Senaste kommentarerna i forumet

Så ska det inte vara, men det vet du ju redan. Jag rådde min vän att polisanmäla, när det som hände dig hände henne. Hon klarade inte av det, sen hände det igen.
Hon grät på min axel och förbannade sig själv -varför gick hon inte första gången? Varför polisanmälde hon inte? Och varför förbannade hon inte honom? För hon älskade honom. Och han sa att han älskade henne, men om man gör illa någon om och om igen, vad är det för kärlek? Då har kärleken till alkoholen och fyllan ätit upp kärleken till ens partner, någonting måste ske för att balansera det igen. Om man (han) verkligen vill så går det.
Jag skriver nedan mina åsikter, om vad jag har blivit hjälpt av, och som hjälpt andra. Om jag låter hård är det av omtanke, jag blir väldigt berörd av din historia.
1. Ta hjälp, om du behöver. Vårdcentralen kan hjälpa till att fixa samtalskontakt.
2. Kommunicera tydligt, en gång till så polisanmäler du. Det är våldtäkt du har varit med om, ett allvarligt övergrepp som kan ge mycket svåra men. Han verkar (iaf delvis) inse allvaret, men kanske blir en polisanmälan (eller hotet om det) väckarklockan han behöver.
3. Ha en plan för om han dricker igen. Har du någon vän eller släkting du kan bo hos? Om inte, ta in på hotell när han dricker. Riskera inte att det händer igen. I bästa fall skulle du kasta ut honom när han dricker, men jag förstår att det är svårt. Riskera inget, men ta dig därifrån direkt. Berätta detta för honom när han är nykter, så det hinner landa lite.
4. Han måste söka hjälp. Det finns bra öppenvårdshjälp att söka, via socialtjänst och beroendevård. Detta måste (enligt mig, du bestämmer över ditt liv) ske snarast, och han måste vara ärlig med faran med hans dryckesbeteende.

Du skriver att du inte vill att folk skriver ”lämna”, och kärlek är en stark faktor i förlåtande. Men jag vill ändå säga att risken att det blir värre innan det blir bättre är rätt stor. Än så länge tycks du anse att det finns en väg tillbaka, men om den ska leda någonstans måste ni gå den tillsammans.
Ta väl hand om dig?

Idag har jag varit sugen på alkohol efter en rörig dag på jobbet, inte så att jag skulle dricka något idag men känner att det kommer bli svårt i veckan. Tänka en dag i taget ska man ju, imorgon kommer jag kanske känna annorlunda och därför är det meningslöst att grubbla på framtiden. Försöker läsa på lite om hur kroppen påverkas av alkohol tex hormoner, sömn och immunförsvar, det motiverar att hålla fast vid mitt löfte.

Känner mig uppgiven. Det gör kanske han med för nykterhet tog ju han initiativet till. Kanske han också skäms. Jag hoppas att han snabbt kliver upp på hästen igen med nya tag. ?

Nya bättre rutiner..Du kan det här..Det blir bra..Kram..??

Jag vägde mig i dag och konstaterade det jag misstänkte. Jag har smällt upp 3,6 kg sedan i maj.Så jag kör igång ett race from i morgon. Endast vatten till dryck, inget godis eller annat onyttigt, och så kör jag igång med dagliga motionsrundor igen. Det brukar funka. Jag har njutit för mycket av det nyktra livet helt enkelt.?

Ska bli intressant att se om detta kan trigga igång alkoholsug, något jag inte har känt överhuvudtaget på ca ett halvår. I så fall avbryter jag tvärt.

Ha det bra!

Känner med dig <3

Sov som en kratta inatt, men det är sen gammalt när man frisknar till. Full fart på jobbet idag. Kissade först kl 13:30. På ett sätt har det varit bra, jag har knappt hunnit tänka på att jag varit nykter. En sak är säkert, hade jag varit bakis hade jag längtat efter att slippa vara nykter... men jag får se över mina pauser, stress är en av många triggers. En inte alltför jävlig måndag iaf.

På vägen hem kom den automatiska tanken, ta ett (tre) glas vin för att slappna av. Men jag klappande tanken mothårs, åt mat, slappade för att sedan jobba lite till. Nu har jag tröstat mitt barn i sina tankar på döden, utan att lukta alkohol. Vilken stolthet jag kände över mitt beslut. När jag låg där tänkte jag på hur skönt det skulle bli att slippa skydda henne mot mitt missbruk, "enbart" skydda mot alla andra faror en förälder oroar sig för.

Jag har nog som ni säger kommit till den punkten, där det är dags nu.

Nu ett stort glas kall mjölk och lägga mig och läsa tills jag somnar.

Kram alla ?

Jag måste tacka er två personligen nu när ni är här i min egna tråd.
Har läst alla dina kloka ord @Se klart och de har fått mig att tänka på ett djupare plan varför jag har ett beroende.
Och tack vare dig @Andra halvlek hittade jag den metod som verkar funka på mig. Din faktametoden?. Passar tydligen min personlighet.
Och
En dag i taget??

Så "åkte han dit" efter någon månads nykterhet. Fan fan fan .. Har inte fått tag på honom idag. Kanske han håller sig undan för att dricka ifred, eller är bakis och skäms för att han trillat dit. ?

Man hoppas ju att det kommer på rätt köl snart igen, att det inte blir några månaders nästan varje dags supande igen ... Ah, jävla skitalkohol.
?

Tack fina ni ? Andra Halvlek, Jullan och Kennie och ni andra som svarat den andra vändan jag var här inne.. ?

Ångesten har lindrats men är fortfarande där. Samma ångest. Samma ego. Känner en stor sorg. För nu vet jag ju verkligen att det inte går mer. Men samtidigt så är det en sorg. Som en gammal vän som alltid funnits där när det varit trist, roligt, hemskt och ledsamt.

Jag har ju försökt att dricka normalt. Verkligen försökt! Läst varenda bok, googlat, pratat med läkare, trappat ner... Men.. Tar mig en redig fylla som får konsekvenser, är nykter en månad (längsta jag gått), börjar så smått, det går bra. Riktigt bra, tror jag är botad ? och så sex månader senare är jag tillbaka på ruta ett.

Jag orkar faktiskt inte mer. Jag orkar inte hålla på att hålla koll, räkna glas, kolla så jag dricker i samma takt som andra, begränsa mig. För det är inte så jag vill dricka och om jag inte kan dricka som jag vill, så vill jag inte göra det alls. Jag vill ju dricka mycket! ?

Jag vet att detta kommer bli den största utmaningen i mitt liv. En utmaning med mig själv som antingen vinnare eller förlorare.

Ska försöka skriva här ofta. Och nu i början kommer jag nog inte vara så aktiv i andras trådar. Jag orkar helt enkelt inte.

Dagen har gått bra. Ångestpåslag ibland. Jobbat. Ätit middag med min man. Och där går det väl bättre tror jag... Ska sova tidigt. Normalt sett somnar jag inte förrän vid 1 men detta måste också ändras på.

Att jag har 3 dagar nyktert betyder inget för mig. Dricker ju sällan på vardagar så det är fredag som blir eldprovet.

Godnatt på er alla ?

Go kväll!

Nu har det gått två år utan en droppe alkohol, riktigt nöjd och jag ångrar inte för en sekund att jag slutade. Ni som fortfarande tvekar så kan jag helt klart rekommendera att vara helnykter.

Mvh

Tack för ord / stöd! Håller fast, lite överraskad av kraften i suget.

Är iväg ensam på en veckas semester, hade velat åka till någon form av hälsohem för att bryta av mitt destruktiva liv.
Men...hittade inget sådant utan for iväg med husbilen..
Dricker för fullt och förstår inte varför.
Ville vara ensam och reflektera men så åker jag förbi en ort med systembolag och det är kört.
Nu sitter jag ute i ingenstans och kunde haft det bra, men åter blir alkoholen min självmedicinering.
Vill egentligen inte sluta helt utan vill kunna hantera det, men att göra så här...sitta på en naturskön plats, med massor av bra böcker...och supa i min ensamhet. Varför gör jag detta??
Hur ska jag resa mig???

Jag tror att det är viktigt att inte börja förhandla med alkoholdjävulen utan bara säga ”Nej, glöm det” direkt.

En annan variant är att bemöta suget som man gör med sin jobbigaste granne som ringer på i tid och otid. ”Jaså, du tänker så. Hej då!” Lite milt överseende.

Kram ?

Tänk på alkoholdjävulen som en liten ilsken typ som du nu stängt in i en trälåda och spikat igen. Därinne sitter hen och gapar och skriker och gör livet surt för dig.

Utan näring, dvs alkohol, blir hen tystare och torkar bort nästan helt till slut.

Håll ut, draperierna framför livets scen dras ifrån lite i taget ??

Kram ?

Vad kan anhöriga göra då för att stöda? ?

Vi är ett skönt och peppigt gäng som tagit oss olika långt på den nyktra resan.

Dricker du varje dag? Då kan abstinensen bli svår och du kan behöva vårdens omsorg.

I min tråd finns som Kennie skriver massor av tips på poddar, böcker, youtube-klipp. Det är hårt pluggande på nyktra argument som gäller. Hjärntvätt!

En av mina trådar ”Behöver all hjälp jag kan få” finns här under ”Förändra mitt dricka”. Efter sex nyktra månader startade jag tråden ”Andra halvlek har inletts” under fliken ”Det vidare livet”. Den innehåller inte lika många tips.

Kram ?

Jag tror att beroendet sätter in tunga artilleriet första veckorna för att inte förlora sitt grepp. Ångest, deppighet, trötthet, allt för att få alkoholfritt liv att verka eländigt.. Man får vänta ut det, om man inte matar det tappar det kraft.. Och välmående säkrar mark undan för undan.

Ja, ibland går det för fort. Men du kan ju vara snabb på att tänka om åt positivt håll också. Och du skriver ju själv en smart strategi-gå in här och läs runt lite när du får lust att dricka, sen får du välja om du ska ta återfall, men du måste in här och läsa lite först. Kanske kan funka?

Härligt att det gick bra på träffen. Fick en stark känsla av att det på riktigt vore en bra bokidé, din kalender. En med dagens upptäckt och någon fin bild till det på varje sida. Titel typ "100 glada överraskningar - en upptäcktsresa mot nykterheten." Den kunde ha ett förord där du berättar lite om bakgrunden, och i slutet en kort faktadel om alkoholberoende och tips om vart man vänder sig för att få hjälp. Jag skulle garanterat köpa den! Men nu handlar det i första hand om din väg och ditt mående, kanske fel tillfälle att ge sig in i bokbranschen. Men om du får feeling framöver så har du ju materialet här i tråden.

Jag har inte slappat och slöat hela lediga måndagen. Skjutsade dottern i morse kl 7. Har tvättat och rensat ur dotterns garderob, vilket var SÅ välbehövligt. Jag har också lagt all ren tvätt i garderoberna!

Det där sista brukar jag aldrig orka. Jag stupar på målsnöret liksom. Så det är mer regel än undantag att det står kassar med ren tvätt bredvid min säng, tills det är dags att tvätta igen 14 dagar senare. Då behöver jag kassarna ?

Två höneblund har det blivit - en timme på förmiddagen och en halvtimme på eftermiddagen. En extra bra ledig dag alltså, eftersom en bra ledig dag alltid innehåller en höneblund ?

Första tiden för massage fanns tyvärr inte förrän 12/10, men när jag ändå var igång bokade jag ytterligare tre tillfällen omkring löning i okt-dec. Att gå på massage är ett riktigt bra sätt att fira löning! Hälften av summan får jag tillbaka som friskvårdsbidrag från företaget.

Imorgon jobb igen, och jag känner mig utvilad och på hugget.

Kram ?

Bra beslut att börja här! Kan rekommendera #Onkel F:s tråd, finns mycket inspiration. #Andra halvlek har mycket tips om böcker och annat. Forumet räcker för vissa, men många behöver också lite hjälp från vården, särskilt i början. Man kan börja med sin husläkare, eller vända sig direkt till något beroendecentrum. Lycka till med att hitta din väg!

Jag är ensambarn, men jag har hört att det spelar stor roll var i syskonskaran man befinner sig, och att mönstret från barndomen sitter i.

Storasyskonet blir oftast ordningsam och ”hjälpförälder” till småsyskonen. Yngsta kommer ofta undan med saker, det är inte lika noga. Mellansyskonet blir medlaren som vill att alla ska må bra. Utvecklar ofta bra skills för att förhandla även på jobbet.

Som ensambarn vet jag inte hur man präglas, mer än att det känns ensamt. Både som barn och nu i vuxen ålder. Liten släkt, stort och ensamt ansvar för åldrande föräldrar.

Jag är ju i den åldern nu att väldigt många kollegor har mycket jobb med sina föräldrar. Jag hade ett helvete med min mamma förra hösten, trodde inte att hon skulle överleva julen ens, men nu är hon pigg igen tack och lov ??

Kram ?

63 år, 43 av dom i fyllan! Inte varje dag, men för mycket varje gång ☹️ Första fyllan, personalfest o jag står utanför o bara spyr, går in igen o dricker lite till! Med alkoholism i generna borde jag varit försiktig, Hela livet har sedan fortsatt i samma spår, men nu är det nog, hinken är full.Hoppas detta forum blir ett stöd?Mvh Hansa detta är mitt första inlägg, kommer fler ?

Grattis till fem månader, jag närmar mig oxå det. Det verkar som det kan vara en luring som tittar fram Just vid ca 5 månader. Jag har oxå haft en del sug. Men vi vet ju att mota Olle i grind nu, så vi håller i och håller ut. En dag i taget. Jullan