Senaste kommentarerna i forumet

Du ( även jag ) är mitt i en process. Det får liv att ta sin tid, men ett vet jag. I en process står man inte stilla. Det må vara ovisst var man landar, men den dagen man GÖR det då VET man om det!
Den dagen kommer - då är man trygg i det val man gör, i det beslut som man fattar!
Jag bara vet det! ❤
Hejja hejja oss som vågar gå in i verkligheten utan skygglappar!
Man kanske blir bländad, men INTE BLIND!!
Tänk, när klarsyntheten kommer ?

Tack EsterHanna!

Jag har varit i kontakt med anhörigstödet på kommunen så kommer att få tid där för samtal. Så här kan jag inte ha det längre. Just idag är det något bättre men jag vet att det kommer att bli besvärligt igen tyvärr. Det blir att man är i ständig beredskap och aldrig kan koppla av och det håller ju inte, känner att jag blir svagare för varje dag. Ska kontakta psykiatrin också, går nog helt enkelt dit, för jag tycker inte att man ska vägra mig stödsamtal. Bara orken..... Men får ta ett sista ryck så jag kan ta vara på mitt liv bättre. Känns så bra att få skriva här och få svar från människor som vet hur det är.

Förkylningen börjar släppa mig om sitt grepp. Skönt. Väntar svar på coronatest. Dock tror jag att det bara är en förkylning. Först fick jag panik. Va fasen ska jag göra när jag inte kan jobba? Men det har gått hur bra som helst. För min kropp var trött. Den behövde vila. Varit mycket ett tag nu igen.
Funderar mycket på det här med beroenden. Är jag en beroende personlighet? Om jag tycker om att jobba och mycket, är jag beroende av det? Om jag äter mycket, är jag då beroende av det? Blir lite knäpp av det här. Jobba måste man ju göra. Äta måste man göra. Dricka måste man göra.
Trivs bra som nykterist. Kanske vid vissa tillfällen så kan jag tycka att nu vore det gott med ett par glas. Men så tänker jag att jag tar ett par glas vin och då klöker jag mig. Fan så äckligt. Drack faktiskt på semestern. Inget jag tänkte på då. Och inte nu i efterhand, men köpte vad jag trodde var alkoholfri öl men det var det inte ? men kände inget av den så och inte heller att jag ville ha mer. Så fortsätter på mitt alkoholfria liv. Speciellt när jag ser anhöriga i min närhet som blir fulla. Och rent ut jobbiga? tänk att man varit där. Hur fasen tänkte man?! Men men, livet rullar vidare och det är väldigt bra att ta en dag i taget och ett steg i taget. ?
Härlig helg önskar jag er! Festa lugnt ?

Det är helt underbart att slippa all den där har-jag-tillräckligt-att-dricka-planeringen.

Fast egentligen är det inte tur, vi har båda jobbat hårt för att komma hit. För att verkligen med både hjärta och hjärna känna/tycka: ”Jag får dricka om jag vill, men jag vill inte”.

Trevlig ledig helgkram ?

Det är oerhört nyttigt och viktigt att ta sig tid att reflektera. Både över vad som händer med oss i nykterheten, och hur vi har betett oss historiskt i onykterhet.

Det handlar inte om att slå på sig själv för det som har varit. Det handlar om att vara sann mot sig själv och aktivt vilja göra annorlunda och bättre.

Att bli nykter är lika mycket en mental resa, som bitvis är smärtsam men överlag är den nyktra resan helt fantastisk!

Du jobbar på jättebra!

Kram ?

Ps. Jag kan rekommendera podden ”Snacka snyggt” som tipsar om hur man kan vara tydlig, samtidigt som det landar bättre hos mottagaren.

Trött av för mycket jobb framför datorn på kvällar/nätter. Sa en alltför vass sak på ett avdelningsmöte på jobbet. Vet att min chef tycker att jag är för konfrontativ och outspoken ibland och idag brast det. En kollega som frågade hur det var med mig efteråt. Fick mig att tänka på alla dumma saker jag sagt och gjort på fyllan genom åren i tron att jag varit rolig eller smart. Så många som har blivit ledsna när jag skämtat på deras bekostnad eller ”spetsat” till det. Har också framfört många åsikter som jag har svårt att stå för dagen efter. Hoppade i alla fall över jobbmiddag/drink igår kväll vilket var himla tur med tanke på hur nere jag känner mig idag ändå. OM jag i det läget hade druckit vet jag hur mycket och hur förstörd jag skulle varit idag och dagarna av ångest som skulle följt.

Snart helg och lite mer vila, det gör nog gott.

3 dagars ledighet....förr hade jag varit i planerande inför helgen, såklart med a närvarande. Gömma lite halvflaskor vin för säkerhets skull, bunkrat liksom. Men så är det inte idag. Jag ser fram emot helgen med min planering, men den innefattar inte a. Tänker vilken tur jag har, jag behöver inte dricka. Jag får, men jag vill inte. Vilken befrielse det är. Nu ska jag carpe diem och åka till mottagningen samt till gymmet. Ha en riktigt skön helg alla kämpar

Precis så säger Annie Grace, att vi ska sluta med att försöka sluta dricka för att vi känner oss tvingade. För att istället komma dithän att vi tänker och känner ”jag får dricka om jag vill, men vill jag verkligen det?”

Kram ?

Tänker njuta av min lediga fredag och börja med sovmorgon. Vad gör min hjärna då? Jo, den börjar repetera ett orossamtal som jag ska ha med en medarbetare den 7/10.

Min hjärna börjar bokstavligt rabbla argument och planera hela mitt upplägg för samtalet. Innan jag ens har vaknat. Suck.

Jag lyssnade igår på podden ”Snacka Snyggt” med Elaine Eksvärd, på avsnittet som handlar om hur man framför besvärliga saker. Jag såg också Morgan Allings föreläsning ”Att hantera besvärliga människor” på youtube. Syftet var förstås att förbereda mig inför detta samtal, och andra svåra samtal.

Så jag sådde ett frö i hjärnan förstås, och när den hade ”sovit på saken” så presenterar den en lösning, även om jag inte ens har bett om det än.

Hjärnan ÄR fantastisk! Och ännu mer fantastisk är den när vi inte dränker den i giftig alkohol.

Nu blir det förfrukost i sängen. Falu rågrut och kaffe ? Sen blir det att leta efter några hittaut-kontroller centralt här i min lilla stad. Besök på kommunen och Willys blir det också.

Jag ska gå till kommunhuset med papper till överförmyndarnämnden. Jag har fått årsinkomstpapper från FK och jag har besvarat en annan fråga som överförmyndarnämnden ville ha svar på.

Överförmyndarnämnden är så ålderdomligt strikta och korrekta. De vill ha svar skriftligt, och inte med e-post. De har ett språk som jag får läsa högt för att förstå vad det ens står. Och jag är inte dum i huvudet. Jag förmodar att det finns andra gode män som har ännu större problem att förstå än jag.

I ren protest har jag svarat genom att skriva för hand på det brev som de har skickat till mig.

Jag har bett om ursäkt, förklarat varför jag gjort som jag gjort, och sen har jag skrivit att eftersom hon är min dotter så har hon varit en helt naturlig del av min egen ekonomi upp till 18 års ålder. Nu är hon 21 år, och jag lär mig mer och mer om hur jag ska redovisa korrekt för varje år.

Inte en chans att de vågar plocka bort mig från god manskapet. Då måste de fixa någon annan god man till henne - och jag vet att bristen på gode män är enorm.

Så jag är inte speciellt orolig. Jag gör som de ber mig, och under utsatt tid, men med en tyst protest i form av handskrivet svar som sagt.

Kram ?

Nu har det gått 22 dagar och det "rullar" på bra.

I natt har jag sovit ganska ok och det känns skönt. De flesta nätter har jag svårt att somna, är lättväckt och sover oroligt. Det kan vara en biverkning av min medicinering. Men jag tror även det kan bero på att jag nu inte dricker alkohol. Alkoholen har tidigare gjort att jag somnat på stört.

Fysiskt så känner jag fortfarande att min kropp är piggare.
Jag brukar ha eksem i hårbotten och detta har också blivit mycket bättre. Hoppas det fortsätter så.

Ha en fin fredag och helg!

Det är intressant att läsa. Och jag minns själv frågorna. Nu då? Jag har inte barn. Jag kunde inte skaffa det med honom då jag upptäckte hans missbruk när jag hade jobbat klart med mig själv och med min tidigare psykiska ohälsa.
Men jag kunde inte bara kasta ut honom, för jag ville inte låta han hamna på gatan. Det är upp till varje människa hur långt en ska gå. Jag valde bort vännerna som sa "kasta ut honom" men då behöver jag tillägga att det var "vänner" som inte fanns för mig när jag var deprimerad. Och idag flera år senare så kan jag se hela spektaklet med nya ögon. Jag läser om beteenden och jag har förstått sådant som jag inte förstått tidigare. Eftersom jag kämpade själv hela tiden, med mitt eget mående.

Jag är glad att jag valde att arbeta med mitt medberoende och även om det tog mig 6 år att han skulle säga "jag vill göra slut" och att han flyttade så var det precis så som var det bästa enligt psykologen som hjälpte mig.

Jag visste inte då att det var det bästa. Men nu vet jag. Han anklagar aldrig mig. Vi är vänner och vi har en god kommunikation. Vi talar endast i telefon eftersom vi bor långt från varandra vilket är jättebra. Jag hör att han dricker ibland och jag låter det vara så. När han kommer "igång" så får jag höra mer. Jag förstår att han kommer aldrig att jobba med sig själv och om han ska träffa en kvinna så behöver hon också missbruka.

Det är ingen vaken människa som vill känna hans alkoholångande andedräkt eller göra allt jobb och stå för all försörjning.

Han har ingen insikt att se vad det innebar för mig som försörjde honom i 10 år. Och att jag sålde värdesaker till slut för att få råd med mat. Men det är faktiskt bara mitt fel och inte hans. Och jag behövde den lärdomen. Dessutom så kan jag tycka att det är jätteskönt just nu. På att inte kunna köpa det där huset jag tänkt köpa senare i livet, typ nu. Jag får liksom börja om från början.

Men jag är frisk. Frisk i kroppen och själen och även frisk från mitt medberoende. Jag älskar han som en vän. Och ibland glömmer jag bort att jag behövde honom en tid. I en tid när jag behövde utmanas. Och det har jag blivit. Ordentligt.

Och jag tänker. Att det är just de utmaningarna som ni har just nu. Ni har dem för att livet är utmanande. För alla. Det är bara det att alla pratar inte öppet om det.

Det borde vi göra. Vi borde kunna prata om medberoendet som förkylningar. Vi borde kunna prata om ångest och psykisk ohälsa som cancer.

Vi borde kunna prata om våra situationer i vår vardag och där andra lyssnar utan att lägga sig i. Jag tror på att prata högt. Till rätt person och då oftast en professionell.

För vi kan ju inte prata hur som helst på vårt arbete eftersom vi ska leverera och det passar inte. Eller?

Och vi kan ju inte prata hur som helst där vi bor för "vad ska grannarna säga" ? Eller?

Ja, vad ska andra säga. Och då tänker jag. Att andra har ju sina bekymmer. Alla har sina bekymmer. Sin oro. Sin ångest.

När ska detta forum bli en självklar ventil i samhället med träffar.

Varför inte?

Behövs det inte?

Jag hade behövt det och en del av er här skulle jag vilja träffa en dag. Men det är som det är.

Det finns en anledning att det är anonymt.

Jag tror bara och hoppas att fler ventiler behövs. I samhället.

Där vi inte dömer eller värderar. Utan bara är. Som vi är. Och accepterar och släpper taget.

Alla får göra sina egna medvetna val.

Och det Oslo är bara du som kan komma fram till det på egen hand.

Och du ska igenom din process. Det är faser. Du har gjort ett stort jobb redan nu. Grattis till styrkan.

Då kan jag säga. Du kommer att få det liv som du vill ha. Genom att du valde som du gjorde. Det första steget.

Ta en dag i taget. Andas. Gå på yoga och låt kroppen berätta för dig hur den mår.

Du hade inte kommit till denna fas om du inte gjort det tidigare steget.

Det är när en tar bort och skalar av som det märks. Hur det är. Och det är inte alltid kul.

Men jobbet är den inre resan och samtidigt vara en mamma till tre under 6 och du har hem att ta hand om. Och så han där som vill nu. Vara nykter.

Ta professionell hjälp. Gå i kurs inom mindfulness tillsammans om det passar. Acceptera och släpp taget. Så svårt. Ändå inte. Övningar ger färdighet. Det blir enkelt. På sikt. Eller enklare. Att välja. Öva på Tålamod. Och tillit.

Inom mindfulness så tränar vi våra viktigaste förmågor som är;

Uppmärksamhet. Medkänsla med sig själv och andra. Medvetenhet.

Det är en resa och den bör få ta den tid det tar. Ett förhållningssätt till livet.

Det är min största gåva jag gav mig själv. Och allt handlar om nuet. Andningen just nu. Varje andetag är ett nytt andetag. Varje ögonblick är ett nytt ögonblick.

Öva öva öva.

Och din kropp kommer säga hur det känns. Att öva på mindfulness kan vara en guide hur du vill ha det.

Och tid har du. För du bryr dig om dina barn. Det är därför du väljer att låta honom bo hos er. För att du vill att han ska vara en nykter och en bra pappa till era barn.

Om du sedan kommer på att han inte är den du vill leva med. Ja, då får du ta ställning till det.

I din takt. Och du behöver hitta din takt. Hur du vill ha det.

Lycka till!

Idag får jag dricka liten vin!
Men lustigt nog är jag inte alls sugen på det.
Nä jag fattar klockan är halv 7 på morgonen, klart jag inte vill ha vin NU men under veckan har jag ändå tänkt, att på fredag, då får jag! Och nu tror jag inte att jag vill

Jag vaknade i morse och bara kände mig så utvilad, fräsch, glad och INTE unken och bakis. Så tänkte jag på imorgon bitti, hur jag kommer att må då, efter kvällens 2 eller 3 glas vin och det lockade verkligen, verkligen inte!
Nästa tanke var att om jag inte dricker ikväll tar det ju en HEL vecka innan jag "får dricka" nästa gång, eftersom jag bara ska tillåta mig alkohol när det är helg..
Och tredje tanken som snabbt följde var "jaha så vaddå".

Alltså detta är ett mindre mirakel! Så här har jag typ ALDRIG tänkt/känt/resonerat förut.
Det är verkligen kors i taket nu.

Det känns som att idén om att inte sluta dricka totalt funkar bättre för mig än att bara lägga av.
Det som är förbjudet lockar mig mer än det som är tillåtet ibland. Nu känner jag ingen stress eller press eller panik.
Jag vet, att om jag vill, kan jag dricka tex ikväll. Vill jag inte kan jag göra det nästa vecka. Eller låta bli.
Lugnt och fint.
Det känns fantastiskt.
I kylen ligger 2 alkoholfria GT och är redo om jag vill unna mig nåt gott och mer hälsosamt ikväll.
Jag är redo. Hoppas ni är redo med.
Trevlig helg på er där ute!

Åkte på misstanke om alkoholproblem. Detta för att jag ett antal gånger gjort en del dumma saker under påverkan.

Till saken.
Jag fick remiss lämna cdt och b-peth varannan vecka.
I samband med detta fick jag tragiska nyheter och har under hela provtagningsperioden haft mycket hög alkoholkonsumtion.
Jag har legat på mellan 6-20 burkar starköl/dag med 1-2 dagars uppehåll/vecka.
Har även känt mig bakfull vid provlämning.
Min peth ligger på runt 0,14 och min cdt runt 0,9%.
Mina levervärden på 0,25.
Detta har pågått i 6 mån.

Hur är detta möjligt???

Kan tillägga att jag dricker inte mera, så föreläsning undanbedes

Det ska bli så mysigt att hänga helt själv med äldsta dottern ❤️ Ingen lillasyster, pojkvän eller pappa som pockar på vår uppmärksamhet. Bara vi två.

Vi skulle ha rest till Barcelona idag, jag och äldsta dottern. En helgresa tor-sön bokade vi tidigt i våras, ungefär en vecka innan coronaviruset briserade i världen.

Resan var min 50-årspresent från familj och vänner, jag fyllde för snart ett år sedan.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Väldigt ofta blir det inte som man tänkt sig. Men det kan bli bra för det ? Lör-sön på Varbergs kusthotell blir helt perfekt!

När vår yngsta dotter föddes svårt sjuk och handikappad för 21 år sedan så var förstås allt kaos. Men rätt snabbt ändå nyorienterade vi oss. Hela familjen.

Minns att jag apropå handikappade barn läste en dikt om att man trodde att man skulle åka till Spanien, men att man hamnat i Holland. Budskapet var att om man hela tiden gick och grämde sig över att man inte kom till Spanien så skulle man aldrig upptäcka och uppskatta det fina i Holland.

En sak är säker. Livet med ett barn som har särskilda behov har gjort oss enormt tränade på att rätt snabbt gilla läget, tänka om och göra på ett annat sätt.

Egenskaper som man har god nytta av i de flesta sammanhang. Inget ont som inte har något gott med sig!

Kram ?

Jag kan nog ta det lugnt mellan varven, men jag är en som lätt varvar upp och trivs med det. Nu efter mannens olycka sprang jag på en glasdörr, känns så det tog tvärstopp. Men efter besök hos alkoholteraupeten så blev jag provocerad av hennes tjat om förändring, gick därifrån med uppgift att skriva ner vad jag vill och hur jag ska/vill göra i framtiden, lätt för henne att säga tänkte jag. Men banne mig så satte det igång något hos mig. Hon sa också att jag ska bli fri mitt medberoende och jag kunde acceptera att jag är det också, har förnekat lite tidigare. Ska dit igen på onsdag, dyrt som attans men det är det att vara sjukskriven också. Så nu är jag på gång ingen, inte är det lätt för jag är sopslut, men jag sover gott och det var roligt att vara på jobbet idag några timmar.
Bestemor, fy så otäckt, skönt du är hemma igen ❤
Jag har pratat med flera instanser om min man idag, mediciner, recept, vårdplanering samt borttagning av stygn( el häftapparatsstift som det ser ut att vara) och sa till sist för mig själv att nu är det slut på vårdbiträdes dagarna. Sov gott, tack Azalea ?

????

Här kommer en liten godnatthälsning med John Blund till dig från mig ??
Hoppas du mår bra?

Kram
???

Nä men fy vad hemskt, ja kroppen säger ju ifrån till slut. Vad skönt att det inte var en stroke
Österåsen är runt mina hemtrakter, kan vara skönt mycket fokus på äldre överviktiga som ska lära sig äta rätt, då i vegetariskt format. Inte alltid så lyckat när dom kommer hem.
Annars tror jag återhämtningsmässigt kan det vara ok, det är lugnt. Jag har varit där i 2 nätter när jag bara ville vara ifred och det funkade

Så mysigt att få tid med barnen...

Kram ?

Härligt att du mår bra!

Kram ??

Hoppas allt är bra med dig!

Kram

Det är otroligt nyttig mental träning att aktivt hitta något positivt med varje dag, oavsett om det handlar om nykterhet eller inte.

Förankring i ditt beslut låter som en enorm fördel, som kommer att ta dig långt. Och din väns reaktion var verkligen underbar. Håll i henne!

Ibland kan till synes negativa saker också vara positiva. Kvällstrött och morgonpigg tex. Positivt eller negativt? Det är nog smaksak, men jag kan tolka båda positivt.

Att vi blir kvällströtta beror på att vi går ner i varv, stresshormonen går ner, och att hjärnan behöver sömn för att läka. Positivt x 2.

Att vi blir morgonpigga ger oss fler lediga timmar på helgen att fylla med trevligheter. Mer tid vill ju alla ha!

I mångt och mycket syftar den mentala träningen till att vi ska se glaset som halvfullt istället för halvtomt ? Då blir allt i livet lite lättare, även det allra svåraste.

Kram ?

Först vill jag säga att det är ett väldigt bra steg att börja skriva här. Du är så ung, men redan har du ett risktänk. Oavsett om du väljer att fortsätta att dricka i den omfattning du gör, så kommer det förr eller senare att få konsekvenser. Din kille kommer att börja ifrågasätta och vilja se förändring. Och det är ingen kul känsla eller situation att hamna i. När dina nära börjar se på dig på ett annat sätt, att de blir oroliga när du dricker. Hur tänker du på framtiden? Hur vill du leva och vara? Fundera på detta och försök att låta din kropp och hjärna vila från alkoholen ett tag bara för att kunna ta ett nyktert beslut om hur du vill leva ditt fortsatta liv.
Ta hand om dig - du verkar vara en fin människa som inte ska behöva gå i din mammas skugga<3.

Tack! Tycker det känns inuti... och syns utanpå på mig? Det gör det säkert på dig med! Så himla skönt... det vill vi verkligen inte mista. Heja oss?
Fram med foton! Kram?

Jag fortsätter skriva av mig här, även om ingen skulle läsa de så är de lite terapi för mig att få skriva ner mina tankar.
Jag blir så trött på min pappa. Det är som att han tappat intresset i vår relation helt. Vi bor under samma tak men han pratar knappt med mig. Jag får handla själv, laga mat själv, handla åt honom, försöka ha en konversation men får bara ett trött och kort svar tillbaka. Jag smsade honom i onsdags för att berätta att jag gjort en tatuering, han svarade inte. När jag kom hem frågade jag om han hade sett smset och de hade han. Han var inte arg eller nått sånt, han bara bryr sig inte.
Han frågar ingenting om hur de går i skolan, de han vet är för att jag berättar, men de blir inte så långa konversationer då han knappt svarar. De är så tråkigt att prata med någon som inte bryr sig, men ändå gör jag det. Samma sak när jag varit i kontakt med skolor jag ska söka in till och som jag är taggad på att berätta om för någon, inget svar. Anledningen till att jag inte kan låta bli att prata med honom är nog dels för att vi bor ihop och jag klarar inte vad tystnaden, blandat med dendär hatkärleken. Även om jag hatar honom och önskar honom de värsta periodvis så går de över för jag älskar honom så mycket. De bara suger att jag inte känner den kärleken tillbaka. Och allt detta sker i nyktert tillstånd, så jag kan inte försvara honom med att det är alkoholen som talar?