Senaste kommentarerna i forumet

Tack för svar! Du har rätt med de du skriver om dåligt öl sinne, allting är ju lugnt och har absolut inget agg emot henne så räcker de med en öl så kommer de saker som jag inte ens tänkt på nykter och det är de som tär på en mest att man verkligen inte känner så eller gått i de tankarna över huvud taget. Jag har testat kört en vatten i mellan och det funkar ju men så går de en vecka och man är tillbaka på ruta ett.

Utifrån det du skriver märks det att du vill väl och ditt mod att be om stöd och söka dig till en plattform som den har tyder på handlingskraft. Trots din unga ålder tar du ett stort ansvar för andra och det är fint att läsa att du också vill ta ansvar för ditt eget mående och funderar på din riktning i livet. Du har fått fina svar och jag tänkte bidra med ett tips om du vill ha. Det finns en sida som heter drugsmart som har en "karta" på stödgrupper för unga/unga vuxna som är barn till en förälder som dricker för mycket. Lägger en länk här: https://www.drugsmart.com/fa-hjalp/
Om du scrollar ner till den lila rutan så kan du finna grupper som kan finnas i ditt område. Bara ett tips!

Vänligen och fint att ha dig här
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Livet utan alkohol är så mycket lättare. Jag har precis varit och tränat, ska äta frukost nu och njuter av att jag känner mig hälsosam, inifrån och ut. Inte försöka se hälsosam ut på utsidan eftersom jag hade fullt kaos inom mig, nu känner jag styrkan i att vara nykter ??? önskar alla pepp och motivation till att fortsätta. Livet börjar på ett helt nytt sätt när man är nykter ?

Sluta dricka, du har förmodligen liksom jag ett dåligt ölsinne. Alternativet är att dricka lite, om du kan. Alkohol förstärker känslor, bra som dåliga. Dessutom är det så lurigt att det kanske inte ens har med verkligheten att göra. Man bara snetänder allt som oftast. Vi problem drickare har nog alla våra dåliga erfarenheter av a tyvärr. Men som sagt, nykter funkar man fint. Jullan

Välkommen, vad bra att du hittat igen. Ja det är ju den cirkeln som snurrar på. Fortare och fortare. Dricka, dricka i smyg, falla igenom, vara nykter en tid o sen påt igen. Känner väl igen mig. Jag tog hjälp av antabus denna gång, den första tiden, samt naltrexon. På det har och går jag på stödjande samtal hos a terapeut. Först nu känner jag mig någulunda säker på att hålla nykterheten och har slutat med antabus. Naltrexon kommer jag ta ett år minst. För mig känns det som att när jag kom över skammen, att inte klara av att sluta dricka själv, blev allt liksom lättare. Härinne får du massa råd o tips om hur man kan besegra adjävulen. Inget är omöjligt, om än det kan vara svårt. Så kämpa på. Kram Jullan

Min måndag är oxå jobbig o ledsam efter helgens fylla! Mins som sagt inte allt efter en middag med vänner och det värsta är att min son såg och märkte av min onykterhet! Det är den värsta ångesten!! Men vi får försöka inte vara så hårda mot oss själva utan nu jobbar vi för nyktra härliga hösthelger?? och stöttar varandra här inne! Tacksam för detta forum ??

Mitt bästa nyår var helt nykter på en i övrigt "vanlig" nyårsfest, under min förra vända i nykterhet som då varade i 8 månader har jag för mig. Hade så förbaskat roligt. Roligare än de flesta andra festerna och utan dagen efter. Minns fortfarande hur jag befann mig i ett glädjerus omsöm förvånad och lättad. Jag hoppas jag kommer dit igen. En annan sak är att jag går hem i tid när jag är nykter. Finns alkohol stannar jag tills lamporna tänds (om inte mina slocknat innan).

Han verkar ha bestämt sig att hålla upp. Igår var han och hjälpte någon annan i sin trädgård, och frun i huset hade smugit ner ett par öl i hans väska. Han gick till kvarterskrogen, drack en kaffe och gav dom till någon där. Fick också förklarat läget varför de inte sett honom där på hela veckan. De verkade lite tjuriga, och ingen hade sagt att det var bra att han slutat dricka. Han var lite besviken på det.

Tack Självomhändertagande för dina kloka och fina ord.
Så det var inte bara jag med alkoholångorna. Förstår verkligen att du gillar att sova ensam nu.
Just nu är allt bara plus och jag har börjat våga hoppas lite. Men vi får väl se.

I lördags var vi i skogen hela dagen och plockade svamp. Han mådde riktigt bra och sa flera gånger att det inte hade hänt om han varit bakfull.

Jag måste säga att jag faktiskt är lite imponerad. Första veckan har gått väldigt bra. Jag har berömt honom flera gånger, men inte pratat så mycket om alkoholen. Vill inte göra det till en för stor sak.

Lyckades du övervinna lockelsen?

Kram ?

Ja som titeln lyder så har jag problemet att när jag dricker med min flickvän så slänger jag ur mig saker jag verkligen inte menar och blir verkligen elak mot henne och sen när jag fått ventilera ur allt jag vill säga så får jag genast en grov ångest över att jag kan säga så där om en människa som jag verkligen tycker om. Nu har detta gått så långt att hon tvivlar på om det ens kommer att fungera på grund av mitt beteende på fyllan. Så min fråga är egentligen vad kan man göra för att bevisa för någon att man inte menar det man gjort och bygga upp tilliten för de jag säger när jag är nykter?

Skuld och skam har aldrig hjälpt någon. Det viktigaste med den nyktra resan är att vi ska må bra - att vi ska göra val som får oss att må så bra som möjligt.

Kram ?

Tidigare var måndagar pest och pina för mig. Jag var mer trött då än på fredagen innan ledig helg. Förstod aldrig varför. Trögboll.

Idag är det min 31:a nyktra måndag i rad, och jag känner mig utvilad även om sömnen alltid blir lite störd av att jag sovit mycket under helgen.

Numer ser jag måndagar som uppstartsdag - få rull på hjulen igen lite sakta. Göra några få klart definierade arbetsuppgifter, planera för resten av jobbveckan.

Tänk inte för stort. Ta bara en timme i taget just nu och fokusera på varje fördel du upplever med nykterheten.

Det första man upplever är förstås utebliven baksmälla - och det är verkligen en vinst!

Kram ?

Jag tänkte samma sak, varför ska jag må dåligt över att jag inte har energi för att springa?

Så jag har själv taggat ner lite, har ersatt joggingambitionerna med promenadambitioner ett tag. Det känns just nu helt rätt - få vara ute i luften och filosofera. Dessutom är ju hösten riktigt mysig, jag blev lite besviken när jag var ute och gick i går att inte mer löv börjat falla, för det finns en gata här som brukar vara helt översållad med lönn-löv ett par dagar :-)

Jag ska kanske skicka ett mess till jobbarkompisen om vi ska geocacha nått denna vecka också, trots att jag jobbar på distans :)

Ha en fin utedag!

Jag blev faktiskt positivt överraskad över hur roligt det är att umgås utan alkohol. Jag är mycket mer närvarande, lyhörd, och min timing är bättre. Sen skrattar jag mer genuint också. Otroligt häftig upplevelse!

Kram ?

Jag tror att det är en bra ingång i alla typer av förändring. Det här ska bli spännande!

Så känner jag för det nyktra livet generellt. Jag samlar nyfiket på mig nyktra erfarenheter. Förvånas och blir positivt överraskad, inte en enda gång besviken faktiskt.

Kram ?

Nykter dag 2 blir det idag då ??
Sömnen blir dålig inledningsvis när man slutar dricka, men inom en vecka började jag sova helt okej. För andra tar det längre tid.

Sömn är otroligt viktigt för hjärnans återhämtning. När vi sover rensas och städas det för fullt på Hjärnkontoret. Men när vi dricker alkohol fungerar inte det där som det ska, då domnar istället hjärnan bort.

Bristen på sömn är det som ger ångest bland annat.

Kram ?

Sitter vid köksbordet. Har precis ätit lite yoghurt och kvarg och druckit te. Läser i lite olika trådar. Sovit riktigt dåligt inatt. Svårt att somna fastän jag kände mig trött. Jag drömmer så mycket...inte direkt trevliga drömmar. Inatt har min dotter inte sovit hos oss. Så mycket oro jag har för denna ljuvliga varelse?Hon hade lagt ut bilder på Instagram dels på sig själv dels några andra tjejer. Troligtvis bara partyvänner. För om dagarna när hon mår dåligt av sin ensamhet...var finns vännerna då? Hon hade skrivit ” Grym kväll” och jag blir gråtfärdig när jag tänker på hur verkligheten är. Vilket jäkla fejk Instagram är!! Plus ytterligare sociala medier. Fy farao vad tufft att vara ung...dessutom bipolär.

Pratade m en fd kollega igår i telefon. Hon är skolsköterska/sjuksköterska. Vanligtvis oftast klok. När jag berättar i stora drag vad som har hänt ...så frågar hon mig om min dotter inte förstår konsekvenserna...och det är ju det som är själva problematiken med att vara bipolär...när man hamnar i det maniska tillståndet ...så finns det inget konsekvenstänk överhuvudtaget utan endast en övertro på sin egen förmåga!! Det är ju därför det är så viktigt med att få rätt medicinering. Jag skulle önska att vuxenpsykiatrin hade uppföljning flera gånger per vecka när man ger en sjuk människa medicin för att se hur det följs osv.
När min man fick cancer så var det olika professioner som kontaktade honom hela tiden.

Så jag känner mig väldigt låg...ska bädda ...ta en kopp kaffe och därefter en promenad m Bella.

Ska t vårdcentralen i em. Vill nog gå t jobbet imorgon...iaf testa ...kanske halva dagen..saknar mitt jobb och kollegorna...men jag vet inte om jag kan fokusera. Det blir så klart lättare utan alkohol och igår var en nykter dag.

Kram??

Många trådar som jag har läst där har personen varit nykter några dagar innan man startar upp en egen tråd. Det har varit tvärtom när jag själv började skriva..hade inga nyktra dagar mer än ngn enstaka här och där. Idag hoppas jag få till dag 2??

Önskar dig en bra dag idag?

Kram?

Tack för feedback. Det du skriver om att informera om innan var min gräns går finns med. Tänker lite hit och dit när det gäller det. Har inte träffat denne bror på flera år. Mitt sista minne av honom är en aggressiv man med svart blick som vräkte ur sig personangrepp. Lätt att ta vid där man slutade och höja garden direkt. Han kanske har jobbat med sig själv precis som jag har gjort och är en lugn filbunke numera. Har tid att fundera runt detta då han föreslog november. Som jag tänker just nu ska jag bara lugnt gå dit och se vad det handlar om. Blir det något i samma stil som sista gången vi träffades kan jag ju ändå bara resa på mig och gå även om jag inte talat om att jag kommer att göra det innan. Typ lugnt markera mina gränser. Det sköna är att jag känner mig som ett neutralt och oskrivet blad, noll känslor av hopp om den härliga lösningen på alla problem. Förr om åren hade jag många dagdrömmar om att vi någon gång ska bli den lyckliga familjen. Så känner jag inte nu. Känner mig mer realistisk på något sätt. Och också nöjd med mitt liv jag lever idag. Ska mycket till för att jag skall öppna upp. Tack igen!

Skönt slippa gå igång på alla 18 cylindrarna känner igen det och då har man kommit en bra bit på väg.

Du har valt att säga ja till den här träffen. Du kan ju tacka för dig och lämna om du känner att det inte ger dig något eller är bra för dig. Eventuellt berätta det innan att du kommer att göra så. Mitt förslag men det ska ju passa dig. I slutändan så antingen behåller du din lilla familj eller får du en större familj vilket kanske inte är så troligt.

Tidig morgon och till landet ett par dagar nu. Har trivts i stan trots avsaknad av min trädgård men barn, vänner, en annan sorts rabatt. ? Det jag saknar mest är det självklara utelivet som numera betyder utomhus... tar möten i bilen och kaffe från macken får duga. Jag undrar om någon kommer att vilja anpassa sig tillbaka till kontorslivet 8-17. Friheten är en annan nu.
Idag är en göra-dag men till kvällen hittar jag en stund för reflektion, viktigt. Och nu; sjunker in i insikten och beslutet att jag är nykter idag.
Allt börjar där. Kram, ta vara på dagen ?

Välkommen hit till Forumet, bra att du har börjat skriva och läsa här. Tror du skulle må gott av att gå i terapi och bearbeta din uppväxt och också få verktyg för hur du skall hantera allt nu och framöver. Du verkar väldigt intelligent och medveten trots din unga ålder. Bra det för då kan du ta dig in på en bra väg i vuxenlivet. När det gäller att bo hos mamma eller pappa: fundera lite runt om det helt enkelt är så att du inte vill släppa ansvaret för din pappa till honom själv. Känner du kanske att han inte klarar sig utan dig? Du skriver att din mamma skulle ta emot dig med öppna armar men att du skulle vara en belastning för henne. Jag tror inte hon känner att du är en belastning utan tvärtom. Hon lämnade din pappa för att han drack så hon vet ju vilken vardag hennes barn (du) möter varje dag. Kanske skulle hon tycka det vore skönt och tryggt om du bodde hos henne? Du sviker inte din pappa om du flyttar till din mamma. Jag har också vuxit upp med dysfunktion i familjen. Idag mår jag bra. Hjärnspökena du pratar om känner jag igen. Försökte också få svar och räta ut frågetecknen med mina föräldrar som orsakat dom. Hade ju varit rättvist kan man tycka. Dom har dock inte insikten i och förståelse för vad dom har orsakat. När jag började i terapi insåg jag att jag att jag måste vända fokus till mig själv. Jag kan och ska inte ta ansvar för mina föräldrar , det måste dom göra själva. Däremot är det mitt ansvar att se till att jag själv har ett bra liv. Hjärnspökena har jag fått göra mig av med på egen hand. Idag mår jag bra och har ett bra liv. Ibland kommer spökena tillbaka men jag är numera bra på att avvisa dom. Jag önskar att jag varit lika medveten som du är när jag var i din ålder. Det är först dom senaste åren som jag på riktigt har börjat jobba med mig själv och jag är 50+. Börja fokusera på dig själv redan nu, sök stöd och hjälp utifrån. Våga också ta hjälp av din mamma, kan lova dig att hon vill det. Även om hon är sjukskriven och har dålig ekonomi. Och fortsätt skriva här. Då får du råd, pepp och stöd. Dessutom kan du följa dig själv på ett bra sätt. Kramar till dig

Jag går in i månadagen utvilad helgen. Inte bakis och ingen ångest. Alkoholen har jag hållit mig ifrån och allt annat har gjorts med måtta. Det känns faktiskt otroligt skönt. Stundtals har jag varit uttråkad men jag har också skrattat en massa, träffat vänner och igår kväll kom jag ut på min första 20 minuters runda. Bara 29 kvar, i sträck då...hahaha!

Idag ska jag tacka ja till en anställning som jag blivit erbjuden. Kanske inte 100% den tjänst som jag tänkt mig men det är ett bra bolag och på pappret något väldigt bra. Ibland drabbas jag av en statusstress och jag kan inte identifiera om det är jag som är genuint stressad över min situation eller om det är stressen över omgivningens förväntningar. Eller vad jag inbillar mig är omgivningens förväntningar.

Jag hade missat att en annan långväga kompis är här idag över natten och ikväll ligger det på mig att boka restaurang för middag. Jag vet att det förväntas vin men hon skulle aldrig göra en sak över att jag valde bort alkohol och jag känner mig trygg med att vi kommer ha en trevlig kväll ändå. Men klart det finns en gnagande känsla av att det är tråkigt att inte kunna dricka det där glaset. Men jag gillar cola zero mer och det skulle inte kunna bli mer än ett eller max två glas, så jag missar inget. Måste påminna mig om det. Det ska gå bra. Jag har nämligen valt att inte dricka en droppe alkohol idag heller.

Hoppas ni får en bra start på veckan!

De kan se olika ut, men jag tror var och en av oss här kan känna igen sig i din måndag. Men det blir väldigt annorlunda när en slutar dricka, vilket är värt att göra en period. Känner igen mig väldigt väl i din beskrivning inte minst halvflaskor som alla ändå gick åt... Läs och skriv här, allt du hinner och orkar. Och dela gärna med dig av just dina utmaningar så kan vi hjälpa på rätt sätt. Och kanske testa att göra programmet här?
Välkommen hit! ?

Tung och trött måndag med gråten bakom ögonlocken och känslan av misslyckande färsk. Pratade med mannen igår och han är så fin och stöttande. Berättade att jag är rädd för att jag ska dricka igen när jag är själv när han och barnen är iväg om några veckor. Bara råka slinka in och köpa en flaska gott vin att dricka i min ensamhet. Tidigare har jag köpt halvflaskor och öl för att i vart fall inte dricka så mycket när jag är själv. Slutar nästan alltid med att jag dricker allt samma kväll och knappt kan jobba dagen därpå. Nu ska jag gå ut och pussa på barnen och ta mig igenom denna dag.