Senaste kommentarerna i forumet

Vad tråkigt att läsa om ditt nederlag. Både du och jag vet att det räcker med ett glas så åker man dit, jag hade nästan glömt av den tanken, så det var gott att du faktiskt påminde mig. Det tåls att tänkas på varje dag, även om jag har massa nykter tid bakom mig.

Du skriver att du inte förmår dig att stoppa ditt återfall, jag kan verkligen tänka mig in i känslan och situationen. På något sätt får jag mer och mer respekt för det där glaset och vad som kommer att hända, ju längre tiden går. Jag tänker att ett återfall nu efter snart 2 år skulle slita mer/vara farligare för mig än ett halvår in i nykterheten.
Problemet är ju att man börjar där man slutade liksom. Det är ingen skön upptrappning, som första gången, det är jag rätt säker på.

När du skriver att du inte förmår dig att sluta, undrar jag naturligtvis vad som egentligen skulle krävas för att sluta?
Du skriver att du är rädd för att du dragit på dig en leversjukdom, är det ett sånt besked som verkligen skulle sätta korken i flaskan?
Finns där andra sånna avgörande faktorer, som skulle kunna innebära att du faktiskt förmådde dig att sluta?
Fokusera på dom.

Din tid är nu. Din kamp är våras allas kamp.
Kan jag. Kan du.
Både du och jag vet att det är inget liv att leva som alkis, livet är nykter.

Mod och styrka, DU kan!
Stor kram från lilla Dee

Vad hände?

... som Torn skriver om är väldigt bra att införskaffa med övrig proviant på den nyktra resan.
ALLT, positivt som Andra halvlek brukar påminna om- upp i ljuset. Vänd och vrid! Inventera varje dag med fokus på det som varit bra.
Förutom att det skapar ren och skär tacksamhet över livet och att få finnas. Så hjälper det hjärnan, trampar upp nya stigar, gör det lättare för de positiva tankarna att ta sig fram. Jag skriver som nån dravlig konsult som man hört prata i poddar, jag vet! Men detta sagt nu av en tidigare alkis med snart nio nyktra månader i fickan som trott sig vara påväg mot stupet, och som lyckats backa.
Kraft och tålamod! Kram ?

Hjärnan är ju förgiftad sen lång tid tillbaka av alkoholen..Det tar tid för kroppen att bli frisk..Våra reningsorgan går på högvarv när vi dricker, och efter..Jag hade mycket alkoholrelaterade besvär..Förstod det också, men struntade i det..Tex högt blodtryck, vinmage, plufsighet, trött hud, sura uppstötningar, domningar i fingrar, magbesvär, osv..När jag slutade dricka tog det nog 1 år när jag sov bra, blev slankare, fräschare, inga hälso-bekymmer..Sovcentrum i hjärnan rubbas av alkoholen, ja hela hjärnan blir ju förgiftad..Därför man sluddrar, vinglar, skrattar högt, och fattar trögt..Sömnen blir oftast bättre med tiden, när man slutar dricka..?

Vissa dagar skulle kunna gå rakt ner i återvinningen, men vi måste genomlida dem. Timme för timme.
Behöver inte ha ett enda krav förutom det. Bra nog.
Det kommer att gå bra, jag känner mig helt säker. Kanske är det friskt och klokt att vara arg en stund?
Tänker på dig och hejar på, ny dag snart. Kram ?

Det går inte att svara en specifik person genom att trycka på besvara utan inlägget hamnar längst ner i den tråd du är inne i, så vill du skriva ett inlägg tillägnat en viss person är mitt tips att skriva namnet på den personen i ämnet som jag har gjort till dig nu, så hittas det lättast av rätt berörda ?

... på alla som skriver om sina erfarenheter från när de var i din ålder. Jag började senare- av praktiska skäl ? när mina barn hade blivit större.
Något jag däremot VET för att jag är så gammal, är att man förlikar sig med misstag och ångestar. Det är en del av att vara människa och livet är ju inte befriat från det, för att man slutar dricka. Däremot blir förmågan att ha hand om sig. Att värna sin lilla människa där inne. Långt mer framgångsrik som nykter. Det du gör nu, när du skriver här, är precis det. Övar på att ta hand om dig, vara snäll mot dig. Bra där! ?

Det måste ta sin tid innan vi når vår botten och kan ta beslutet. Stanna eller gå.......
Oavsett vilket så när du nu väl kom till din botten, vägskäl eller vad man ska kalla det så var du mogen för beslut.
Jag kände när jag kom dit att det blev ett lugn på något sätt och mitt beslut blev inte svårt då.

Kram till dig och vi finns alltid här?Azalea

Jag har haft väldigt mycket som liknar ditt mönster, om du orkar kan du läsa min tråd som heter dag 3, där får du all möjlig läsning om börjans panik och sug till hur jag bemästrat att vara på fester helt alkoholfri. Ta dig en titt, början kan som sagt vara lite ångestfylld för det var så jag känd då medans jag hoppas att slutet kan få dig peppad och stark samt känna motivation ?

En fråga: Hur gör man för att besvara ett inlägg? Jag tryckte på "Besvara" och skrev ett svar lite högre upp, men efter publicering såg det bara ut som ett "vanligt" inlägg, dvs det verkade inte framgå vilken användare jag svarade?

Vilken kämpe du är. Har också läst food pharmacy men där läste jag inget om min glass som dessvärre blivit en craving... nu kämpar jag med min hemsydda metod.
Men grönsaker- superbra, träningen, heja! Snart är du över den jobbiga puckeln i det här jobbet som är nykterhet. Sen flyger du. Med god överblick. Kram, heja dig!

Dag 17.
Idag var jag på min första tillställning där alkohol serverades och där jag för förstå gången visste med mig att jag skulle beställa alkoholfritt. Det gick bra och jag kände mig inte sugen på alkohol. Men en lite konstig känsla är det och jag tänkte mycket på vad de andra tänkte när de hörde min beställning. Troligtvis var det bara jag som tänkte på det, men ändå.

En sak jag har fått syn på med mig själv är hur mitt besatta beteende inte bara gäller alkohol, utan även andra saker. T ex har jag ofta ätit trots att jag inte är hungrig, bara för att det är en vana. De senaste dagarna har jag medvetet övat på att känna igen riktig hunger - och att skilja den känslan från när jag bara är sugen. Det är svårare än vad man (i alla fall jag) kunde tro! Är det här någon som någon annan känner igen?

En annan sak jag märker är hur trött jag är. Det är inte så att jag förut drack varje dag, så det beror nog inte på brist på alkohol i kroppen. Jag misstänker att det är för att min hjärna går på full fart och tänker och funderar hela tiden. Jag är hypermedveten hela tiden och tänker, nästan som besatt, på mitt alkoholfria liv. Jag lyssnar på ljudböcker om det på väg till och från jobbet. Efter jobbet googlar jag på alkoholens effekter eller läser i forum och bloggar. De första dagarna kände jag mig i stället energifylld, som om jag hade en superkraft, men den senaste veckan har jag gått och lagt mig tidigt för att fortsätta lyssna på ljudbok tills jag somnar. Jag orkar liksom inte ha ögonen öppna. Med det sagt är jag väldigt nöjd med mitt beslut, men den här tröttheten gör mig galen!

Blev jag läser hur ni mår.
Det är lätt att man inte lyssnar på varningarna man får utan bara böjer ner huvudet och " plöjer " på.
Jag fungerar så har jag upptäckt.
När det är jobbigt och stressen tar över mig så gräver jag ner mig i jobb. Fysiska jobb menar jag då på huset, i trädgård, fixar bilarna mm.
Likadant var det när jag bodde med min man. Han söp och krävde en massa och desto mer jobbade jag.
Lyssnade aldrig på min kropp och var rädd nästan för att stanna upp för då skulle jag inte orka vidare.
Inser nu att det var nog fel att tänka så.

Snälla❤ Var rädda om er, bli egoistiska och ta hand om er själva i första hand .❤

Kramar i massor till dig Backen123❤ och likadant till dig Bestemor ❤Krya på dig

... att inte kunna hantera alkoholen. Tyvärr är vi många.
Till skillnad från många eländiga situationer kan vi påverka den här. Genom att inte dricka.
Läs trådar här. Ta en dag i taget.
Ta ett beslut- för en överskådlig tid, tre månader började jag med och ärligt talat var några av dessa dagar riktigt sega. Men jag var noga med att inte lova annat än en dag, det visste jag att jag skulle kunna lida mig igenom ?

Så småningom händer något med hela människo-systemet, omöjligt att förstå innan.
Önskar dig kraft och mod! Kram.

Du är långt ifrån ensam om att inte kunna hantera alkoholen! Välkommen hit! Äntligen kan du tänka att du hittat till en plats där man insett att man inte kan hantera alkoholen och vill göra nånting åt det. Det är en värdefull tanke att bära med sig, jag vill göra något att den här besattheten till alkohol som aldrig slutar bra, heja dig och bra gjort!
Och att vara nykter är ser finaste någonsin, det är som att se livet med andra ögon, livet börjar kännas kul och lätt och ångest försvinner, finns inget att likna med hemska pinsamma fyllor eller bakfyllor man behöver sova eller kräka sig igenom ? Nej jag hejar på dig och att du ska få uppleva livet som det bör levas. Men glädje ???

Och så bra råd du redan har fått av kloka forum-personer, in och läs deras trådar.
Jag är varje dag häpen och rörd över alla de kryckor, en arm runt axeln, hejarop grattis och kramar som delas ut här.
Om detta ändå vore FNs säkerhetsråd...
Ta en dag i taget, tänk absolut inte på ett år, än.
Men en dag i taget blir märkligt nog många med tiden.
Välkommen! ?

Läste en kommentar du skrivit till någon om att inte agera på suget, sätt dig på händerna ??? tyckte det var fantastiskt tips, så lätt och så hel aktuellt, sätt dig på händerna ??? kram min mentor ?

Tack! Vad skönt Det känns att hitta en plats med människor som går med samma eller liknande tankar som jag. Det känns lätt så ensamt, som om man är den enda i världen som inte kan hantera alkohol (trots försök att hålla uppe fasaden).

Så sant att nykterheten inte kommer kännas (hoppas jag!) lika jobbig som bakisdagar. En nyttig tanke, tack! :)

Det jag jag inte testat förutom lite lama försök, men trappat upp.. För mig blev det relativt enkelt att stänga dörren till alkoholen/ och öppna för något annat. En känsla av att något jobbigt äntligen är över, drabbade mig tidigt och den har jag på något sätt behållit.
Men det finns många sätt, och jsg vet att Obstinat skrivet om just att dricka lagom- och lyckas bra! Även Holistic har som mål att dricka begränsat.
Jag läste en alkoholforskare som sa att många klarar av att gå från riskbruk till ”normalt” drickande.
Medans andra bara tröttnar på ständiga försök. De flesta här har som mål att inte dricka alls, men de som lyckas bra med sina lagom-mål tror jag inte söker dog hit så ofta.
I vilket fall tycker jag du ska ta en period nykter, lättare då att ta rediga beslut. Välkommen hit! ?

Andrahalvlek - Håller med dig. Det tar en stund att hämta sig. Jag börjar få ordning på sömnen. Har dock en del kvar när det kommer till att känna att saker är meningsfullt. Vet att det vänder om ca 30 dagar till. Tränar och tränar och sen tränar jag lite till. Det funkar för mig. Sen må jag erkänna att jag tröstar mig med nötter och a-fri öl. Det gör inte så mycket då jag ändå lever rätt sunt i övrigt.

Hitta en pod som heter food pharmacy och har börjat leva efter deras principer. Det bästa med det är att det inte ens är en uppoffring att äta nyttigt.. så nu blir det massor av grönsaker!

Kram på er

Åtminstone för mig har det inte fungerat att trappa ner (är det dricka mer kontrollerat du menar?). Jag har försökt dricka mindre mänger, inte dagen innan arbete osv, allt med samma resultat. Att sluta helt var enda möjligheten för mig.
Hur du skall göra måste du komma fram till själv, lycka till oavsett vilken väg du väljer!

Du har fått ett tydligt råd från Bestemor. Kroppen ger varningar. Det är inte lätt att lyssna när en inte vet hur eller vad en ska lyssna på. Men lyssna lyssna lyssna. God bättring till dig Bestemor.

Och Backen123, du vet.

Gör ditt bästa, som du kan, Just nu.

Ta hand om dig!

Hej Emil och välkommen hit! Och stort grattis till din första nyktra dag ??? och så bra att du ska börja gå i terapi till hösten. Det hoppas jag kan hjälpa dig att reda ut bland dina känslor, för att dricka alkohol på oidentifierade känslor är det värsta man kan göra. Känslorna blir ännu mer röriga av det! Så stor är grattis till två helt fanatiska beslut för dig själv, terapi och nykterhet! En dag i taget! Heja Emil ?

Kl 18 la sig ett grått täcke över min lilla stad. Solen försvann och temperaturen störtdök. Från 25,5 grader till 17 grader kanske, så vi fryser inte direkt ? Ingen jacka och sandaler blev det idag i alla fall.

Jag tappade sugen att bada ikväll i all fall. Har nog badat tillräckligt i sommar. På lördag blir det dock havsbad i Varberg ?

Gårdagkvällens konsensus-möte gav mig nog extra lust att vara handlingskraftig på jobbet idag. Jag har styrt upp både det ena och det andra, utbildningar och studiebesök bland annat. Paketerat och klart, redo att presenteras så fort min chef godkänt.

Ännu sämre möte än gårdagkvällens möte hade jag och min chef på jobbet idag. Vi har haft ett antal möten med olika avdelningar på löpande band. Idag var det dags för den avdelning där vi två själva normalt sitter och häckar.

Inte en enda person kom på mötet som vi hade kallat till ? Det var visserligen frivilligt, och lite frånvaro hade vi räknat med. Men att inte en enda person behagade komma gör mig skogstokig. Så oerhört nonchalant.

På min arbetsplats står psykosocial arbetsmiljö inte högt i kurs - och det var det som mötet skulle handla om. Jag är typ den enda på mitt jobb som brinner för dessa frågor, och min chef måste engagera sig i frågorna eftersom Arbetsmiljöverket kräver det.

Det känns onekligen som jag jobbar i uppförsbacke ? Men jag försöker skaka av mig det, jag är ju van vid att ointresset och okunskapen är stor.

Nu tänker vi stjäla lite tid på morgondagens morgonsamling istället, och jag hoppas att folk har vett att skämmas när vår chef säger ”eftersom inte enda person kom på mötet igår så vill jag berätta det här nu istället”.

Nu behöver jag ett riktigt bra möte i närtid känner jag. När jag började på den här tjänsten för 14 år sedan blev jag galen på alla möten, som splittrade upp min arbetstid. Sen insåg jag att möten är en del av jobbet.

Det finns dock bra och dåliga möten. Bra möten har konkreta frågeställningar och tydlig dagordning. En mötesledare som aktivt driver på processen, låter alla komma till tals, tystar de som pratar mest, tolkar och kokar ner till konkreta punkter, och tar sen beslut om vem som gör vad till nästa gång.

Vår högsta chef i regionen är precis sådan. Jag kan tycka att hon ger luft åt lite väl många floskler ibland, men shit vilket proffs hon är som mötesledare. Tur det, eftersom 90 procent av hennes arbetstid är just olika typer av möten! Hon är dessutom svinduktig på att alltid återkoppla på mail. En bra chef är tillgänglig, även om mina frågeställningar sällan är superakuta.

Kram ?

Tack för era kommentarer. Ska börja terapi nu i höst äntligen, mycket känslor jag inte kan hantera. Förut drack jag med kompisarna då och då o hade kul. Nu är det bara förknippat med elände.Inte druckit idag iaf så 1 dag nykter:) En dag i taget som du/ni skrev låter väldigt bra. Känns nästan övermäktigt om jag ska sätta upp ex att jag inte ska dricka på ett år typ.

Hoppas ni har en fin nykter kväll:)