Senaste kommentarerna i forumet

Det är faktiskt redan drygt åtta år nu så rubriken är föråldrad. Jag kan vara en förebild att det går att bli varaktigt nykter. Mitt vapen är att jag aldrig får tro att jag är botad och kan ta ett glas. Liksom jag är ”icke rökare” så är jag ”icke alkoholdrickare”. Det är många år sen ETT glas frestade mej, kanske aldrig. Jag såg ett antal glas för mej. Att dela en flaska vin var ointressant, för lite...
Det gäller också att snabbt sluta tycka synd om sej själv. Jag har själv druckit mej till ett beroende och detta är konsekvensen. Det är ingen mänsklig rättighet att få dricka alkohol. Det bästa är att det är så mycket bättre utan.

Kikar in o hoppas allt är bra här. Jullan

Härligt att du tar det lugnt, stressen är en av våra fiender. Det gäller att på riktigt ta och läsa av vad vi behöver. Annars tror jag att glaset närmar sig med stormsteg. Åtminstone hos mig. Ha nu en lugn o vilsam helg. Kram Jullan

Känns som att jag bara hoppar in och skriver här när det blir skit. Bla bla bla psykisk ohälsa tar tusentals år att bli bättre ifrån. Men jag tror att det är bra att jag håller i att skriva, för det går ju faktiskt bättre, och jag tycker om att kunna se tillbaka och se att jag växer. Vissa dagar försöker någonting inuti fortfarande sitt bästa för att ta sönder mig, men jag märker att jag slår tillbaka, med full kraft. Det är bra, det har satt sig i ryggmärgen att det är jag som har kontrollen.
Det säger att jag ska ge upp, att jag är värdelös och pinsam. Nähe, säger jag, jag ska fortsätta ändå och jag skiter väl i om jag är pinsam.
Det säger att jag ska spränga alla mina relationer i luften och börjar göra det. Förlåt, säger jag, lyssna inte på mig när jag pratar såhär för det är inte vad jag menar.
Det lovar att det håller käften om jag köper alkohol, drar in mig på toaletten och fräschar upp mig så att jag kan gå iväg. Absolut inte, säger jag, jag ska köpa tortillabröd och majs till ungarna vad fan.
Jag är utmattad, ledsen, har ett sugande svart hål mellan revbenen. Men jag ger inte upp.
Tänker på er alla fantastiska, läser nästan allt men kommenterar ganska lite. Tycker om att ni finns.

5 månader nykter ?, känns fint att notera det. Annars är sugen jätte jobbiga nu. Parerar, tränar, och sprattlar emot allt vad tygeln håller. Torn, jag försöker ha ett positivt synsätt o göra saker som känns skoj, de hjälper, men inte fullt ut. Använder alla mina vapen för tillfället o har inte alls som avsikt att dricka. Men det är en tung period nu, som med säkerhet kommer kommer stärka mig på sikt. Har oxå ett ess i rockärmen, nämligen antabus. Blir det för farligt, tvekar jag inte en sekund på att börja äta dom igen. Nykter 24 h till och vem vet? Imorgon kanske läget är helt annorlunda... kram alla kämpar

Gott att höra av dig, ja de där förbenade sugen, de kommer slag i slag nu. Än så länge står jag pall, men nu är det verkligen 24 timmar i taget. Puttar fram adjävulen framför mig, liksom sparkar hen. Blir något lättare då faktiskt. Har inte för avsikt att dricka, har däremot en tung period. Har som tur är börjat styrketräna, så det blir en del träning nu. Men det hjälper faktiskt oxå, suget lugnar sig . I värsta fall får jag väl fråga om ett par övernattningar på gymmet ?kram Jullan

...skavet var där före vinet och suget var inte där, direkt.
Under kvällen skippade jag vinet tidigare än jag gjorde förr och bytte till vatten.
På det viset har jag svårt att se skaver och vinet ihop.
Men vem vet..?
Idag är det inte lika tydligt kännbart.
Jag hoppas att en lång löprunda skrubbar bort det sista..

Idag lämnar jag.
Min kropp har hjälpt mej genom att skrika allt högre.
Blodtrycket 175/125 puls 105 när jag vaknar på morgonen.
Tog kontakt med min läkare igår, jag hade redan då min plan klar.
De senaste veckorna har jag sett ännu fler beteendeförändringar och ambivalens hos maken. Jag började bli rädd för att han tappat spärrarna. Rädd för att mista mitt liv.
Läkaren som bara känner till resten av mina diagnoser med neurogen smärta, IBS, hortons, tinnitus, ångest, depression,...
Vilket jag är friskförklarad från av FK. Men det är en annan historia.
Han fick veta resten.
Han ställde upp på min plan. Att rekommendera mej miljöombyte pga mitt accelererande blodtryck.
Jag kunde åka hem och berätta för maken, som just då var orolig för mej. Han tyckte också att jag ska åka, till mina vuxna barn. En tid, obestämd tid...
Men jag lämnar för gott.
Lämnar det Paradis som vi byggt upp och som ser fantastiskt ut med djur och natur. Mina djur fick en vän ta övet till sin ladugård.
Jag grät hejdlöst igår kväll över det. Dessa djur som gett mej en sån tröst.
Husdjuren lämnar jag också, vet att de aldrig blir mina igen. Jag kommer inte tillbaka.
Make började dricka, men slutade ganska snabbt. Han var märkbart rädd. Frågade om och om igen. Du tänker väl inte lämna mej. Jag ljög. Förklarade sin kärlek till mej första gången på 20 år!!!!!!
Plötsligt var rollerna ombytta.
Jag ljög men avvisade. Skyllde på min dåliga hälsa. Att vi nu var och en måste bära sin egen smärta.
Påminde om läkarens varningar.
Packade ihop kläder i smyg som min vän fick ta med. De får skickas dit jag åker.
Jag kan ju bara packa för 1 vecka.
För att inte väcka misstanke.
Smygpackade i min bil, under säten...
Hade backup hela kvällen igår, med bla vän som ringde viss tid. Kodord vid fara.
Maken var mest rädd, bad om att jag skulle säga kärleksord. Ja helt ombytta roller. Frågade, vi kan väl prata i telefon, jag kan väl.också få komma om nån vecka.....
Han betedde sej precis som jag har gjort under hela vår tid tillsammans.
Mycket märklig upplevelse!!
Mitt "spel" beror helt enkelt på min rädsla för våld.
Det finns ingen väg tillbaka, för dit vill jag aldrig komma igen!
Men för att behålla min sköra styrka kommer jag att fortsätta med allt stöd jag kan få, öven söka upp medberoendegrupper.
Skilsmässan kommer jag att genomföra på avstånd. Hans reaktion då kan explodera.
Jag kommer akdrig återvända till mitt hem ensam.
Jag måste söka nytt boende trots att jag inte ens vet om jag får ett kontrakt. Ingen sjukpenning, ingen A-kassa eftersom jag varit sjuk mer än 5 år, 50% sjukpensionär
Så börjar mitt nya LIV
Men jag är RIK på nära vänner och vuxna barn.
Tänk på mej, jag är fortfarande i sängen, har inte packat klart, inte kört iväg....????

? men jösses vilket lyckopiller du är. Jag är mäkta imponerad. Kommer aldrig springa i ösregn, men vill gärna ha lite mer positivt go. Så jag stannar helt kort o tankar. Jullan

Håller helt med dej och när man tillåtit processen starta så är man på väg - mot ett vägskäl.
Man kommer dit och man ställs inför ett val.
Medberoende, ja det förstod inte jag heller att jag var. Tyckte bara att det var nåt mörkligt ord som folk använde. Det berörde inte mej iallafall.
Idag är jag så insatt i betydelsen så att jag skulle kunna åka runt och föreläsa.
Fint att du frågar och pratar öppet med dina pojkar.
Jag trodde att min process skulle ta längre tid, men nu har jag valt väg. Idag lämnar jag. Men mer om det i min tråd. ????

Ta det lugnt i helgen nu och ladda batterierna.❤️ Det låter som du behöver det.

Kram ?

Din kompis saknar dig och tänker på dig och tror rätt bestämt stt allt är bra.
Det var väl det här med cykeln....
Vi får vänta in snön, och då kommer du tillbaka och berättar hur det går med allt och den gröna klänningen och med barnen och flyttplanerna. Du ser oss vinka om du kollar noga.
Kaveldunen är majestätiska i sitt dike.
En liten människa som snart är fyra månader sover i rummet intill. Jag lägger mitt öra mot hennes bröst och höt hjärtat picka där inne och tänker allt möjligt mellan himmel (gud) och jord (mina oväntat ulliga solrosor som blommar nu).
Mirakel på rad enligt mig.
Kram K! Ett meddelande är efterlängtat. ❤️

Härligt med löptur i regn, och ja- håller med Andra Halvlek att snart är du odräglig ? men vi älskar dig ändå och att inget depp verkar hitta in och inga problem ta krokben. Heja dig och ditt envetna, uthålliga goda humör och att du är en sån klippa här! ?

Somnade i soffan igår kväll med telefonen i handen och i ämnesraden här hade jag skrivit ledig-längtan.
Ja, ni förstår.

Idag har jag varit nykter förstås. Men upplevde stark stress/ sug (egentligen inte efter alkohol utan mer ”ge mig nåt”) i samband med fixa middag och samtidigt göra iordning/städa hjälpligt och hantera en skruttig förälder via FaceTime och detta efter en vecka (två snarare) som varit ohyggligt intensiva.
Igår sa jag till min man att ”det känns som jag fått en superkraft, jag orkar så mycket”.
Idag not so much.
Helgen ska bli vila, egentid, utomhus. Ett minimum av ansträngning, jag behöver in i mitt eget kärnhus.
Har inte hunnit skriva så mycket hos andra, vilket jag gärna vill. Men jag behöver några platser där prestation inte är fokus. Dåligt samvete kan jag inte släpa på mer.
Men alla ni finingar som hänger här mellan dag 1-100 och tänker att det verkar vara ”andra” människor som snart ska räkna in ett år, och hur ska jag fixa det? Vi är samma lika. Lika långt från ett glas- lika nära. Jag läser nya trådar och tänker; alldeles snart är du här.
Livet som nykter är inte enkelt varje dag men aldrig svårare än den lättaste bakis-dagen.
Viktigast först- vara nykter, andra halvleks mantra som är det närmaste scout jag har kommit.

Jag var nykter igår och nu har klockan passerat midnatt så jag jag säga att jag är nykter idag också. Så alla ni som kämpar: Fortsätt. Som Håkan Hellström säger det.
Kram ❤️

Jag mår så dåligt, fruktansvärt dåligt. Den timmen jag träffar kuratorn varje vecka räcker inte. Jag har ingen att vända mig till. Ringde mamma ikväll i tårar men blir nästan utskälld för jag inte kan släppa det. Jag har ett år kvar till studenten men det är många helger och många fyller kvar tills dess utan någon att vända sig till. Jag känner mig så ensam och tom, jag mår skit och vill inte mer.

Jag mår så dåligt, fruktansvärt dåligt. Den timmen jag träffar kuratorn varje vecka räcker inte. Jag har ingen att vända mig till. Ringde mamma ikväll i tårar men blir nästan utskälld för jag inte kan släppa det. Jag har ett år kvar till studenten men det är många helger och många fyller kvar tills dess utan någon att vända sig till. Jag känner mig så ensam och tom, jag mår skit och vill inte mer.

Behåll de avkopplande stunderna och njutningen, men ha något alkoholfritt i glaset. Heja dig!

Kram ?

Det har du verkligen blivit ? Men jag gillar det - och vi behöver dig som ett lyckopiller här på forumet ?? Springa i ösregn. Nja. Nä.

Chill helgkram ?

Ja de orden satte sig hos mig med....
Antar att du säkert hunnit lyssna lite till.

Kommunikationen idag, ja jag vet inte riktigt säkert, vissa saker pratar vi inte alls om "jag är inte hennes person längre" får jag till svar när jag frågar henne hur hon mår.
Vissa saker som att prata om barnen funkar utmärkt. Sen pratar vi ärligt talat inte mycket alls just nu.
Hon mår väldigt dåligt av situationen, hon inser ju sitt problem och hon vet ju varför jag lämnar, har tyvärr kommit på henne med att dricka några gånger och det blir ännu för henne då antar jag.

Sen eftersom jag själv bara väntar nu på att flytta blir väl inte jag den mest pratsam personen heller.

Hon har bett om ursäkt för sitt beteende och sagt att allt är väldigt jobbigt för henne och det har jag full förståelse för.
Hon vill att vi ska vara vänner så det fungerar med barnen i framtiden, och det vill självklart jag med. Vill absolut inte utsätta barnen för föräldrar som inte kan komma överens.
Vill bara att hon tar sitt förnuft till fånga och ser till att söka hjälp för sina problem, jag kan tyvärr inte hjälpa henne då vi haft problem med djupare kommunikation i flera år.
Vet inte om du läst min egen tråd jag har här, där står det mer om vår relation än jag orkar skriva igen.

Hoppas du hittar och får styrka så att du även lyckas få en gråskala på det gråa just nu.
Det tar lite tid men tillslut kommer färgerna igen oxå efter att man tagit sådana här tunga beslut som att lämna fast man fortfarande kanske älskar den nyktra , snälla, goa personen. ( bojorna som man sitter fast i som medberoende)

Mitt val att bryta upp var för att jag kände att nu är det nog och jag kan må mycket bättre än så här än att fortfarande trampa runt i "dansen"

Guldkant vet jag inte riktigt, för några år sedan när jag började påpeka trodde hon nog att det var ju klart lite lyx att ta några glas vin i veckan "det gör ju alla" fick jag höra.
Men som jag sett länge och som hon börjat inse själv oxå så har hon bara dövat sina inre känslor i alla år utan att någon gång ta tag i dem trots att jag bett flera år att ta hjälp...
Hon påstår att hon började söka hjälp förra veckan men vet inte om och vad jag kan lita på längre då jag ledsnat på alla lögner som vart de senaste åren.

Vet du om din man har något han flyr ifrån som han vägrar inse och ta hjälp för.
För oss som väljer att lämna, iallafall för mig, har det blivit för sent att rätta till vårt äktenskap.
Hoppas ju dock att de iallafall förstår sitt problem och tar hjälp för det så kanske även de kan fortsätta sitt liv lite bättre.
Jag ska definitivt leva mitt liv gladare och bättre nu på eget håll :)

Att ett sånt där tillfälle du bävat för gick så bra. Jag håller med om att det kan vara svårt i början, man, eller jag, kände ett märkligt ansvar för att underhålla andra genom att dricka. Så mycket konstigt jag bar på av bara farten. Tegelstenar som jag lastat av längs vägen.
Jag vill gärna behålla min plats i nyktethetskön här ? Däremot så är det inte några utomjordiska saker som krävs. Du har ju väldigt bra koll och kunskap, såklart det kommer att gå bra. En dag osv. Vi gör det ihop! Kram ?

Idag har jag jobbat hemifrån. Tog ett avbrott vid lunch och gick på ett riktigt hållkäften-pass. Har varit nykter i 5 veckor och tränat en del. Känner mig starkare redan.

Hade ont i huvudet på em så vin lockade inte alls. Vilket inte brukade vara ett hinder för mig.

Tacksam för att jag orkar träna och tycker det är roligt ??

Precis så ska du säga!

Jag har också tänkt att jag dricker för att somna. Men påverkad av alkohol får du inte den viktiga och återhämtande rem-sömnen. Du slocknar bara av alkoholen, och vaknar upp med ångest.

Håll i och håll ut. Sömnen repar sig snart. Jag lovar.

Kram ?

Ligger på 10-12 prillor per dag, så jag är nöjd. Blivit av med okynnessnusandet. Inte funderat över någon medveten minskning än dock.

Kram ?

Första fredagen nykter på väldigt väldigt väldigt länge. Jag känner mig mindre svullen av vätska. Jag är sjukt trött men har väldigt svårt att somna. Har alltid haft det. Denna vecka har jag blivit påmind om varför jag började dricka varje dag. För att ett glas vin fick mig att somna. Sen blev de 2 , 3, ja resten vet ni ju. Ja visst blir man rädd när man tänker på det!! De va nog det som till slut fick mig att sluta. Min dotters oförstörda ögon och rädslan att jag ska dö. Imorgon ska vi på fest. Vet inte hur jag ska förklara att jag inte ska dricka. För de måste man ju. Förklara. Funderar dock starkt på att säga ” tack men nej tack, jag vill inte dricka”
Kram till er alla!!!! ❤️

Lim .. Hoppas allt är bra med dig o barnen ❣️❣️❣️