Senaste kommentarerna i forumet

Du känner dig hyfsat nöjd med helgen och det är huvudsaken.
Du hade det lugnt och det behöver du, inte klanka ner på dig själv utan se framåt. Jättebra ??

Kram ???

Följer ett tips och kopierar mitt första inlägg till en egen tråd.

Hej! Dag 0
Så glad att jag gick in och läste denna tråd. Igenkänning och lättnad att det inte bara är jag som har det såhär. Vet ju att det är massor med människor som har problem med alkohol och kämpar, men ändå känns det som ett sånt jäkla misslyckande, svaghet, ”alla andra klarar det”. Är också en mamma med man, två barn, stressigt jobb och ett riskbruk av alkohol sen tonåren som framförallt eskalerade när jag var i början av karriären och i en bransch där tokmycket alkohol var normen. Med familjelivet kom fredagsvinet, lördagsvinet, ensamvinet mitt i veckan för att det är stressigt just nu...och en och annan totalbläcka. Förra sommaren efter en middag/fest med vänner och barn som för min del slutade i total katastrof bestämde jag mig för att sluta dricka en gång för alla. Fick gå och lägga mig superberusad med barnen vakna hemma hos mina vänner efter en flaska bubbel och en flaska vitt. Kände mig inte som årets mamma direkt. Skämdes som en hund och pratade ut öppet och ärligt med de nära (tur!) vänner som var med. Min man var också väldigt snäll och glad över mitt beslut framförallt. Det gick väldigt bra ett tag och jag kände mig gladare och starkare än på länge. Mindre ångest i vardagen. Började yoga mer, träna, laga godare mat. Men nu sen i våras har jag haft ett par rejäla snedsteg och även druckit ”i smyg” på uteservering själv och låtsats som att jag kan hantera det. I går var det dags igen, ”unnade” mig ett undantag med en person som jag visste skulle acceptera det även om hon vet att jag försöker vara nykter. Hon har själv svårt med alkoholen. Hände inget särskilt. Middag med för mkt vin så lite suddigt på slutet men den besvikelse och sorg jag känner idag gjorde att jag gick in här för att ta nya tag. Ska prata ordentligt med min man också idag. Jag känner mig motiverad men rädd för att misslyckas igen. Var så säker på att jag skulle klara det sist med. Har några situationer i närtid, middagar, där jag kommer att sättas på prov. Just nu känner jag mig bergsäker på att jag ska klara det men sen sitter man där med vinlistan och vacklar. Glömmer av allt jag lovat mig själv och familjen. Oj, detta blev en mindre roman men skönt att få det på pränt.

Visst är det skönt när man slipper vara bakis eller ha det där bakgrundsbruset som stressar en till vansinne!

Jo tack, helgen har varit bra. En seg helg där inte så mycket blivit genomfört, men det får vara så ibland ? Inget sug här heller, har däremot upptäckt beteenden hos mig själv som inte bör få löpa fritt då det skulle kunna utlösa någon slags ”fuck-it-effekt” ha ha.

Då har jag tagit mig upp till dag 102 nu, vad skönt det är, jag vill aldrig mer någonsin dricka. Jag tacklar livet på ett helt annat sätt nu, livet är inte så tungt som det förut kändes. Jag är så nöjd med att jag blivit nykter! Önskar alla en fin morgon ?

Det är otroligt skönt att inte dricka alkohol varenda kväll! Note to self... I lördags blev jag bortbjuden till vänner jag inte träffat på länge. Jag orkade inte diskutera kring alkohol så jag drack lite vin till maten och en drink. Ingen av mina vänner dricker särskilt mycket så att hålla det på en måttlig nivå med dem är inte svårt. Igår var det tillbaka till noll strategin. Jag har haft en bra, vilsam helg och trots mitt lilla "fall" känner jag mig nöjd. Och helt övertygad om att just idag är jag nykter!

Soliga kramar till er alla därute ?

Nej, det höll inte hela vägen.
Jag kämpade emot länge, men i lördags blev det helt enkelt för mycket när dessutom alkohol stod i varje hörn av huset. Jag föll. Drack inga katastrofala mängder, men för mycket.
Det var dock meningslöst. Inget blev bättre. Bakisångesten fick syre.

Till saken hör att jag egentligen planerat att starta den nyktra resan först nu, efter monsterveckan.
Så nu gäller ursprungsplanen igen, dessutom med 11 vita och goda dagar innan helgen, dagar som jag troligen hade druckit bort annars.

Så nu känner jag mig än mer motiverad att ta nya tag.
Börjar om med mina 90 dagar.
Är inte rädd för dem längre, ser tvärtemot framemot kampen.
90 dagar, ett ögonblick i sänder.
Bring them on!

Hej
Min man har alkoholproblem som har blivit värre och värre. Han har utvecklat ett aggressivt beteende mm . Nu går han på en behandling ( 12v3ckor intensiv ) och jag hoppas verkligen att det får honom att orka ta tag i sitt problem. Hur som, min fråga är, han måste lämna urinprov ( ibland salivprov ) varje dag men är ledig på fredagar så då har han druckigt fredagar och tydligen klarat sig på urinprovet. Kan det stämma? Visar inte urinprov alkohol längre tid? Jag vet inte om han lurar mig, om han verkligen går dit?

Orolig fru

dokumentärer och andra liknande program går jättebra. Gillar deckare skarpt och plöjer igenom alla gratiskanaler men sorterar rätt friskt :-)) Det är just nyheterna som inte funkar och, som sagt, jag har hört fler som upplevt samma sak. Kan det vara att nyheterna riktar in sig på tråkiga saker och det har jag ju fått nog av under min aktiva tid ?

Efter skilsmässoköret med åtföljande PTSD försvann tyvärr koncentrationsförmågan såpass att jag inte kan hålla koncentrationen för att kunna läsa böcker. Men det är ju en annan sak.....

Som gubbe får jag väl räkna med lite krigsskador efter ett stundtals tufft liv !

Svar men på frågan men idag mår jag bra. Saken är att idag har vi en ganska öppen dialog om hans drickande vilket är skönt. Har försökt prenta in i 20 år att jag hör
På hans röst om han så bara luktat på en öl! Han verkar förstå det nu till en viss grad så då blir det inte samma smusslande. Idag vågar jag fråga honom eller säga till honom att han är full och då vill jag inte prata med honom. Förut var man rädd att han skulle bli arg. Han b
Nekade alltid vilket fick en att börja tvivla på sin egen magkänsla men den är ALDRIG fel har jag lärt mig. Tragiskt att läsa att du försökt vänt dig till släktingar som bara kastar bort det du berättar och känner. Gör ont i mitt hjärta. Har du inga syskon eller ngn annan vuxen du kan prata med i förtroende? Kram?

Väldig energi (varvad med mega-vila i perioder) så skönt! Knappt hinner jag in här men hänger med bland alla er jag känner och försöker peppa några jag inte känner. Men NU är den överskriden och kudden ropar. Tack T kram och godnatt kompis ?

...trots allt.
Vet inte vad det beror på, kanske för att vi höll oss hemma den här helgen, och städade...i fyraochenhalvtimme.
Jo vi mår bättre när vi har fått rensa av lite, vill inte leva i en smutsig misär.

Vill inte att det ska slå upp ett moln av hundhår när man sätter sig i soffan, och de små tunna hårstråna sakta kilar in sig i näsborrarna och irriterar, vill inte att teven och fönsterluckor ska vara fyllda av små handavtryck av en liten bebis.
Det ska inte fastna matrester under strumporna i köket, eller när de torkat blir små vassa projektiler som sätter sig i fötterna, ja det finns en massa saker som kan irritera en ordentligt när man inte får ha det som man brukar.

Idag på söndagen blev det en heldag ute och röjde i vegetationen, rev bort det sista av rabarberna som blivit mjuka och trista, ställde dit några krukor med tomater som stått lite illa till undanskymt, de klena grenarna fick nog mycket stryk men de dignar av fina gröna snart röda tomater, här får de mer sol och skydd av muren.
En stor fem kvadratmeter gul fläck vittnar om var spa’t stått på gräsmattan, vi har nu ställt den på plats, men lyckades krascha ena hörnan på den när vi skulle vrida runt den 90’, så frugan fick dånspatt.
Inte lätt att vrida den runt på reglar fyra starka karlar och när vi väl fått fart på den så var den svår att stanna, smack!
Tog bort sju åtta plantor med kärleksört och tre stora kaprifoler som stått vid den numera rivna muren invid uteplatsen, och den var vi glad att vi slapp riva själva, två ton betong och sten, hantverkaren slet i två dagar och fick beställa hit en container, det borrades febrilt med den hyrda bilmaskinen.
Sedan klippte jag bort de körsbärsgrenar som hängde över på vår tomt från grannens sida.
Det blev sju byggsäckar i bilen till återvinningscentralen, har fortfarande små frökapslar kvar i hårbotten.

På sena eftermiddagen fortsatte jag mecka med grabbens gamla bil, jag är ganska bra på motorer, men inte dagens moderna motorer, min kunskapsnivå ligger ca 30 år tillbaka.
Visste ni att det inte finns en förgasare längre, utan ett gasspjäll, och den är elektrisk och inte vajerstyrd.
Bensinen sprutas in direkt och allt styrs av en massa krånglande datorer och sensorer.
Och just en av alla dessa sensorer bråkar, ATM sensorn, den som känner av undertrycket mellan gasspjället och motorn, den skvallrar till datorn och den i sin tur bestämmer hur mycket/länge insprutningen ska gå.
Med ett instrument via ODB2 kontakten kan jag läsa av felkoderna och jag har en envis rackare kvar P0106.
Grabben har köpt hem både gasspjäll och sensorn, men båda verkar vara felaktiga.
Jag är envis men snart får jag ge upp, och det är inte bra för min självkänsla, jag brukar fixa det mesta.

Så vad har mer hänt under veckan, tja grabben har äntligen köpt en lägenhet, fyra kilometer hemifrån närmare de centrala delarna av vår lilla bygd, hans stresshormoner har varit på helspänn, men börjar nu så småningom gå över till glädje, han är förväntansfull och har idag gått på det stora möbelvaruhuset som alltid tidigare har hatat att åka till.
Det kommer kännas konstigt att vi snart blir helt ensamma i vårat hus, riktigt pensionärsvarning.
Vi kommer att fuska med middagarna när vi bara är två, och får ett rum ledigt som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med, vi som alltid varit lite trångbodda i vår mening tidigare, huset är litet.

Vad mer har hänt då, jo under gånga veckan har jag löst tre riktiga surdegar på jobbet.
Ett problem har legat nere sedan dagarna innan midsommar, de andra lite kortare i tid men ack så allvarliga.
Jag har utmärkt mig lite i vårat team, de andra har givit upp men jag är som sagt, envis.
Vi har haft lönesamtal och visst fick jag en hygglig höjning, men de tog bort aktietilldelningen istället, bara för tjänster i chefspositioner numera, så nu blev jag sur och ska sälja av min del bara de har blivit utdelade först.
Inga stora summor, cheferna har redan tio gånger mer än oss i tilldelning, men det är en principsak.
Det är den stora skillnaden att vara anställd i ett utlandsägd företag, vi som får smutsiga händer är alltid utbytbara medan de på högre poster alltid skyddas och premieras, jag är i grunden en person med fackliga sympatier.
Min mormor startade en gång i tiden fackliga klubbar men levde en tid under ständiga trakasserier ifrån arbetsgivaren , så på något sätt ligger det i generna med arbetsrätt osv.
Men det är helt andra tider nu, men ränderna går aldrig ur, på båda sidor egentligen.

På alkoholfronten har det varit ganska lugnt, vi var på en sammankomst i fredags där vi träffade gamla utflyttade grannar, vi hade knytis och umgicks till sena natten.
De andra drack sitt vin men blev aldrig påverkade, det kändes rätt skönt för mig, jag var aldrig utanför sällskapet.
Vi skrattade och grät om vartannat, ena grannens mamma dog bara två dagar innan men hon kände att hon behövde träffa sina ”riktiga” vänner som hon kan vara sig själv med för en stund.
Hon hade skrattat under så många timmar att hon hade glömt att hon hade sorg, det kändes skönt sade hon.
Och det gjorde mig gott att jag kunde bidra till det, för mycket sorg söndrar det egna livet.
Hon berättade att hon låg i en säng bredvid sin mamma på hemmet och höll hennes hand medans de sov, hon vaknade klockan två på natten av handen kändes kall, och då var det över, hennes liv.
Fint ändå att mamman hade mänsklig kontakt ända in i slutet, sorgligt men ändå naturligt på något sätt.
På lördagen när jag och frugan hade städat klart och satt oss i soffan så sade hon, nu har vi väl ändå förtjänat oss en GT, jag fick en virgin men för första gången tyckte jag nog inte att den var speciellt god, besk och alltför söt på en gång, och nej jag ville inte få en till.
Ett stort 75cl ölglas fyllt till bredden med friskt klart kranvatten och massor av is blev min dryck för resten av lördagen, min kropp behövde ersätta all vätskeförlust som jag svettas ut under städningen.

Kvällens favoritlåt i lurarna från Spotify är ”Brother Louie” med gruppen Vize, en gammal låt som fått en renässans i nyproduktion, och den är fortfarande väldigt bra, ett utmärkt låttips som just nu beskriver mitt tillstånd.

Sov gott världen, syns i morrn!

Berra

Jag har ju inte projekt av Torns kaliber här i stan utan mer lite röj och rens och städ, och idag matlagning för middag med både syskon och lite släkt. Vi fick med oss ett barnbarn hem, vi skrattade i hissen upp att det alltid är lite överraskning vem man kommer hem med. Vi är glada att kunna vara med så mycket i de små barnens liv. Förtroenden Att de litar på oss.
...
När mina fantasier rasade som värst angående mitt liv i nedåtgående spiral funderade jag ibland över livet som skild, kring 60. Med alkoholproblem..Jag kunde spela upp bilder av hur barnen skulle ringa och höra att jag hade druckit. Att det skulle finnas dagar då de hellre skulle avstå. Och hur jag på så vis hade lämnat dem där. I fantasier och oro eller avstånd. Då- om inte förr brukade jag tänka att jag skulle vara tvungen att sluta, innan alla de där förtroendena förbrukats.
Ibland handlade oron om att jag redan var sjuk, i nån allvarlig cancer som skulle avslöja
Mina promenader till jobbet en del måndagar var som att gå i dy.
Jobbade ofta sent pga jag var ju ”efter” med så mycket.
Så stressad efter lång dag att det kändes självklart att ta ett (två) glas på vägen hem och möta upp min man på vägen, så trevlig och skönt att slippa laga mat... På kvällen hade jag fyllt på med 2 glas bakom blomkrukan.
Vaknat med den välkända lätta ångesten.
För sent, för trött, för stressad (igen ) Och sen varianter på dessa kvällar,

Men nu blev det inte så. Därför att detta inte fortsatte. Och inget blev så som jag varit mest rädd för.
?

Två månader är grymt bra, och du verkar klara det här galant! Så klart du ska vara stolt.?

Kom upp till ytan igen lördag morgon. Min ene bror hörde av sig och vill att "familjen" ska samlas och prata ut. För två år sedan hade jag jublat och känt äntligen. Nu kände jag bara obehag och motvilja. Jag har genom åren lagt mycket tid och energi på att vi ska prata ut om all skit som varit i "familjen" men kammat noll. Dom senaste åren har jag jobbat mycket med mig själv och med att släppa taget och acceptera. Jag har till och med gjort om begreppet vad som är "min familj" och det är numera jag och mina barn. Och så kommer detta. Nu när jag känner att jag står på fast mark. Rädd att ett sådant samtal skall förstöra för mig. MEN svarade efter moget övervägande ja och frågade också vad han vill prata om. Ser det hela som träning. Han har dock inte svarat så kanske ville han bara röra om i grytan. Jag har ju backat framför allt det senaste året. Kanske har det blivit för lugnt för hans smak, sugen på drama. Tror inte han har jobbat med sitt medberoende. Eller så kanske det är just det han har gjort och detta är något steg i den processen. Märkligt kändes det i alla fall. Får se vad detta mynnar ut i. Här är det en som i alla fall numera kan släppa kontrollen över saker och låta bli att gå igång på 18 cylindrar. Skönt det! Det blir som det blir OM det blir.

Jag vet att det är svårt att slå bort skuldkänslorna, men det är verkligen inte ditt fel! Jag själv tampas med en alkoholist och man kan stånga sig blodig. Ingenting man säger eller gör kommer spela någon roll i slutändan, alkoholisten kan endast sluta med sitt beteende och beroende om hen själv vill det. Du gjorde helt rätt som valde att sätta din dotter i första hand, barnen är de viktigaste vi har och de förtjänar inte de psykiska ärren man får av att leva med denna sjukdom.
Ta hand om dig❤️❤️❤️

Jag vet att det är svårt att slå bort skuldkänslorna, men det är verkligen inte ditt fel! Jag själv tampas med en alkoholist och man kan stånga sig blodig. Ingenting man säger eller gör kommer spela någon roll i slutändan, alkoholisten kan endast sluta med sitt beteende och beroende om hen själv vill det. Du gjorde helt rätt som valde att sätta din dotter i första hand, barnen är de viktigaste vi har och de förtjänar inte de psykiska ärren man får av att leva med denna sjukdom.
Ta hand om dig❤️❤️❤️

Jag har skrivit en del om energi de sista här på forumet och kom att tänka på dig.? Du verkar ha fått ett riktigt energipåslag den senaste tiden och är ständigt på väg och i gång med en massa saker hela tiden. Knappt så du hunnit skriva ” jag är nykter i dag” här.?

Ha det bäst.?. Kram

Jag valde strategien att vara ärlig med allmänsjukvården om att jag jobbar på att inte dricka A. Då detta samtal ägde rum hade jag inte brukat mer A än vad en AUDIT hade konstaterat som ett normalt drickande. Men jag fick ändå ett nej. Jag fick uppmaningen om att söka mig till beroendebehandling innan fortsatt ADHD utredning.

Men jag är tålmodig, har inte avsikt att bruka A och nu har jag ett skäl till att inte längre dricka. Jag ger mig inte förrän jag har fått en utredning. Helt enkelt för att jag har grava svårigheter att koncentrerar mig även fast jag är nykter en längre tid.

Tycker dock att det är lite surt att vården behandlar de som har förmodad ADHD och samtidigt missbruksproblematik på detta sättet, då det är så tydligt för mig att A är en självmedicinering. Kan dock har respekt att missbruk kan leda till att det är svårt att objektivt bedöma om patientens problem beror på A eller en uppmärksamhetsstörning.

Men för de som läser detta och känner igen sig. Det är bara bita i det sura äpplet och nyktra till så har ni större möjligheter till en utredning.

Hej, jag svarar dig här i din tråd. Jag säger som Andrahalvlek, stötvis. Första perioden var just där du är nu, vid 3 veckor ungefär och det höll i sig ett bra tag. Främst var det att min sömn blivit såpass bra så jag orkade göra saker. Tex fixa med huset och åka på fisketurer. Motivationen var inget vidare, men när jag väl satte igång att göra saker så kändes det bra, och framförallt, efteråt. Yes, det här gick ju bra liksom, och var kul. Det gav mersmak och motivationen växte mer och mer till att fortsätta att göra saker. Efter detta har jag haft små dippar ibland, men min energi och motivation blev stadigt starkare ju längre tiden gick. Dipparna berodde nästan uteslutande på att jag började tänka för långt framåt. Hur blir det till påsk, till semestern osv. Med facit i hand så är det totalt meningslöst att tänka hur man känner framåt i tiden. Det går inte föreställa sig hur bra man mår och hur man absolut inte vill dricka något. Inte känna någon som helst längtan efter alkohol. Det bara blir så.? I alla fall så blev det så för mig.

Så du kan vara lugn, du kämpar på jättebra och allt löser sig, det gäller bara att inte tro att man minsann klarar att ta ett glas. Det är inte värt risken.

Kram. ?

Förstår verkligen att du är stolt och glad - och det ska du verkligen vara! Svinbra jobbat med nykterheten ??

Den mentala resan är så viktig, med eller utan antabus som krycka. Att gå från ”stackars mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka eftersom det skadar mig”. Då har man lättare att släppa tanken på att ”dricka lite”, för varför skulle man vilja göra det liksom?

Så glad för din skull ❤️

Kram ?

Vi har aldrig alkohol hemma, och det har hänt att jag lyckats vända.
Den tvångsmässiga besattheten som då kommer över mig är dock oerhört svår att stå emot.
Har många vänner jag skulle kunna ringa, men i det läget är det enbart samtalet inom mig själv som kan göra skillnad.
Tacksam ändå över att mitt problem började på allvar först då barnen flyttat hemifrån.
Jag är aldrig ute och gör bort mig heller för den delen, lämnar knappt mitt rum, så det är inte särskilt kul. Bara en längtan efter ett momentant utslocknande.
Låter helt sjukt, jag vet.
Hoppet att bli fri finns.
Återkommer när jag läst böckerna.
Var rädd om dig du med!
Vänliga hälsningar Qvarts

Det känns lite viktigt, eftersom jag tar min nykterhet en dag i taget. Att skriva in antalet i kalendern varje kväll blir ett kvitto på att jag klarat av det jag föresätter mig varje morgon: idag skall jag vara nykter.
Idag skrev jag 63. Nio veckor! Dessutom var den första (helvetes)dagen utan alkohol 13 Juli. Det betyder att jag varit nykter i två månader.
OK, det är som en fis i världsrymden jämfört med hur länge jag har druckit och med hur länge en del av er här inne varit nyktra, men jag har aldrig klarat att vara nykter så länge utan Antabus och stöd från beroendemottagningen.

Den här gången har jag andra verktyg. Min egen vilja och forumet. De räcker väldigt långt. Tidigare har jag nog inte riktigt haft viljan att bli nykter, utan har ersatt den med Antabus. När medicineringen upphört har jag inte haft någon vilja att luta mig mot. Återfall. Får se hur jag lyckas den här gången.

Verkar det som att jag är lite stolt över min nyktra tid? Helt rätt! Samtidigt är jag ödmjuk inför det faktum att Jävelberg när som helt kan kliva ut ur skuggorna och kräva uppmärksamhet.

Jag har fortfarande inga planer på att dricka alkohol inom överskådlig framtid. För varje dag jag lyckas vara nykter flyttas den bortre gränsen för vad som är överskådligt en dag längre bort. Never ending story, lixxom.
Jag får börja med att vara nykter imorgon, sedan får vi se. En dag i taget.

Och nej, AH, jag ser det inte som en bestraffning, jag belönar mig själv med så många nyktra timmar som möjligt :) (smileys på laptop blir förjävla lama!).

Tack snälla ni? Att sluta dricka ger så mycket mer än "bara" just det. Visst höjer man liksom blicken och spanar in hela hälsan och måendet? Guld värt! Heja oss?

Pilla, nog är vi kloka som avstår alkoholen denna höst. Och kommande höstar också?
Det eländet jag var i, vill jag aldrig mer in i. Näpp?

Tittade på bilder på mig i mobilen från slutet av förra året. Fy bubblan. Jag såg så sliten ut. Pluffsig i ansiktet och eländig. Dit vill jag aldrig mer. Inget vin är värt det. Och hur jag mådde... kämpade med fasaden.

Om ni inte kollat in bilder på er så gör det!!

Kram ??

Sov gott⭐

Jag tror det är helt normalt att tänka så. Själv hade jag påsken som ett hägrande datum när jag skulle skåla i allt jag kom över... (jag slutade 6 januari). I hyfsat god tid innan dess så tog jag nytt beslut om sex månader och när påsken kom skålade jag i jag-minns-inte-vad-alkoholfritt men härligt var det, och ingen stor grej. Snart har det gått nio månader och nu tänker jag visst på alkohol då och då pga det präglar mitt liv mycket att INTE dricka, men är aldrig sugen och saknar det inte. Fördelarna är så ofantligt många, och blir bara fler. Jag är säker på att det gäller dig också! Kram ?