Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt och lugnt det blev idag? nästan svårt att tro så jag försöker hitta något negativt...?
Men nääe...dagen har flutit på och efter lite förmiddagsjox och lunch var jag och tränade.
Så skönt!!?
Nu ska jag sova??

Kram ???

.. Startade direkt även för mig är jag rädd. ?
Nu är jag orolig över att min anhöriga ska bryta med mig då han slutat dricka och kanske då inte behöver mig längre. ? Att han under sin onyktra period behövde "någon" och inte "mig". Samtidigt tänker jag att det är nu som han skulle behöva mig. Kanske han inte orkar med sig själv. Ah, dessa spretiga tankar.. Jag lär väl märka vad som händer.

Kram ?

Känner igen mig i dig? Inget behov av att hävda mig då blir det lätt så där.

När man gör en sådan här resa som vi gjort kan det bli en tomhetskänsla när man tänker att man är "framme" vid målet! Men vi är ju aldrig framme, vi fortsätter i samma riktning hela tiden!! Nyttan av det får vi ju precis vartenda dag eller hur?
Tänker ofta på hur viktigt det är att aktivt göra något för att öka på serotonin och dopamin. Det skall vi inte glömma, ta hand om oss själva och vara stolta över vad vi åstadkommer hela tiden!
Stor kram?????

Förstår att det måste vara blandad sorg och ilska kombinerat med maktlöshet i situationen. Jag arbetar inom socialtjänsten och ber dig för era barns skull, för de ser och hör allt tro mig, att komtakta socialtjänsten i din kommun för er familj behöver stöd och hjälp. Din fru behöver knyta kontakt med en handläggare på vuxenenheten som kan erbjuda rätt stöd och hjälp och behandling. Ni anhöriga i familjen behöver få stöd att sätta gränser för mammas sjukdom, ultimatum och få hjälp av kunniga behandlare att navigera i de känslor som man har som anhörig och ibland medberoende. Bättre att du tar det steget för din frus problem kommer komma fram och socialtjänsten inkopplad igen förr eller senare! Låt det inte gå så långt och era barn ta mer skada.

Blir så glad att höra hur fint du mår och hur bra du har fått det.
Det ger hopp inför min framtid också och extra kraft att gå de sista stegen i min färd.

Så kul med nya lägenheten, stort grattis. Blur väl mysigt att inreda och pyssla iordning med ett lugnt hjärta.❤

Kram Azalea ??

Så skönt att läsa och tack vare er så vet jag att det kommer bli bra. Men det är just känslan av att hela världen vilar på mina axlar som gör det så ogreppbart, barnen, huset, ansiktet utåt. Men en vacker dag är jag där du är ?

Tittar in och säger hej lite snabbt denna fredagkväll! Helt slut efter veckan men nykter ✌️ Ser fram emot en god natts sömn och piggare imorgon (utan att va trött och bakis). ?

Jag måste erkänna, jag har sett min mans beteende som ganska normalt. Vi har levt tillsammans snart 25 år.
När jag plockade fram gamla anteckningar från början av vår tid, ser jag hur galet allt var från start.
Normaliseringsprocessen startade direkt.
Så är min erfarenhet....det tog många år innan skygglapparna ramlade av.....

Blir bara så glad i hjärtat, så måmga fina som bryr sej.

Jag tänker att jag tillhör de upplysta. De som dricker fortfarande är grundlurade av alkoholdjävulen.

Och jag kan delta i sådana sammanhang. Om jag vill. Med alkoholfritt i glaset.

Jag är glad och tacksam över att jag förstått att ett enda glas kan stjälpa min nykterhet. Så jag suktar inte efter det. Lika lite som jag hade suktat efter jordnötter om jag var allergisk mot det.

Men jag förstår din sorg. De trevliga minnena är lättare att komma ihåg. Man romantiserar drickandet, ser bara den putsade lyckade ytan.

Kram ?

Logga suget i kelendern här på sidan. Det är till för att reflektera över suget och lära dig se situationer där suget kommer.
För att lättare kunna stå emot de och hitta andra saker att göra istället för att dricka.

Hoppas du mår bra ikväll och imorgon nykter! Och lev på de sköna känslorna istället för att tänka tillbaka för mycket just nu på det som varit. Och ångest över att berätta hur du gjort. Ett steg i taget och det viktigaste just nu är att fokusera på att vara nykter och må bättre! ?

Vad bra du är :) finns så mycket som skadar med alkohol både psykiskt och fysiskt. Du lär märka det framöver hur mycket bättre du mår!

Va bra du är :) och jag för jag är på dag 47. Ligger stadigt efter! Kram ?

Tack för all pepp! Och precis som ni säger ”never forget”!! Jag väljer nyktert! Nu väntar fler nyktra dagar :)

När jag gick efter jobbet gick till bilen runt 16 såg jag alla människor som satt på barerna och tog en öl eller ett glas vin. Kände en så stor sorg av att inte kunde göra det. Inte fysiskt sug av alkohol utan psykiskt sug av grejen omkring....

Vill i denna kväll skriva lite. Känner mig glad och lycklig. Vill inge hopp till alla er som kämpar.
Att efter ett förhållande i 20 år komma ut på andra sidan och känna sig glad igen. Det är ett under. Något jag aldrig trodde jag skulle klara.
Skriver inte så ofta nu, men vill ändå säga, det går. Kan jag klara att gå, så kan alla. Man tror inte det när man är mitt i, men det blir bra till slut.
Har hittat en ännu bättre lägenhet och ska flytta igen. Är fortfarande ensam, och det känns skönt. Skönt att ta det lugnt och hitta tillbaka till mig själv.
Bestämma över mig själv.
Vill önska er alla som kämpar en fin helg. Jag kan och ni kan. Kram ?

Hoppas allt går " bra" och att ni båda mår ok! Jag har tänkt på er ! Kram

Ibland är det bästa att bara låta tiden gå, se hur det blir helt enkelt. Vara öppen för de öppningar som ges, men inte försöka driva på utvecklingen.

Jag tänker på det som Annie Grace brukar säga: ”Det första man ska göra är att sluta försöka sluta dricka.” Hon menar att genom kunskap kommer vi sakta men säkert dit att vi inte vill hälla i oss gift. Vi får dricka, men vi vill inte.

Jag vet att hon har ett onlineprogram som heter ”The Alcohol Experiment”. Det är gratis, men det är på engelska.

Man behöver inte alls vara nykter när man börjar med det. Annie Grace menar att det är så destruktivt att hålla på och sluta dricka hela tiden utan att lyckas, så det får liksom motsatt verkan.

Kram ?

Bra du fått en kontakt på kommunen. Vad det gäller någon form av stödsamtal så vänder man sig till primärvården där jag bor. Psykiatrin är till för dom som lider av en allvarlig psykisk störning. Så gör man här kanske därför du blivit nekad hjälp tidigare.

Finns även Alanon och där har du möjlighet att få en sponsor att vända dig till för råd och stöd.

Slutligen så delar jag uppfattningen att påbörja ingen avgiftning på egen hand utan förhör dig på beroendeenheten eller psykiatrin hur du kan gå tillväga, men som sagt han måste vilja själv annars är enda lösningen en orosanmälan vilket kan leda till att en lvm utredning inleds och då finns möjlighet att med tvång få honom till sjukhus. Detta undviker man ju helst men är det fara för livet finns den möjligheten.

❤️

Det värmer i hjärtat när man får frågor om hur det är eller att man hoppas att det är bra. Tack FinaLisa och Jasmine!

När jag inte lyckas så som jag vill lyckas då tystnar jag...och jag skäms....fast jag vill inte skämmas har skämts tillräckligt i mitt liv utan anledning egentligen...men blivit uppfostrad till att vara en duktig flicka.

Det är så där just nu... och det allra viktigaste som vanligt och som under hela tiden som jag skrivit här är ju att bli nykter...men det är verkligen så svårt för mig. Träffade kuratorn på rådgivningscentrum igår...hon är bra..och jag måste bara göra....inte analysera ..utan bara göra så är det!!

Var på vårdcentralen och träffade en ung AT-läkare...nu när man själv närmar sig de 58 åren...så är det verkligen svårt att ta in att de här unga pojkarna är läkare...men så måste det ju bli...läkarna kan ju inte alltid vara äldre. Läkaren hade lite svårt att förstår varför jag inte hade kunnat jobba....och han fick nog en känsla av att jag inte pratade sanning utan att anledningen till att jag inte hade arbetat var mer kopplat till mina alkoholproblem istället för min dotters mående. Men så klart att min dotters mående har påverkat att det har varit svårt att vara nykter men det går inte endast skylla på min dotter utan jag har ju en allvarlig beroendeproblematik i botten. Så han ville inte så gärna skriva ett läkarintyg och om han gjorde det ville han skriva där om mina alkoholproblem och det ville inte jag så det blev inget intyg. Däremot så fick jag ta leverprover och de här två olika proverna som visar hur mycket jag dricker. Han skulle följa upp detta och jag skulle bli kallad igen t vårdcentralen och det var väl bra, tänker jag, eftersom min läkare som brukar följa upp det här är föräldraledig...och det är inte lätt att få ngn annan läkare som tar över.

I förrgår fick jag brev från överläkaren på sömnmedicin som skrev att jag har sömnapné. Ringer mig på onsdag i nästa vecka och innan dess önskade han att jag skulle se en liten kort videofilm (som jag har tittat på nu). Jag blev lite ledsen samtidigt som jag trodde väl att svaret skulle bli sömnapné. Det är ju därför viktigt att jag tar itu men mitt alkoholberoende och min övervikt för att se om det kan påverka min sömn till det bättre...vilket jag tror att det kan..i alla fall lite grann. ...men att börja med att ta bort alkoholen är ju det viktigaste.

När det gäller min dotter så håller hon sig på hemmaplan men hon mår inte jättebra. Hon har en chef som har varit helt onåbar och som inte alls varit ödmjuk eller rättat upp någon slags rehabiliteringsplan. Men hon ska börja jobba på onsdag i nästa vecka. Telefonsamtal med läkare på vuxenpsykiatrin på tisdag men jag sa till sköterskan att det är bättre för henne med fysiska besök för att ta kunna ta in information dessutom kan hon ha med sig mig eller någon annan person som är med och lyssnar. Men det som tynger väldigt mycket i nuläget för henne men givetvis för oss föräldrar är hennes ofantligt stora skulder...och det gör SÅ ont...så hjärtskärande ont att min dotter ska vara med om allt detta..

Men..jag har jobbat fyra dagar denna vecka...och har fått skratta tillsammans med kollegor...minns inte när jag skrattade senast....och ikväll har vi tränat min dotter och jag...och nu blir det en sen dusch för jag ville så gärna skriva till er först.

Önskar er en fin fredagskväll!!

Kram:)

Hej.
Jag känner till viss del igen mig i det du skriver. Vi har dock olika bakgrund du och jag med vår anhöriga och hur vi lever /har levt.
Till skillnad från er har vi varit ett par mycket kort period, vi är alltså ännu ihop. Nu dricker han inte, är rätt nytt. Var hans eget initiativ.

Då han drack var jag inte arg på honom, men mäkta frustrerad över situationen. Han hade/har olika sidor. I "vanliga" fall är han genuint snäll med gott hjärta.

Däremot kan jag vara besviken och arg på MIG SJÄLV emellanåt att jag inte sade ifrån mera i olika situationer, vilket jag i efterhand insåg att stjälpte oss båda. Vi fick svårt komma genom dem. Ja, kanske typiskt medberoendemönster ...

?

Mrx och tack för dina rader. På söndag ska jag tillbringa flera timmar och bjuda på mat, samt köra bil, med en gammal vän. Han är alkis och har varit nykter i 33 år, vi brukar prata ibland om livet och alkohol. Det ska bli min start på en ny resa utan A. Längtar redan dit.

627 nyktra dagar, wow!

Grattis ??⭐️?

Nu hoppas jag att någon som har haft många nyktra dagar i bagaget och tagit återfall - och förstås gruvligt ångrar det - skriver här hos dig!

Jag har, tack och lov, ingen erfarenhet av återfall och jag har ”bara” 222 nyktra dagar i bagaget. Så jag kan inte råda. Mer än att jag tycker att det är svinbra att du skriver här!

Kram ?