Senaste kommentarerna i forumet

Hej Issa2018, och välkommen till forumet!

Du beskriver ett mönster där alkoholen till och från kommer in och tar en större plats i ditt liv än du egentligen skulle vilja, något många här kan känna igen sig i. Klokt av dig att ta steget att börja skriva här, det finns mycket bra tips och stöttning att få. Ibland behöver en skriva flera gånger för att tråden ska "ta fart", så att säga.

Vad gäller dina frågor om vad din ångest och dina skakningar beror på så vill jag också, precis som Kennie ovan, uppmuntra dig att ta kontakt med sjukvården för att få hjälp att reda ut vad det kan vara och hur du bäst kan hantera det. Klokt att du tar dina symptom på allvar.

Oavsett är du välkommen att fortsätta att läsa och skriva här!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hjälpa sin mamma praktiskt med olika saker känns så oerhört givande. Det blir vinn-vinn ❤️

Chill helgkram ?

Tack för din stilla undran och omtänksamhet An1.

Jag mår ganska gott faktiskt, inga problem med att hålla alkoholen på avstånd. Tankarna på den är ofta närvarande men mindre påträngande och lättare att värja sig just nu tycker jag.
Jag har nu 90 dagar utan alkohol fast med två dagar mitt emellan då jag satte krokben för mig själv och drack.
Sista året har jag samlat långa perioder utan alkohol, det är skönt och befriande på många olika sätt.
Jag saknar dock ibland den korta kicken och flykten i början av en berusning då allt släpper och sinnet öppnas på ett skönt vis. Allt detta är dock väldigt kort och flyktigt och jag saknar inte förmågan att både se och känna förbi vad som händer efter den första förrädiska ölen.
Jag avstår helt enkelt.

I stort tycker jag inte livet flödar fantastiskt eller är spännande just nu. Så är det självklart ofta här i livet. Jag vill inte direkt påstå att jag är vilse eller deprimerad men jag har mina dippar och de ger sig oftast tillkänna på morgon eller förmiddag.
Visst är det en liten känsla av att vara vakuumförpackad och relativt begränsad givetvis så här i Covid-19 tider. Jag ska absolut inte klaga då jag har det oförskämt bra egentligen men jag önskar det kom nya, ljusare tider snart.

Tänkte på en absurd grej som slog mig i morse då världens aktiemarknader gick ner på grund av att pajasen Donald Trump smittats av Covid19 viruset. Borde inte världen le och hålla tummarna istället, hoppas att han gjort sitt för gott här på jordens yta?

Världen och människor är svåra att förstå sig på ibland.
Inte alltid lätt att förstå sig själv heller.
Jag vet dock att jag fortsätter vara nykter ett tag till. Har ingen aning om hur det kommer gå eller vad som väntar runt hörnet.
Framtiden vet vi tursamt nog ingenting om.

GP

Innan bolaget stängde..Då kunde jag andas ut..Att ha alkohol hemma visste jag sen tidigare försök att det var kört..Jag har nog provat det mesta när det gäller att dricka mindre, bara helger, endast folköl osv..Det gick inte..Så lång historia kort..Min dotter mailade min chef om problemet eftersom jag hade sagt att jag skulle prata med henne själv, men sköt det framåt..Chefen som jobbat med missbruk, hade samtal med mig och det kändes jobbigt men bra..Jag skulle försöka själv först att förändra situationen, annars skulle vi göra upp en annan plan..En dag i taget och med FORUMET ❤️ plus dokumentärer och filmer och böcker som jag läste??..Om missbruk och beroende. Det gick bra äntligen!! Konsekvenstänkande och spela hela filmen. HALT. Var också oerhört viktiga verktyg. Pratade även med andra personer som slutat och hur dom tänkte. Rom byggdes inte på en dag..Du klarar det..?????✨

Det är ju väldigt definitivt.
Vilket var målet denna gång?
Kan du tänka en dag i taget istället? ??

Helgen var värst de första veckorna, så småningom blev det bättre. Nu är helgen bättre än förr, framförallt återhämtning på riktigt.
Sovit uselt pga fullmånen. Så helgen är extra välkommen just idag.
Ska packa ihop oss och åka mot stan lite senare, längtar efter en manuell charkdisk...
Jag är nykter idag, fredag 2 oktober, välkomnar riktiga hösten nu. Lite vemodigt är det allt.
Ha en fin dag! ?

Känner igen mig. Drack också otroliga mängder vatten och grät som ett litet barn vid 2 veckor som nykter. Det var sååå skönt nu i efterhand. :)

Kram!

Kram aeromagnus!

Du skriver skrämmande likt vad jag hade kunnat skriva i våras. Nu är jag hemma och ledig, pustar ut efter ett par år som lärare i grundskola. Jag studerar till att bli lärare för unga vuxna istället. Vad hade du tänkt utbilda dig till? Vi är nog inte de enda som anser att vissa av barnen har brist på respekt och ouppfostran. De varna till och med mig att inte bli lärare, lärarna på skolan sa att jag måste tänka om, de hade gjort det om de kunnat, men nu är det för sent på grund av ålder. Då trodde jag dem inte, men börjar förstå nu!

Trevlig helg nu och se till att få den vila du behöver.

Hej Andra Halvlek ? Ville bara kika in och tacka dig för alla tips på dokumentärer och fakta. Gillar fakta och det hjälper mig enormt nu i början känner jag.

Tack! ? Och ha en fin fredag ?

Slå inte så hårt på dig själv för det lilla återfallet. Vill inte förminska det men det hade kunnat vara värre ? Du inser ju efter du druckit att du inte vill mer, det är ett steg på vägen.

Jag själv har haft flera återfall och är bara på dag 13 än så länge. Har också haft svårt att hålla mer än en månad.

Denna gången har jag slutat sätta upp mål för min nykterhet. Det fungerar inte för mig. Jag har en app istället som heter I am sober. Där klickar man i varje dag att 'idag lovar jag att vara nykter' en dag i taget. Det fungerar bättre med en dag i taget för mig, kanske gör det det för dig med? ?

Kram på dig

Gråtit hela morgonen. Gråter nu.
Är helt slut. Är ledsen. Sover som ett barn för första gången på länge. Dricker ofantliga mängder vatten. Hur kan man vara så törstig?
Varför är jag så ledsen. För att allt kommer ikapp. För att jag håller på att klättra upp och det är så svårt när man inte kan bedöva känslorna på en fredag.

Jag som bara har druckit på helgen. Men jag förstår nu att helgen som ska vara till för återhämtning och reflektion. Det har jag druckit bort. Och det kommer nu.

Jag har nog inte gråtit så här på länge. I alla fall inte på två år. Tårarna bara rinner.

Det är skillnaden mellan min förra nykterhetsresa. Denna gången är jag ledsen. På riktigt. Trött på riktigt och känner saker jag inte känt på länge på riktigt.

Dag 13 idag och idag ska jag vara nykter.

Jag ligger i min favorit soffa och summerar veckan som gått. Det har varit en lugn och fin vecka. Vi har ett barnbarn boendes hos oss just nu. Det har inneburit mer liv och rörelse i huset. Jag och frun uppskattar verkligen att få umgås med barnbarnen. Våra katter är dock inte lika förtjusta i främmandet. Alkoholen och jag har fortfarande paus från varandra. Det känns skönt att slippa vakna med ångest och bakfylla. En dag i taget ?

Jo.

Sedan detta med anonymitet på nätet. Det var ju det som fick mig våga ta bladet från munnen och börja prata anonymt om mig själv och se att det inte var helt kört och att det gick tråckla sig ur det, så det har verkligen varit guld.

Men mitt liv levs ju inte på nätet, så nästa viktiga steg var för mig att faktiskt våga ta och berätta för några utvalda vänner om det. Att det inte var omvänt är kanske ett underkännande av närheten i de vänskapsband jag har, att jag undvikit det så länge och dolt det från dem så det inte varit naturligt vända sig till dem. *knasigt*

Jag hoppas jag framöver kommer göra tvärtom - söka stöd irl bland människor jag känner före anonymt på nätet. Att jag lärt mig jag inte behöver trassla själv med något utan kan - där det finns förtroende säga som det är. Vad gäller alkoholen hade det ju kunnat skona mig från flera år av kamp mot A. Fast nog är det onödigt gräma sig över det som varit :-)

Men, skamfylld som jag var så var detta sätt det som gick för mig. Och jag är väldigt tacksam för att forumet finns o alla som stöttat på olika sätt :-)

Jag kommer inte överge forumet, utan fortsätta dutta in lite inlägg här o där, just nu har jag en period jag mest/endast skriver i min tråd, kanske kommer en annan period framöver, kanske tystnar jag några dagar ibland, men är ändå inne här och läser.

Ha en fin fredag alla.

Igår blev suget för stort. Samma sak i söndags. Drack vin. Känner mig fullständigt värdelös och misslyckad. Jag klarar aldrig av att nå något mål som jag sätter upp när det gäller alkohol. Att vara utan en hel månad är alldeles för länge för mig. Jag får försöka glädja mig åt att jag de senaste tre veckorna i alla fall druckit väldigt mycket mindre vanligt.
Nu kommer helgen. Vill inte dricka ikväll eller i morgon. Det är så skönt att vakna på lördag och söndag utan ångest.

Heja dig!❤️

Kram❤️

Bra gjort av dig
Röror med olika grönsaker är supergott. Brukar steka squash, paprika, svamp, morot o vitlök. Cremefresh till. Sen kan man ha lax, kyckling eller vad man vill till.
Har upptäckt ännu en fördel med att bo själv, man kan röra ihop precis vad man vill att äta utan att någon har synpunkter.

Strongt att du ger dig ut o cyklar trots kvällsmörkret????

Ha en fin fredag?

Torn; ja det är nu livet börjar på riktigt! Jag pratade igår kväll med en kompis över telefon om detta - och kompletterade "men det som varit tidigare var ju inte helt bortkastat". *ALLT* som hänt tidigare var ju inte elände, och även eländet som var kan bli meningsfullt framöver.

Är (för att plocka Andrahalvleks ord) ganska nöjd med min självsamhet - jag är ju singel ännu så länge, vilket är en liten välsignelse, mycket hade varit mer trassligt för mig om jag hade varit gift dessutom, såklart en sorg också, men livet är inte slut än riktigt. Så kompisar, umgänge med bekanta, i olika former är viktigt, för förutom mina syskon o mina föräldrar har jag ju inga som automatiskt finns i min närhet. Fast det är skönt att inte ha ett skriande behov av att vara med en kompis hela tiden, att kräva, klänga, att måsta sms:a med någon en kväll för att finnas till.

Det här med att inspirera andra; jag är lite "kluven" inför det;

Dels för att jag inte vill bli känd som en som har problem med X(vad det nu är), utan som den jag är; min pastor tog upp frågan sist jag pratade med honom - fundera vilka du delar med - för det blir ju gränslöst om jag skriker ut min historia överallt. Och kan bli rejält jobbigt om det skulle bli ett bakslag. Då är det bättre ha några som jag litar på i förtroende som faktiskt kan stötta även om det brister. En viktig aspekt.

Sedan, jag vill undvika dela för att någon ska titta upp på mig och tänka "wow vad han är duktig"; alltså... det är ju inte inspirerande utan jag blir någon slags idol. Då har jag lättare dela saker jag 100% vet jag inte har problem med, såsom min tidigare (sociala fobi (som fortfarande kan göra sig påmint i känslan ibland, men inte som när jag inte vågade åka buss eller lämna lägenheten, mer som en liten reaktion att jag kan vara obekväm bland folk men inte agerar utifrån den obekväma känslan), denna fobi nämnde jag för några vänner i kyrkan häromkvällen, en av de som hörde sa "men oj, hade du inte berättat så hade jag aldrig ens anat det". I samtalet som följde så kändes det som flera andra slappnade av, och samtalet blev lite mer personligt.

Det ä rväl en balansgång. Jag har en resa att göra i båda aspekterna, men har inte superbråttom :)

Faktiskt har jag inte bråttom försöka gå ner i vikt, att komma igång med superträningen igen, något som jag haft på agendan länge. Det får ta sin tid. Och nu är ju tiden det går ha en lite mysig varm vinter/höstjacka så inte "fläsket" syns lika mycket. Men jag behöver inte förändra min kropp för att försöka må bra eller duga längre.

Nu ska jag föröka avrunda mitt morgonbabbel....

Det förstår jag ❤️
Det är inte konstigt du känner så efter allt du har gjort før honom.

Frågan är ju bara om du kan finna ut av vad han behöver, eller om han behöver komma på det själva?

Det blir inte din helg om du parallet skal ha kontroll på han. Då behöver du egentligen inte åka. Då kommer du knte vara där iallfall. Ger det mening?

«Det handlar om en enda livsviktig insikt: ”Jag är maktlös inför hans missbruk och jag kan bara ta ansvar för mitt eget liv.” Det räcker så. Kapitulera, släpp garden.
Det är själva nyckeln till förändring - för deg»

Jag menar inte att förenkla, men du kan inte styra han. Hur många kontrollfunktioner du än sätter upp. Du kan bara styra pch bestäma över ditt egna liv. Och som de också skriver,

«Han kommer att dricka i alla fall, Det är ett faktum som du står maktlös inför. Helt ärligt så kommer du att börja förstå att du faktiskt kan bete dig lite hur som helst, den beroendes missbruk kommer varken att bli bättre eller sämre. Det är ju inte din platå, inte din business»

Det är därför det är så oerhört viktigt, att du tar hand om deg själv!!

Stor kram!!

Det där med att må bra bland andra känner jag igen. Det var väldigt gött när man upptäckte det. Minns tex när jag var på en trädgårdsfest i våras. Så mycket lugnare och mer närvarande som du skriver.

Du har verkligen kommit långt med det här att prata med andra irl. Och ventilera din egen resa och kanske t.o.m. inspirera andra. Riktigt nice!?. Jag umgås inte jättemycket med ”kompisar” på fritiden. Blir mest umgänge med familjen för tillfället. Däremot pratar jag en hel del med kollegor på jobbet. Jag har en ( än så länge) riktig solskenshistoria som jag har bidragit till på jobbet. Hen har varit nykter ganska länge nu. Vilken skillnad! Vill/ kan inte skriva så mycket mer om det här dock. Anonymitet du vet.?

Ha det bra!

I dag har jag varit och hälsat på min gamla mamma. Hon vistas så mycket hon kan i sin älskade sommarstuga. Hon har sjukdomen kol och måste verkligen försöka se till att hon inte blir smittad av Corona. Detta har såklart inneburit väldigt få sociala kontakter sedan i mars. Men i sin sommarstuga kan hon fixa med trädgården och gå långsamma promenader, eller åka på cykelturer med sin elcykel. Men oj vad glad hon blir av lite besök!❤️

Fick fyllt en hel släpkärra med bröte och körde det till tippen och har hjälpt henne med att bära in utemöbler mm också. Är imponerad över att hon pallar med den ensamheten som pandemin har inneburit för henne. Min starka mamma.?
I kväll blev det en promenad i stället för löpning.?. Ha det bra alla som kämpar mot alkoholdjävulen!

Kram

Så jädra gött fly landet, inte haft en ända tanke på att dricka fast en del saker gått mot mig och jag mått dåligt. Och de finns alkoholaffärer öppna här 24/7. Utan ägnat mig åt andra upplevelser. Längtar inte hem kan jag ju säga. Skulle lätt kunna ta ett jobb på studs och säga byte byte Sverige men är ju inte dummare än att jag vet problemen skulle snart komma i kapp mig här. Mycket kan man fly ifrån men inte sig själv. Så ska krämpa ut de sista av staden de dagarna nu som är kvar.

Hej! Är det någon annan vars förälder fått diagnos skrumplever med vätska i buken?

Hoppas du mår bra!

Tänk på att jag lyckades fixa det först efter nästan 9 månaders nykterhet. Skulle det bli för jobbigt, så avvakta, viktigast först, vara nykter. ? Och det skriver jag inte för ni inte ska springa förbi mig,?utan för att jag vill att ni ska få uppleva hur det är när det riktigt stora fördelarna med nykterheten ramlar in. Som Se klart skriver, runt 5-6 månader. ?

Kram

För mig funkar fysisk aktivitet. En kvällspromenad i mörkret om du bor på en plats där det funkar? Och sen in i värmen med en kopp te... Annars en omväxlande kall och varm dusch, det startar också om hjärnan tycker jag. Eller lyssna på Alkispoddens intervju med Rebecka Åhlund, hon är inspirerande tycker jag. Eller ring jourhavande präst om du behöver prata akut, behöver inte vara om religion. Och vi vet båda att ångest inte håller i sig hur länge som helst..Kämpa på, det kommer att gå över..