Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är lite tråkigt med utebliven tupplur Andrahalvlek, men jag har helt enkelt inte blivit tillräckligt trött för att kunna ta någon i helgen.? Det har hänt något med min nattsömn också, jag vaknar inte lika tidigt längre. Jag får väl ta och ställa väckarklockan på kl 04.30 nästa helg så kanske jag kan ta en tupplur.? Det har varit väldigt intressant det här med sömnen under den här nyktra resan. En massa olika faser, men ännu så länge har jag inte haft några problem av detta. Det är skönt med tupplurar, men det är skönt med lite sovmorgon också. Det är skönt att sova när man behöver det helt enkelt. ?.

Läste att du hade det bra i Varberg, härligt! Såg även att du verkligen är i gång med att njuta av livet på massa olika sätt.? Det är så vi ska ha det, det är det vi är värda.

Jättekram! ?

Inte ens min allra bästa vän skulle jag kunna berätta min hemlighet för. Det går inte. I denna tråd är jag beredd på att få flera kommentarer om att jag borde lämna min man. Det fick jag när jag anonymt blev medlem för 9 år sedan, men det är inte dit jag egentligen vill komma.

Min man har periodvis mer eller mindre haft svårt att dricka sprit. i perioder har han druckit innan han ska sova mitt i vardagen, andra perioder har han bara druckit på helgerna men inte kunnat känna gränsen när det är dags att lugna sig. Det är inte så att han är full jämt men han har ett osunt beteende till drickandet. och han blir väldigt personlighetsförändrad när alkoholen slår till.
Vi har tre barn och är i övrigt ett bra team som är väldigt måna om varandra. Vi har varit tillsamman i 20 år och känner oss ofta väldigt kära fortfarande. MEN bit för bit går det som var vi sönder! Jag blir så klart besviken varje gång han lovar att dra ner på spriten och han åter igen kommer hem med flera påsar från systemet. finns det kvar dricker han upp.
Till det som knäcker mig... Han blir personlighetsförändrad av spriten och behandlar mig som skräp. inte alltid men attityden och blicken finns mer eller mindre där. Ååh vad jag drar ut på det jag vill komma till! även här... Ja, han har gjort sexuella övergrepp på mig ca 4-5 gånger. Då har jag inte räknat med "små saker". Han försvinner och blicken är bara konstig. spelar ingen roll vad jag säger för han behandlar mig som om jag inte fanns. Han gör bara det han just då gör... hårdhänt, otäck och dominant. I helgen hände det igen... Han hade ju lovat. Någonstans har jag nog bara väntat på när det ska hända, och inte OM det ska hända igen. De andra gångerna har jag varit förtvivlat ledsen. Den här gången är det som att kroppen och huvudet bara stänger av. Jag känner inte mycket. Bara en tomhet och ytterligare en stor bit från det som är "vi" har gått sönder.
Vi har pratat. Han gråter. Säger förlåt. Säger att han har problem och att han måste sluta dricka. Det har han sagt förut. Vart kommer vändpunkten?
Jag vet att han inte skulle göra mig illa annars. Men när jag ser på honom vet jag inte vem han är längre. Jag vill att han ska vara min fina man (som han såå ofta är), men jag tappar så klart tilliten.
Nu har jag sagt att jag kommer behöva lämna honom om han inte slutar dricka. Att jag inte borde ta sånt här och att jag klarar mig utan honom. Men inuti skriker jag efter hjälp med detta. Han är annars världens finaste man! som jag vill fortsätta kunna älska. Hur går man tillväga. Hur ska detta försök att sluta med alkohol bli annat än de andra gångerna... Jag är bara trött och ledsen och i behov av hans nyktra ömhet..

Med "mallen" menar jag inte bara vilka behov man har. Jag känner mig t ex ledsen när jag läser om alla som dolt sitt missbruk för omvärlden, och när de väl berättat så har de fått en massa stöd och kärlek & förståelse. Jag har varit väldigt öppen förut med missbruket, eftersom jag tillhörde ett "tufft" gäng som hängde på stan och levde rövare.. Jag har tyckt att det var skitcoolt att äntligen få vara någon, även om jag inte var någon som gjorde bra saker.. Men detta var längesen, många av de i gänget har dött i överdoser, och det var fan inte trevligt att bli "attackerad" av främlingar t ex inne på Ica, som körde upp sina åsikter i nyllet på mig..eller kärringarna från kyrkan som sprang och jagade mig och höll koll på vad jag gjorde och vilka jag pratade med långt efter att jag slutat hänga på torget! Kan tala om att jag är troende, har alltid varit det och därför varit en flitig kyrkobesökare. (Och jag är sjukt trött på att lyssna på folk som börjar delningen med "Asså jag har ju svårt för det där med Gud.." på AA-mötena!)
Iallafall, jag tycker mest jag fått ta en massa skit och inte mycket förståelse eller värme! När jag gjort försök att sluta och fallit dit igen har jag fått höra såna sårande saker, och blivit offer för en (före detta) väns vansinnesutbrott! Denna vän hade aldrig ens höjt rösten åt mig under alla år jag känt henne!
Sen detta med att "alla" skriver om sociala tillställningar där de undrar hur de ska kunna förklara varför de inte dricker längre... gör mig ledsen! Jag har inte något sånt socialt liv alls längre! De enda tillställningar jag varit på under de 5 senaste åren är några begravningar.. Skitkul! :( Det känns sååå ensamt och isolerat och tråkigt att aldrig bli bjuden till något så jag får trösta mig med A i brist på det sociala liv jag saknar! Jag är beredd att vara spiknykter på vilken jäkla fest som helst - bara jag får gå på fest nånsin igen i mitt liv!!

Dessa saker + några till är det jag syftar på med "mallen".

Känner jag väldigt starkt att jag genom mitt beslut att välja bort alkohol äntligen är fri, som den där boktiteln ”Idag är jag fri” och en känsla som jag läst så många av er skriva om på forumet. Ska njuta av känslan och ta en promenad i solen. ☀️

Hej! Jag förstår att du verkligen har det jobbigt nu men som sagt, att ta ett återfall i detta läget kommer bara göra saker och ting ännu värre. Bra att du är så stark och inser att det inte är ett alternativ. ?

Tänk på hur dåligt du mådde innan du slutade dricka, inte vill du tillbaka dit och dessutom ha de här jobbiga sakerna att handskas med ovanpå det. Det skulle ju bli värre än värst. ?. Tänkt positivt, du är nykter och allt du gör är i nyktert tillstånd= det bästa. Det här är inget du dör av och allt löser sig på ett eller annat sätt.

Jag tänkte i början, (fram till 3-4 månader ca ) att jag nog skulle börja dricka om tex ett av mina barn plötsligt dog. Numera är det helt otänkbart, varför skulle jag börja dricka. Det hade bara gjort det hela ännu värre.

Kram ❤️

Hej på dig, ursäkta att jag tagit så lång tid på mig att svara!
Nej varför skulle jag ta illa upp? :) Jag tar illa upp när någon kränker, sätter sig över mig, ljuger, behandlar mig illa, ja rent ut sagt när folk beter sig taskigt och behandlar mig som skit. Och du gör ju inget av det i ditt inlägg! :)

Om jag vore din anhörig så skulle jag vilja att du frågade mig hur jag vill ha det. Vissa vill bara att man finns där bredvid och vet om hur det är.. Medan andra vill att man bryr sig och frågar hur det är ganska ofta. Det bästa vore att fråga honom rakt ut hur pass mycket han vill att du ska "lägga dig i". Han anser kanske att det är självklart vad han vill då jag antar att du känner din anhörig mycket väl och står honom nära.. Men ingen är ju tankeläsare, och det är inte fel att fråga! Bättre fråga än att det blir helt "fel"! :)

Efter 21 dagar som nykter...

Magen är stor, hård och konstig. Det kanske ska vara så! När jag druckit och rökt ett paket cigg om dagen så har jag spraymålat hela toaletten. Men inte nu...

Sömnen... jag sover som en stock hela natten, drömmer märkliga drömmar innan uppvaknandet och vaknar pigg varje morgon kl 8! Det har inte hänt på länge.

Godissuget är enormt - speciellt choklad.

Hyn är bättre och idag handlade jag nya örhängen.. jag börjar mer och mer kunna se mig själv i spegeln igen. Det har jag inte kunnat på 2 år. Skammen över hur jag sett ut med påsar under ögonen och tröttheten har inte gjort att man börjat må bättre precis. Men nu känns det som att det går åt rätt håll... ❤️

Vi fortsätter, heja oss!

Kram ?

Den känslan att vara nykter och inte behöva smussla med halstabletter, eller vara rädd för polisen när man kör bil är skön..?..Tog mig lång tid innan polisrädslan släppte..Såg ju framför mig skammen av att blåsa med hög promille..Aldrig full men bakfull..Och visste också att jag druckit sent på natten, så nykter var jag inte..Bor även på liten ort, så skammen hade blivit dubbel..En dag i taget..??

Har också precis lagt min andra nyktra helg bakom mig. Nu kämpar vi vidare! En dag, en timme, en kvart i taget!

...som det känns nu igen.

Ni har rätt allihop!

Det är inte värt att bryta den här nykterheten. Det är en kompassriktning jag valt för livet.

?

Din dotter har så rätt. Alkohol löser inga problem. Alkohol skapar bara problem. Och döljer de riktiga problemen. När alkoholdimmorna skingras kan de riktiga problemen komma upp som gubben ur lådan och slå oss på käften.

Helt utan skyddsfilter får vi ta emot snytingen och sen sakta men säkert förstå vad som hände, och slutligen nyorientera oss.

Känner du till ”förändringens fyra rum”? Tänk dig en kvadrat som är delad i fyra delar. Längst upp till vänster har du rummet som är fyllt med chock och ilska.

Efter ett tag ramlar man ner i rum två - förnekelse och sorg. Det tredje rummet, nere till höger, innehåller acceptans och att man återfår balansen lite. Man lyckas distansera sig och nyansera bilden av det som hänt.

Slutligen hamnar man i fjärde rummet uppe till höger. Då har man nyorienterat sig - hittat en ny väg framåt.

I varje kris kan man kuta fram och tillbaka mellan rum 1, 2 och 3 otaliga gånger. I vissa rum stannar man väldigt länge - och det tar olika lång tid för alla människor att färdas från rum 1 till 4.

Min erfarenhet är dock att ju fler kriser man har genomlevt, desto snabbare går processen. Det är därför vi kan imponeras av att personer med mycket motgångar i livet så smidigt hanterar dem. Allt man övar på blir man bättre på.

Håll ut. Tids nog hamnar du i fjärde rummet. Och alkoholen tar dig aldrig dit, tvärtom. Då får du ännu en kris att hantera parallellt.

Kram ?

AstridK: Men så märkligt. Det handlar ju 100% om deras egen känsla och rättfärdigande av att dricka. Att din vän blev glad gav ju henne acceptans att dricka med gott samvete. Sen spelar en gnutta omdömeslöshet och ovett in tror jag. Det ligger väl så djupt rotat i oss alla tills vi brottas med problematiken.

Tröttiz: Även jag blir vad du heter på detta :)

Hade huvudvärk precis hela gårdagen. Ungefär som att jag var bakis efter lördagen. Men det var jag ju inte, timingen var träffande ändå. Ändå bra att bli påmind om hur vidrig den känslan är. Min baksmälla håller i sig i alla fall i goda 4 dagar innan jag börjar bli återställd. Första dygnet känns som ren överlevnad fysisk. Dag två och tre är ångesten monumental för då får den ta plats och sen resterande dagar är jag bara obarmhärtigt trött. Det är omöjligt att leva ett fungerande liv så.

Kom ut och sprang igår. Nu har jag sprungit varje dag i över en veckas tid. Innan någon sätter i halsen så är det väldigt korta rundor så jag tar inte på något sätt ut mig eller sliter på kroppen. Men 20 min varje dag i maklig takt för att få in det i ryggmärgen. Igår kväll drog jag till med 5km och jag kände mig så otroligt nöjd över att ha avslutat min helg med att göra gott för mig själv.

Nu är det ny vecka och nya tag. Alkoholfria såklart!

Ibland tror jag du tänker för mycket, eller för långt.
Varför inte låta livets impulser få slå in, tidigare har du låtit alkoholens impulser fått styra dig när det har känts jobbigt.
Nu när de är positiva, låt dem få blomma ut, ta en dag i taget!
Inget varar för evigt och livet består av förändringar hela tiden.
Låt magkänslan få styra dig ett tag, och dina förväntningar på livet kanske ändras något när livet tar en annan stig.
Och sist men inte minst, jag avundas ditt sällskap, han kan inte få något bättre, någonsin.

Lycka till!

Berra

Du kan be om ursäkt igen, utan att vänta dig ett svar.

Säg typ: ”Jag förstår verkligen att du är arg och besviken på mig, och jag beter mig som en idiot när jag är full. Jag har fått nog och ska bli nykter nu, och jag hoppas att du vill stötta mig i det beslutet. Du behöver inte svara nu, men jag vill ändå säga det till dig nu så att du vet om det.”

Är det jobbigt att säga - skriv ett brev och ställ vid hans kaffekopp på frukostbordet.

Skriv och läs mycket här på forumet. Distrahera dig med motion i alla former. Kolla min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” som är fylld med tips på poddar, böcker och youtube-klipp.

En dag i taget. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Jag va så sur på han igår efter den händelsen att jag inte prata nått mer med han.
Det går ju inte att prata.
Jag får samma version oavsett vad som är sanningen. Kanske till hans frustation också?

Ja, vad förväntar jag egentligen av han och tycker jag att det är värt det. Att leva kring alkoholen, trots att den førhoppningsvis är ute. Han tog en antabustablett nu på morgonen, och om han drack igår borde han kanske få en reaktion? Eller det är kanske inte så det funkar? Har bara läst att man måste vänta 24 timmar efter man har druckit innan man tar en tablett. Men iof så har han ju redan fått en reaktion (om det var det?)

Men vi är i kärnan nu. Vill jag ha det såhär? Vill jag undra och fundera över detta? Svaret är ju nej.
Jag vill vara fri.
Jag vill inte leva efter hans handlingar och val. Eller inte val.
Det är kanske det som är en relation. Kanske jag inte vill ha en relation just nu.

Just den saken - att upptäcka att man kan ha väldigt roligt utan alkohol - måste man verkligen uppleva för att förstå det. Vi är så indoktrinerade i tanken att festliga tillfällen alltid inkluderar alkohol. Så behöver det inte vara alls!

Samma sak som ”sanningen” att vin gör maten godare, vilket är trams. Mat är godare och mer njutbar utan alkohol. Punkt.

Härligt att du redan är mogen att stå upp för din nykterhet ”officiellt”. Det tar olika lång tid att mogna i det ställningstagandet, men det är väldigt skönt att slippa den oron.

Kram ?

Ångesten gav med sig under helgen. Jag hade inga tankar på att dricka mer alkohol överhuvudtaget. Jag har varit flytt gubbe under helgen. Har hjälpt en kompis att flytta. Vem vill bära tunga grejer och vara bakis? Nä det går helt bort. Nu laddar jag för en ny arbetsvecka här hemma. Vi ska åka på hotell weekend nästa helg. Det ska bli nice och skönt utan alkohol. Käka god mat och gå långa promenader. Njuta av spa bad och må riktigt gott. Inte vill jag riskera att förstöra en mys helg genom att dricka alkohol. Ångest attacken som jag fick sist när jag drack en mindre mängd alkohol har lärt mig en läxa. En dag i taget ?

Jag blir glad över att ni gillar min kalender. Ja, det är en fin idé att göra den även i fysisk och färggrann form. Kanske blir ett julpyssel, men först en dag i sänder här på forumet.

Igår övervann jag ett starkt motstånd mot en social situation där jag med hundra procents sannolikhet hade druckit mig modig tidigare. Eftermiddagsträff med en vän som jag inte sett på 30 år (!).
(Ett möte som jag så klart bokade in i en tid när jag fortfarande drack. Jag bokar alltid in en massa saker i fyllan, som jag tror jag vill göra, men sen oftast tycker är jättejobbiga när det är dags. Också måste jag dricka för att orka mig genom allt. Hysterisk ond cirkel.)
Jag har en image av att vara glad, smart, snygg och stark, en bild som det blivit allt svårare att leva upp till på äldre dagar, men vinet har hjälpt mig att låtsas. Igår åkte jag till restaurangen helt utan alkoholkryckan. Och det gick hur bra som helst. Är förundrad över hur lätt det var. Ett par alkoholfria öl kanske gav lite placebo-effekt, men det tycker jag är helt okej i så fall.
Gårdagens lucka – jag kan uppenbarligen både prata och ha väldigt roligt även utan alkohol.

En intressant betraktelse är att jag inte tycker det är det minsta jobbigt att stå för min nykterhet.
Ganska tidigt under träffen sa den nygamla återupptäckta vännen "nästa gång får vi skåla med något starkare i glasen." Och jag sa bara "just nu och under överskådlig framtid dricker jag inget alls".
Jag har förstått av andra trådar att många tycker det är problematiskt att berätta att man inte dricker. Jag är både lättad och lite förvånad över att det inte är så för mig, det hjälper mig att stå starkare tror jag.

Ibland är inte drömmar så rakt på sak som man kan tro, men jag tänker att det nog handlar om åldersnoja i någon form, och rädsla inför förändring.

Dina föräldrar är döda, du tillhör nu den äldsta generationen. Otroligt sorgligt men oundvikligt. Det är så olika hur vi accepterar åldrandet. En del gillar läget direkt, andra backar nästan in i den förändringen.

Du har många år framför dig innan kroppen begränsar dig, och du har hjälpt den jättemycket på vägen genom att vara nykter och motionera. Tre timmar med hunden låter mycket bra!

Det är en skön tid ute nu. Lite vilsam, naturen går in i vilomood. Vacker med alla färger på bladen. Frisk lite kylig luft. Jag älskar förhösten ?

Kram ?

Vis av erfarenheten från tidigare alkoholstopp vet du hur viktigt det är att hänga i och hålla ut.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Grattis till snart 5 nyktra månader!

Kram ?

Det går i vågor just nu, livet. I går var en sorgens dag och tårarna hängde tungt i ögonvrån. Sorgen efter mina föräldrar som jag förlorade förra året är fortfarande inte läkt. jag hade sorg, ångest och hjärtat skenade och slog ojämt. Panikångesten var nära och jag kunde inte ta mig för någonting. Jag satte på flera deckare och försökte distrahera mina tankar. Drack en hel stor kanna med te och åt en chokladkaka, som om den vore en smörgås. Ja ja, bättre än alkohol och samma den av beroendehjärnan fick lite tröst iaf. Kunde ha valt att dricka, ta en Citodon eller propavan för att lugna mig, men valde att inte göra det. Klarade mig med chokladen. Kunde ha valt en promenad iställer men ville inte.

Idag är jag lite tung i huvudet, typ bakis av sockret. Mår sådär men bättre än igår. Sorg tar tid och behöver få sin plats. Det går inte att spola bandet, förbi delar av livet.

Jag hade en sån konstig dröm inatt. Jag var på kurs med jobbet och plötsligt säger kursledaren, att jag ska gå i en annan grupp, med andra gamla mäniskor. Jag var helt knäckt, med gamla. Jag vill inte gå med gamla, jag ser mig inte som gammal. Jag må vara 60+ med faan heller att jag är gammal. Jag är piggare, smidigare, starkare än många 30 åringar på mitt jobb.

Vaknade med en konstig känsla av att ha blivit förolämpad ;) drömmar är märkliga. Kanske jag har åldersångest? Rädsla inför framtiden? 5 av mina vänner har dött i Cancer och stroke före 60 års ålder. Min man har varit svårt sjuk och är fortfarande dålig. Kanske inte konstigt att jag svajar. Denna isolering i dessa tider är tuff och jag saknar min familj.

Hursom, jag är nykter och idag är en ny dag. Tänkte tvinga mig ut på en 3 timmars promenad med jycken nu.

En dag i taget!

Så glad för din skull, att orken att träna har kommit tillbaka och att du återfått lugn och ro i nykterheten ?

Kram ?

Så glad för din skull, att du kan njuta av flowet i nykterheten ?

Kram ?

Har ångesten släppt? En del beskriver att ångesten kan sitta i flera dagar, trots ringa alkoholintag, och då är det frestande att ta till alkohol för att må bättre. Trots att det har motsatt effekt ?

Kram ?