Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon fina Vinäger ☀️
När jag läser vad du skriver är det som om jag lika gärna kunde vara författaren .
Läser mkt här men skriver sällan .
Känner oxå att jag inte duger i andras ögon för att jag inte avstår helt .
Jag är inte heller helnykter men har avsevärt många fler dagar utan alkohol än med , även veckor o månader .
Funkar bra för mig , självklart är helvit det bästa alternativet men jag gör som du , tar det näst bästa för tillfället och är nöjd med det .
Hur det blir framöver får vi se .
Att säga till mig själv att du får aldrig smaka på nåt vin igen triggar mig o jag vill bara ha det .
Nu vet jag att jag får om jag vill , men oftast vill jag inte för jag mår så mycket bättre utan .
Gör likadant med maten . Bestämmer jag mig för att aldrig äta godis eller något onyttigt igen , då vräker jag i mig . Om jag vet att jag får nån gång ibland har jag lättare att avhålla mig från det.
Det jag fokuserar på är att jobba med mig själv , våga möta mina känslor när jag får ångest , vara i nuet o stå ut tills det gått över utan att döva med vin. Blir det riktigt illa har jag en lugnande tablett eller insomningstablett att ta till , klart bättre än alkohol .
Jag mår så mkt bättre o börjar känna lugnet inom mig mer o mer?
Är så glad att höra från dig igen och att du har det bra ❤️
Jag saknar verkligen dina tankar här på forumet , snälla skriv så ofta du orkar , det ger mig så mycket .
Kramis ?
Kramis

Du har verkligen en jobbig situation och jag känner igen problematiken. Att parera andras känslor och mående. Att försöka skapa lugn i ett kaos. Du skriver att du har blivit väldigt ensam och då är det än svårare att få perspektiv och ta sig ut ur en ohållbar situation.
Men man kan ju ändå konstatera att det har gått mycket framåt sen du började skriva här. Att börja förstå och analysera situationerna man dricker i är ett steg i rätt riktning. Jag är fortfarande nykter. Då får man hantera andras känslor och stress på annat sätt. Jag har varit en sån som försöker se till att alla mår bra. Det är oerhört jobbigt. Det blir lite utrymme för ens egna känslor. Sen vet jag inte om lösningen är att fokusera på sig själv. Men att se mönstren hos sig själv är rätt nyttigt och svårt utan stöd.
Jag tror verkligen att du kommer att hitta en utväg , Nystart. Att röra sig är väldigt viktigt så jag hoppas du snart blir bätttre i benet. Varken alkohol eller stillasittande hjälper läkningen så du kanske kan hitta en träningsform som funkar.
Önskar dig ett stort lycka till!

Gör så ont att läsa hur du har det. Du skrev om dina systrar tidigare, kan de hjälpa dig? Antar att du fyllt 18, annars borde någon ha lämnat en orosanmälan till Soc. Då kanske din pappa skulle vakna. Har din pappa ett arbete? Arbetsgivaren har ett stort ansvar, kanske kan du vända dig dit. Du kanske kan ringa soc och rådfråga dem hur du ska göra för såhär kan du inte ha det.
Din pappa är ointresserad även nykter. Har han en depression? Som du beskriver honom så har han gett upp. Han borde gå till en läkare, men det är ju du som är barn här och det är ju inte ditt ansvar.
Jag tror att det är sunt att du är arg. De har svikit dig och gör inte sin uppgift, de som ska sköta om dig. Om det går, fokusera på dig själv, du verkar vara en helt fantastisk tonåring. Se det och var stolt över dig själv. Ett år är lång tid, samtidigt går det fort och du har skolan med olika uppgifter. En i taget, gör ditt bästa. Du är bra! Det finns jourlinjer att ringa. Du borde ha något annnat. Mer stöd, få vara tonåring. Hoppas så att du mår lite bätttre än häromdagen.

De värmer❤️

Se klart, jag vet att jag inte behövde skriva men jag ville...kändes bra??

Jag har ju berättat för er hur min lördag började. Under em låg min dotter och jag samt vår hund Bella och vilade i min mans och min säng. Jag gick upp före min dotter. Helt plötsligt tyckte hon att Bella verkade konstig. Skakade med huvudet och när hon satte ner henne på golvet så bar inte benen henne. Jag försökte se om jag kunde locka m lite skinka men hon rörde sig inte ur fläcken. Fick tag på ett nummer t akuten på ett djursjukhus. Veterinären ville att vi skulle komma dit. Satte oss i bilen även dottern var med. Körde t en stad åtta mil bort. När vi kom dit hade Bella blivit piggare och när hon kom in t veterinären var hon som vanligt. Veterinären trodde att det kunde varit en liten propp. Det var SÅ skönt att hon var bra igen??
Det blev ett besök på MAX och vid 19.30-tiden var vi hemma igen.

Nu är dottern ute igen men jag hoppas att det blir en lugnare kväll och natt för henne och därmed även för oss.

Är stolt över mig själv att jag är nykter idag och somnar nykter??

Kram och Godnatt ❤️

Allt jobbigt i mitt liv har format mig till den jag är, och jag är bra precis som jag är. Jag kan bara göra mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har. Viljekraft räcker långt, men ibland måste intellektet ta kommandot - och jag har förnuft att veta när det ska ske.

Jag har ju haft skov av depression ända sen tonåren. Sen 13 år tillbaka medicinerar jag med SSRI, men jag har samtidigt gjort ”alla rätt” vad det gäller att tillfriskna på egen hand.

Likväl som jag har blivit hobby-expert på alkohol och beroende nyligen så har jag tidigare ”pluggat” på om psykisk hälsa/ohälsa, med depression och utmattning som huvudämne.

Jag vill inte vara förutan mina två perioder av utmattningsdepression eller åren med alkoholmissbruk. Och absolut inte heller min del i funkisvärlden, med allt vad det innebär. (Där har jag också ”pluggat” massor!)

Nu när jag inte dricker längre så hoppas jag verkligen slippa mina skov av depression, för de förändrar min personlighet helt. Känner inte igen mig själv alls. ”Det här är inte jag” är en ständigt återkommande tanke då.

Allt är svart. Ingen ljusning finns. Allt är meningslöst. Världen har det bättre utan mig. Så långt ifrån min naturliga personlighet som man kan komma faktiskt. Oerhört obehagligt, både för mig och mina närstående.

Men jag har aldrig tänkt att mitt dåliga mående är ”orättvist”. Att det är någon annans fel. Det bara är som det är. Vissa drabbas, andra inte. Likväl som en del är fotbollstalanger, andra inte.

Jag tänker att allt detta gett mig nyttig träning på att hantera motgångar. Att jag kan ha nytta av det. Människor som lever sitt liv på en räkmacka får inte träning på att hantera motgångar alls på samma sätt.

Går de dessutom i fällan att bli bittra och knyta offerkoftan hårt om sig när det väl sker något jobbigt, så blir de minst sagt odrägliga för sin omgivning, vilket gör att omgivningen undviker umgänge.

Lyssnar just nu på Frida Boisens bok ”Berätta aldrig det här”. Hennes mamma blir efter skilsmässan från Fridas pappa så bitter och elak att jag blir helt matt och skitförbannad samtidigt.

Samtidigt vet jag att man kan bli så sjuk i hjärnan att man beter sig som en idiot utan att hjälpa det. ”Något gick sönder i hennes huvud” som Frida Boisen själv uttrycker det.

Jag har inte lyssnat klart på boken, som för övrigt är svinbra, men mamman tog självmord så något svar på vad som gick sönder i hennes hjärna får vi tyvärr inte. Lyckligt slut blir det alltså inte i den bemärkelsen.

Jag möter ibland sådana som Fridas mamma, förutom självmordet då. Allt ont som händer dem är någon annans fel. De är helt oförmögna att ta itu med saker som skulle förändra deras liv positivt. Att gnälla, skälla och fiska efter sympatier är deras livsluft.

Det ÄR synd om dem. Jättesynd. Men mest synd är det att de inte förstår att de endast kan förändra sig själva och sitt eget förhållningssätt till livet och världen. De kan inte förändra någon annan. De kan bara föregå med gott exempel.

Att Frida Boisen är så vettig och klok som hon verkar vara är inget annat än ett mirakel faktiskt. Men allt som hänt har förstås format henne - och hon valde den ljusa sidan. Och nu har hon valt att berätta, och hennes bok har redan räddat liv har jag förstått. Hennes bok ger andra mod att fråga och agera.

Kram ?

Skönt att även du har gränser ?

Jobba 12 timmar både lördag och söndag låter väldigt drygt, men det positiva är ju att du får två extra lediga dagar! Eller är du ledig hela kommande vecka?

Jag brukar också vara gräsligt positiv. Mest i bemärkelsen att hur illa något än är så kunde det varit värre, och något litet positivt finns det med allt. Nästan allt, undantag finns förstås.

Det är så tydligt att vi har ett val. Varje dag. Är glaset halvfullt eller halvtomt? För mig är det alltid halvfullt. Halvfullt med röd grapefruktdrink ?

Kram ?

Hej Varafrisk, jag tänker på dig då och då och tycker du är så stark som ändå klarar att ha nyktra dagar. Jag klarade inte det den sista tiden. Om jag någon gång missade att handla på systemet så fick det bli 12 folköl som nödlösning. Du kommer fixa att bli nykter tids nog, Det är jag övertygad om. Jag håller med Se klart och Blenda om det där med självkänsla. För minsta lilla framsteg, lyft det till skyarna och var stolt. Stolthet ger oanade krafter. Kram❤️

Jag och mina släktingar är anhöriga till en man (vi kan kalla honom Alex) som gift sig med en kvinna som är gravt alkoholiserad och även har någon form av psykisk störning. Vi kan kalla henne Renata. När Renata blir full blir hon väldigt aggressiv. T ex har hon huggit Alex med kniv, hällt en kanna hett vatten över honom, slagit ut alla rutor på deras hus med en kofot, skurit sönder möblerna med kniv, rispat sönder skärmar på datorer och tv osv osv. Till och med barnens nallar har hon förstört genom att elda upp dem, hon lade dem på grillen. Barnen har många gånger varit skräckslagna och har flera symtom av att vara traumatiserade. Skolan m fl har reagerat, så barnen är omhändertagna och placerade på familjehem. Barnen har berättat att Renata misshandlat dem och socialtjänsten har gjort polisanmälan om detta. Utöver den misshandel barnen själva berättat om har det kommit fram genom andra anhöriga att Renata använt barnen för att ringa och mordhota peroner som Renata inte vill att Alex ska ha kontakt med. Barnen har förmåtts att säga saker som att de ska "sätta en yxa i skallen" på personen om hen pratar med Alex igen. Renata kontrollerar Alex telefon, mejl och facebook-konto, och hon har flera gånger utgett sig för att vara Alex, och skickat ut meddelande i Alex namn att han inte vill att familj och vänner kontaktar honom. Hon har också skickat ut nakenbilder/filmer på Alex med nedsättande kommentarer om hans könsorgan. Vi ser det som att hon vill isolera honom för att öka sin makt över honom. Utöver sitt missbruk av alkohol har Renata också någon form av sexmissbruk, hon har t ex legat med Alex bästa vän och också med Alex tidigare chef, samt diverse andra män i närheten som nu Alex inte längre kan vara vän med. Hon säger till Alex att de var bättre i sängen än han. Renata trasslar ofta in sig i relationer med män, nu senast läraren på en arbetsmarknadsutbildning. Hon har inget jobb. Missbruket gör det svårt för henne att sköta jobb eller utbildning. Inte heller verkar det bli någon ordning på de övervakade samtal med barnen hon och Alex ska ha. Barnen mår dåligt av att föräldrarna inte hör av sig som lovat, och det är t o m så illa att familjehemmen aldrig kan berätta i förväg om när det planeras träff med föräldrarna eftersom barnen riskerar att bli ledsna och besvikna då föräldrarna inte dyker upp. Det är så smärtsamt att se Alex välja detta kaos framför en vettig kontakt med sina barn - men han verkar på fullt allvar tro att Renata kommer att kunna sluta missbruka och sluta behandla honom illa. Renata hade stora skulder på Kronofogden innan hon träffade Alex, han har tagit över delar av dem och de har blivit ännu mer skuldsatta. De har ingen bostad, utan bor på ett jourboende som socialen hänvisat dem till.Innan Alex träffade Renata var han som vilken vanlig kille som helst, han hade aldrig varit arbetslös, hade inga skulder utan hade jobb, bil och bostad. Nu har han bara jobbet kvar - men vi är rädda att Renata förstör för honom även där. Bl a har hon skickat nakenbilder på sig själv till hans jobbarkompisar, och på nätet har hon skrivit dåliga kommentarer om företaget han arbetar på. Hon tvingar honom också ofta att åka hem från jobbet med sprit till henne. Under tiden de fortfarande hade bostad hotade hon med att "riva stället" om han inte åkte från jobbet när hon begärde. Hon satte också sina hotelser i verket. . En gång hittade han t ex den nyinköpta tv:n slängd i rabatten när han kom hem. Hon kan också ge sig på husdjuren om Alex inte lyder henne snabbt nog, en gång försökte hon t ex dränka hans katt i badkaret. Som anhöriga till Alex står vi maktlösa bredvid och bevittnar denna störtdykning rakt ner i misären. En av alla de saker vi oroar oss för är att Alex börjat dricka alltmer sedan han och Renata blev tillsammans. De har nu varit tillsammans i många år, och under alla dessa år har de supit hårt. Han är dock inte värre däran än att han klarar att sköta sitt jobb. Vad kan vi göra? Gång på gång har vi uppmanat dem att söka behandling - hittills har det inte hänt. De uteblir t o m med möten med sina barn, och att prata med sina barn, pga drickandet och allt det kaos det för med sig. En sak vi funderar på nu är att sluta bidra med pengar till dem. Varje månad skjuter vi till pengar för att de ska "klara sig". Det kan vara olika saker de behöver köpa, det kan vara hyran eller det kan vara pengar till mat. Men pengar till sprit verkar de ha alltför ofta. Jag har mer och mer börjat tänka på det som att vi inte egentligen hjälper dem genom att ge dem pengar - istället möjliggör vi för dem att fortsätta som de gör. Vad tycker ni, ska vi fortsätta att betala saker för dem som de inte själva har råd med? Ska vi villkora och säga - vi kan hjälpa er med pengar om ni går i behandling? Eller ska vi bara säga at ni får själva ta konsekvenserna av det sätt ni lever på, utan att locka med någon sorts "morot" om de söker hjälp? Jag har också funderat på - hur kan vi ens veta om det stämmer att de sökt hjälp och/eller att behandlingen går framåt? Vad kan man vänta sig som "bevis" för att det går framåt, så att man inte bara fortsätter möjliggöra deras destruktiva sätt att leva?

Jag somnar som ett vaggat barn, men vaknar efter en och en halv- två timmar. När jag väl somnat om upprepas problemet, hela natten.
Har fått Propavan utskrivet. De är inte beroendeframkallande. Det är inte insomningstabletter, utan de skall hjälpa till att få mer sammanhållen sömn. Jag blir lite seg på morgonen när jag tagit dem, men läkaren tipsade om att man kan ta dem lite tidigare än vad som normalt rekommenderas. Kanske kan vara något att prova?
Motion och en förbättrad kondition hjälper också, men den delen kanske du redan sköter? Hoppas det löser sig, skitjobbigt att inte få sova ordentligt.

Kära du, jag säger som Mirabelle, mår du bra så är jag glad???
Du har en egen plats i mitt ❤️
Kram ???

Jag brukar också se fram emot morgonen efter. Det är så skönt att inte vara bakis, hjärnan känns liksom len på nåt sätt! Se klart har skrivit i sin tråd att hon byter de där sista sliriga timmarna mot goda morgnar med lång frukost. Så har jag också börjat tänka.

Fint att höra att du tar hand om dig och är nykter! Jag tänker att man dels får mer tid för sådant när man inte är full eller bakis en massa timmar, men också att man återfår förmågan att njuta av saker som doften av hudkräm, lyxen i att ägna tid åt sig själv.

Tack kompisar!? Jag vet faktiskt inte riktigt vad som har hänt, men den här veckan har jag varit just gräsligt positiv.? Kanske är det en naturlig ny fas i nykterheten eller så är det att jag har bestämt mig för att gå ner lite i vikt, och det är inte det minsta jobbigt eller tråkigt. Så var det aldrig förr. I vilket fall som helst så känns det väldigt bra att vara så här positiv, hoppas det håller i sig ett tag.?

Ser fram emot ytterligare en härlig 12-timmarsdag på jobbet i morgon!!? Nja, där går gränsen för min positivitet.?

Kram

Har ni talat om att hans drickande får dig att tänka på att separera? Tycker han inte själv att han har ett problem? Kan du ta barnen till hjälp och prata med honom? Frågan är, tänker jag, hur länge din kärlek till honom räcker om han bara är hemma och dricker istället för att dela livet med dig. Kan insikten om det få honom att vakna?

En reflektion såhär innan godnatt.

På denna helgen har jag tagit hand om mig själv mycket mer. Alltså fysiskt. Duschat, smörjt, kammat mig mer, fixat mig. Allt.
Känns bra att komma in i det igen. Har tappat det lite på vägen.

Godnatt och ta hand om er ❤️

Länge sedan jag skrev nu... Går in och läser lite då och då. Ser nya som kämpar. Min man valde behandling. Först 10 dagar avgiftning, ny 9 veckor i behandling. Terapi, enskilt och i grupp tre gånger om dagen. Han får skriv-läxor och lär sig.... I dag tackade han mig för jag fanns kvar i hens liv trots allt han utsatt mig för.
Jag vet inte om jag är bitter eller äntligen hittat gränsdragningar men det kan jag säga, när han kommer hem igen är det andra regler som gäller i detta huset.
Vill bara säga hej och kram till er alla, samt tack-ni hjälpte mig när mörkret var som störst!

En väldigt skön känsla när man börjar tänka så.? Härligt!

Kram

advokat om det skulle behövas @Andrahalvlek?Kan kanske behövas. Väntar just nu bara ut honom och ser vad hans nästa drag blir?Inte hört något av honom sen vi sågs i söndags.

Har haft en ljuvlig dag med alla ungar som kommit och gått i omgångar så nu är jag ganska trött både i kroppen och knoppen?

Men det är bara SÅ skönt att slippa (va? Var det jag som skrev det?) dricka alkohol! Kan delta i alla samtal och faktiskt hänga med i svängarna. Inget jag klarade av tidigare och framförallt så kom jag ju inte ihåg något av det som ventilerades under en kväll. Dagen efter varje kväll var alltid en kamp att försöka minnas. Nema problema nu?

Nej, tror jag lägger till några steg till mina 19 000 för dagen och går en sväng med hunden??

Kram?

Tack! Kvällen blev väldigt bra. Jag Hoppas du också hade en bra middag! ?

Exakt så tänkte jag faktiskt också igår! Alkoholfritt är ju otroligt mycket billigare och, som du skriver, innehåller det ofta också färre kalorier. Win-win!

Lite konstigt kändes det att vara utan alkohol eftersom det är en miljö jag förknippar med det så starkt. Men det kändes samtidigt bra och stärkande! Det var nästan så att jag satt och såg fram emot dagen efter (dvs idag) bara för att jag var så glad över vetskapen att jag INTE skulle vara bakis. ?

Det är på det sättet jag bearbetar. Har alltid gjort så och vet inget annat sätt. Det positiva är väl att man får massor gjort?

Träningen kommer den också. Jag kör på med mina powerwalks så länge vädret tillåter och tänker gå inomhus till gymet när jag inte vill gå ute längre. Känner en tillfredsställelse i dofterna, färgerna och naturen i största allmänhet när jag går, men inte SÅ kul när mörker, slask och kyla kommer.

Önskar dig en fortsatt skön helg?

Kram

På ett okänt ställe för mitt ex.
Jag vågar inte direkt åka till vuxna barn. Hans labila humör och beteende litar jag inte på.
Det omöjliga fick jag kraft att genomföra.
Under hela processen fick jag Guds beskydd.
Känner stor tacksamhet för stödet här, stöd av nära vänner och stöd av vuxna barn.????

9 vita veckor nu. Första veckorna gick mycket lättare än jag hade vågat hoppas på. Men de sista två veckorna har jag börjat må sämre. Jag har tidigare skrivit om mina problem med sömnen. Sömnproblemen har sista tiden blivit ännu värre och nu har detta börjat påverka mig rejält. Jag vaknar nu ofta efter 3-4 timmars sömn och har mycket svårt att sedan somna om. Detta ”sliter” på mig känner jag och jag känner mig ur balans. Vet egentligen inte om detta är kopplat till min omställning till ett nyktert liv, men så här illa har jag aldrig sovit och det är inte hållbart i längden.
Någon som har haft eller har liknande erfarenheter med sådana sömnproblem i samband med avslutat drickande?

Om man ska orka ta sig tillbaka så måste man lyssna på kroppen - och det gör du! Mycket klok strategi.

Stress är verkligen en bov i sammanhanget, som man antingen får hålla på avstånd eller lära sig hantera.

Jag brukar tänka att stress är inte farligt, men brist på återhämtning är farligt. Efter mina utmattningar behöver jag återhämtning varje dag i princip, annars rasar jag ihop.

Och sen brukar jag tänka att ibland är det bästa inte att jobba mer utan att jobba mindre. Min hjärna checkar ut totalt ibland, typ fredag eftermiddag. Då kan jag lika gärna gå hem. Tydlig signal.

Grattis till 55 nyktra dagar!

Kram ?

Du ska vara jättestolt! Svinbra jobbat. Skönt att det känns som det nya normala.

Några knäråd har jag tyvärr inte att ge. Cyklar hellre, det belastar inte ben och fötter lika hårt.

Kram ?

Klart du skall vara stolt. Bra perspektiv att tänka som du gör nu också. Men man behöver vara på sin vakt förstås.
Hoppas det går bra med knäet nu då. Ta det varligt? Kram