt dilemma till som jag måste hantera. Men jag behöver noga tänka högt med någon IRL först, och sova på saken några nätter till innan det dilemmat är reda att luftas.

Kram ?

Hänger på löpningstemat. Själv kom jag igång under sommaren. Jag växlade mellan att gå fem minuter och springa fem minuter. För mig funkar det bra, tycker att det blir tungt mentalt om man ska springa 40 min i sträck. Ökade sen långsamt på, så till slut sprang jag 2x15 min med paus för styrkeövnigar i mitten. Men inte tillräckligt långsam ökning tydligen, för fick för en månad sen ont i knät, så nu cyklar jag och kör övningar som ska hjälpa knäontet. Det är tydligen så att konditionen förbättras snabbare än musklerna blir starka vilket lätt resulterar i skador när man ökar träningsmängden.. Så ta det lugnt och öka långsamt!

Tack! Bara att fortsätta?
Ha en fin helg o kram??

Känner också stor skillnad i hur jag mår utan alkohol, alla de där kvällarna med bara två glas vin var helt klart slitsamma även om de låg under gränsvärdet för riskbruk. Min hjärna känns liksom lugnare och lenare på något sätt. Och jag älskar verkligen helgmornar utan bakfylla!

Tack! Och grattis till dig med? Visst flyter det på och vi mår så bra. Så himla gött?
Ha en fin lördag och stor kram?

Grattis till dina nyktra dagar! Wow vilken resa du gör, så bra??
Och välkommen hit till det vidare livet. Hade inte sett din tråd, är ju inte så mycket på ah numera. Men nu tänkte jag ta mig en drive denna helg?
Tänk att du drömmer om alkoholen. Många gör det. Men inte jag, inte alls. Men jag tänkte mycket på den i vaket tillstånd, kanske min hjärna hade det färdigbearbetat till natten och ville vara ifred då?
Trevlig helg o kram??

Hej, har läst dina tidigare inlägg och tycker du resonerar klokt och insiktsfullt om din situation. Jag känner igen det du skriver om att vara den man vill vara- sen jag slutade dricka har jag blivit en person jag kan stå för, har inget att dölja, och det är en stor lättnad. Har också snurrat omkring sent på natten och haft minnesluckor, vilket inte alls stämmer med min bild av mig själv. Och kämpat för att ha kontroll och dricka lagom. Återigen, en sån lättnad att istället avstå. Mitt äldsta barn har fyllt 13, så också för det är det så skönt att vara nykter, att kunna visa att man inte måste dricka bara för att man är vuxen. Du har insikt och viljan att sluta, det är det viktigaste för att klara det. Njut att morgnar utan bakfylla, en dag i taget.

...din vånda.
Jag har ju beslutat mig för skilsmässa från min fru, dels pga drickandet även många andra saker.
Men det är så utmattande att se dem dricka på nytt.
Min väg ut var boken "djävulsdansen" den som jag rekommenderade till Oslo.

Tänk på dig själv ,vart vill du vara i livet?
Imorgon, om ett år, har du några innersta drömmar som du kanske kan tänka på som du vill uppfylla!
Steget är stort att ta om man väljer det, jag jämför det att ta klivet ut för ett stup och inte veta fallhöjden. I mitt fall var inte djupet mer än att jag landade på fötterna och det gjorde inte så farligt ont som jag först trodde.
Tänk på dig själv, du kan inte rädda honom om han inte vill.
Vi är många med dig i din situation och tänker på dig!

Tack snälla ni för att ni tar er tid att skriva och ge fina råd och uppmuntran! Det värmer!
Jag har funderat en del och det är nog en god idé att en tid framöver inte sätta upp specifika mål, utan att ta en dag i taget. Att när suget sätter in ställa mig frågan "Hur vill jag må i morgon när jag vaknar" fungerar ganska bra på mig. Det blir liksom mer positivt och motiverande än "Ikväll ska jag inte dricka".
Det stämmer att jag är väldigt hård mot mig själv. Inte bara när det gäller detta. Jag är en högpresterande
"fröken duktig" och kanske är det en bidragande orsak till att jag utvecklat mitt alkoholberoende.
Nu ska jag iväg och träna! Det mår jag bra av.
Ta hand om er och ha en fin lördag!

Ja alltid lite vemodigt med hösten? Men det känns bra också, älskar alla årstider. Även om vintern kan vara lite ruggig...

Tack för Skavlan tips!

Hoppas du får en bra lördag??

Det gick inte sist så nu är det dags igen. Läser mina gamla inlägg och det är värdefullt. Viktigt att dokumentera för att inte glömma. Fem dagar nu och det var svårare denna gång.

...för era ord.
Det stämmer jag koncentrerar mig på barnen så mycket jag kan.
Nu kommer det att låta som en medberoende talar och det förstår jag.
Hon har inte druckit några mängder nån gång, hon har druckit ett glas per tillfälle skulle jag tro.
Det som skrämmer mig mest är HUR fort jag märker att hon är påverkad på så lite vin. Hon ramlar inte omkring, sköter sig själv och barnen utan bekymmer, inte säkert att barnen märker det ens.
dock märker jag de små singnalerna direkt, långsamma ögonlock, den lite mer uppsträckta hållningen, pupillerna blir stora, och hennes tonläge blir annorlunda.
Jag är ju mest rädd att hennes kropp har tagit skada av alkoholen i den graden att den påverkas på en gång även av väldigt lite.
Jag påpekade detta till henne i veckan då vi hade en diskussion om det men hon skyller på allt annat i livet.
Skilsmässa, jobbet, släktingar som blivit sjuka m.m
Hon har vad hon berättar till mig iallafall tagit mer hjälp av läkare och psykologer för sin psykiska hälsa, påstår att hon bla fått tabletter mot sin rökning som skall hjälpa henne att minska den...!!
Hon kommer aldrig berätta för mig om hon tagit upp sitt alkoholproblem med en läkare eller psykolog.

*suck*