Senaste kommentarerna i forumet

Skulle kunna skriva en bok om sömnstörningar tror jag. Försök att släppa tankar som ”jag måste sova” för det gör bara allt värre.

Sömnen kommer i ordning när din kropp har varvat ner ordentligt. Just nu är din kropp i flykt-eller-slåss-läge. Då kan man inte sova.

Yoga, mindfulness och medveten andning är bra sätt att lära kroppen varva ner.

Kram ?

Vilken enorm skillnad att dricka i snitt en dag per vecka jämfört med fem dagar per vecka ?? Din kropp tackar dig!

Kram ?

sedan jag tänkte att nu får det bara vara nog.
42 dagar sedan jag bestämde mig för att sluta dricka.
Sen modifierade jag det till att dra ner på drickandet, inte sluta helt.
Under de 42 dagarna har jag druckit vid 10 tillfällen.
42 dagar är 6 veckor.
Jag har alltså druckit lite mer än en gång i veckan.
Jämför jag det med för 7 veckor sedan, drack jag i snitt 5 dagar i veckan.
För mig är det en stor förändring.
Jag känner mig ganska nöjd.
Det är avslappnande att inte tänka "aldrig mer" och istället tänka "så mycket mindre".
Jag tror att detta hjälper mig att dra ner, ännu mer.
De gånger jag druckit nu, har jag fått en mild påminnelse om att jag blir för seg dagen efter.
Jag har inte druckit mängder, inte blivit tokfull, inte hittat på dumheter. Ändå trivs jag bättre nykter. Jag tror jag är på väg åt rätt håll.
Jag tror jag går mot något bra.

Hej Li-Lo och tack för ditt meddelande?
Jag gick in och kollade lite på sidan, men såg något om att den ända gruppen som fanns i min närhet rörde sig om våld i hemmet. Är det den gruppen man vänder sig till när det rör sånna här problem också? Eller har jag hamnat helt fel?
Efter att ha läst mycket på denna sidan om andras historier och råd som de fått så har jag börjat gå hos en psykolog. Har varit där en gång innan lite snabbt men imorgon blir första riktiga gången då vi ska grotta ner oss i min barndom, hoppas det går bra nu!
Stort tack för du skrev och visade omtanke, ta hand om dig❤️

Hej Nordäng67, tack för ditt meddelande?
Lite känner jag nog att han inte klarar sig utan mig. Jag är kluven i två delar, den ena delen önskar honom allt ont för att han fått mig att må såhär dåligt och för att han får mig att klandra mig själv, men den andra delen av mig älskar honom och vill honom inget ont, även om han ständigt sårar mig. Jag vet att det är alkoholen som talar när han väljer bort mig för ölen, men det svider lika mycket varje gång. Jag önskar jag bara kunde släppa honom och fokusera på mig själv för det gör grymt ont att älska någon så pass mycket så man skulle göra allt för dem, men man får inget tillbaka.
Jag tror absolut det är som du säger att min mamma hade blivit glad om jag bad henne om hjälp och att få bo hos henne för då skulle hon veta att jag är trygg, men jag kan inte fråga henne det. Min mamma har en skuldsanering i ett år till så hon lever på existensminimum. Hade jag bett henne om hjälp hade hon gjort allt för att hjälpa mig, men jag hade inte kunnat leva med mig själv om jag levde på henne när hon har det såhär tufft. Kanske är fel att känna så, men det är så de är. Därför är det tvärnej där, men jag ska försöka spendera mer tid hos henne. Det kanske kan vara en lösning någonstans däremellan? Kommer hemifrån mer samtidigt som jag inte känner mig som en belastning.
Skönt att höra att du mår bra idag. Får jag fråga hur du gör när dina hjärnspöken kommer tillbaka? Har du samma som mig att det är som en röst som säger att man borde gjort mer, man borde gjort något annorlunda så hade hela situationen kunnat se annorlunda ut. Eller hur ser dina hjärnspöken ut?
Stor kram till dig med och tack för du tog dig tiden att skriva❤️❤️

H

Jag har två äldre systrar men vi har inte samma pappa. De båda är äldre och bor med egna familjer idag. De fungerar som ett bra bollplank och säger att jag alltid är välkommen, vilket jag såklart uppskattat, men jag tror inte de vet hur stort detta är för mig. Visst förstår dem allvaret i det men oftast får jag svar i form av att de tycker synd om mig och bara vill krama om mig. De menar bara väl och jag är jätte tacksam för dem, men jag behöver ingen som tycker synd om mig, måste bara få prata av mig ibland. Om jag hade bett om hjälp så tror jag absolut de hade kunnat prata med min pappa, men det är lönlöst för han kommer inte lyssna på dem.
Om man ser till andra i släkten så har jag inga fler vuxna att vända mig. Jag har testat de som finns i min närhet som lovar att hjälpa men sedan får jag höra att de smugit och druckit med honom, trist men det är så de är:/

Hur många veckor ska man göra programmet. Finns olika steg mitt steg just nu är avgiftningen. Sen börjar första steget motivation etc etc
Ska man göra tex motivationsteget vecka 2, nästa steg vecka 3 eller 4 etc? Någon som gjort programmet och kan rekommendera?

...sen sist!
Jag kände att vi behöver hjälp så jag bokade familjerådgivning åt oss.
Några dagar senare fick jag en överraskningsfest av min fru när jag fyllde 40 i somras, blev glad som bara den när massor av vänner stod där i trädgården.
Festen var kul, dock så hamnade vi i gräl igen med varandra fram på natten...
Vi började dock prata dagen efter ordentligt då vi insåg att det här inte fungerade alls. Jag var igentligen färdig då och kände att nu var det slut.
Min fru spelade ut barnkortet, skulle jag förstöra för våra barn och skiljas, deras liv skulle bli helt förstörda för framtiden och hela den baletten så jag stannade igen.
Vi gick sedan på parterapi några gånger tillsammans och jag kände hela tiden att det är ju bara jag dom tar på mig skulden till våra problem.
T.om familjeterapeften avbröt samtalet till slut och sa till mig att det här är inte bara ditt fel, vi pratade om alkoholen, hennes kontakt med en kille som hon döljde för mig i över två år, m.m allt kom upp och jag kände bara mer och mer att jag måste ta mig ur detta, samtidigt som jag någonstans kännde att vi skulle klara detta....för barnens skull....vi har ju ibland mysigt.... alla dessa ursäkter!

Jag gick sedan själv på terapin och fick då bekräftat även av terapeuten att jag tog på mig alldeles för mycket av problemen, att hon oxå läst av min fru att hon gärna skyller ifrån sig och förstärker det mesta hon berättar och känner.
Där och då grodde ett frö igen inom mig att det här kommer aldrig bli bra mellan oss så för 2 veckor sedan var jag ute på promenad med en kompis som funnits där som stöd för.mig i flera år och pratade riktigt djupt.
Kom fram till att jag inte mått bra på flera år , alltid varit något dåligt vi pratat om under våra promenader/träning vi hållit på med i 5-6 års tid.

Morgonen efter tyckte mi fru att jag var så avståndstagande och då kom allt upp.
Berättade hur jag mådde och hur jag kände och känt länge.
Så hon frågar.mig till slut, "så det är slut nu då?" Ja, svarade jag jag orkar inte mer nu.
Så vi ska nu skiljas, vi har pratat med våra närmsta vänner och även våra barn.

Frun har varit helt förstörd och anklagat mig för allt möjligt, men jag känner att det biter inte längre. En sten föll från hjärtat den dagen och tänker inte gå i den fällan igen.
Vi är iallafall överens om att vi måste kunna vara vänner i fortsättningen för barnens skull.
Tyvärr har hon börjat smygdricka igen senaste veckan.
Märkte att hon druckit ikväll och tog upp detta med henne, hon försökte bortförklara allt ihop som vanligt men jag lät henne inte köra över mig,
Jag sa till henne att hur ska det gå när du har barnen själv varannan vecka om du börjar nu igen?
Tror hon fick sig en rejäl tanleväckare igen. Tyvärr är jag rädd att det kommer att fortsätt men jag tänker inte dansa denna djävulsdans mer.
Vi bor under samma tak tills någon av oss hittar ett nytt boende, sen får den andre bo kvar några månader för att barnen ska vänja sig i en lugnare takt innan vi säljer huset.
Jag har pratat med.bägge barnen och det har kommit fram att bägge har tänkt och funderat om inte vi skulle gå isär ett längre tag så ingen av barnen blev direkt överraskade.
Självklart är de ledsna och mycket känslor och tankar för dem som virvlar runt.

Detta blebmv en lång kort summering av de senaste 2 månaderna.
Hursomhelst, jag mår bättre nu när beslutet är taget, jag vet att jag gjort rätt beslut.
Flera av mina närmaste som vet historien nu säger att jag gör rätt val.

Nu säger jag godnatt.
Tack för att ni finns :)

Varför vi starka självständiga kvinnor träffar så trasiga män. Kanske är inbillning, men det jag läser i texter hos er alla är just inga kvinnor man sätter sig på. Jag ställde den frågan till en psykolog då jag tycker jag haft ovanligt otur i ämnet, hon svarade det är inte vi som träffar dom, utan dom som träffar oss. Tyvärr blir vi väl så snabbt nedbrutna och gränser suddas ut så vi "fastnar" ja jag vet inte, nu skrev jag bara på känsla rakt av ? men det var texten " en självständig kvinna ... " jag kände i min skam, jag borde ha vetat bättre men den känslan har släppt

Jovisst kan man kalla sitt ”tidigare” liv helvetet..Framför allt när man har perspektiv..När man står mitt i det, så är det ens vardag..Hjärnans planerande och dess sug jämt..Dividerandet om hur lite, eller hur mycket man ska köpa på bolaget..Och sina närmaste man sviker genom att dricka..Jag känner som dig..Jag ska leva nykter för alltid..Kämpar för det om jag måste..Nykterheten först, därefter kommer resten..Kram..?

Härifrån och framåt, en dag i taget ❤

Har märkt att jag knappt kan sova på nätterna. Somnar på morgonen och då I drömsömn. Hoppas jag kan får sova i natt. Annars tar det väl ca 2 veckor innan sömnen blir stabil.

Precis så har jag tänkt när jag försökt dricka kontrollerat. ”Jag bestämmer väl själv om jag vill dricka?”

Med den stora skillnaden att jag nu har bestämt att jag inte vill dricka. Funkar åt båda hållen hoppas jag.

Det är bra att ha koll på vilka triggers som är extra svåra för en själv, och hitta sätt att ta itu med dem utan alkohol.

Kram ?

Får nog göra det förde kommer ju se direkt på mitt kroppsspråk att hela jag är anti, man får va blind för inte märka det :) Finns ingen som har så tydligt kroppsspråk jag de avslöjar mig alltid :)

Tack för mantrat Andra halvlek

Det viktigaste nu är att inte glömma. Inte släppa fram tankar som ”det här gick ju lätt, så farligt var det nog inte.”

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Hon är 23 år och har aldrig druckit alkohol. Hon är min ledstjärna nu ⭐️ Visst är hon lite av en udda fågel på högskolan, men det går mycket lättare där än på gymnasiet, då det var kutym att dricka.

Kram ?

Vill sluta med alkohol. På morgonen är det inga problem med tänket. Då vill jag verkligen inte men så smyger det sig på vid lunchtid och efter jobbet så är det som bortblåst. Har funderat ett tag nu och min kompis verkar ha slutat på vardagar. För min del fungerar nog inte det utan jag måste sluta helt under en lång period eller kanske för livet. Jag undrar bara när försvinner suget?

Har bytt tråd till
Ultimatum i från familjen steg 1 Avgiftning
Fortsätt gärna följa mig där

Har bytt tråd till
Ultimatum i från familjen steg 1 Avgiftning
Fortsätt gärna följa mig där

Precis som Kennie säger - din vilja är allra viktigast. Den kommer att bära dig framåt i allt det jobbiga.

Jag har ett mantra som du kan få av mig. Det är bra att repetera när det känns motigt:

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

För så är det. Nykterheten är grunden till ett mycket bättre mående på alla sätt. Håll ut!

Kram ?

Tack Jasmine, det var ett lugnt pass och en fin avkopplande helg?
Hoppas att du blir helt ok snart och kan börja träna!

Har precis läst och skummat min egen tråd "Att odla nytt"
Även om jag haft många vita dagar sedan hösten -19 så har jag även haft flera meningslösa idiotåterfall...??
Försöker se ett mönster och det är ganska tydligt att min oro och rastlöshet och otålighet är mina triggers.
Har då svårt att acceptera att inte få dricka när suget kommer.
Det är precis som att någon annan bestämmer det över huvudet på mig. Jag bestämmer väl själv om jag vill dricka!?
Sådana tankar kan bli så väldigt starka och gör att jag väljer att ta ett återfall... eller gjorde ska jag väl säga. För nu blir det inga mer återfall!
Jag vill vara fri och oberoende av denna substans som förstör och förgör!?
Jag vill och väljer att vara nykter en dag i sänder.
Jag väljer att må bra och vinner en massa fördelar på detta val.
Det finns inga nackdelar med att vara nykter.?

Önskar alla fina forumvänner en riktigt god nattsömn ???
Kram ???

Kan det funka om du i början av mötet berättar om tidigare dåliga erfarenheter och förklarar att du börjar med taggarna utåt? Det blir kanske lättare för er alla om du talar klarspråk. Hoppas du blir positivt överraskad!

Hej.
Länge sen senast. Har varit nykter i flera månader nu och allt flyter på riktigt bra.
Har börjat i nytt jobb bland annat.
Där finns det ett behov av nån som kan köra en lastbil.
Jobbet erbjuder mig att betala för C körkort och allt vad det innebär. Ett riktigt bra erbjudande som gjorde mig glad.
Tills jag insåg att man behöver läkarintyg, för att ens få påbörja det hela. Jag la in mig på sjukhus för snart två år sen, för avgiftning etter ett långt missbruk. ( relativt långt, 1-1.5 år ungefär där jag drack i princip varje dag)
Sen dess har jag druckit några gånger, noll gånger senaste fem månaderna.
Tar dom blodprov så är det inga problem.
Frågan är, kommer min journal från avgiften ställa till det ?