Senaste kommentarerna i forumet

Hej varafrisk,
Jag hoppas du förstår att det verkligen inte var en fråga som behövde besvaras, här är det verkligen frivilligt att dela det man vill eller inte.
Jag tänker på det där med självkänsla, och hur himla viktigt det är att ibland få luta sig emot sig själv och känna; yes, jag fixade det.
Som idag. Kan du liksom gnugga dig i att idag blev en nykter dag. Bra nog. Det bästa tänkbara till och med.
Du har så otroligt mycket utmaning med att hjälpa din dotter, hålla ihop familjen (tolkar jag det) och hålla ihop all oro. Jäklar vilken kämpe du är. Hoppas du får en bra kväll! Kram ?

Jag processar mitt trauma efter att jag blev fri. Under senaste veckan så har jag öppnat upp mer och mer. Jag blev drogad av ett par farliga män. Jag har inte läst Klubben och orkar inte göra det. Men jag antar att jag mötte lika sjuka män som finns inom Klubben.

Och ingen har velat hjälpa mig inom psykiatrin. Så jag tänkte sälja en värdesak som skulle ta mig till USA och gå i terapi där, men sedan så fick jag hjälp av en sista chansning via en vårdcentral.

Jag var desperat, orkade inte längre leva med en upplevelse där jag endast pratat med mitt ex och han var med detta tillfälle. Det var en privat middag som jag manipulerades att följa med på, även om min mage sa ifrån. Mitt ex råkade också illa ut och han ville inte vara kvar. Men han blev inte drogad och han förstod inte att jag blivit det.

Så jag har sett hur hjälpen inte finns. Jag ser ett Sverige som saknar så mycket. Jag hade stor hjälp av att läsa Katarina Wennstams följetong av Dockorna i somras i DN. Jag förstår att det saknas resurser.

Det är väl bara människor med pengar eller kontakter som får hjälp i Sverige antar jag. Tur att jag hade vett att våga fråga, trots att jag frågat om hjälp i 12 år.

Nu lever jag. Sedan ett år lever jag på riktigt. Förr ville jag bara dö. Jag behöver reda ut med en professionell.

Alla borde få den möjligheten. Därför uppmanar jag till att be om hjälp. Liksom att söka den.

För det är ingen som kommer och serverar den.

Tack gros19. För vår kommunikation här under den tid som varit. Den har stärkt mig.

Det är inte alltid så enkelt som att bara lämna eller sluta. Jag förkörjer hela familjen och min fru vill absolut inte förlora sin räkmacka, även fast hon påstår att ta hand om huset är ett hårdare jobb än att faktiskt arbeta. Hon har hotat att om jag begär skilsmässa så ska hon göra allt för att förstöra mitt liv. Hon har dragit känslomässiga hot att om jag lämnar henne har jag förstört hennes liv. Jag har varken vänner eller familj där vi bor, det har hon sett till. Ingen har hälsat på på flera år då hon gör att ingen känner sig välkommen här. Jag får arrangera att träffa dem i smyg för att undvika bråk. Läs även på lite om traumabonding, det är förbannat svårt att lämna även om jag vet att jag måste.

Jag har vid olika tillfällen pratat med barnen, båda förstår men med hjärntvätten hon håller på med är det ständigt kaos och ena barnet är oftast på hennes sida. Scapegoat barnet är dock helt på min sida och vill flytta med mig, hon vill helst att vi ska åka och ta in på hotell nu.

Till mitt drickande, jag ser det inte som jätte problematiskt då jag kontrollerar det just nu. Men självklart skulle jag behöva dra ner på det, men jag ramlar hela tiden då jag lever med konstant stress med drama och bråk dagligen.

Det är bara barnen som gör att jag orkar fortsätta kämpa. Utan dem hade hag nog gett upp.

Tack för berömmet, det gör mig glad att höra! Jag läser med stor behållning även era trådar och kommentarer! Och tipsar andra om dem.

Orkar inte skriva så mycket men du är toppen❤️

Stor kram❤️

Orkar inte skriva så mycket men du är toppen❤️

Stor kram❤️

Är individuellt..Tyckte du var snabb Andra Halvlek..Och du Torn läste dig snabbt till insikt..Har nu suttit och smsat med exet..Han tror jag på något sätt ska hjälpa honom och hans partner med nykterheten..Lessnar totalt när dom är fulla..Ska bli skönt en vacker dag, att lämna kommunen och flytta??..Slippa höra och se eländet..Det goda det för med sig är att jag inser att jag aldrig vill jobba med motivation till förändringar..Verkar fullständigt hopplöst..Spelar ingen roll om det är att sluta äta fel, lära sig svenska, eller sluta missbruka..Jag vill endast jobba med folk som vill förändras och lära sig..Som förstår att om man missbrukar gör man livet till ett helvete med skam och skuld för sina barn, och sina nära..Ååh, så skönt att skriva av sig..Funderar på om jag ska ringa upp exet på jobbet nästa gång..Och verkligen förklara att jag inte vill ha kontakt med honom när han är full..Det är ju svårt att förklara det till en full person som glömmer hela samtalet..Hoppas ni andra har nyktra ex och partners..Usch för fylla och all skit det för med sig..Jag blir irriterad och förbannad..Jag som trodde jag var lugn och sansad numera..?

Och kändes lika chockartat att vakna upp, men lättnaden infann sig när jag förstod att det var en dröm..Likadant med cigaretter..Lustigt med beroenden..Åren går och jag vet inte vilket år jag slutade röka och snusa..?..Men när jag slutade dricka glömmer jag inte, för gjorde det planerat på min födelsedag..?..Bra jobbat Amanda..??

Jag tillägger att jag endast har varit nykter i 5 veckor. Jag och mannen har bråkat en del speciellt när jag var full. Då var mitt humör inte nådigt. Det som stärker min övertygelse att jag måste vara nykter är att jag vill att mina barn ska ha det bra, med en mamma de kan lita på som inte är full i tid o otid samt att kunna känna lugn hemma.

Jag är verkligen inte guds bästa barn. Men jag vet att det går att göra förändringar.

Hej! Du har varit medlem länge här nu. Du skriver att du kan sluta dricka men har inte gjort det. Du skriver att du vill lämna men har inte gjort det. När kommer förändringen?

Dina barn lever i en hemsk situation så som du beskriver det. Har du frågat dem vad de känner? Hur mår de?

Jag blir orolig när jag läser hur barnen har det.

Om du vill skiljas och ha vårdnaden om barnen så är det tid att sluta dricka alkohol.

Om du och din fru vill ha kontakt med barnen när de blir stora så är det dags att förändra deras barndom.

Det låter hårt men blir väldigt bekymrad över hur barnen har det.

Regn och grå himmel, en perfekt dag för rensning av garderob två, bullbak och häng med liten bebis. I lagom takt, allt. Vilostunder som nu.
Har behov av att göra istället för att tänka, när jag är ledig. Har ofta tänkt att ett praktiskt jobb hade passat mitt psyke bättre men jag är tyvärr inte så praktiskt lagd.. eller iaf inte så det stör. Jag skulle få börja som pryo om jag försökte mig på en sådan karriär och då börjar jag väl lära mig jobbet lagom till pensionen.
Hänger kvar och håller i, helt enkelt.
Knogarna vilar dock, idag känns det enkelt att vara nykter. Har resonerat klokt med mig själv och beslutat mig för en rätt enkel middag istället för avancerad, låta det vara stökigt medan jag håller på. Andas.
Det är intressant och lärorikt fortfarande, att lära känna sig själv som nykter. Hon är helt ok!
Tack @torn och @jullan för stött och kramar!
Njut av dagen! ?

Systemet är stängt och jag har inte köpt någon alkohol. Det blir vatten eller äpplemust!

Kram:)

Då jag kom över ditt inlägg, började jag fundera hur mycket jag nämnt för min pojkvän hur jag upplever hans kämpande med nykterheten. ? Det enda jag nämnt för honom är att det är klokt att sluta .. ?

Kan tänka mig att man gärna vill ha någon respons för sina ansträngningar. Låtit bli att nämna för att det är känsligt? jag vet inte. Har däremot nämnt för honom att jag är stolt då han även slutat snusa ... ?

Betydelsefullt att läsa andras inlägg, som leder till reflektion över sig själv och hur man beteer sig. Vad man t ex kan tänka på, och försöka förbättra.

Sköt om dig.
?

Först av allt, stort tack för alla kommentarer. Det värmer. Inte minst inläggen från mina "gamla" vänner som saknar mig. Det betyder mer än ni tror, hoppas att ni förstår det. ? Och Andrahalvlek, den boken vill även jag läsa, låter intressant.

Har läst en del här på forumet, men inte klarat av vare sig att skriva i min egen tråd eller kommentera i andras. Tyvärr. Jag tror att en del av er förstår varför.

Vad ska jag säga? Hm, känner mig nästan dumförklarad, eller snällare sagt, malplacerad. Så är det. För att inte måla f-n på väggen eller anklagas för att offermässigt överdriva gick jag in och läste samtliga inlägg på både Förändra sitt drickande och Det vidare livet senaste veckan. Hrm...

Här handlar det sällan om något förändrande förutom att sluta helt. Det enda alternativet. Alla som inte följer den helvita linjen är dömda att misslyckas (min tolkning = supa ihjäl sig). Det finns ingen annan väg att gå. Har du druckit dig till ett beroende dör du till slut om du inte slutar helt. Japp, så är det. Svart eller vitt. Den grå färgskalan är helt plötsligt helt utsuddad.

Egentligen vill jag inte skriva alls. Rädd att jag påverkar någon i fel riktning. Men så tänker jag på alla jag kan påverka i rätt. Ja, eller i alla fall i en alternativ riktning.

(Dessutom borde jag inte ta ansvar för alla andra, har egentligen fullt upp med mig själv, men... Är man född omtänksam, så är det med ett stort hjärta och en stark respekt för olika åsikter man vill förmedla sina alternativa tankar.)

Har du klarat av att bli helnykter? Känner dig säker på att inte ge efter för sug?

Du får gärna fortsätta läsa, men nu skriver jag i första hand för dem som inte självklart kan svara ja på ovanstående frågor.

Vi vet förstås vad som är bäst för oss, för alla. Det krävs knappast raketforskning för att förstå att hela samhället skulle må bra av utan alkohol. Dock är det i dag en utopi och vi får göra det bästa av situationen.

Jag har skrivit här i drygt tre år, sett många komma och gå. Bland dem som har "försvunnit" återfinns personer som både lyckats och misslyckats med dina föresatser. Jag är självklart jätteglad för alla som lyckats sluta helt och bibehålla nykterheten. Hur skulle jag kunna tycka något annat?

Egentligen borde det inte behöva sägas, men för säkerhets skull upprepar jag det: Jag är absolut övertygad om att helnyktert är det bästa. Men om det inte funkar, trots många försök och varje gång känslor av totalt misslyckande, kan det vara smart att leta efter ett alternativ.

Det näst bästa.

Tänker att som alternativ till att misslyckas gång på gång är det bättre att försöka minska istället för att ge upp helt och fortsätta dricka okontrollerat. Forskning visar att många låter bli att söka hjälp då det enda som erbjuds är total avhållsamhet. Tack och lov erbjuds numera ett alternativ till detta.

Det finns studier som visar att vissa kan lära sig att kontrollera sitt drickande. Som sagt, som alternativ för alla som inte klarar helvitt och som annars är på väg att supa ihjäl sig. För mig är det inget svårt val.

För tillfället klarar jag inte helnyktert. Jag har gjort massor med förändringar för att kunna leva ett bra liv, trots att jag fortfarande dricker. Mitt mål är fortfarande att sluta helt, men, som sagt, just nu funkar det inte.

Vill dock inte romantisera mitt intag. Någon skrev att ett glas är för lite. Ja, så är det för mig också. Då kan jag lika gärna stå över. Inte mindre än tre glas, lite lagom lullig. Alla har vi olika dryckesmönster och jag är fortfarande noga med att ingen annan ska märka något. Det handlar alltså sällan om några mängder. Dessutom skadar mitt drickande inga andra än mig själv.

Jag har ändå förändrat mitt drickande massor, utan att sluta helt, precis som en del andra här. Som jag skrivit i tidigare inlägg återfinns några som tagit kontroll över sitt drickande i min bekantskapskrets. Återigen, jag rekommenderar inte detta i första hand, utan som ett alternativ när inget annat funkar.

För mig har stressen över att misslyckas försvunnit helt och jag har en mer avslappnad inställning till alkoholen. Det gör att den inte är lika viktig och därför inte tar så stor plats som tidigare.

Jag vet inte hur allt kommer att sluta, men just nu lever jag ett fullgott liv. Oftast dricker jag i smyg en dag i veckan och tillsammans med andra en annan dag, ibland inte alls. Kan vara utan i flera veckor emellanåt.

Vet som vanligt inte vad jag vill ha sagt med detta, men tror att det handlar om en balans. Balans i livet, balans i drickandet och, inte minst, en balans här på forumet.

Förväntar mig inte applåder eller hurrarop. Det finns inga krav på att man måste gilla allt som skrivs här. Men jag skulle ändå uppskatta att mitt val respekteras. Trots allt heter sidan Förändra sitt drickande.

Oj, nu vet jag inte hur mycket svammel det blev, orkar inte läsa och redigera allt som jag brukar. Ville mest titta in och säga att jag mår oförskämt bra (och så bara blev det så här mycket text, ni vet, orden bara kom...)

Har nyss börjat med psykologsamtal och det verkar mycket lovande. Kanske försvinner alkoholen ur mitt liv fortare än vad jag tror. Den som lever får se.

FinaLisa, Mrx, Fibblan, Rosa-vina, Mirabelle, Jasmine, Wasabi, Varafrisk, Andrahalvlek och alla alla andra: Tack för att ni orkar bry er. Känner mig riktigt usel för att jag inte skriver hos er, men förhoppningsvis blir det snart en ändring. Dock trycker jag på hjärtknappen så mycket jag bara kan. ?

Tänk på att vara nöjda med det ni åstadkommit istället för att stressa över det som inte blev gjort. Detta vare sig det handlar om nykterhet, jobb eller helt vanliga vardagssaker.

Vill er alla så väl. ? Trevlig fortsättning på helgen. Oavsett om den är vit eller inte. I dag är jag nykter. Gott så.

Kramar i massor

Köpte Stora boken och sträckläste. Bra. Om man varit andligt intresserad innan, hjälper nog detta. Plockade sedan fram Eugene Petersons The Message. Även den intressant (det är ju bibeln då / nya testamentet) och hjälper.
Nu är jag inte praktiserande kristen alls, utan testar och söker mig fram. Även bokat tid med en pastor (!). Och gått med i ett parti.
Oj, det finns ju tid. Vaken och klar tid dessutom.
Nu mot löprundan!

Och stor stor kram t dig❤️

Tacksam för att jag var pigg en lördagsmorgon kl 8 när klockan ringde och det var dags att köra sonen till fotbollscup ??

Först vill jag säga att jag blir varm i hjärtat av att läsa i trådar hur gott ni mår som klarar av att vara nyktra...jag blir glad både för er skull och för min skull. Jag vill dit...och ska dit...och jag tvivlar inte på att det kan vara så bra som ni skriver. För mitt liv var bra innan alkoholen tog över...visst det hände massvis av svåra saker...men när inte de svåra sakerna var där...då gjorde jag ju de där vardagliga sakerna som jag kan sakna...fixade mer i hemmet, tränade mer...ja helt enkelt gjorde lite mer saker.

Se klart..jag vet att jag inte behöver svara men jag tänker att jag vill nog ändå...jag är en ganska öppen person ibland kanske för öppen...när jag är i kris..har jag mer vänt mig utåt än inåt. Nu försöker jag väl härbärgera vissa känslor som ändå kan vara bra att försöka härbärgera men annars vänder jag mig nog gärna utåt..för att få stöd, hjälp och bekräftelse. Men en av anledningarna till att jag är öppen är inte för att man ska tycka synd om mig...visst jag söker förståelse...men jag vill även visa för omvärlden att det svåra även finns...allt är inte en vacker ytlig fasad...utan det kan var jäkligt skitigt och jobbigt också. MEN när det gäller mitt alkoholmissbruk...det är jag inte så öppen med..jo nu för tiden när det gäller professionella kontakter som tex tandläkare, vårdcentral, sömnläkare dock inte mitt arbete men några få vänner. Anledningen till att jag inte skriver hur mycket jag dricker är att jag skäms samt att om jag skriver om det då blir det liksom verkligt på något vis. När min läkare frågar om det så när vi började träffas kanske jag pratade sanning 70% medan jag nu ligger nog mer på 90-95%. Här i forumet berättar ju de flesta hur mycket man har druckit då man drack men det är sällan som fortfarande dricker som berättar hur nuläget är. Jag tänker att det är mycket lättare att berätta om hur det var om man befinner sig i ett läge då man har kontroll. Men jag dricker i snitt ca 2-3 små starköl tidigare valde jag en starkare variant men nu 5% därtill brukar det vara den minsta mousserande vinet på 25cl och vin på 18 el 25cl. Det kan bli mer när det är fredag el lördag. Det skulle vara bra om jag kunde minskat mitt drickande men jag behöver sluta helt...för min kropp behöver vila...den behöver återhämtning under en lång tid. Så är verkligheten. När jag var hos kuratorn igår gick vi igenom det som var positivt resp negativt att dricka alkohol. Och under det negativa var det väldigt många fysiska åkommor. Så är det....

Och idag är det lördag..systemet stänger kl 15 och jag ska inte åka dit...känner starkt att jag behöver vila ifrån alkohol...hjärnan kan komma att spela mig ett spratt närmare kl 15 men jag har ganska ont i magen idag samt att jag har lite symptom (med tanke på Covid 19) som bidrar till att jag inte ska vara bland folk. Så där var Covid19 till en fördel för mig. Annars började inte dagen så himla bra...min dotter ringde kl 8.15 ...jag hade somnat om..så jag vaknade med ett ryck..i displayen var det ett 010-nummer så jag blev så himla rädd! Min dotter hade fått låna telefon av någon. Jag hörde väldigt dåligt vad hon sa...men hon ville bli hämtad på en plats inne i stan. Till saken hörde att hon skulle stå och sälja korv ihop med en annan tjej i ett köpcenter för fotbollsföreningen mellan 9.30-13. Hon var ute på krogen igår och var som alltid på efterfest. Jag sa till henne igår att hon skulle kanske stanna hemma eller åtminstone inte gå på efterfest men det är de enda sociala kontakter hon har så hon gick. Var på efterfest. På efterfesten börjar en kille och hon bråka verbalt. Killen säger till henne att det är ingen som vill ha dig här vilket hon tar bokstavligt och går ut. Går ut utan jacka, väska, mobil och nycklar. Så hon sover ute..i någon container...i endast klänning och skor. Kommer sedan hem till oss. Jag fixar frukost. Och det min man är mest stressad över är vilka kläder hon ska ha på sig när hon säljer korv...vill stryka något som inte behöver stryka...och mitt hjärta värker över hur det är för min älskade dotter...och tårarna rinner. Nu är hon hemma igen efter att ha sålt korv...all hennes energi är slut...hon fick sköta kassan hon som har så svårt fört matte...och nu måste hon få tag i sina saker...och tro på att de finns där efterfesten var.

Nu är jag väldigt öppen med denna berättelse men det är för att jag vill att man ska förstå hur det kan bli att vara bipolär, ensam och med alkohol i kroppen. Hade inte alkoholen varit med i bilden hade ju inte allt hänt. Hade jag inte druckit alkohol de senaste dagarna så hade jag inte haft så ont i magen idag. Idag dricker jag ingen alkohol....jag vilar..jag ser en serie..och när jag blir piggare kanske en promenad.

Ha en fin lördag och kram:)

Tror inte ens det gick en timme där jag försökte tänka positivt att det kanske kan gå att få min fru att sluta vara arg hela tiden. Hon går runt och klagar på allt, pratar högt med sig själv om hur lat jag är och hur mycket bättre hon är. Imorse tappade hon fattningen helt och hamnade i bråk med ena barnet, jag försökte lugna henne och frågade vad som hänt. Istället för att få ett svar började hon skrika som besatt och fick med sig andra barnet som började skydda henne. Jag bad dem båda sluta skrika men då var jag helt dum i huvudet med mera. Det slutade med att hon sprang efter andra barnet och skrek och kallade henne massa namn. Efter detta har hon gråtit och skrikit och gjort allt för att få sympatier från "golden". Jag har fått göra allt nu för att lugna båda barnen men det är djävligt svårt när frun går runt med krutdurken redo att sätta igång nästa bråk. Jag är ute ett par timmar nu hos en sjukgymnast, jag bävar för att åka hem. Hur kunde mitt liv bli såhär?

Jag känner även igen mig i mycket av det du skriver om. Vi verkar följa en liknande utveckling.

Kram ?

Grattis till tid Jullan! (Jag lånar uttrycket från miss lyckad)? Jag är övertygad om att du kommer rida ut den här ” sug stormen”. Plötsligt så släpper det. Sakta men säkert, eller över en dag. Det tar tid innan nykterheten sätter sig på riktigt, men genom att inte under några som helst omständigheter ta det första glaset så kommer du dit. Och det är värt att vänta på, så otroligt mycket värt det.

En viktig sak till förresten, du måste tro på dig själv, och vara stolt som attan för att du har lyckats sluta dricka, och varit nykter i fem månader. ? Du är bäst!

Kram ?

Säg till henne att du blir ledsen när hon inte säger någonting om att hon är glad över att du är nykter. Fråga varför.

Kanske är hon orolig att väcka den björn som sover. Kanske vågar hon inte hoppas att din nykterhet ska bestå. Kanske vågar hon inte ta ut glädjen i förskott.

Men det vet du inte förrän du har frågat henne. Ni måste prata om det. Hon har liksom du lagt ett lock över sina känslor, hon är medberoende med allt vad det innebär. Hon behöver kanske också ett forum, eller samtalshjälp.

Kram ?

Skönt att levern mår bra, men så jobbigt med din sömn ?

Förstår att propovan känns som en livlina, men var ändå lite försiktig. Det påstås att de inte är beroendeframkallande, men de är absolut psykiskt beroendeframkallande.

Och de kan ge motsatt effekt om man tar dem en längre period. Det har jag upplevt, och det var riktigt vidrigt. Hade de erbjudit mig narkos i det läget hade jag gladeligen tagit emot det.

Det var det Michael Jackson dog av, hans läkare gav honom för mycket narkos av misstag så han dog. Fy fan vad desperat man är då ? Det gör ont i hela mig bara jag tänker på det.

Har du provat sömnmeditation? Finns en del att prova. Kan tipsa om några klipp som jag tror på om du är intresserad.

Syftet är att tagga ner systemen rejält innan läggdags. Kräver daglig träning ett bra tag, men jag tror verkligen att det funkar, på samma sätt som kundaliniyoga funkar på mig. Yogan innehåller ju både rörelser och meditation.

Keep up the good work!

Kram ?

Klockrent miss lyckad!? Du och ett antal andra här som har varit nyktra lång tid har ju inte bara egen erfarenhet av detta, utan har ju sett massor av detta här på forumet under lång tid. Du vet hur det är liksom. Att det inte funkar i längden med kontrollerat drickande för ” beroende” personer. En del klarar det kanske, med vita knogar + att de aldrig får uppleva hur det är att må bra på riktigt. Bra att du är inne och skriver om detta! Jag tog till mig av det direkt när jag började läsa på detta forum. Som tur var ?

Kram

Undrar och saknar dig, och hoppas innerligt att hälsan tiger still.

Invänta snön vill vi inte, den kommer kanske aldrig ?

Kram ?