Senaste kommentarerna i forumet

Läst ikapp lite i tråden. ? Känner verkligen igen mig i så mycket du skriver. Som t ex det att valet att inte dricka aldrig förut har existerat. Det har varit något självklart. För min del var det först för ett år sen jag ens tänkte tanken att JAG kanske inte borde dricka ALLS. Sen tog det ett år innan jag tog tag i det, efter några misslyckade försök att sätta upp regler osv.

Jag har lyssnat på både The alcohol experiment och (just nu) även på The naked mind av Annie Grace. Som du skriver ger hennes böcker så många insikter! Fakta som jag aldrig tidigare riktigt reflekterat över. Fakta som får mig att aldrig mer vilja utsätta min kropp för alkohol!

Hoppas du har en fin söndag! Heja dig! ❤

Ja, för att vara tydlig så behövde jag hjälp med mitt trauma. Jag behövde bli kvitt en fruktansvärd erfarenhet. Och jag blev kvitt den. Och så kunde jag leva igen.
Jag har aldrig haft cancer, men jag tänker att jag hade en elakartad knöl som satt fast. I min själ. Och jag behövde bli av med den. Det var en knöl som satte sig där efter att jag råkade ut för två ondskefulla män.
Och nu lever jag igen. Ibland är livet verkligen "på liv och död".

Jag förstår dig. Och jag tycker att du ska lyssna på dig. Vad du behöver just nu. Din son är vuxen och han behöver också ta ansvar och kämpa för att få ett bra liv.

Du kan behöva en paus. Och hur länge du behöver den är upp till dig.

Ta hand om dig! På alla sätt!

Exakt så känns det! Man får så mycket mer bonustid. Tid att faktiskt njuta av. ? Det är en fantastisk känsla att jag inte längre planerar mina helgaktiviteter utifrån om jag kommer vara bakis eller inte.

Idag tog jag en lång promenad och njöt av alla sinnesintryck. Det känns som om mina sinnen har blivit mer skärpta, eller så är det jag som är mer närvarande och fokuserar mer. Hur som helst är det något positivt!

Nu under helgen har jag däremot haft några mindre smickrande tankar. Negativa tankar om de i min närhet som dricker alkohol. Inte pga att de dricker på ett okontrollerat sätt (även om det finns några av dem med), utan snarare utifrån att jag inte förstår hur de kan förgifta sina kroppar. I min hjärna kommer jag på mig själv att jag sätter mig på ett par höga hästar och känner mig lite bättre än dem. Och det skäms jag sedan över. Det känns så elakt.

Men efter att ha legat i soffan en stund och funderat har jag kommit fram till att det troligtvis är en försvarsmekanism hos mig själv. Om jag "ser ner" på de som dricker alkohol är det ju lättare för mig att avstå. Så det är förhoppningsvis en fas jag kommer att komma förbi! Det tar ju en del energi också att gå runt och tänka på andras vanor, och det hjälper ju varken mig eller dem.

För självklart finns det fortfarande en liten önskan kvar att dricka även hos mig, även om den inte längre styr. Det är en vana jag har haft så länge och då är det inte konstigt att det tar tid för hjärnan att lära om och lära nytt.

Funderar då och då över denna strof ”den mätta dagen den är aldrig störst” från Karin Boye och som mina barn tror är uppfunnen av landslagstränaren i fotboll ’94.
Nåja.
Karin Boye var både ung och nog olycklig när hon skrev dessa rader, inte desto mindre har dikten fått genomslag genom generationer.
Men min dag får gärna vara mättad mot kvällen, jag tycker till och med- efter ”halva livet” som mitt barnbarn betecknar min ålder - att det finns något fint med det.
Jag vill Inte hungra jämt.
Jag vaknar ändå sugen på kaffe och förväntansfull på dagen.
Jag tror min hunger, knaprande och gnagande, varit en oro i hela mitt liv och som äntligen lugnat sig.

Allra mest och varje dag sållar jag mig till Kerstin Ekmans ”ensamma mäktar vi inte läkningen” och ”någon annan måste vilja den”.
För mig är någon annan både den kraft som finns när jag tror att kraft är slut. Det kan räcka med en smula av brödet som mättar hunger för att citera ännu en litterär gigant Astrid Lindgren.
Att slippa vara ensam är vad var och en här på forumet betyder och erbjuder.
Tack för att ni finns och fortsätter skriva och dela, ihop.
Jag är nykter idag.
Avslutar med Tove Janssons/ Mumins ord; ”Det tänker jag på i morgon, det får inte rum mer i mitt huvud just nu”.
Önskar er alla en fin söndag kväll, här ligger dimma över ängarna men mitt huvud är klart. Kram ?❤️

Jäklar vad jag höll PÅ i månader innan jag knöt på mig de där skorna och stack ut och sprang. Och så var det inte oväntat det jag behövde för att boosta humöret, utandningen eller vad det nu är som gör att jag känner att jag får börja om, ny kraft.
Hållit i rätt bra två månader men nu hade det gått för många dagar, tills igår då en piggelin person sprang förbi utanför fönstret- och triggade mig. Så himla skön tur i sen eftermiddag, lite dimma och vackra färger. Njut från start till mål, inte längre än 4 km men det tar bara 17 minuter att få upp endorfinerna och så snabbt springer jag inte ?
Utan snus försmäktar jag. Slutade röka för 20 år sen, men snuset- orkar inte ta tag i det.
Det har varit; alkoholen, vikten, sömnen. Nu funkar allt ovanstående ok. Bra nog.
Räcker för idag!
Önskar dig en fin söndag ?

Det är vad jag gör om gäster går hem eller går och lägger sig och lämnar öppna flaskor kvar.
Alternativ är att ställa högt och långt bak i ett skåp- det kan ju hända att min man vill ha en slurk.
Men slattar är min främsta oro- att jag liksom bara ska få för mig att dricka ur som på impuls.
Igår dracks drinkar här och jag kände det som en getingsvärm av till hälften fulla glas. Morr.
Nej, man ska inte göra det svårare än det är detta projekt.
Kram ?

Älskar också morgnarna, bättre än de flesta kvällarna!
Så kul att läsa att det går fortsatt bra för dig! Ha en fin dag! ?

Tack för svar!
När jag gjort uppehåll från a tidigare så har jag känt en väldig rastlöshet och uttråkad känsla.

Så som jag tolkar det du skriver så borde det gå över på några dagar...?

Det är verkligen det bästa. Grattis till en månad och avverkad promenad! ?

Hej
Jag hör till de som ibland tar hjälp av sömntabletter, ibland av oro för att inte kunna somna, ibland av stress, ibland för att jag sovit ”för länge”, behöver tex gå upp senast 8 även på helgen för att kunna somna i tid.
Jag har dialog med min husläkare kring detta och jag vill tro att det är bättre med en halv sömntablett än stressen kring sömnen, eller för få timmar. Jag är helt medveten om att det inte är optimalt, men så som mitt liv är just nu är det svårt att reducera stressen mer än jag efter bästa förmåga gör.
Jag har även testat atarax som några nämner, vilket påverkar mig mer följande dag. Jag tar en halv imovane/zopiklon och har inte höjt dosen under senaste tio åren.
Jag tänker att det är individuellt och vill inte förespråka medicin i onödan men sömnproblem kan trigga olika andra saker som är långt mycket sämre än att ta en halv tablett till natten vid behov.
Boka en tid med din läkare och prata om saken! ?

Hej, jag har levt ihop med min numera fd man i 25 år och vi har 4 vuxna barn och 2 barnbarn.
De senaste 3 åren arbetar jag över hela Sverige med många resor då jag har nästan 240 anställda att ansvara för. Jag har under de senaste 5 åren oroat mig över min mans dåliga hälsa med högt blodtryck, ryggont,, han har fått åka akut till sjukhus då han ramlat och flera andra symtom. Vi har haft i mina ögon ett bra liv, fina barn, bra vänner, bra ekonomi, massor av trevliga resor med både husbil och utlandsresor. Nu isommar så for vi tillsammans med vår yngsta dotter (22 år) på en två veckor lång och mycket trevlig husbilssemester med många skratt och fina upplevelser. Vi intog som vanligt måttligt med alkohol och det i sånt fall med god mat. När vi kom hem så upptäckte dottern att det stod alkohol i garaget något hon tyckte var mycket märkligt och även frågade sin pappa om som sa att det var från husbilen. Hon trodde i te på det då dessa kassar inte varit med i bilen. Hon gjorde en markering på en gin flaska och dagen efter så saknades det2 dl. Hon kom då till mig och sa att hon tror att pappa dricker. Vi konfronterade honom och han erkände att han gjorde det. Vi var chockade, han har aldrig gjort bort sig, alltid skött sitt jobb, aldrig varit den som propsat på att vi ska ta något att dricka. Jag sa att om vi ska kunna fortsätta att leva ihop så får han söka hjälp vilket han omgående gjorde på vårdcentralen och fick träffa läkare och går sedan 9 veckor tillbaka dit 3 ggr per vecka och får antabus. Jag kände mig efter hans första besök trygg i att nu skulle han inte dricka och sedan att han skulle få tid på missbruksmottagningen. Jag gjorde också klart för honom att det är slut på att ljuga och om han gör det igen så skiljer jag mig. Men han hade redan från början som jag tyckte/trodde biverkningar av antabusen? Det gick 5 veckor och han sa att trots problem med huvudvärk så mådde han bra och hade inget sug efter alkohol. Nåväl livet normaliserades något och vi planerade som vi brukar framtid tills jag en kväll hittar ett korkomslag till Absolut i hans bil! Han hade som ni förstår inte en aning om hur det hamnat i hans bil!
Efter att dottern gjort en räd i garaget stod det uppenbart, han hade fortsatt att dricka samtidigt som han tog antabus och då förstod jag varför han hade så besvärliga biverkningar. Jag begärde samma kväll skilsmässa online! Vi bor fortfarande ihop i mitt hus och han går nu både på missbruksmottagningen, vårdcentralen och på AA möten. Tyvärr så fortsätter lögnerna och det tar mig hårt. Jag har förlorat min bästa vän...

Nu läste jag ditt inlägg. Känner igen mig tusen procent!! Att inte kunna sluta är så himla typiskt mig. Det är bara att inse att alkohol inte är för mig.

Idag börjar jag om!

Art höra hur du har vänt blad till din egen och dina barns bästa.
Det är en resa dit och den får ta sin tid tills msn plötsligt en dag bara känner hur man ska göra.
Ni kommer att få det fint ?
Kram Azalea?

precis som du, Inne P, att man måste hålla upp helt.
Skrev ett inlägg i min tråd i morse bla om detta. Lärt mig det den hårda vägen.
Man måste få sörja lite att man inte klarar av att njuta av ett glas rött till god mat, kan man sen acceptera att det är som det är så känns det lite lättare. För mig i alla fall.

Fortsätt kämpa mot alkohol???????
Kram?

Verkar vara väldigt individuellt samt kopplat till hur mkt och länge man druckit. Har man druckit mycket och länge ställs hjärnan och belöningssubstanserna om.
Personligen har jag upplevt allt från mild till väldigt kraftig abstinens.

För mig har det varierat från milt:
Oro, ångest, pulshöjning
Medel: svettning, ångest
Stark - skakningar, känsloutbrott

Får man mkt skakningar etc kan det vara farligt och man bör söka vård.

Det verkar vara så att första 5 dagarna är värst.

Lycka till

Hej Fialotta!
Hur är det med dig? Hoppas du mår bra och har balans. Tror som Andra halvlek att man dels hittar på nya nyktra aktiviteter, och att man inser att man har kul även nykter fast andra dricker.

i det du skriver, Surkärring, om att ha en känsla av att något skaver och gnager. Kunde varit jag som skrev inlägget.
Kram?

Tack Andrahalvlek,
Är nu hemkommen efter min skogspromenad i höstrusket. Jag njöt verkligen av att känna vind och regnstänk i ansiktet samt att andas in den friska luften.
Ja, jag märker att mina tankar till alkoholen förändras ju längre tid det går. Läser mycket här på Alkoholhjälpen, i andra forum, artiklar om alkohol, beroende och psykiskt och fysisk mående. Har lärt mig massor och börjar förstå hur saker hänger ihop.

EDIT: Jag ska försöka att inte tänka så mycket på "vad som händer sedan". Utan ta en dag i taget.

Jag har druckit alkohol två gånger sedan den 1/8. Ena gången var det ett glas vin med en kompis. Jag blev stolt över att jag lyckades sluta i tid. Andra gången var igår. Det gick inte lika bra. Så nu är det dags igen. Min kropp protesterar verkligen, den säger att den inte mår bra av det så jag får acceptera att jag inte bara måste förändra mitt drickande - jag måste sluta helt. Jag trodde nånstans att jag bara behövde tänka om, att jag bara behövde hitta strategier för att undvika fyllan, men ändå njuta av ett glas rött till en råbiff. Det kan jag inte. Det gör mig mer sorgsen än vad jag trodde.

Klarar man att hålla sig till två glas vin nån kväll i veckan så har man ju heller inget man behöver dölja. En del verkar få det att funka, andra behöver vara helnyktra. Min idé var från början att jag skulle dricka måttligt efter mina tre nyktra månader, men under resans gång förändrades mitt tänk kring det och nu känner jag bara inte för att dricka. Och om jag nån gång blir sugen på ett glas (sällan numera) så är viljan att vakna utan att vara bakis ändå mycket starkare. Lycka till på din väg!

Jag tror du har helt rätt i at de inte kommer att komma ur detta tillsammans, och att det enda sättet nog är en resa var för sig. Vi har funderat på många sätt att stötta Alex, men tyvärr har hon flera gånger lyckats isolera honom helt från oss och resten av omgivningen, och även få honom själv att ta avstånd från oss. Jag vore väldigt tacksam för förslag på hur vii skulle kunna stötta honom då vi s a s inte riktigt når honom. Påpekar man att han för sin egen och barnens skull borde gå, vilket vi gjort många gånger, har resultatet ofta blivit att de sluter sig hårdare samman som par. det är liksom "de mot världen."

Jag slutade dricka för ett halvår sedan. Mitt missbruk hade inte hunnit så långt, så det fysiska beroendet var inte så starkt. Min sambo har alltid druckit mer sällan än jag. Det jag haft svårt för är de gånger han dricker för mycket. Inte särskilt ofta, och det märks inte så mycket på honom när han blir full, men som nyväckt nykterist har jag börjat ifrågasätta varför man alls ska dricka. Vi har pratat en del om det och landat i att han fortsätter att dricka nån gång ibland, men har tagit bort många tillfällen när han tidigare skulle ha druckit ett par öl. Ett argument som han håller med om är att man vill visa barnen att bara för att man är vuxen behöver man inte välja alkohol vid varje tillfälle som ges. Så numera äter vi ofta god helgmiddag, eller går till kvarterskrogen med familjen utan att nån av oss dricker alkohol.
Har din man någon insikt om sitt drickande?

Härligt, månaderna bara rullar på, grattis !? Men det kan bli ännu bättre. Nu har du skrivit flera gånger att du är sugen på att fiska så jag tycker du ska göra det. Om inte nu, så till våren. Maj månad är perfekt, då är naturen som finast och fisken nappar bäst, hungriga som de är efter vintern.

Kram ?

Tycker du ska berätta för nära och kära.För både din och hans skull.