Senaste kommentarerna i forumet

Ser fram emot en dag med arbete hemma. Ska träna i eftermiddag också. Ett enkelt liv som inte behöver dövas. Så vill jag ha det.

Tänk om jag fattat tidigare hur mkt bättre ångesten skulle vara om jag inte matat den med alkohol...

Hej igen!

" Vad tror du själv att det bottnar i? Kan du kanske skriva upp punkter med vad som hänt i din barndom och annars och kanske därifrån få en förståelse varför du vill bedöva dig själv?"

Jag tror på något sätt att alla inte hamnar här, utan att det finns någon förklaring för oss som gör det. Jag har haft en bra barndom och lever ett bra liv med man, barn, hus och god ekonomi. Högfungerande alkoholist som någon skrev ovan. Ångesten och oron tänker jag på något som är en del av mig. Oavsett hur mitt liv hade sett ut. Jag vet ju massa människor som har drabbats på olika sätt som inte tar till alkoholen. Så varför gör jag det liksom?

Jag målar också, när jag får tid över. Tavlor med akrylfärg. Olika motiv men är inne på lite mer abstrakta motiv just nu. Och så tränar jag mer när jag inte dricker. Idag ska jag våga gå på ett crossfit-liknande pass.

25 dagar utan alkohol idag. Mitt mål är att vara nykter fram till jul. Just idag känns det lättsomenplätt, men det går inte att slappna av, för dagarna kommer när allt jag vill är att ta ett glas vin. Längtar efter den dagen när jag inte tänker på alkohol...

Ha en fin nykter dag :)

Vi har hängt ihop i många år, har vuxna barn som klarar av sina liv bra - och har genom åren haft mycket roligt tillsammans,
MEN - som en röd tråd under alla dessa år har min mans fyllesammanbrott gått. Tidigt upptäckte jag att när han började dricka så hällde han i sig allt som fanns - och blev aggressiv. Han har skött kvalificerade jobb perfekt och åtminstone inte tidigare druckit i veckorna - men inför varenda fest med alkohol har jag varit orolig för att det ska braka.

Jag har räddat honom SÅ många gånger från att göra bort sig. Torkat kiss när han pinkat på golvet hemma hos vänner, avstått från vin för att kunna mota in honom i bilen och åka hem när han börjat sluddra, släpat bort honom när han börjat mucka med våra vänners barn, etc etc.

Det har ofta retat mig att jag på nåt sätt fått en ragata-stämpel när jag försökt hålla oss borta från alkohol, folk verkar utgå från att så här beter sig män ibland och det är bara att tugga i sig. Den som försöker hindra är en satkärring.

Har försökt prata med honom om saken på ALLA sätt - före, efter, under - men alltid mötts av total kyla, som om det är jag som bara är tjatig och själva problemet. (Nån som känner igen sig, haha???)

Enda gången han visat fullständig ånger var när han brakade igenom på en fest där våran tonåring var med. Jag väntade några dagar tills han nyktrat till rejält och sa att "nu jävlar ber du om ursäkt". Han var lika sur som vanligt mot mig - men bad sedan tonåringen om ursäkt och lovade att det aldrig skulle hända igen. Självklart har han aldrig berättat detta för mig - men jag vet det genom vårt barn.

Numera blir han sällan vild och galen - men drängfull.

Jag kommer inte att lämna honom, vi har för det mesta bra ihop så länge vi inte pratar alkohol och sedan barnen flyttat tycker jag att jag blivit ganska bra på att lämna "walk over" och inte ta nåt som helst ansvar när han brakar igenom. Han får skämmas för sig själv. MEN varje gång det händer rivs allt upp och jag undrar om jag gjort fel som stannat.

Barnen kan jag numera prata om saken med. De menar att han inte är alkoholist, men däremot tappar omdöme och spärr när han börjar dricka och därför häller i sig allt som finns.

Jag har föreslagit att han skulle gå i nåt sorts terapi. Det bemöts med iskyla och passar det inte så är det lika bra att vi skiljer oss...

Ja som sagt - han VÄGRAR prata om det. Ovanstående kanske inte låter så farligt, men jag har med flit hoppat över de värsta deltaljerna för att inte lämna ut honom alltför mycket.

Känner mig nästan stolt över att jag numera NÄSTAN klarar av att distansera mig när han sätter igång.

"Dagen efter" låtsas han alltid som ingenting. Är bara lite tjurig mot mig trots att jag inte säger ett knyst. Anfall är bästa försvar...

I nyktert tillstånd är han snäll och rolig och har stöttat mig genom flera svåra kriser.

Men varje gång han brakar igenom funderar jag ändå över om jag gjort rätt livsval. Allt rivs upp och jag känner mig skitbitter över att han inte bryr sig tillräckligt mycket om mig för att försöka ta itu med alkoholen.

Dessutom känner jag en viss oro över hur det kommer att bli när vi slutar jobba. Börjar han supa på allvar då?

Och så är jag trött på vänner som - efter att han har brakat igenom - frågar mig: Gjorde vi fel som ställde fram starksprit? Borde vi ha varit försiktigare?

Men för i helvete: Fråga HONOM istället. Jag bara vägrar ta mera ansvar. Varför vågar ingen fråga den som problemet tillhör?????

Inte ett dugg tramsig. Tvärtom! Positiv förstärkning är ett vedertaget begrepp inom psykologin.

Och hur vi tänker (både medvetet och omedvetet) påverkar både våra känslor och vårt agerande - det är också vedertaget.

Brukar skriva nedan hos många, så du har kanske läst det förut. Jag har en husgud som heter Annie Grace (sök på ”This Naked Mind”.) Hon har listat nyckelfaktorer för hållbar nykterhet så här:

1) Tro på att du klarar av det.

2) Slå inte på dig själv om du snubblar - upp igen direkt och sikta mot målet. Lyft samtidigt allt positivt med nykterheten till skyarna!

3) Identifiera dig som en person som inte dricker, på samma sätt som du skulle göra om du utövade en hobby eller idrott seriöst.

Snart 8 mån nykter jobbar jag stenhårt på punkt 3, och där kommer jag att fortsätta befinna mig - mer och mer bekväm med tiden.

Kram ?

Trots huvudvärk så känns du trygg i ditt beslut att låta bli och dricka eftersom du mår så mycket bättre utan. Det gör mig jätteglad ?

Kram ?

PS. Jag hade mycket huvudvärk i början. Min hjärna städade nog hårdhänt ? Men plötsligt gick det över.

Hej Nystart!
Jag har själv stannat kvar alltför länge i en destruktiv relation med en märklig man, jag får ont i magen när jag läser om dina beskrivningar om psykisk och verbal misshandel, och känner igen känslan av maktlöshet.

Jag vågade inte lämna förrän nu, när barnen är vuxna. Och vi är inte ens skilda än, bara separerade.
Det är ett av de sämsta och fegaste icke-besluten i mitt liv, och en stor anledning till att jag nu även har spriten att slåss emot. Jag förlorade självvärdet. Jag blev osund i mina försök att anpassa mig. Jag inser nu att jag i mångt och mycket möjliggjorde min mans beteende.
När jag trodde att jag stannade för barnen skull, för att skydda dem, gjorde jag dem istället en björntjänst.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men försök att frigöra dig så snart du bara kan. Lycka till!

Väljer att nu skriva Dag 8 istället för 9-1. Det är inget problem för mig att avstå alkohol- det är bara sååå skönt. Skönt att inte råka somna i soffan, att inte anklaga sig själv om man inte kommer ihåg allt (för det är normalt och inte framkallat av ens egen dumhet med att dricka alkohol..), att var mer närvarande, att ha mer "aktiv" tid. Ja, det finns inget dåligt med att vara nykter (och det visste jag redan såklart ?)

Idag vaknade jag upp med huvudvärk och då är det skönt att veta att det inte är "mitt eget fel", att jag kanske bara behöver ta det lite lugnt.

Kram till er alla!

Det glädjer mig enormt att du känner dig stabil i nykterheten ??

Keep up the good work!

Kram ?

Vad glad jag blev av din morgonhälsning! Fick mig att le trots huvudvärken jag vaknade upp med. Det är ju alltid orättvist när man inte drack dagen innan ?. Men, solen skiner och det blir en bra dag har jag bestämt.

Kram!

Visst är vi bra som jobbar hårt med oss själva ? Istället för att lägga tonvis med energi på att vara olyckliga över och jobba med någon annan! Det verkar som en intressant föreläsning! Det är jättekonstigt hur man kan anpassa sig till "fel" saker. Det är väl någon slags skyddsmekanism som i längden gör hemska saker med en människa. Får såna där aha-känslor fortfarande: "just det ja, man kan tänka och känna efter vad man SJÄLV känner och tycker först innan man gör något". Börjar få riktigt bra kontakt med mig själv. Men det tog tid. Heja oss Blade Runner och alla andra som kämpar hårt♥️

Tack Varafrisk, Andrahalvlek, Torn och Se klart.

Igår var jag trött, tröttare, tröttast. Fick gjort det absolut nödvändigaste men gick och lade mig runt åtta trots allt som borde fixas i huset efter maratonfesten. Tillät mig. Sover dåligt, men inte sämre än med alkohol i kroppen, vaknar hela tiden. Men det där vet jag kommer att bli bättre.

Efter att ha läst och skrivit i Mics tråd kom jag på en (något tramsig) idé, som gifter sig med det som ni skriver om att se ljusglimtarna varje dag. Det är 99 dagar fram till julafton, och varje kväll ska jag fram tills dess notera något positivt som har hänt under dagen, stort som smått.
Som en låååång julkalender. Förhoppningsvis öppnar det luckor till ett ljusare seende (är egentligen smått allergisk mot klämkäcka uppmaningar om att se positivt på allt, men jag testar ändå.)
Så idag ska jag med öppna och nyktra ögon nyfiket undersöka vad som kan dölja sig i första luckan i mitt nya liv.
Spännande ju. Barnsligt, javisst, men jag ÄR barnsligt förtjust i julkalendrar :)

Det där med okontrollerad ilska, med varianter, från att det är svårt bara låta andra ha åsikter, till att de är idioter och allt är alla andras fel. Den delen tror jag många av oss kan skriva under på att vi upplevt, och att mycket har blivit bättre när bedrövningsmedlet slutat hålla oss fånga.

åter - grattis till segern!

Tack Femina, jag tar med mig dina på min nystartade resa mot ett nyktrare liv.
Det finns så många människor här att ta hjälp av, och rygg på. Trösterikt.
Och grattis till dina 7 månader.

Hur mår du idag?
Tänker på dig?

Kram ???

Dagarna rullar på och imorgon är det tre veckor igen ?
Jag börjar känna mig som en skiva som hakat upp sig..?
Men så får det vara och nu kör jag vidare en dag i sänder.

Vi människor är individer och flockdjur samtidigt.
En del fixar att sluta tvärt med ett beroende och andra behöver några eller många försök.
Alla sätt är bra bara man lyckas nå sitt mål och inte tappar tron på vägen.
Därför är alla ni på detta forum så fantastiskt bra som hjälper och stöttar en på vägen oavsett hur många gånger man halkar av vägen....????

Tillsammans är vi starka ???

Kramar ???

Vill bara sända en hälsning och säga att jag tänker på dig.
Hoppas det gick bra för dig på vårdcentralen och att din dotter har lugnat ner sig...

Kram ???

fick jag en belöning för igår.
Ja det går ju att räkna på alla vis.
Idag är jag också nykter.
Puss

Din fru låter ännu mer otäck nu än när jag tittade in här senast... Eller så är det kanske du som vågar avtäcka sanningen, till slut. Hur som helst. Lämna! Barn i mellanstadieåldern har väldigt mycket att säga till om själva gällande vilken förälder de ska bo hos. Glöm inte att dokumentera varenda galenskap hon utsätter barnen för. Datum, klockslag, händelse ska antecknas. Om du skriver ner allt Har du ett manus för samtal med myndigheter. Det blir lättare för dig att hålla huvudet kallt och sakligt stå på dig när hon försöker prata omkull dem ni har att göra med. Oroa dig inte för ekonomin. Barskrapad kan du inte bli av en skilsmässa i Sverige. I Sverige förväntas vuxna människor, japp även kvinnor med avkomma, försörja sig själva. Ingen domstol i detta land kommer ge din fru rätt till mer än hälften av era gemensamma tillgångar och hälften av era gemensamma skulder. Och sen är du fri. Du får nog bättre ekonomi när du slipper försörja henne och pröjsa för alla hennes projekt. Kram

Har redan sagt det till min man för annars kommer jag dricka upp det så förbjudet här hemma.

Så trött på att inte kunna sova på nätterna. Tankarna bara snurrar omkring

Sitter lite i samma sits själv då jag har insett att jag måste sluta eller trappa ned på alkohol, ett sätt som jag har testat iallafall är att dricka en alkohol fri öl till maten, givetvis inte samma grej men kan känna att suget faktiskt lägger sig när man inser att man inte får något rus av det.

Bara åk!

Jag började nästan bli lite orolig för att du hade cyklat vilse med din nyfunna cykel.?

Pratat i telefon med äldsta dottern i 1,5 tim ikväll. Vi kommer sällan under det. Pratar inte med någon annan i telefon så länge som jag gör med henne. Jag är ingen telefonpratare normalt.

Ikväll har vi verkligen skrattat och fnissat, och pratat allvar. Högt och lågt. Och det är så skönt att kunna göra det utan att hela tiden tänka ”hör hon på min röst att jag har druckit?”

Tacksam som fan är jag för att slippa ha dåligt samvete och ljuga och dölja mer. Känner mig ett ton lättare, även om jag inte gått ner ett enda kg.

Kram ?

Precis så är det i början. Härda ut. Och sysselsätta sig för att mota rastlösheten. Springa i trappor är tröttande också! Men då skulle nog grannarna undra ?

Kram ?