Senaste kommentarerna i forumet

Att du skriver och reflekterar ? och bra jobbat. Ett steg i taget. Att skriva här och ”blotta dig” kanske tar dig något närmare att våga visa dig svag i verkliga livet.

Bra jobbat! Jag är på dag 42. Har appen ”Nomo” som räknar åt mig :)

Vill bara kika in i din tråd och säga bra gjort av dig.

Själv så har jag börjat om igen på ruta ett, är nu på dag 8 utan alkohol. Har tidigare i sommar försökt att dricka ”lagom” med max tre glas vin. Gick sådär, blev någon slags tvärtomeffekt och jag drack ännu mer istället. Visst är det märkligt hur man beter sig.

Lycka till nu?

Jag har varit i samma situation som du för många år sedan med en man som drack och blev väldigt otrevlig och aggressiv när han var onykter. Jag och mina döttrar fick jättebra verktyg när vi gick på kommunens samtalsstöd för anhöriga. Det var det som höll oss flytande under dom åren vi bodde tillsammans med honom. Till slut blev situationen hemma dock ohållbar för mig och yngsta dottern och vi blev tvungna att flytta för att inte gå under allihop. Tyvärr fanns inte viljan hos honom att sluta dricka och hans kropp orkade inte till slut. Hoppas du hittar någon form av anhörigstöd i din kommun. Du måste tänka på dig själv i första hand.

Tänk att vi är så många här som kan stötta och peppa varandra, det behövs. Dina fina ord tar jag med mig Bestemor.

Håller med er alla, har kämpat många år med tanken att gå och sedan hitta rätt tillfälle, min man dricker inte varje dag men dock varje vecka, mina tankar har varit över allt, ångest över att lämna, tanken på om jag kunnat göra något annat mm.

Har sedan ett år egen lägenhet men fick flytta hem förra hösten då han drack och körde om kull med sin motorcykel, låg på sjukhuset i två månader opererades flera ggr och de trodde inte han skulle klara sig, han blev dock bättre och kom hem i rullstol, jag flyttade hem och tog hand om allt. Nu är han ur rullstolen och jag bor åter igen i min lägenhet och nu har drickandet börjat igen fick åka och hämta barnen förra veckan två ggr pga att han druckit.

Han är ömsom snäll och vill ha mig tillbaka och blir elak i tonen när jag inte svara som han vill.
Ringer smsar mina vänner då han tror att jag hittat någon annan. Han spårar mina foton för att kolla varit jag är och hotar med att slå ihjäl en manlig bekant jag har om han ser honom.

Han har t.o.m. dragit på oss två socialanmälningar ang barnen pga hans drickande.
Hela min semester har jag haft fullt jobb att gå på möten på alkoholrådgivningen med barnen pga honom.

Bara liten bit av vad som händer i mitt liv just nu, trots detta så har jag sån ångest å rädsla över att skriva under och fullfölja skilsmässan nu när betänketiden gått ut. Lever på hoppet att få tillbaka mina känslor för honom och att vi kan bli en fin familj igen, men samtidigt vet jag att jag kommer sitta i skiten igen om jag skulle gå tillbaka. Har tagit mig så här långt och känner sen skön känsla att komma hem i min lägenhet. Måste bara väga släppa fullt ut för min och barnens skull.
Har aldrig trott att jag skulle hamna i den här medberoende fällan så hårt, är en stark och bestämd person i vanliga fall, nu tvivlar jag bara på mig själv och känner mig elak som person, mår skit fast jag inte gjort något.

Lycka till i ert kämpande, tror att det få som kan gå tillbaka och få ett underbart liv efter det man gått igenom.

Satt ute på trappan i morse med en kopp kaffe i höstsolen.
Kom där på i mina tankar på att suget efter alkohol inte alls känns som suget efter kaffe.
Alkoholsuget känns som ångest och så känns det ju inte om jag är sugen på kaffe, chips mm.

Solen skiner ute och det blåser en aning. Det ser ut att bli en fin höstdag och jag är glad att jag avstod alkohol igår.

I går 17 dagar (nu börjar jag få svårt att räkna dagarna, så jag kan ha fel... )

Hej och välkommen.
Jag är också ny här.
Jag har läst massor i andras trådar och fått många aha-upplevelser och hjälp bara genom det.
Jag skriver också i min egen tråd så jag kan sätta ord på mina egna funderingar och tankar. Det känns bra för mig att kunna gå tillbaka och läsa vad jag skrivit.
Så mitt råd är att du skriver mycket. Det finns några som varit med länge här och de är jätteduktiga på att stötta.
Kram!

Förstår att du njuter av rena fönster... och det ännu mer när man putsat själv ?.

Sorgligt med din hund, men också fint att du fått uppleva sådan kärlek ?

Önskar dig en fin söndag!

Kram

Du låter väldigt glad och positiv- skönt att höra! Och jag är sååå avundsjuk på dig som får träna... det är ju en så härlig känsla.

Hoppas du får ett lugnt pass idag och en i övrigt fin dag ?

är ytterst påtaglig när alkohol är med i bilden.
Jag är imponerad över alla insikter och så glad att du/ni inte tar alkohol som en ursäkt att varva ner. Jag har ju inte slutat helt men blir mer och mer övertygad om att det verkligen inte finns något bra med att dricka.
Har en stress-app i min sportklocka.
Orange är stress och blått är lugn.
Efter en kväll med alkohol, hemma och med film, kan stressnivån bara knall orange, natten igenom.
Det tar en halv dag att komma tillbaka till "lugnt läge".
Vilopulsen går från 47 till upp emot 60 eller till och med 70..
När jag ser det så tydligt, blir jag rädd.
Tänk vilken belastning det blir på kroppen. Och så tänker jag på alla år det varit så..
En förändring tror jag gör stor skillnad.
Att vara utvilad och inte behöva återhämtning dagen efter, då är man också bättre rustad för den kommande dagens utmaningar.

Så himla bra jobbat med dina nyktra dagar! Jag följer dig och är full av beundran!

Hittade den här informationen som känns tillförlitlig:

”Ett enstaka berusningstillfälle (alkoholkoncentration 1-1,5 promille) ger inte upphov till PEth-koncentration över 0,30 μmol/L, varken akut eller under efterföljande dygn.

Halveringstiden för B-PEth är cirka 4 dygn. PEth visar främst alkoholkonsumtion under de senaste 2 veckorna. Eftersom lägsta gräns satts till <0,05 μmol/L kan även en socialt accepterad alkoholkonsumtion ge ett numeriskt värde.”
Hoppas det går bra! Låter som om du har kommit långt i din alkoholfriare. Kämpa vidare nu!

Mitt i allt det jobbiga, mitt i flåset på jympagolvet, mitt i den 16:e armhävningen får jag plötsligt en superkraft och känner hur jag med lätthet kommer klara alla 30!!?

Det är en fantastisk känsla när man kommer in i andra andningen och befinner sig mitt i ett flöde för ett litet ögonblick ?
Det är bara att njuta av stunden för strax är den över...

Om man tänker så när A-suget kommer (fast omvänt) alltså att det jobbiga man känner snart kommer gå över så blir det kanske lättare att inte agera på suget...?
Bara en tanke...

För egen del finns inget sug närvarande, känns som det är väldigt långt borta.
Däremot längtar jag efter ett lugnt jympapass idag, det senaste i veckan var väldigt tufft ? men ändå så skönt ...??.

Kram ???

Gårdagen blev ganska bra, jag var över till en bekant och satt ute och surrade en stund, i övrigt lite promenader och bara stöka till här hemma så det såg lite bättre ut.

Löften till sig själv måste man inte alltid hålla.

Jag har känt mig lite stressad senaste veckan att jag inte haft lust och ork att fortsätta jogga, jag kom ju igång så bra i sommar, ska jag sumpa det helt nu?? På kvällen drog jag till slut på mig joggingkläderna och knatade iväg till skogen.

På väg dit ... hann jag ställa om mig i tanken och tänkte, nej jag ska bara ta en skogspromenad. Det var sköööönt, ingen press o stress, utan jag fick bara gå och njuta. Komma hem nöjd. Inte lika nöjd kanske som efter jag presterat en joggingtur. Men för vem joggar jag egentligen? Kanske var det bara viktigt tidigare i sommar? *vet inte*

Rent ärligt nu vet jag inte om jag ska ställa om min ambition för träning till långa många promenader istället för jogging. Vinsten för hjärnan är väldigt snarlik - välmåendet stiger massa grader och jag blir gladare. Nåväl vi får se.

Det blir snart en morgonpromenad! ;-)

Uhm. nej, jag tog mig inte ut igår heller på joggingtur, drog på mig kläderna på kvällen och gav mig iväg, men det blev bara en kvällspromenad i skogen. Jag var ganska nöjd ändå med det. Får se om det är promenader framöver som gäller för mig, eller om jag kommer vidare med joggingen. Det känns för ansträngande just nu. :-/

Härligt att du kan hantera alla nya timmar du får på ett bra sätt, jag tror det är viktigt att inte fokusera för mycket på att stressa igenom dem, utan som du skriver - så småningom börjar man göra saker igen.

Ha en fin söndag!

Jag lever också med en man som dricker på liknande sätt. Vad jag har förstått så hjälper det inte med en konfrontation för att drickandet ska minska. Troligtvis är våra män medvetna om problemet, men vill inte förändra.
Jag har fått rådet att uppmuntra de dagar när han är nykter. Säga hur mycket jag uppskattar det.
Men jag har fått svårt för det, för jag orkar inte.
Jag har även fått råd att ta time out när situationen blir otrevlig. Gå undan, göra annat. Men nu efter några månader känns det som att hela min tillvaro är en enda timeout.
Jag har sökt samtalsstöd som anhörig hos kommunens alkohol och drogenhet. Det rekommenderar jag dej.
Jag är också öppen inför mina vänner, det känns också bra.
Du har tonårsbarn, prata med dem. De behöver också stöd.
Kanske kan konfrontation helt enkelt vara " jag har sökt/fått stöd som anhörig, för jag vet inte hur jag ska orka med när du dricker så ofta och mycket "
Så, mitt råd är att du söker stöd.
Fint att du skriver här, många har liknande erfarenheter.

Hur konfrontera mannen som dricker för mycket?

Min man som är 50 år dricker 5-6 glas vin per kväll flera dagar i veckan. Han börjar sluddra och kvällen slutar inte sällan med att han blir lättprovocerad och grälsjuk vilket oftast går ut över mig, men ibland över tonårsbarnen. På fest har han druckit så han somnar eller ramlar omkull, även om det är sällan. Han smyger aldrig med sitt drickande utan fyller ogenerat på. Alltid fint rödvin, sällan sprit. Han skulle ALDRIG erkänna att han har ett problem. Själv har jag helt tappat lusten att ta ens ett glas tillsammans med honom. Tappat lusten till annat också på köpet...
Jag har sagt det till honom vid ett par tillfällen, och responsen har varit ett halvhjärtat ”då får jag väl tänka på det då”. Men jag ser förstås ingen ändring. Problemet är att jag inte vågar konfrontera honom. Jag är rädd att han ska bli väldigt arg och jag vet inte vad nästa steg skulle vara. Men jag är så j-a trött på hans beteende. Råd?

Välkommen hit, det finns så många kloka och vänliga själar här. Som tidigare skrivits i tråden, läs, skriv och fråga! Vi är många som trevar oss fram på våra individuella resor, och även om vi gör dem själva så kan det bli mer hanterbart att få stöttning på vägen. Var snäll mot dig själv, du har tagit ditt viktigaste steg nu och det räknas.

Kram

Håller med många här om att det är betydligt enklare att ta ett tydligt beslut om att vara helnykter i tre månader och därefter utvärdera. Det hjälper att skriva här för att dels skriva av sig och inte minst kunna läsa sina egna tankar när man börjar tveka på nykterheten, det är lätt att göra det när du börjar må bra igen. Frågan är då, när du mår bra, om du vill må som du har gjort den senaste tiden? En dag i taget och lyssna på dig själv och reflektera vad som är orsakat av A och vad som är orsakat av andra saker.

Stark är du som ger dig en själv en chans att hedra dig själv och din omgivning med att vara nykter.

Är olika vad man behöver för hålla sig nykter el minska på alkoholen. Finns säkert de som bara klarat sig skriva av sig här. Själv dricker jag pga inte kan hantera jobbiga känslor så för mig är terapi nödvändigt för lösa grundproblemet som inte är alkoholen, alkoholen för mig är bara en lösning på problemet. Men skriva av mig här hjälper ochså speciellt nu i början inan jag får etablerat ett förtroende för terapeuten. Om du du vill vara anonym finns ju AA.
Alla som jobbar inom vården måste rapportera om de misstänker att barn far illa de är deras skyldighet och de räcker de misstänker så är de skyldiga rapportera. Samma om de märker du fortsätter gå ner dig i missbruk då måste de rapportera det. För mig hålla mig nykter har regelbundenhet varit viktigt, gå upp samma tid se till sysselsätta mig på dagarna och hålla fast vid bestämda tider när jag ska äta sova mm. Har du någon hobby du gillar som du kan ta tag i? För en del funkar det, andra börjar promenera, träna man får hitta sin grej som skingrar tankarna. Själv kan jag tycka vuxen målning är kul så kallad Mandela

Kom också på mig själv idag under ett tillfället att tänka att det hade passat perfekt med ett glas vin nu....

Men som många gånger förut senaste veckorna var det bara att surfa ut suget... behövde ju inte det där glaset. Hade bara passat in väldigt bra just då... av ren vana!

Välkommen hit. En dag i taget. Läs olika trådar så ser du att du inte är ensam. Det går även att göra ”programmet” i menyn. Eller be om hjälp av de som arbetar på alkoholhjälpen om det blir för tufft. Styrkekram

Här finns mycket bra att läsa och råd att få. Man kan också göra Alkoholhjälpens program här på sidan. Det är många som har klarat att sluta med hjälp av Alkoholhjälpen, bara man verkligen vill sluta så går det. Många har skrivit på sidan om hur bra de mår utan alkohol när de väl blivit av med det fysiska beroendet. Angående abstinensen har jag inte koll, men läs Onkel F:s tråd här på sidan. Torn har också en tråd du kan få tips i om att lyckas i nykterheten. Det är tufft, men så värt det, man får sitt liv tillbaks, du har allt att vinna!

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi hjälpa och stötta dig så mycket vi kan.

Det första du ska göra nu är att bita ihop. Ta en timme i taget, stå ut. Distrahera dig med promenader om du blir rastlös.

Hur dåligt du än mår blir inget bättre av att du dricker nu, tvärtom. Att du mår bra när du dricker beror enbart på att abstinensen stillas. Som en rökare som äntligen får röka efter en lång flygresa. Dricker du skjuter du bara problemet framför dig. Giftet måste ur kroppen.

Vänta med att prata allvar med familjen. Berätta gärna att du ska sluta dricka, men visa det ännu hellre.

Kram ?

Det är så skönt varje gång man tar tag i surdegar! För att man faktiskt har tid över nu när man inte är bakfull en stor del av den lediga helgen.

Idag har jag putsat fönsterna för första gången på evigheter. Tänk att man kan bli så genuint glad över putsade fönster ?

Kram ?