Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla Bestemor ❤️

Tack EsterHanna!! ❤️
Jag har sådan ångest att lämna henne såhär. Sitter på flygplatsen och gråter och väntar på att planet ska gå.

Det var starkt gjort av dej att fullfölja det du hotade med.
Självklart är du ledsen och förmodligen oerhört besviken. Du har tagit ditt ansvar. Nu får hon ta ansvar för sej själv. Förhoppningsvis får hon insikter genom ditt tydliga handlande.
Fortsätt att vara stark.
Sök anhörigstöd hos kommunen s å att du inte behöver känna dej rådvill och ensam. ♥️

Jag börjar nästan förstå att jag är utmattad nu. ? Mitt kontrakt tog slut och de förnya det inte. Jag har intuitivt förstått att det är pga alkoholen. Men är inte helt säker, då jag aldrig fick reda på varför det inte blev förlängt. Men nu är jag rätt så glad över det, behöver tid till att plocka upp mig själv och börja ta hand om mig nu...

Det låter som om vi är väldigt lika! Vad säger din familj? Jag är glad att min man finns och att vi gör det här tillsammans. Har du stöd ifrån nån?

Jag tycker inte du ska fundera på medicinering, utan prata med en läkare först. Medicinering kan ju vara en utväg men det finns ju annan hjälp att få.

Jag har medicinerat i 6 år men det är först nu jag förstår att alkoholen ökade min ångest och utmatthet.

Vi är i ganska lika situationer. Jag är 40, har man, barn och hus som renoveras. Har inte blivit av med jobbet... men med mycket hemarbete i våras så var det ju ingen som märkte att jag var bakis, eller började dricka innan arbetsdagen var slut.

Vad hände på ditt arbete?

Kvinna 38 - Du kan nog ha väldigt rätt i det! Utmattad på grund av stora förändringar, vi renoverar hus och har just nu ingenstans att bo på grund av det, jag är arbetslös och har en tonåring som hamnat i bråk på helgerna. All stress tär. Och vinet har varit = avkoppling.

Borde man börja fundera på medicinering?

Kan det vara så att du är deprimerad? Utmattad? Låter som du haft det tufft.

Har du funderat på att söka hjälp?

Jag hamnade i en utmattningsdepression för ca 6 år sedan. Jag dövade den med alkohol. Det gjorde ju bara saken värre. Besökte läkare och fick antidepressiva utskrivet samtidig som vi gjorde en stor förändring (flyttade hem efter två år på annan ort som jag inte trivdes på). Jag mådde genast bättre men slutade inte med alkohol. Det bara fortsatte. Nu efter tre veckor utan alkohol märker jag direkt skillnad i ångesten... som i våras var rätt hög igen.

Som sagt, du kanske faktiskt är deprimerad och behöver hjälp.

Roligt att följa dig och få pepp! ?

Hej alla fina!
Ja, som det står så hade jag ett stort återfall... jag drack som om jag inte ville leva längre. Satt själv och hällde i mig alkohol till kl 7 på morgonen, för att jag skulle ha en sån abstinens och bakfylla så att jag aldrig mer ville dricka. Det funkade.. Och det har också öppnat ögonen på min sambo som för första gången erkänt att han också är alkoholist. Han är nu med mig i detta, han dricker inte heller. Vi pratar om våra begär och diskuterar nackdelarna samt fördelarna med att dricka varje dag. Men han gråter inte... han håller sig sysselsatt istället.

Det är nu 2 veckor sedan jag drack, och jag känner mig deprimerad (grät hela helgen) Trodde inte jag kunde gråta längre? Någon annan som varit med om detta?

Jag lyssnar på Annie Grace ljudbok och allt hon säger är såna ögonöppnare. Men det är också sorg i detta. Tillsammans med lättnaden att jag tagit ett stort steg i denna process.

När slutar man gråta och känner sig glad? ?

Dag 23. Det längsta jag varit nykter på väääldigt länge. Ser att jag blev medlem här för 1 år och 8 månader sedan. Och ett antal försök till att vara nykter senare. I våras satte maken ner foten och jag lovade att vara nykter hela sommaren. Det gick väl ganska bra till att börja med men mot slutet så fuskade jag en del. Både i sällskap och ensam. Så för 23 dagar sedan så var jag på fest och blev full. Ångesten dagen efter var inte nådig. Gjorde inget pinsamt och stack väl inte ut från de andra, men det var ju jag som fortsatte dricka trots småtimmarna.

Jag har haft ångest och oro typ hela livet. Det förvärrades väl efter att barnen kom och vi flyttade långt hemifrån. Upptäckte att vinet gav mig lugn. Sen flyttade vi hem och det har väl bara rullat på. Min man är borta en del i jobbet så vardagsdrickandet har jag kunnat sköta utan att han märkt det. Nu är han desto mer vaksam och jag vill verkligen inte göra honom besviken. Alkoholen är borttagen hemma och vi dricker inte längre vin tillsammans.

Men nu då? Ni som har erfarenhet...
Om jag känner att jag vill ha samtalsstöd, hjälp på annat sätt, vart är bäst att vända sig? Jag är väldigt rädd att jag ska dricka igen. Har ju slutat förr... Känner att detta är så pass alvarligt att jag verkligen inte kan fortsätta såhär och behöver stöd för att hålla i och ut.

För övrigt är min insikt efter dryga tre veckor utan alkohol att ångesten har lättat. Alkoholen har ju varit en stor pådrivare i ångesten. Så skönt det är att inte vara bakis och ångerfull. Så skönt att ha ork och kraft till att träna. Så skönt att vara pigg på morgonen. Sover så gott utan alkohol.

Men jag tänker på det varje dag och längtar till den dagen då jag inte gör det längre... När kommer den?

Målet är att vara nykter till jul. Ni som satt delmål och klarat dem, vad gjorde ni sen?

Känns lite deppigt bara att det tog 20 år att landa i detta. Hoppas verkligen att det ska vara annorlunda för mina barn och inga konstigheter i framtiden att välja bort alkohol om man vill det. Så mycket som kretsar kring denna drog i vår värld och för mig har det känts som en del av ett ”lyckat” liv. Dags att omvärdera det.

Var inte ledsen, vad modigt, duktigt och beundransvärt av dig att sätta ner foten. Du gjorde det enda rätta och och att lämna problemen dvs drickandet hos den som äger dessa problem, dvs din mamma- är det enda rätta. Du har satt ner foten ! Det är nog det svåraste som finns att göra det med människor man tycker om men det är första steget att må bättre och att din mamma får tänka till och besluta sig om hon vill göra en förändring. För varför ska hon göra en förändring när konsekvenserna uteblir?
Stor kram till dig, blunda, andas och ta en dag i taget! Kram

Ditt senaste inlägg är väldigt likt hur det var för mig innan jag slutade. Testade vara nykter tre månader och det var så otroligt skönt att jag valt att fortsätta vara det. Att slippa det där parerandet och bromsandet för att inte bli för full när man egentligen alltid vill ha ett glas till och ett till.. Och att inte riskera minnesluckorna.. Har varit nykter fem månader nu och njuter mer och mer av det. Var lite deppig första månaderna innan hjärnan återfick förmågan att uppleva njutning och guldkant utan alkohol, men nu är allt bättre utan.

Nu skriver du i väldigt många olika trådar så det är lite svårt att följa dig. Det vanligaste är att man skriver i en tråd. Då kan man använda tråden som en dagbok och samtidigt få kommentarer av andra.

Kram ?

Om du tagit uppehåll vissa dagar per vecka behöver du inte vara orolig för allvarliga symtom.

Det tar 2 veckor innan varje spår av alkohol lämnar kroppen, och sen ytterligare några veckor-månader innan skadorna den åsamkat lägst.

Men svår abstinens får man bara om man druckit stora mängder dagligen ett tag.

Om jag minns rätt drack du några dagar per vecka väl? Inte alla dagar.

Ångesten kan vara jobbig som sjutton. Försök att inte slå på dig själv. Skuld och skam har aldrig hjälpt någon. Tänk att du inte har betett dig illa av elakhet, inte ens med vilje. Din hjärna har varit kidnappad av alkoholen.

Gjort är gjort och går inte att göra ogjort. Lägg all din energi på att göra rätt idag och alla dagar framöver. Här och nu hela tiden.

Kram ?

Hej
Sitter på Malagas flygplats på väg tillbaka hem till Sverige, 3 dagar för tidigt. Kom ner i torsdags för att fira min mammas födelsedag. Det slutade med att hon drack hela dagen igår, ramlat och slagit sig. Imorse bad jag hotellet att ringa en läkare. När han kom tyckte han att hon skulle i på sjukhus men hon vägrade.

Jag sa att om hon inte sluta dricka så bokar jag ett flyg och åker hem. Hon bad mig att inte åka och då bad jag henne att inte dricka mer så kunde jag stanna. Hon lovade och sa att hon skulle sova. Jag hällde ut hennes glas med vin.

Efter ett tag knackar det på min dörr och det är hon som kommer och jag inser att hon inte slutat dricka. Då hon har rummet bredvid kunde jag gå ut på balkongen och se in till henne, mycket riktigt stod där ett glas med vin.

Jag fick nog, känner bara att jag inte orkar så jag bokade ett flyg hem nu. Sitter på flygplatsen och mår riktigt dåligt av allt. Att lämna henne. Vi skulle åkt hem på torsdag.

Jag är så ledsen.

Ja jag kommer ihåg vad jag har sagt och får grov ångest över det, vet inte om de har något med min impuls kontroll att göra att den liksom bara försvinner. Tror en bättre beskrivning är att jag är övertygad om att de jag säger stämmer men när de gått några minuter och jag insett vad jag faktiskt gjort får jag nästan som panik och grov ångest.

Jag har ”tyvärr” ingen erfarenhet av att det skulle vara farligt att bli nykter. Det gick bra för mig från den dag jag bestämde mig att bli det, värst var det med sug och ångesten som nykterheten framkallade då jag tänkte på allt pinsamt jag gjort. Men det upplevde inte jag som farligt så tror inte det är det du syftar på. Men min ångest försvann helt efter lite mer än en månad nykter när jag ingås att jag faktiskt lever nykter nu utan pinsamheter. Det var en skön känsla, så håll ut ???

Vilken dag är avgiftningen som farligast? Har hört att de första 5 dagarna är kritiska. Stämmer det? Eller är det hela 2 veckor?

Tappat humöret har jag gjort på fyllan några gånger, men att säga saker som jag inte menar låter otroligt läskigt. Minns du efteråt vad du har sagt?

Dricka ytterst lite eller inte alls är nog mitt tips också om du vill behålla din tjej.

Kram ?

Skuld och skam har aldrig hjälpt någon. Tänka snälla tankar både om sig själv och andra är betydligt bättre i alla lägen.

Bra att du sagt till din man.

Kram ?

Det finns såååååå många som har problem med alkoholen. Men kanske inte vet om det själva eller klarar erkänna det. Och allra minst ta steget att göra något åt det. Att du är här ÄR ett stort steg. Så grattis till den insikten!

Läs, skriv och gå in här varje dag. Hade inte klarat (idag 43 dagar nykter) om jag inte gått in här. Har provat dra ner förut. Och provat va nykter (typ en vit månad) förut men inte haft nån hjälp/stöttning förens jag hittade hit!

Och man skäms och tycker man är så j*la dålig som inte klarar att dricka och att man kanske måste sluta helt! ? Men för mig var beslutet att sluta helt mest en lättnad. ”Nu är det över”. För jag hade provat allt med nedtrappning innan, så fanns inga fler val...
Och har haft sjukt mycket mer ångest då jag varit full och bakis än den då jag skäms (framförallt skäms inför mig själv) för att behöva sluta dricka. ?

Tack Amanda fruktansvärd ångest och huvudvärk men tog mig till jobbet ändå

Och jag kopierar mitt svar till dig (där du skrev i min tråd). Nu blir det snurrigt !

Det finns såååååå många som har problem med alkoholen. Men kanske inte vet om det själva eller klarar erkänna det. Och allra minst ta steget att göra något åt det. Att du är här ÄR ett stort steg. Så grattis till den insikten!

Läs, skriv och gå in här varje dag. Hade inte klarat (idag 43 dagar nykter) om jag inte gått in här. Har provat dra ner förut. Och provat va nykter (typ en vit månad) förut men inte haft nån hjälp/stöttning förens jag hittade hit!

Och man skäms och tycker man är så j*la dålig som inte klarar att dricka och att man kanske måste sluta helt! ? Men för mig var beslutet att sluta helt mest en lättnad. ”Nu är det över”. För jag hade provat allt med nedtrappning innan, så fanns inga fler val...
Och har haft sjukt mycket mer ångest då jag varit full och bakis än den då jag skäms (framförallt skäms inför mig själv) för att behöva sluta dricka. ?

@surkärring Ja man inser mer och mer efter varje år att det mest är jobbigt med alkoholen. Den drar i en för mycket. Gör att man tappar glädje och lust i annat. Men jag har, precis som du, försökt trappa ner i många många år. Så det här att jag klarat sluta direkt när jag gick med här har en lång historia bakom sig. Så ge inte upp! Krävs en hel del tid (och misslyckanden) för att komma fram till rätt beslut och att man faktiskt är redo. Dessutom har jag jobbat på mitt psykiska mående väldigt mycket det senaste 2 åren och behövt ta tag i det. Vet inte om jag hade klarat lägga av helt med alkoholen om jag försökte för 2 år sen. Ett steg i taget framåt! ?

@se_klart ? tack för all stöttning. Du är grym!

@Kennie Tack Kennie! Och kul att du skriver lite i din egen tråd nu också :) det som inspirerar här inne förutom alla underbara kommentarer man får i sin tråd är ju att läsa andras trådar. Dock hinner man inte läsa från början på vissas. Så man hamnar i nåns tråd där dom är på månad 3 eller mån 8. Men det gör inget. För man vill läsa om både hur ”nya” har det och hur ”gamla” har det ?