Senaste kommentarerna i forumet

Du är en jättestark person, med mycket driv och handlingskraft..Hoppas du kan använda den till bra val framöver..?

Hälsan tiger still hoppas jag ?

Kram ?

Jag gjorde min 4:e nyktra helg. Den första var jobbigast sen blir det lättare. Man får ta en dag i taget. Min ångest och oro har minskat betydligt då den inte blivit matad med alkohol.

Grattis till två veckor!

... nja där gick jag till överdrift men vaknar iaf till mitt kaffe och grå himmel som inte skymmer mitt humör.
Haft en väldigt bra helg hemma i stan som även inkluderade middag till sent-sent. De första 4-5 månaderna nykter är jag glad att det inte var så många bjudningar för jag har haft jättesvårt att känna mig lugn längre tider vid ett middagsbord.
I helgen var det enkelt och trevligt. Instämmer i andra halvleks lovsång för god mat, som tvärtemot vad hela vinindustrin säger- klarar sig helt på egen hand.
Igår sovmorgon, städ och rens av garderober, kasta-skänka. Så skönt!
Nu får dagen sätta igång. Jag är nykter idag och tackar det lilla ögonblick av nåd och vila som jag upplevde ett par dagar in i januari och som gjorde så starkt intryck på mig att jag fick kraft att sluta.
Kram kämparna i vår egen Fight Club ❤️

Barnen(även vuxna barn ) får bara stå ut..Om dom/ eller annan inte gör en orosanmälan..Det låter jättejobbigt med din mans drickande..Oavsett om det händer ofta eller sällan, så vet man aldrig när det brakar igenom som du själv skriver..Det är svårt att lämna och skilja sig, framförallt om man har många fina tider däremellan..Det är ju mycket som spelar in..Ekonomi, omsorg om varandra, familjekänslan..Osv..Men när missbruket eskalerar, och det får konsekvenser så våra barn, far illa, då blir det jobbigt..Det är svårt att se problem, när man står mitt i dom..Den enda som kan göra något åt sitt liv är personen själv..Vill han inte det, så får man acceptera eller förändra sitt eget liv till det bättre..Det går inte att tvinga någon att sluta dricka..Man måste vilja själv..Precis som med andra livsstilsförändringar och beroenden...Varm kram till dig.?..Jättebra att du börjar skriva och läsa här..

I bilen upp till Varberg lyssnade jag på en massa poddar, bland annat Klimakteriepodden. I avsnitt 149 berättar vetenskapsjournalisten Maria Borelius om sin senaste bok ”Förundran”.

Förundran är en känsla som tydligen heter awe på engelska (aldrig hört talas om). Själv skulle jag snarare kalla känslan för wow. Det är en känsla vi fylls av vid vissa aktiviteter som gör oss helt uppfyllda av glädje, nöjdhet och tacksamhet.

Det som sker är att hormonet oxytocin frigörs, också kallat ”kärlekshormonet”. MYCKET oxytocin frigörs när vi är förälskade, och det är ett hormon som verkligen gör underverk för vårt psykiska mående.

Mig veterligen frigörs oxytocin vid amning, kramar, massage och sex. Även i stora mängder vid förlossning, det är det hormonet som sätter igång förlossningen. Det får igång värkarbetet.

Det är även det hormonet (fast kemiskt framställt) som används vid igångsättning av förlossning. Man får det hormonet i dropp helt enkelt. Det vet jag eftersom jag är igångsatt vid båda mina förlossningar.

Nåväl, förlossning, amning, kramar och sex har jag inte mycket av i mitt liv just. Tyvärr, eller tack och lov, det beror på hur man ser det ?

Massage däremot tänker jag boka in nu på fredag. Jag har fallit ur min vana att ”fira löning” med massage, men jag ska genast återuppta den igen. Lika mycket för ocytocinets skull som för själva behandlingen.

Maria Borelius hävdar att förundran väcks och oxytocin frigörs vid många fler aktiviteter. Hon uppmanar att man ska hitta några sådana stunder så ofta som möjligt. Två minuter då och då räcker långt.

Hon ger några exempel:

? Mäktig musik, som ger ståpäls av välbehag.
? Alla typer av naturupplevelser.
? Alla typer av konstupplevelser: Konserter, teater, konst, litteratur etc.
? Skratta och ha roligt ihop med nära och kära.
? Gosa med en bebis (alla mor- och farföräldrar känner till det fenomenet).
? Bli förälskad (ja tack ?).
? Gosa med ett husdjur.
? Utöva yoga och meditation, och andlighet generellt.
? Ideellt arbete och att hjälpa andra.

Hon säger att man ska ta tillfället när man får chansen. Möter man en hundvalp och får chansen att gosa och leka med den så ska man ta sig den tiden, inte bara hasta iväg.

Sen börjar jag lyssna på hennes bok ”Förundran” och där finns inte många tvåminuters-aktiviteter. Den handlar om pilgrimsvandring till Santiago de Compostela (osäker på stavning), ayourveda (ännu mer osäker på stavning), och österländsk andlighet mest.

Lite besviken blir jag. Jag har inte varken tid eller lust att pilgrimsvandra. Förundransaktiviteter som musik, konst och naturupplevelser är mer på min nivå.

Sen tänker jag att allt som man gör mycket av tappar sin wow-effekt efter ett tag. Lyssnar du på ”Life On Mars” med Bowie varje dag så tappar den sin förundranseffekt efter ett tag. Gosar du dagligen med en bebis eller en hundvalp tappar det också sin charm, även om förundranseffekten nog kommer och går lite mer där.

Och jag tänker också att man nog kan bli beroende av att få uppleva förundranseffekten. Att man hela tiden måste levla upp. Det är kanske det som kallas att man är ”på jakt efter något”. Eller att man fortsätter dejta nya killar i jakt på förälskelsen/oxytocinet.

Jag tänker också att äldre människor generellt har väldigt lite wow-upplevelser i sin vardag, och att det är därför djur på äldreboenden gör underverk och att dementa personer mår bra av att pyssla om dockor och gosedjur.

Våra äldre borde få massage varje vecka och passa hundar och katter på våra äldreboenden! De kan ju med hjälp driva hunddagis för oss yrkesarbetare, vilken vinn-vinn ?

Jag drömmer faktiskt om att öppna hunddagis kombinerat med daglig verksamhet för yngsta dottern och hennes kompisar. Det hade berikat både mitt och hennes liv oerhört mycket ? Dagdrömma är sunt, det frigör nog också oxytocin.

Jag lär återkomma i detta ämne eftersom det lär skramla runt i min skalle ett bra tag.

Kram ?

Och glad för dina inlägg- en kram från mitt liv i framtiden, så fint! ?

Förra veckan var ett helvete för min ångest. Så mycket jag har oroat mig.
Jag har många gånger tänkt att jag ska sluta dricka av anledningar och ibland hållit upp i korta perioder!
Men aldrig har jag haft sån ångest som jag haft denna gången.
Kan det vara för att denna gången är det på riktigt? Att jag aldrig mer kan rymma bort i ett onyktert tillstånd! Nu har det gått 2 helger sen jag drack senast, helgerna är svårast men inte denna gång...
Det har iallafall aldrig lockat att försvinna bort så mycket som det gjorde förra veckan, men jag klarade det. Jag hoppas på en fin vecka med goda tankar och att komma vidare från denna skiten!

Jag är duktig som tagit steget.
Jag har en fin framtid framför mig.
Jag är hjälpsam och snäll emot andra.
Jag förtjänar lyckan❤️
Precis som ni✨ Ha en bra vecka

Idag är det den andra! Hoppas det är din tid och din tur nu! / mt

Så vaknar man upp i alla fall med lite mindre ångest. Den ligger och gnager där, men mindre. Mannen sover på soffan. När jag tänker tillbaka till i fredags blir jag såklart arg på mig själv. Men också arg på min man.
Jag har absolut inte varit otrogen. Det var absolut inte så jag menade. Men ingen tror på mig. Jag har sårat min man och det vet jag. Det har mer med hur jag blir som onykter han är arg på en just den situationen tror jag. Han känner nog att han absolut inte kan lita på mig som onykter. Det är svårt att veta eftersom han inte pratar.

Ska jag låta han vara? Eller prata med honom mer? Vi har varit tillsammans länge och vi har alltid stått vid varandras sida i svåra tider. Jag hoppas han står vid min nu.

En dag i taget får det bli igen. Är så rädd att trilla dit igen, har kämpat så länge med detta. Vågar inte gå till vården. Bor i en liten håla.

God morgon på er alla! Idag ska jag i alla fall vara nyker.

...att se vilka fysiska effekter som jag kommer att märka av. Tack för att ni delar med er av era erfarenheter.
Idag är det måndag och jag ska hålla i tre olika jobbmöten, utan minsta bakfyllekänsla! Jobbar hemifrån idag, annars hade jag även kunnat njuta av att köra bil utan minsta oro för att åka fast för rattfylla. Känns skönt och jag är så stolt över mig själv!
Ha en fin dag!

Veckorna rullar på och de nyktra dagarna blir fler??
Det känns väldigt skönt att ha kommit in i det där flowet igen, utan sug eller längtan efter alkoholintag.

Idag ska jag arbeta med lite praktiska saker hemma samt göra ett besök hos en för mig ny sjukgymnast. Eller fysioterapeut som det heter numera.
Ha en fin måndag ☀️?

Kram ???

Nu går det inte en dag utan att jag tänker på att ta ett återfall. Jag har hitintills lyckats att avstå, men vet inte hur länge jag klarar det...

Vaknade kl 3 och har varit ute på min halvmilarunda. Gråter.

Träffade maken igår och efter det samtalet känner jag att det finns bara ett alternativ. Igår hotade han till och med med att han skall köpa ut mig ur lägenheten. Lägenheten som är min enda trygghet och han har dessutom tre lägenheter OCH en sommarstuga. Till råga på allt vill han inte ens bo i den stad jag bor i.

Så jag packar ner hans resterande grejor. I helgen skall de möbler som är hans upp på vinden.

Jag vet inte idag hur min morgondag ser ut, men än så länge ingen alkohol och nu börjar jag närma mig tre månader. Kan säga att jag inte rört en droppe på 79 dagar. Och när jag skriver det här så blir jag starkare. Jag SKA klara det! Jag VILL inte dit igen!

Det är skönt att ungarna vet om att jag inte dricker alkohol längre för då kan de stötta mig. Pratade med dottern häromdagen att jag kände att jag skulle vilja hälla i mig vin, men som hon sa "Men mamma, det löser ju inga problem". Så sant!

Så jag fortsätter en dag till

Jag lever
Jag andas
Jag är nykter

Kram ⚓️

—- den var intensiv och utmattande så pass att jag bara säger att jag är/ varit nykter idag. Nu godnatt! ?

Jag tar en dag i taget, men tänker inte dricka inom överskådlig framtid. Det känns lagom att ta ett nytt beslut en månad i taget ungefär. För varje månad blir jag mer och mer förankrad i beslutet.

Låt tiden jobba för dig. En dag i taget.

Kram ?

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Avgörande stor skillnad.

Kram ?

Du tar verkligen utmaning på utmaning! Stort och bra gjort att ta matchen med bartendern, och spotta ut ginen ??

Kram ?

Har undrat hur du har det, så skönt att du är nykter., skriv gärna mer när du orkar, så vi får höra hur allt går. Heja?

Skriv ner dina ”lucköppningar” på papper i olika färger, vik ihop lapparna och fyll på en tom snygg flaska efterhand så har du en daglig påminnelse stående hemma hos dig ??

Kram ?

Viktig tid när du boostar och samlar tankarna kring nykterheten.
På samma sätt som allt stått tillbaka för drickandet under lång tid. Så är din sovmorgon och egentid en liten mikroprocent med stora effekter.
Var stolt ??

Den där ryggmärgsreflexen när det kör ihop sig är verkligen stark. Det gäller att huta åt den direkt: Nej! För det funkar med annan ”tröst” också. Faktiskt.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Ett mantra vi aldrig får glömma!

Kram ?

Heja er, helgerna är verkligen värst i början, men det lättar! Kram.

Superbra att ni kan växeldra och uppleva den nyktra resan tillsammans ??

Kram ?

En mamma som mår bra är det som dina flickor allra mest behöver. Och för att du ska må bra behöver du just nu nörda in dig på nyktra argument, och tid för att reflektera.

Med tiden behöver du allt mindre tid, men jag tror att det är viktigt att alltid ta sig lite tid för nykterhetsboosting. Så att vi aldrig glömmer, och aldrig tar första glaset.

Kram ?

Tja, vissa delar som planerat, andra inte alls, och nu undrar ni kanske hur jag ska bedöma den.
Ärligt svarat, jag vet inte, är jag missnöjd?
Inte alls, ställer jag mig och vrider mentalt kroppen 180 grader om och kikar bakåt, dömer dag måndag till ikväll.
Nja, inte alls dumt, men långt ifrån det jag hade förutsatt, kan inte säga...”Vad var det jag sa?”, eller tänkte.
Veckans stora händelse har jag precis kommit hem ifrån, kommer till det lite senare...

För ett år sedan planerade jag och min fru tillsammans med ett annat par, he..te vad länge sedan vi var utomlands.
Vi planerade hårt en förlängd helg i en stad vi aldrig varit i förut, Prag och Krakow blev ju enna riktigter hit.
Nu två städer som blev en, Buda och Pest, undrar vilken som var sämst?
Vi hade höga förväntningar och hade tagit torsdag och fredag lediga, det skulle ju bli så himla intressant.
Meeeen....ett virus satte P för detta precis som mycket annat, länge väntade vi in i det sista.
Blev det något då, näppeligen, resebyrån drog tillbaka resan.
Så där satt vi med osnuten näsa, vad ska vi hitta på då istället, en resa inom landet?
Vi fluktade länge på många olika alternativ, allt ifrån tälta på Öland till...ja jag kommer inte ihåg allt.
Vi var inte de enda som led av Coronan, så även resetrafiken, vi fann att en av Finlandsbåtarna hade lagt om trafiken från Finland till en stad utmed den östra kusten, nämligen Härnösand.
Sagt och gjort, vi valde att se något annat än den åländska skärgården från hyttventilen, eller nja, de skrapade i färjan i Åland likt förbannat, för sälja taxfree ville dom i alla fall.
Men det blev en himla intressant ”Corona-resa” där man tog emot betydligt mindre folk ombord med mycket tydliga gränser på att håla avstånd på mellan en och två meter.
Funkade det då?, javars, generellt riktigt bra....förutom i köer och när folk blir fulla.
Man kan inte låta bli att hålla ca 70 cm ifrån föregående persons rygg i en kö, det verkar ligga så hårt inrutat i svenskens distansering.
Och med alkohol i kroppen, totalt bortglömt, man kramas med allt och alla, pussas och tar varandra i händerna.
Så är det någonstans viruset kan få fäste, så är det bland alkoholen, absolut.
Och jag förstår det på ett sätt, allt omdöme släpper trots allt tjat om att hålla avstånd, med en ökat fylla så blir man kramig och känslosam, lika lite som de som tar bilen på fyllan, omdömeslöst.
Där fyllan går in, går tyvärr vettet ut, så har det alltid varit.
Men annars, resan var jättetrevlig och klientelet mycket varierat, allt ifrån barnfamiljer till rullatorer.
Ingen tråkig fylla, tvärtom alla var fyllglada och spred till 99% ren glädje.
Visst fanns det ett personer som utmärkte sig.

Fyra kvinnor i början på pensionsåldern som störde hela restaurangen med sitt höga prat och dessemellan fyllprat.
Grät när de pratade om sina barn och var bara så där överdrivet känslosamma, när de upptäckte att taxfreen stängde om en kvart försvann de som en avlöning, och det blev som ett vakuum i hela restaurangen, så tyst.
Vi tittade på de andra paren på borden invid, de bara skrattade och skakade på sina huvuden, ja de störde!

En kvinna i yngre medelåldern satt intill scenen där en trubadur spelade, hon gestikulerade vilt med händerna och hade högljudda kommenterar till andras låtönskningar, hennes släpande röst skvallrade om att den ölen hon skvalpade med i högerhanden inte var hennes första.
När hon gick för att kissa tillät inte först ordningsvakten henne att komma in igen, och det blev ett högljutt argumenterande och tandagnissel, det slutade med att hon fick komma in OM hon satte sig diagonalt så långt det bara gick ifrån scenen, och det gjorde hon men varje gång hon passerade vårat bord så kunde vi höra hennes svordomar över idioter till vakter...hon överreagerade på ett sätt som man bara gör på...fyllan.

Killen i övre trettioårsåldern med rakat huvud som kliver upp på den stora scenen och avbryter andra trubadurer med låtönskningar och sedan stannar kvar på scenen med ett skvalpande groggglas och dansar någonting som ser till synes ut som någon grekdans utan några axlarna att hänga på.
Han står med ett hånflin mot resten av sina kompisar som jublar över att han skämmer ut sig på scenen.
Det är så skämmigt att vårat gäng döljer våra blickar i våra händer för att slippa se eländet, vi skäms å hans vägnar.

Ja det var inte så allvarligt egentligen, men en åskådning man lätt gör när man ser på det hela helt nykter.
Jag var själv duktig och valde egna drinkar från baren, fick många som så helt lika ut mina andras bordsgrannar.
En GT utan G, du menar att du vill ha ett glas med tonic, frågade bartendern, nej svarade jag.
En irish utan irish, du menar en kaffe fick jag till svar av bartendern, nej jag vill ha en irish utan alkohol svarade jag, och det fick jag.
Ibland måste man stå på sig för att få det man vill ha, jag vill inte att det ska synas att jag inte dricker alkohol.
Inte vatten i en sliten tandborstmugg av orange plast, typ!

Sedan det kanske mest anmärkningsvärda ni kan fått höra från mig, jag var på ett destilleri med provsmakning!!!
Jo det är faktiskt sant.
Mitt sällskap ville göra en aktivitet när vi besökte gästhamnen, så de frågade MIG om de fick besöka en lokal gin-tillverkare...
Va?, varför frågar ni mig om lov?
Jamen det kanske inte är så kul för dig, sade de, du som är nykterist.
Men, inte ska ni behöva fråga mig om lov, det bestämmer ni ju själva svarade jag nästan lite förnärmad.
Men vad ska du göra medans vi besöker destelleriet?
JAG ska naturligtvis följa med sade jag, en för alla, alla för en fortsatte jag som om jag vore en av musketörerna.
Och det gjorde jag, frågade nästan lite för mycket om processen tyckte nog mina anhängare, jag menar att jag har ju en viss erfarenhet av just hur den processen går till, eller hade numera.
Därefter hamnade vi i restaurangen där fem provsmakningsglas stod uppställda på en rad.
Jag gick fram till föreläsaren och bad om en spottkopp, berättade att jag var nykterist och behövde en kopp att spotta i, han blev alldeles röd i ansiktet, inte för att jag var nykterist, utan att ”proffskopparna” låg i huset bredvid.
Jag fick ett större whiskeyglas och en servett att täcka det med.
Och jag var med hela vägen, inte en droppe passerade min hals, så jag kunde egentligen inte uttala mig om eftersmaken, men jag satte två rätta!!!
Och lite ödmjukt får jag nog erkänna, jag känner inte alls alla undertoner i alkoholen, enbär, citron och oljighet kunde jag.
Men inte vanilj, kanel, älgört och andra kryddor.
Stolt berättade föreläsaren om alla fina internationella priser de hade fått genom åren, och visst de var verkligen annorlunda, lite ledsen var jag nog att jag aldrig skulle kunna få avnjuta dem fullt ut.
Men stoltheten i att vara nykter ter sig mycket starkare, och jag tyckte nog egentligen att jag hade utmanat ödet lite för mycket, men är otroligt stolt över att jag fixade det, ja egentligen visste jag det redan innan.
Jag hade aldrig utsatt mig för det om jag någonsin hade tvekat, men det blev en milstolpe i min nyktra tillvaro.
Ett nyktert maraton, allt jag hade behövt göra vore att svälja, så nära men ändå så mentalt långt borta.
Mitt sällskap gapar lika stort före som efter besöket, de tycker nog att jag är lite knäpp, och vet ni, det står jag för!

Jag är Berra och jag tar min nykterhet på största allvar, jag utsätter mig frivilligt för stora utmaningar och det här var en av dem.
Min mentala hälsa är den viktigaste, men ibland tror jag andra betvivlar den.

Vad tror ni?

Berra